You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

I lördagsmorse var jag glad att vi har trygga orädda avkommor efter Frodi. Jag skulle leda ut Lillebror och upp i hagen. Leif hade satt igång åkgräsklipparen på gårdsplan och var döv för omvärlden. Jag tänkte att så länge den står still där den är är det ingen fara. Då, for Leif iväg rätt framför näsan på oss, ner mot uppfarten, vänder, och ser oss. Sedan pekar han uppåt hagen dit jag ska med hästen, jag nickar (vi ska dit!), och han kör förbi oss dit 🙄 och parkerar åbäket precis vid grindhålet, med motorn igång! Jaja, vi går efter. Lillebror tittar storögt och knatar på. Då gasar han upp vrålåket bakom oss, med stenarna knattrande runt bladen kör han iväg. Vi kom snabbt in genom grindhålet. Suck!

Lillebror

Kan ju erkänna att jag glodde argt på mannen och undrade vad han höll på med. – Jag trodde såklart det var Frodi, muttrade han! 🤣

Så var jag iväg igen, söndag morgon, mot nästa projekt. Dvs projekt Jaktlydnad! Detta var bara början, på en följetång. Revieringen bättrade sig för varje släpp 👍 allt eftersom dagen gick. Med lite konkurrens blev det bra driv i steget. Sedan sprang hon på den förgjordade haren. Haren sprang, å så gjorde Ellen…. De försvann i fjärran. Som ett skepp över kanten. Det värsta var att hon var lika glad när hon kom tillbaka. Jag bestämde då att detta var sista gången, hon sprang på hare, utan att få på moppo. Senare efter en riktigt bra uppföljning på fågel, gick hon iväg på resningen. Som om det inte var nog, jagade hon vidare på egen hand. Å som grädde på moset vände hon åt motsatt håll, när jag vrålade på henne, hundra meter innan hon gav sig. 😡😤🤬

Då var de dax igen. Pinne i gommen på Imd, för fjärde eller möjligen femte gången. Vi kollar henne då och då och det har väl klarat sig nästan ett år sedan senast. Men i torsdags märkte vi att hon tuggade avigt. Fram med grimma och ficklampa, åh där satt den rackarn, fastkilad. En mjuk böjlig sak med barken kvar, så troligen nyligen ditkommen. Distriktarn Rebecka kom morgonen efter och fixade bort den. Därefter fick Imd stå kvar i stallet och kvickna till, med sällskap av Oska.

När jag släppte ut dem i hagen igen upptäckte jag något märkligt. Båda övertrådarna på varsin sida stensatta diket var nerrivna. Undertråden var hel. 🤔 Vem kan ha åstadkommit detta? Jag fann stora spår snett igenom obetade hagen, rakt mot hästarnas vattentunna. Kom på att Leif berättade att Tekla och Ófeig rymt ur hagen på morgonen. Han och Maja vallade dem till en gräsplätt, så fick hon vakta där medans han lagade tråden. Gråben har härjat i trakten och är starkt misstänkt. Men vargar hoppar inte gärna! Älg tror jag inte och det är ingen rådjurspassage där. De skrämmer dessutom inte mina hästar ur hagen. Ett lodjur månde!?

Vem har denna vägen vandrat?

Så for vi på Änghagas unghästmönstring på Helgagården. Jag fick med mig både Leif och Mimmi, ifall ifall det skulle bli problem att lasta. Men icke sa Nicke. Leffe klev på galant som aldrig det. Visningen gick nu inte så bra som jag hoppats. Leffe har tjockat på sig dessa månader när han inte haft Lillebror att leka med. Benen har blivit korta och den långa slanka halsen kort och tjock. Vojne vojne, nu åker kulorna! 😱 Lika så bra! Inte ville han röra sig heller, mer än lite nödtorftig trav och galopp, trots viftande smällande spön med diverse tingel tangel. Han gav oss fingret helt enkelt. Han är inte så lättstressad denne man. Hela vägen tillbaka till transporten bjöd han på fin tölt.🙄

Leffe och jag

Förra helgen var Ellen och jag på kurs i fågeltagning. Det var två intensiva dagar och till slut trillade polletten ner! Matten vart så till sig att hon väl hemma testade av lydnaden med diverse störningar och vart så imponerad att hon dristade sig till att anmäla till klubbens prova på prov sista helgen i september. När det sedan var sista anmälningsdag för debutantprovet söndagen efter, var ingen tid att förlora. Den slank med. Vi har ju drygt två veckor på oss att träna på fram tills dess! 🤪 Nåja, friskt vågat är hälften vunnet. Idag blev vi erbjudna att komma med på träning på söndag hos Louise och Christo! Såklart vi kommer!

Har vi riktig tur nu så har styngflugorna gett upp för i år. Det vore nästan för bra för att va sant. På fredagen gick hästrundan som en dans. Inga flugägg på någon häst. Man hade till och med hunnit rida, om det inte varit fredag och jag skulle hämta maten i Hässleholm.

Det funkar bra i alla flockarna. Eller vad man ska kalla dem. Hästarna går två och två i år, och det fungerar med lyckade matchningar. Jag vågar inte släppa ihop alla stona än, eftersom jag är lite för rädd att Óskas skada ska gå upp. Jag ska ta ut Juliane att kolla henne i ryggen om några veckor. Sedan får jag väl börja skritta henne igen. Vi ska fylla på ett nytt lager stenmjöl på banan. Rätt sort denna gången, så det blir steenhårt. Så kanske jag kan rida henne där sedan i vinter. Imd hinner jag inte sätta igång, hon får nog bli sällskapsdam i fortsättningen. De funkar ju bra ihop, mor och dotter, i sin nedbetade hage med lösdrift.

Ófeig rider jag när jag hinner. Hon är en riktig krutdurk, med eller utan kondis. Fullt ös, medvetslös! Tekla är tre år och får vänta ännu ett år på att bli ridhäst. Vi hinner inte ta tag i henne i höst. Men hon vill verkligen bli tävlingshäst. Hon är snäppet värre än Ófeig. Springer vart hon ska. De går tillsammans på bete och blir instängda i fägatan utanför sin lösdrift om nätterna. När jag öppnar upp om morgnarna bränner Tekla iväg som skjuten ur en kanon. Hon är den roligaste hästen vi haft någon gång, säger Leif. Henne säljer vi väl inte? På kvällarna vallar man Ófeig framför sig mot lösdriften. Tekla går lugnt kvar längst ner i hagen och betar in i det sista. När Ófeig har bara några meter kvar galopperar Tekla ifatt, och kommer alltid först i ”mål”. Likadant varje kväll. Igår började Ófeig trava sista biten. Då blev det fart på Tekla. Hon brallade iväg i full kareta och hann precis om Ófeig sista metrarna. En riktig tävlingsskalle har hon. Hoppas hon har pass!

Ófeig och Tekla

Lillebror går med Gimli om dagarna och står inne med Fródi om nätterna. Då går Gimli på stora betet med Leffe. Leffe skiter i vilket. Han klarar sig själv. Typisk Frodiavkomma, de går för sig själva. I morse när jag släppte ut Lillebror i hagen glömde jag kolla så Leif hämtat upp Gimli. Det hade han inte, märkte vi på kvällen när Lillebror skulle in igen. Bra karl reder sig själv. Förförra helgen verkade jag honom runtom, utan krusiduller. Snygg är han också, högbent och långhalsad. Bådar gott.

Litli Brodir från Gåvetorp

Leffe har vi anmält till unghästvisning om ett par veckor. Han är tyvärr inte lika flott längre, efter att ha gått ensam halva dygnet och tjockat på sig, utan att ha någon att bråka med. Fast det gör inget om det inte går bra. Desto enklare att kastrera då. Vi har ändå inga ston att använda honom på.

Jag har i alla fall fixat fötterna på både honom och Lillebror, idag för andra gången på två veckor. Lika duktiga båda två! Hovarna växer så det knakar när det är sommar och man får bra grejer.

Mina egna fötter har jag ju också fixat. Om man beställer sandaler när sommaren nästan är slut kostar de bara halva priset. Blir bara lite kallt om tårna.

Skorna är huvudsaken!

Därefter var den hundarnas tur. Vi klipper klorna och fixar tänderna varje helg, sedan äter man godis! 😋

Det var bara Leif och katterna som slapp undan!

Idag har Ellen inte apporterat räv. Leif kom i söndags morse och meddelade att om jag ville Ellen skulle få apportera räv fick jag komma med upp till Röshult så fort jag ätit frukost. Det ville jag ju. L drog ett släpspår och Ellen spårade jätteduktigt. Men, apportera räven ville hon inte 🤮. Hon vägrade kännas vid att där fanns något över huvud taget och var strängt upptaget av allting annat runtomkring. Hon har för dålig rovdjursskärpa, vidhöll L. Hoppas då att hon kan låta bli katterna i fortsättningen! 😒

Sedan tänkte jag inte så mycket på det, utan bestämde att hon får väl slippa bära runt på Mickel, så väljer vi annat på proven. Tisdag morgon fick jag meddelande att det fanns en plats kvar på prov i eftersöksgrenarna på Toppeladugård, samma kväll, om jag var intresserad. Visst ville jag det. Passade ju bra eftersom detta var min korta arbetsdag. Tänkte ju bara inte på tiden hos frissan, men det måste ju gå. Nu hade jag ju lite dålig koll på tiden, så var ohjälpligt för sen att hinna till samlingen vid 17.00. Jag ringde och meddelade sen ankomst, men gps-damen vänder och vrider och fixar nio minuter hit och dit, så jag var när allt kom till kritan nästan i tid. 🤔

Allt var frid och fröjd, en stund, tills Ellen skulle gå spåret. Eller inte gick spåret, utan vimsade runt, trodde vi, både domaren, provledaren och matten. Hon fick flera försök, men hittade ingen kanin. Kunde det vara så att hon var rädd det skulle ligga en räv vid spårslut! 🤔Vi fick ge upp, men valde ändå att göra vattenapporten.

Där gjorde hon ifrån sig ungefär som förväntat. Letade bättre väg ner till vattnen, men bara en gång. Simmade raka spåret tvärs över dammen, men passade på att missa anden och pejla av om det möjligen kunde finnas nå mer på andra sidan land, när hon ändå var där, innan hon apporterade anden, tänkte ta landvägen hem, men kom på inkallning, klev upp på stranden ända fram till mig – och droppade fuglen vid mina fötter! 😳 3 poängs avdrag (från 10). Vid närmare eftertanke kunde det gått ännu sämre. Lika bra att passa på och strula när ändå spåret gått åt fanders! 👍

Efteråt kom spårläggaren fram till mig och berättade att Ellen visst spårat, drygt halvvägs och klarat svängen. Han hukade sig då ner i det höga ängsgräset – och kan va så att hon blev skraj då och vände på klacken! Det kunde ju varit en 🦊. Man kan ju bara spekulera!

Idag är dagen jag inviger min nya mobil. Tobbe var så jättesnäll och hjälpte mig igång. Verkligen på tiden att jag bytte ut den gamla. Skärmen har varit spräckt senaste året och den ville inte känna igen mina fingeravtryck. Tänkte de är väl uppslitna av allt tvättande. Nu behöver jag bara visa upp min nuna så känner den genast igen mig.

Me and myself

Montasami har designat skalet med mina blommor 🌸

Daisy Fling

Därefter var jag ju bara tvungen att testa zoomen. Det var ju delvis därför jag uppgraderade till en Iphone Xs. Nästa modell var inte bättre zoom, bara dyrare. 🧐 Det är ju inte sällan man missat fina fototillfällen på hästarna när man befinner sig på lite för långt avstånd. Så här blev 4x zoom.

Inga byggnadsställningar 🤭

I lördags morse lät Leif meddela att han försovit sig. Jag tänkte påtala att det var lördag, men iväg for han, med traktor och släp, så det var väl i sin ordning. Det låg en kuslig stillhet över gården när han lämnat. Klockan närmade sig halv nio, men alla hundarna sov. Deras matskålar stod kvar på bänken, men ingen verkade varken nödig eller hungrig, så jag började med att rasta och servera maten innan jag gick ut till hästarna. Inte heller där var det någon brådska. Ófeig och Tekla är instängda i fägatan utanför lösdriften över natten och Tekla brukar alltid göra en rivstart ut i hagen, så fort jag öppnar upp eltråden. Men inte denna gången. De gick bort till grindhålet, där vände de och gick tillbaka igen! 😳 När jag försökte visa att det var öppet ställde de sig och lukta på mig. Sedan gick de sakta iväg och ställde sig och smakade lite här och där på gräset. Jag fattade ingenting. Men atmosfären var märklig, kusligt tyst, som lugnet före stormen. Men det kom ingen storm! En konstigt helg var det och fastän jag fått en del gjort känner jag mig nästan utvilad! 🤔

När jag fått i mig frukosten satte jag igång med den pedikyr och manikyr i form av att lacka naglar, som jag tänkt skulle inleda min semester. Men bättre sent än aldrig!

Nymålat!

Nu börjar det även närma sig sluttampen av husmålningen. Allting är vitt vitt vitt. Aa aa allting är viddeviddevitt!

Vi firade Leifs bemärkelsedag, lite försenat, på lördagseftermiddagen med hans gratistårta från Maxi. Han fick en famous grouse (inte en oplockad gås, som väl var 😉) av blivande grannarna. 😋 Denna fina termos, med ännu finare muggar, kom på posten från familjen Sjödin i Älandsbro. Tyvärr för fin att användas, enligt Leif, så den hamnade på hedersplatsen bland hans prydnadssaker.

Han har lovat jag ska få låna den ena muggen – Gissa vilken? 😊

Det man inte har i benen får man ha i fötterna, säger Mimmi. 🤣 Kanske det! Jag har iaf skickat efter nagellack för att pigga upp mina tår. Benen mår väl annars rätt hyfsat, när jag kommer ihåg att stretcha efter att jag har ridit. Det är snart 9 veckor sedan jag satte igång Ófeig, efter att hon kastat. Hon är fortfarande fet, men går som… jag vet inte vad, som ett spjut. Man vet inte riktigt var det landar! 😂 Sjukt pigg är hon och vill springa fort hela tiden! Det är även ok med tölt, och då går det uppåt uppåt. Jag är bara så rädd att hon ska skada sig. 🥺 Det är ingen hejd på hennes energi! Stopp har hon, men det känns elakt att stoppa när hon vill så mycket. Jag rider fortfarande med talbok i öronen, eftersom jag blir så uttråkad av igångsättning av gamla hästar. Det är ju det jag håller på med hela tiden! Jag kommer ju inte vidare. Det är verkligen frustrerande. Därför har jag iaf varje gång en målsättning.

Óskadis är nu i det närmaste ohalt i trav på hårt underlag. Hon går på bete, med sin 24-åriga mamma, som flänger och far hela tiden. 😅 Vi har inga lugna hästar, så det var ändå bästa lösningen. Jag tror det kan vara 5 månader sedan hon fick gaffelbandsskadan och jag tänker börja skritta henne uppsutten snart. Sedan får vi se hur det utvecklar sig.

En annan rutin jag har! 😉Jag låser ute Leif varje kväll! 🙈 Jag hinner in före honom och glömmer att han går ner med Gimli! 🤣 Fast jag brukar släppa in honom när han stått och bankat en stund. 😁

Idag har Mimmis svärföräldrar varit här och målat. Flitens lampa har lyst, liksom solen på oss hela dan, så säkert 30° varmt. Torkat fort har det gjort.

Den försvunna grimman är nu återfunnen, på kroken bland hundkopplen i hallen! 🙄

Kudden som jag köpte till katterna ratades och åkte ut, nerför källartrappen i väntan på sophämtning. Sedan blev den upptagen. Alfons rörde sig inte ur fläcken, trots att Leif sprang fram och tillbaka och hoppade över honom!

Rör inte min kudde!

Så har vi klippt häcken. Min näst sista semesterdag. Jag i traktorn och Leif i skopan. Den var verkligen kämpahög! Häcken.

Team work

Efter det putsade Leif fönstren, iaf utvändigt. Insidan får jag ta när andan faller på. Får väl säga att tipset om Yes och en skvätt spolglans gjorde susen. De har aldrig varit så blanka.

Litli Brodir från Gåvetorp

Nu har Lillebror fått komma ut på sommarbete igen. Snacka om långbent 1-åring. För att inte tala om halsen.👌

På söndagkvällen badade vi hästarna och innan tog vi ur lösdriften och la in ny spån. Ófeig har en avundsvärd svans i fantastiska färger! Den hårmanen skulle man ha!

Så var det slut på denna semestern, den jobbigaste jag varit med om. Då speciellt denna veckan! 😷

Du klarar dig inte utan din mobil, brukar Leif säga. Du kan inte vara utan den 5 minuter! Jo, det kan jag! Men det kan ju vara dumt, för då är det alltid någon som efterlyst en, på messenger eller sms. Eller har ringt fem gånger. Han tror att jag kollar Facebook hela tiden, antagligen för att han är omedveten om alla funktioner han går misste om, eftersom han inte ser vad det står. Han har säkert åtta par läsglasögon, om det räcker, som är fördelade på olika platser i huset. Men aldrig där han behöver dem, dvs på näsan.

Jag använder mobilen till allt! Påminnelser i almanackan, kom ihåg- och handlelistor, väckarklockan, kalkylatorn, tidtagaruret, som gps (eftersom Volvos är kass), väderappar, till att handla på nätet, betala räkningar, såklart fotar jag och filmar, facetajmar, mailar och messar. Jag läser nyheter, lyssnar på talböcker och poddar, surfar på nätet. Så bloggar jag från mobilen.

Jag kikar faktiskt även över vad som händer i världen, och i min egen intressevärld, på facebook. Speciellt nu i coronatider. Vad som är på gång, och inte, i islandshästvärlden, vorstehklubben, träningar, kurser, tävlingar, och tar hjälp att hitta lösningar till diverse problem, hitta remedies. Där finns även en grupp som hjälpt mig mer än någon annan… Så håller jag kontakten med både nära vänner, gamla vänner, långväga vänner, vänner i andra världsdelar, hittar borttappade vänner, vänner från barndomen, från hembygden och för att inte tala om alla nya vänner, ytliga bekanta och tillfälliga kontakter. Man skulle kunna tro att mobilen är min bästa vän, eftersom den hjälper mig till självhjälp och fått mig att må bra i både kropp och själ, men hästarna får mig att hugga i och speciellt Óska lockar mig till att längta ut och framåt. Hon ger mig livslust. Så har jag ju hundarna. Lisa är ju pajasen, så smart och full av upptåg. Tanten Maja finns alltid där, om än på sina egna villkor. Så har jag en trogen vän, som gärna följer med i vått och torrt, om hon får. Hon är för det mesta mån om att jag hänger på, om hon ger sig iväg, men är för det mesta inte många meter bort. Hon är med mig på jobbet, vi äter frukost tillsammans, hon ligger i mitt knä. Hon ger mig värme och kärlek. Min bästa vän! 🥰

Jag ringer med mobilen också, men inte så ofta. 😉

Jag har visst glömt ett hus! Våra senast inflyttade grannar, en blåmesfamilj, har bott i detta lilla röda hus. Det är Ellens BIS-holk, best in show-priset från Vorstehklubbens Hässleholmsutställning 2019. Detta är en bild från sista måltiden före flytten ut i livet.

Det lilla röda huset 3 juli

Så har vi hela logen full av ladusvalor, eller hela gården full. Det är flyguppvisning varje dag, högt som lågt, beroende på väderlek. Här behövs ingen barometer. Sedan tar ungarna sig en vilopaus och får maten serverad. Jag har länge undrat vad det lille hålet i alla gamla ladugårdsväggar är till för. Nu vet jag!

och det stora!

Vad gör väl det att de skiter ner väggar och bilar, så länge de roar så många, Lisa inte minst, och så många insekter vi slipper.🦟

Å så det pytte lilla huset! En del har huset med sig!

Det händer inte så mycket vid nybygget mer än att det målas för fullt. Samt att Patrick lagat naturen runt omkring. Jag hatar sår i naturen.

Det nya huset. Vy från ridbanan!

september 2020
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: