You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

I morse kom Humles nya husse och matte och hämtade med honom till Lögdeå. Det blir en lång resa för en liten valp, men Humle är en cool kille, så det går säkert jättebra! Hussen är jaktprovsdomare, så vi hoppas Humle sköter sina kort väl.

Igår blev han badad, och det tog han med ro

Resten av dagen var vi så duktiga och byggde färdigt hela ena långsidan på ridbanestaketet.

Mimmi snappade

Vi avmaskade hästarna och gav selen. Sedan kom skogens konung på besök. Alla hästar stod i givakt. Jag fattade nada. Tills det rörde sig en mörk skugga över Ullas ekebacke på andra sidan grusvägen. Jag trodde först det var en häst lös, tills jag fattade att det var en älg. Den var inte det minsta rädd, fastän jag pratade i telefon och gick fram och tillbaka, utan tog god tid på sig, säkert en kvart, att beta lövsly och gräs innan han vandrade vidare i sakta mak.

Det betyder utan anmärkning, och det är alla uppfödares dröm. Att alla valparna är friska och krya. Det var de, hela kullen, alla två. De skötte sig dessutom alldeles utmärkt, helt tysta i sin egna bur bredvid mammas på resan, och inte en enda kissfläck lämnade de på veterinärens golv. Åsså hem igen!

Nöjd matte!

På måndag skiljs våra vägar. Men före det är det mycket att stå i. Registreringsbevisen är klara och alla papper ifyllda. Valplådorna har kommit. Försäkrade är de från födseln. Så ska de fotas, igen. Alla Inkwells-valpar finns fotade uppställda vid 5 respektive 7,5 veckas ålder.

Så här blev fotona:

Inkwells Humle
Inkwells Dumle

Ska jag vara riktigt ärlig, så drog man sig allt för att fara iväg med Andvari i trailern igen. Vi hade tänkt rida uppe i skogen Valborgsmässoafton, men eftersom vi skulle elda bålet och sedan grilla därefter så väntade vi tills dagen efter.

Några visste precis vad som var på gång när vi körde fram transporten !

Vi var väl förberedda på att ge den svarte gott om betänketid, men då överraskade han oss med att kliva på ganska med en gång. Nåja, vi skulle ju hem också, så vi tog bara lilla galoppbacken. Andvari har tunnat ur, inte så konstigt, för det gör islandshästar på våren när deras förbränning ökar. Han är dock inte så mager som förra året, utan har hull och är musklad och fin. Han är inte jätteglad åt sitt tilläggsfoder, hur man än försöker. Så man får glesa ut ridträningen ett tag tills gräset börjat växa ordentligt.

Jag sa ju att när inte översta hålen i stropparna funkar får han vila. När vi red senast påpekade Mimmi att man ser landskapet mellan hästen och sadelgjorden. Då funderade jag lite på fler hål, men håltången var för dålig. En fårullspad fick bli nödlösningen. Därefter en veckas vila.

Spännande, tycker pållarna!

Så har vi påbörjat staketbygget runt ridbanan, dvs Leif gräver ner stolpar och vi pekar.

Alla som vill får vara med!

Sedan ska det bli rätt höjd på slanorna, dvs bra hänghöjd. Holly-höjd på den nedersta.

Blir lagom!

Ingen bra vecka. Rubriken kanske är att ta i, men ibland känns det mesta extra motigt.

Det började redan för en vecka sedan, med att hästen, som alltid promenerar rakt upp på transporten, utan betänkligheter, blir rädd för hingstväggen och tvärvägrar kliva på. Typiskt, när vi kommit på en lösning på problemet med ridvägar. Det kommer att gå över, men så himla onödigt. Så, på samma tema, kan vi inte rida i hägnet när det passar, eftersom de kan komma och skjuta på skjutbanan precis när som helst. Inte enbart tisdagar och söndagar, som vi fått veta tidigare. De sätter upp varningsbommar. Visst! Men om vi redan är inne i hägnet när de kommer och pangar! 😳 Så ska vi anpassa oss efter det också, utöver Hollys oberäkneliga sovtider. Ridbanans underlag är löst och fruktansvärt dammigt och nu ska staketet monteras upp igen. Det blir inte alls som vi tänkt oss och bestämt sedan tidigare. Med en grind mot vägen, så det går att komma in med lastbil och bättra på underlaget vid behov. Fast sedan blev det ändrat.

Så ska vi rida in unghästar, hur i all världen vi ska få tiden till det med alla störningsmoment och brist på utrymme! Mimmi gick inte vidare till distansutbildningen vi räknat med, då de inte går efter betyg, utan efter intagningsprov, där folk helt klart fuskar sig fram. Då blir det till att lägga tiden på resor istället!

Snickaren som lovat titta in veckan efter påsk, för att ta beställningen på golv och badrum, innan priserna stiger, dök inte upp. Nu har enbart golvet gått upp 30kr metern och han har inte visat sig än, trots påtryckning.

Så visar det sig att den ena av våra fina hanvalpar har ett blått öga, vilket ej är godkänt. Vi hade ju hoppats på två chanser att kunna använda någon av dem, om vi köper in en tikvalp med passande linjer, så vi får in Lisas gener igen. Igår fick vi veta att tiken vi tingat valp från gick tom!

Nu blir jag rädd på allvar! Snart ska stona föla, måtte vår otur vända innan dess!

Men, för att se det från den ljusa sidan, alla är i alla fall friska och krya! 🤗

Inte riktigt enligt planerna gick det idag, men nästan. Vi hade tänkt rida uppe i skogen i Hågnarp på förmiddagen, men kom inte iväg. Holly var inte sitt vanliga glada jag, eftersom hon håller på att få tänder. Men på eftermiddagen kom vi iväg i alla fall. Denna gång tog vi en annan runda och hamnade i galoppbacken, fast på fel håll. Vi vände när vi kommit ner till vägen och galopperade på tillbakavägen istället.

Efter 40 minuter på gräsbevuxna skogsvägar, utan en människa i sikte, var vi tillbaka vid transporten och lastade in Frodi. När det var Andvaris tur ville han inte följa med! Tvärstopp. Det blev en seg kamp. Men tjurigast vinner! Jag! Jag sa åt honom att om han inte vill åka transport måste jag sälja honom, eftersom vi inte har några ridvägar där hemmavid. Då klev han på! Fast det tog 1 timme och 20 minuter. Sedan tog det 5 minuter att köra hem. 🤔

Valparna växer och frodas och har nu hunnit bli drygt fem veckor gamla. Båda springer runt och busar för fullt, men annars är de inte så lika våra flatvalpar. Det vill säga, de är inte kroniskt hungriga. Jag har försökt i nästan två veckor att vänja dem vid mat. Men intresset är ljumt. De spottar inte och fräser, men fram tills nu har de varit väldigt skeptiska. Antagligen beroende på att Lisa diar dem med grädde.

Åh, en människovalp!

Att tiden går fort märker man även på våra unghästar. Tekla liknar alltmer en färdig ridhäst, hon har fått följa med som handhäst och även som ridhäst i hägnet. Det roliga är att vi även hunnit med att träna Leffe, som därmed kommit nästan lika långt på mindre än halva tiden. Mimmi har nu ridit honom några varv på gårdsplan och han går framåt, helt enligt skolboken. Inga konstigheter alls!

Leffe & Gimli

Andvari är så rolig att rida att man får hejda sig, så det inte blir för mycket. Även han går med som handhäst ibland, och ett par gånger i veckan tränar vi med banden.

Idag blev det extra spännande när Leif kommer och rastar hundarna samtidigt som Anvari travar på i linorna. Racer-Ellen sladdar in på gårdsplan i full kareta. Jag vet inte vem som blev mest snopen, hon själv, hästen, jag eller Mimmi (inte han med huvet under armen i alla fall). Men alla var helt förstummade. Hästen höjde på huvet, medans racerråttan fortsatte hela varvet runt. Det finns ingen stopp på såna. En normal hund hade nitat och vänt tillbaka. Men inte en vorsteh!

Valparna växer och frodas och är nu 5 veckor gamla. Mest växte valpen som var störst redan från början. Han blev så tjock om magen att han blev liggande antingen på mage eller rygg när han sov, och då formar sig bröstkorgen därefter. Från att ha varit starkast och mest aktiv fick han svårt att komma upp på benen. Nu har han dock hämtat sig och springer runt och busar med sin bror. Men ibland får man ta igen sig.

Fel sida upp!

Vi har inte bestämt än vad de ska heta, utan det kanske får bli ”Stor & Liten”, som vi kallat dem hitintills. Liten är ju inte alls liten egentligen, utan bara en lite mindre storebror, eftersom han föddes först. Det kan ju mycket väl sluta tvärt om, men allting är ju relativt! 😊

De har fått nya fina leksaker, en blå plastapport, bitringar och så en rosa kanin, som hela tiden hamnar i kissobajslådan. 😂

Liten/ rosa kanin
Stor/ olympiska ringar

Sedan blir man alldeles väldigt trött av allt lekande, och då sover man en stund.

Så har de fått träffat Holly. Jag vet inte vem som var mest reserverad, valpen eller barnet! 😂

Vad är detta!

Vi har förlorat våra bästa ridvägar, inte bara på grund av Gudrun, som la ner träd i vägen. Men folk kör som biltjuvar här, tutar på hästar, och har rent allmänt dålig kunskap om djur. Söderut kan man inte längre rida om man inte vill ta storevägen, med all tung trafik som dundrar förbi, och välter av vägen i sin framfart. Vi brukade gena över grannens gård, men de hade inbrott och skaffade stora vakthundar, som nu stör dem med sitt skällande varje gång någon passerar, så därmed är alla ridvägar söderut avstängda sedan några år. Om man inte tar hästtransporten och kör iväg ett par km upp i vår skog. Där finns oändligt med skogsvägar att rida på. Förutom där rikeknösen fällt stora träd för att förhindra folk från att ta sig in på hans mark. Men då finns det ju trevligare ställen rida på. Jag har många gånger längtat tillbaka till Småland, där man kunde rida på grusvägarna, utan sura skitstövlar, som har ont av en överallt. Men vi har ju faktiskt en skogsfastighet till att rida på. Där är ännu mer kuperat, med gammelskog, och jättefina klätterbackar. Man kan knappt tro man är i Skåne!

Vi tog med oss kompisarna Frodi och Andvari, efter att ha satt tillbaka hingstväggen, som stått och samlat damm (och fågelskit 😏) på logen. Det var verkligen länge sedan vi var iväg med några hästar. Trailern har nog använts mer till att transportera möbler och sopor än djur senaste åren. Denna påskaftons eftermiddag var det verkligen ett fantastiskt vårväder och då monteringen av väggen gick som en dans, och Andvari valde att kliva på, utan protester, for vi iväg.

Mimmi lovprisade de mossbeklädda ridvägarna. Man hade kunnat rida på i timtals i bredd, och fräsa på i galopp, utan hinder i vägen. Enda felet var att de inte låg närmare hemmavid. Utan vägbommar hade vi lätt kunnat rida upp, som vi gjorde förr. Det var ljumt i luften och fåglarna var helt galna. Hästarna var verkligen på tårna. Andvari kunde plötsligt tölta långa sträckor i följd och hittade till och med lite passinslag, som legat väl dolt i flera år. Vi njöt alla i fulla drag av vår lilla utflykt och bestämde att detta gör vi om helgerna. Eller varför inte vilken kväll som, nu när det är sommartid och ljust länge!

Visst ja! Så är det ju en liten en som har en del att säga till om

Glad påsk!

Efter att ha fodrat hästarna, gjort sin morgontoalett, fixat frukost, för att sedan sätta sig i soffan, där solen skickar sina värmande strålar genom fönstret, med en sovande vorsteh tätt tryckt intill sin sida. Tror inte det!

Bästa stunden på dagen!

Sedan är det härligt att ta en ridtur på sin unghäst, som äntligen börjat tölta! En otroligt mjuk, för det mesta fyrtaktig tölt, med några böljande galoppsprång emellan. Det är känsla!

Nu blev det vinter! Det är ju fint, men inte precis vad man önskar sig en bit in i april! Jag noterade igår att nu har gräset börjat växa ordentligt i gräsmattan och på onsdag skall det bli sommarväder, enligt väderprognosen. Men de kan ju ändra sig fort. Vi fick hästarna omskodda för ett par veckor sedan, utan broddhål, så vi får ge dem semester några dar tills det vita töat bort.

Morgonsol!

Snön lyser vit på taken..

Men, framåt eftermiddagen:

Borta! Bara en hagelskur!
maj 2022
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: