Ingen bra vecka. Rubriken kanske är att ta i, men ibland känns det mesta extra motigt.

Det började redan för en vecka sedan, med att hästen, som alltid promenerar rakt upp på transporten, utan betänkligheter, blir rädd för hingstväggen och tvärvägrar kliva på. Typiskt, när vi kommit på en lösning på problemet med ridvägar. Det kommer att gå över, men så himla onödigt. Så, på samma tema, kan vi inte rida i hägnet när det passar, eftersom de kan komma och skjuta på skjutbanan precis när som helst. Inte enbart tisdagar och söndagar, som vi fått veta tidigare. De sätter upp varningsbommar. Visst! Men om vi redan är inne i hägnet när de kommer och pangar! 😳 Så ska vi anpassa oss efter det också, utöver Hollys oberäkneliga sovtider. Ridbanans underlag är löst och fruktansvärt dammigt och nu ska staketet monteras upp igen. Det blir inte alls som vi tänkt oss och bestämt sedan tidigare. Med en grind mot vägen, så det går att komma in med lastbil och bättra på underlaget vid behov. Fast sedan blev det ändrat.

Så ska vi rida in unghästar, hur i all världen vi ska få tiden till det med alla störningsmoment och brist på utrymme! Mimmi gick inte vidare till distansutbildningen vi räknat med, då de inte går efter betyg, utan efter intagningsprov, där folk helt klart fuskar sig fram. Då blir det till att lägga tiden på resor istället!

Snickaren som lovat titta in veckan efter påsk, för att ta beställningen på golv och badrum, innan priserna stiger, dök inte upp. Nu har enbart golvet gått upp 30kr metern och han har inte visat sig än, trots påtryckning.

Så visar det sig att den ena av våra fina hanvalpar har ett blått öga, vilket ej är godkänt. Vi hade ju hoppats på två chanser att kunna använda någon av dem, om vi köper in en tikvalp med passande linjer, så vi får in Lisas gener igen. Igår fick vi veta att tiken vi tingat valp från gick tom!

Nu blir jag rädd på allvar! Snart ska stona föla, måtte vår otur vända innan dess!

Men, för att se det från den ljusa sidan, alla är i alla fall friska och krya! 🤗