You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.
I helgen kom Tobbe och fixade slutklämmen på vår badrumsrenovering. Spegelskåpet kom upp och svalde massa attiraljer och äntligen har jag nackspegel igen. Hm, är det så jag ser ut! 🙈😂 Hade nästan glömt.
Dags att klippa håret. Det var ett halvår sedan senast. K18 fixar mycket, men inte allt. Idag ska jag till frissan på Hårtåtten före yogan. Välbehövligt!
Jag håller även på att renovera mitt högerknä, där menisken strular och svullnar upp. Det gör att det benet blir längre och ger smärta i korsryggen. Därför har jag skaffar vadkompression (dvs kompressionsstrumpa utan fot). Fantastiska när man sitter länge eller åker bil långt! Jag införskaffade även ett par tåstrumpor. De kan man ha både på yogan och i ”mellantårna” som jag annars går barfota i året runt.
Så kom nätkorgarna till nya tvättskåpet på plats igen (med passbit denna gången, så de slipper rasa ner) med bänkskiva och allt. Den passade perfekt. Var så trött på den beresta stenen att jag inte ens testat innan. Så det var en överraskning. En annan positiv överraskning var att det ena paret gångjärn (köpte två olika. Gångjärn är en djungel), vi bytte mot de gamla, verkligen funkade till högerluckan. Den går nu att öppna, med 1/2 mm marginal till tvättfatet. Å det får plats ett handtag också (ska beställas omgående 👍). Skam den som ger sig! Jag kör med mm-passning, så får man hoppas man har marginalerna på sin sida. Jag brukar faktiskt lyckas med det, om jag får skryta! 😇
Så har jag fått handtag i kommoderna. Vilken lyx! 👌 Pilligt värre att få upp innan, men fyra månaders väntan är ju en piss i Mississippi.
En annan positiv överraskning, som alla betvivlade (utom jag), var att det faktiskt fungerar att värma upp badrummet med en extra handdukstork, istället för element! Fastän det hänger handdukar ovanpå! Bara Leif eldar. Om inte, hade det inte hjälpt hur många element man än tryckt in. 🤔
Eftersom Holly fortfarande har en del skorpor kvar efter sina vattkoppor har jag agerat dagmormor på förmiddagarna denna veckan. Det är inga konstigheter alls, då Holly är en intelligent, pratglad och lättroad 1,5-åring. Hon kan räkna till tio och har full koll på hur allt ska gå till och kan var sak på sin plats. Idag hittade hon Kellys ben och konstaterade att Kelly är borta. Kelly borta, sa hon gång på gång, när hon letade igenom rum efter rum. Vi tittade på foton och filmer i mobilen. Närmare bestämt Humle och Dumle i Kapten Bäckdahls skafferi. På kvällen fick jag sms-hälsning och foton från vår Dumle, på 1-årsdagen❣️För ett år sedan föddes dessa små pip! Lille Dumle och store Humle. Idag är det tvärt om. Eller båda är små massiva dreverhanar, Dumle i söder och Humle i norr.
Nu har det varit barmark i några dagar. Snön regnade bort på en enda dag så det har varit ordentligt mjukt i marken. Men så inatt, som av en händelse, kom det 12 cm snö neddinglande från himlen. Man blev lite paff när man tittade ut genom fönstret på morgonen. Men nu är termometern på plus dygnet runt, så hoppas det är slut på det vita för i år.
Åter igen snökaos och värst runt Hässleholm! Det är precis som förra året, när man trodde våren var på väg, så fick vi mängder av snö här i Hässleholmstrakten, fastän gräset var grönt i resten av Skåne och uppåt! Nu är det ju bara början på mars, så det må väl vara hänt. Men det känns lite kymigt när man precis har kommit igång med ridningen. Jaja, det går bra att rida i snö också. Bara jag som är så frusen och nu har det blåst halv storm i flera dar. Plus att jag åkte på en dunderförkylning förra veckan. Resten av familjen hade den före mig, och nu har Holly vattkoppor. Nu på upphällningen dock. Sedan får det vara slut på virus!
Igår åkte vi bil i nio timmar. Jag hade sådan tur att Facebookgruppen Töltriding sände live från Vintermästerskapen -23 med islandshästtävlingar från Strömsholm. Det pågick hela dagen, med lunchuppehåll precis när vi framme, och det höll tankarna från det oundvikliga. Detta var en resa vi skjutit på in i det längsta. Den var inplanerad redan för ett par månader sedan, men då ångrade vi oss i sista stund och ville ge det en chans till. Kelly blev allt tryggare och fullständigt normal i sin hemmiljö, men så fort hon blev rädd funkade det inte alls. Det skulle inte bli bra, det förstod vi både Leif och jag. Men hon var en så älskvärd och lycklig individ, Kelly, när hon inte var rädd. Så glad och kelig och den snällaste av snälla. När hon blev rädd var hon helt blockerad, fullständigt okontaktbar, och bara flydde. Då var det omöjligt att locka henne till sig. Hon var inte rädd för naturligt farliga saker, som skott, åska, traktorer eller andra djur, utan bara för främmande människor, okända ljud och saker man minst anade. En drivande hund som blir så rädd i skogen skulle kunna bli förvildad på kort tid. Det hade vi inte vågat riskera. Det räckte att vi hade okända kläder på oss så vågade hon inte komma till oss. Till slut mådde vi så dåligt, över att gå och hoppas på en förbättring och alla bakslag, att vi fick ge upp. Uppfödaren hade från början lovat att ta henne tillbaka.
Det var bara ett halvår sedan vi hämtade henne och vi var både spända och lite oroliga över hur hon skulle reagera. Om hon skulle känna igen Göthe och Rut. Så länge hon går i koppel följer hon med, och så gjorde hon, in i huset. Men sedan satt hon darrande tryckt mot våra ben och vägrade röra sig ur fläcken. Hon satt kvar när vi gick därifrån och det var väl det värsta, att inte kunna få henne att känna tillit, att kunna locka henne till sig.
Göthe och Rut är seriösa och supersnälla. De var bekymrade över att inte kunna komma nära henne, men det kan nog ta några dar innan hon vant sig. Hon ska få sova i sängen (vilket hon inte gjort här hemma) och vara i soffan, favoritplatsen, samt umgås med sin mamma.
Vi är uppfödare och då måste måste man vara krass, och realistisk. Vi har fött upp och sålt hundratals valpar, lämnat bort äldre hundar, sålt hästar och låtit gamla och sjuka djur somna in. Man skulle väl vara härdad. Men detta är bland det värsta jag varit med om. Idag bara går jag bara och gråter, och saknar❣️
Det är nu snart tjugo år sedan vi tog vårt pick och pack, och hals överhuvud flyttade ner till Leifs släktgård i norra Skåne. Egenritade villan med kennel sålde vi till en valpköpare, som ville flytta in ganska omgående, varför vi packade, med hjälp av anhöriga, och i panik stuvade ner vårt liv i lådor och kartonger. Så körde vi hästtransporten i skytteltrafik med flyttlass, hästar och massa hundar till gården, som var under renovering. Det viktigaste var att få iordning hundhus och stall, sedan kök. Vi levde dagtid i husvagn tills kök och golv var färdigt ett halvår senare. Så blev det som det blev! Det tog nog tio år innan halva nedervåningen, där vi inhyste kartongerna, som innehöll allt vi borde rensat ut före flytt, blev beboligt. Det rummet blev Leifs mancave. Ska jag vara ärlig lyckades han ganska bra, även om det inte är min stil med gamla otympliga möbler, och ganska svårtstädat. De stora walk in garderoberna var överfulla, liksom gamla hönshuset, som även huserade alla gamla möbler från förr.
Själv höll jag mest till i kök och stall, när jag inte jobbade. Hunduppfödningen fick gå i stå, när varken tid eller ork räckte till. Det stod mig över huvudet, med all skit och bråte, var helt omöjligt att hålla rent och ordning och reda. Och med tanke på hur uppställt det blir när man röjer fick det stå där det stod. Var sak har sin tid.
Men i år har det hänt grejer. Leif och Tobbe har röjt i svinhuset och jag har kört oräkneliga lass till tippen. För att inte tala om bråten från renoveringen. Nu, en månad efter att jag gick i pension, har jag hunnit röja massor. Vilken befrielse att bli av med gamla prylar. Jag vill ha rena ytor och undanplockat, så jag kan torka av och dammsuga ofta. Vill ha koll på vad som finns i garderoben. Jag kastar gamla gardiner, lakan och handdukar, som inte behövs i stallet. Bränner gamla papper. Tidskrifter och andra samlingar, skyss iväg. Smycken och krimskrams går samma väg. Jag har hittat gamla sedlar som gått ut för länge sedan 🤦🏻♀️. Tja, sånt är livet!
Så är det väl man brukar säga när någon sätter i halsen! Ändå är det en känsla jag har. Jag vet inte var den kommer ifrån. Jag var inte så hungrig som barn heller och gömde mina ostsmörgåsar i dockvagnen. Som många andra barn fick jag höra att de fattiga barnen i Afrika svälter och tyckte att de kunde väl få min mat då. Något jag kommit på på senare år är, att en anledning till att jag tappar aptiten är när någon sitter och dreglar över min mat. Då blir det tvärstopp. Jag har dock inte alltid haft svårt att äta. När jag gick på lantbruksskola var jag konstant hungrig. Och vi åt hela tiden: frukost, fika, lunch, fika, middag/kvällsmat, där vi även fick ta med oss kvällsmackor till rummet. Men det behövdes inte, eftersom vi hade kompisar som öppnade pizzeria på översta våningen. Jag gick upp 25 kg i vikt första läsåret, men de kilona rasade av mig över sommaren i England. Desserterna på jelly och custard kunde man vara utan, liksom tea and scones, för att inte tala om mjölkpulverblandingen, som man fuktade cornflakesen med till frukost. Nä maten var ingen höjdare! Vi jobbade hårt på kenneln och jag fick snart sätta balsnöre i jobbarbyxorna. När jag kom hem vägde jag under 50 till mina 170 cm. Snacka om lågt BMI. Efter det blev jag kräsen och trots att jag smakar på det mesta äter jag bara det kroppen vill ha och som ser gott ut, och då dreglar andra och då får de va! 😂
Sol i hjärta, sol i sinne! Det stämmer så bra. Jag hade nästan glömt bort solen, efter alla gråa blöta dagar med storm och blåst. Otto drog över den 17e februari, samma dag som förra årets storm, med inte alltför många nedfallna träd. Inatt var det dags igen. Huh, hatar när det blåser! Men idag skiner solen! Man blir alldeles varm inombords. Så härligt! 🌞 Men än så länge har jag bara hunnit till morgonkaffet. Det räcker så gott med att bara se solens strålar strömma in genom fönstret. Så kan man ju planera inför dagen..
Inga måsten alls idag! Igår var jag på sjukgymnastikyoga, för tredje gången i år. Det kan låta som piece of cake, men för min bindväv är det plågsamt, men känns bra efteråt. Intalar jag mig själv. Veckan efter första passet var ett helvete. Tills jag ridit och stretchat. Då släppte värsta träningsvärken. Andra gången var några dagar efter att jag blodtappats, och hade missat äta innan jag for iväg. Halvvägs in i passet började rummet snurra och illamåendet vällde över mig. Jag fick en mugg vatten och kunde slutföra övningarna på mattan. Jag hade även lagt en flaska i väskan, men vätska hjälpte inte alls. På något sätt tog jag mig till bilen, där jag fann kartongen med kvarglömda gräddbullar från Ikea. Såklart berodde det på lågt blodsocker. Därför tog jag med mig både proteinbar och vatten igår, som jag glömde bort, men det var i alla fall med. Innan träningen hade jag lyckats klämma in en andra blodtappning, och hade tackat ja till ett glas jordgubbssaft (9 dl blodförlust på två veckor är ju en del), inte mackan dock. Å det gick vägen, antagligen tack vare att jag inte lyckades med att få till en tid till frissan också, bara att handla på hemvägen.
Jag är specialist på att tillverka fullspäckade scheman. Hela mitt liv har bestått i att uttnyttja varenda kvart (vare sig den finns eller inte) innan jag ska iväg. Nu speciellt när jag drar mig för att fara iväg till Hässleholm. Denna gång hann jag med att städa badrummet, efter Holly gått hem, eftersom tiden ändå inte räckte till att äta. Huvudsaken att hästarna fick sitt och att hundarna blev rastade. Jag har i alla fall lärt mig att man bara kan vara på ett ställe i taget, fastän det var ångestladdat i många år att missa något. Jag måste lära mig att ta hand om mig själv bättre. Att leva i nuet, njuta av livet, och inte ha dåligt samvete av att göra ingenting. Det är precis vad jag gör just nu❣️(bara skriver lite 😁)
Det är ju känt, att när man förlorar en förmåga utvecklar man ofta en annan. I mitt fall har mina allt mer fumliga fingrar och dåliga koordination ersatts av otroliga reflexer. Jag har en reaktionsförmåga som en kobra, på gott och ont. Leif hade köpt med sig räkmackor hem denna kväll för ett tag sedan, fredag och allt som det var. Till det måste man ha ett glas rosé. Gillar egentligen inte vin, men har blivit ett stort fan av rosé, efter svår tillvänjning. När det så var bara en liten skvätt kvar i glaset passar jag på att slå ut det, ner över kanten från bordet. Men, jag fångar det i luften och reser det upp, så att innehållet duschar tillbaka, över hela rummet. Helt otroligt att de ynka millilitrarna kunde bli så många droppar.
Tittade fel på klockan, idag när jag skulle hämta Mimmi vid tåget i Hässleholm. Eller snarare tittade jag på Óskadis, som stod och väntade på mat, en timme för tidigt. Jag som stressat för att hinna torka alla golven (även i nyutrustade hallen), efter Roberta dammsugit, samt fodra hästarna innan jag for iväg. Hinna äta var det inte tal om. Mimmi messade om jag kunde ta med en banan, då hon också ätit dåligt. För sent, är redan i Bjärnum, svarade jag då. Då fick jag veta att jag hade 1,5 timme på mig att köra 2 mil! Åh, shit! En timme åt skogen! Hur är man då effektiv? Jo, då får man ta å handla på Olof Nils, vare sig det behövs eller inte. Men man kan ju inte sega runt där hur länge som helst. Det fick bli en runda systemet också, en rosé får jag väl va värd. Dagen efter Alla 💝 dag. Å så ett varv på Kvantum efter lite fika.
Nu har vår bänkskiva anlänt, Tro det eller ej, men här är beviset. Det skulle ta 2-3 veckor enligt hemsidan. När det gått 1,5 månad ringde jag och undrade hur det gick. Jodå, den var skickad. Men det hade skett ett lite missöde. Den var skickad på fel håll. Alltså uppåt landet, till fel kund!
Jag tog första bilden igår när den kom, eftersom jag tyckte den var slarvigt lastad på pallen. Sedan har det varit så snorhalt och mörkt, så vi väntade tills idag med att bära in den. För varje gång jag gick förbi tyckte jag den flyttat sig lite. Så jag tog en bild till. 🙉 Då bar vi in den.
Den är hel och fin, och rundad i rätt hörn. Kryss i taket! Sedan blev jag lite konfunderad när vi packat upp!
Hade vi tur skulle den ändå kunna komma fram vecka 3, fick jag veta. Vecka 6 nu. 🤔 Men om den nu varit i grannlandet tog det klart några veckor extra, med tull och allt! Vilken tur den inte hamnat i Schweiz! Då hade det väl tagit ett par månader till!
De har ingen tanke på att be om ursäkt eller kompensera oss, så hoppas frakten kostat dem jävligt mycket!
Jag är så fruktansvärt arg, och ledsen på samma gång. Det vill inte gå över och det känns som att huvudet ska explodera. Mest är jag besviken på mig själv, att jag byggde upp förväntningar och hoppades att det snart skulle bli färdigt i badrummet. Bli ordning och reda. Att jag trodde på att snickaren skulle fixa det ena och det tredje vid slutbesiktningen. Idag fick jag veta att det inte längre kommer att komma någon snickare. Allt för att vi väntade in den där jävla bänkskivan från Stenimporten i Valbo, som aldrig tycks komma. Inte har han vett till att be om ursäkt heller, ägaren, som skickade den fel för flera veckor sedan.
Att stället vi hade i Småland förföll innan det var färdigt är väl en sak och att taklisterna står i ett hörn av hallen, sedan förra renoveringen här nere för snart tjugo år sedan. Men så korkat av mig att gå på detta. Jag som bott på typ tio kvadrat i femton år. Det hade gått finfint resten också, om jag inte fått förhoppningar om att det skulle bli bra och lättskött i nedervåningen. Jag har ju bara väntat i drygt två månader. Nu har jag ju äntligen fått tillgång även till Mimmis rum i övervåningen. Så nu bor jag i båda flickornas rum. Kartongerna med badrumsgrejer kan ju stå kvar i hallen, och min smutstvätt kan jag fortsätta förvara i Ikeakassar på golvet.
Så, nu har jag spytt av mig! Nu känns det bättre! Jag kan ju sitta här i min egna nya frukostsoffa och titta på när hästarna äter utanför fönstret!
Aa aa aa A! Det blir bättre och bättre dag för dag! Både igår och idag har jag hunnit träna båda hästarna och fixa allt jag planerat. Idag har jag dessutom haft städdag (och fått ner julgardinerna. Det är rekord!) medans jag åt frukost. Tidigare har det samlat på sig mer och mer och allt har hopat sig allt eftersom tiden gått. Nu får jag lite mer undanröjt för varje dag som går! Det blir bättre och bättre, liksom.
Hästarna går bättre och bättre dessutom. Kanske inte Andvari då, om man jämför med förra våren, men det går på rätt håll jämfört med i höstas. Men Ófeig överraskade ju verkligen igår. Hon har verkligen börjat hitta formen. Mimmi började genast prata om att tävla! Att jag ska tävla, vill säga. Nja, om 50 kg kanske det blir bättre..
Nu har det varit så himla bra ett tag, med fruset om nätterna och ändå ingen snö, så leran håller att gå på för hästarna. Fast Leffe och Gimli fick vårkänslor för några dar sedan och har härjat runt som unghästar i hagen. Antagligen då Gimli tappat sin ena nya sko (och boots). Stona har fått komma tillbaka till sin gamla vinterhage, på kullen bakom vedbacken. Där går de torrskodda och har lite mer att pyssla med. Mycket bättre för dem!
Även Mimmi och jag är torrskodda. Vi fick lite panik när hennes Muckboots ridstövlar började spricka sönder och läcka. Mina håller, men är något år äldre, så jag vet inte hur länge till. Fast jag har ändå haft dem i fem, sex år. Jag hatar annars muckboots, eftersom de andra modellerna saknar klack och är snorhala och alldeles för korta i skaften. Colt rider-modellen är perfekt. Lite stela att rida i i början, men sedan fantastiska att ha i Skåne när det regnar från oktober till maj månad. Paniken, skulle jag komma till, berodde på att de har utgått ur sortimentet. Såklart! Allt som är bra utgår. Vi satte oss att leta, om någon affär möjligen hade kvar på lager. Till slut hittade Mimmi en grossist som reade. Jättebra pris! Bara det var ju en varningssignal. Låter det för bra för att vara sant, så är det så! Vi anade väl ugglor i mossen, eftersom det var kortbetalning, men tog mitt gamla kort. Vi ångrade oss direkt, men det gick inte att stoppa, enligt banken, eftersom beloppet redan var reserverat. Jag stoppade kortet och jag började använda det nya, å vi erkände oss lurade.
Så hittade vi nya ridstövlar, precis före prishöjning. Mimmi testade och de var ursköna, så jag la snabbt in en beställning, precis innan Mimmis började läcka som ett såll. Nu har Mimmi fått nya fina, och jag fick mina igår. Idag fick Mimmi besked om en ny leverans av Muckboots! Öh!
Det tror jag när jag ser det! I så fall har jag tre par hela fungerande gummiridstövlar, å Mimmi två hela (å två läckande)! Hur bra är inte det! 😂
Så här kan det få va! Behöver inte bli bättre än så här❣️
Senaste nytt från Gåvetorps Islandshästar 