You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

Pust! Över 30°. Tur jag gnodde på igår då. Hela förmiddagen gick åt till sista finputsningen av klätterbacken. Det gick nämligen inte att röja bort alla småstubbar och rotstumpar, utan de fick tas för hand med en häcksax. Det var inte så lite varmt igår heller, men vi knatade på, jag med såg och sax i högsta hugg och Ellen i hälarna. På tillbakavägen tog vi sly och grenar som hängde över. Fint som snus blev det! Rena rama autostradan över backen.

Idag har vi tagit det lugnt. Hästarna fick nya hagar igår, så de har inte synts till. Andvari har tjuvstartat, så han undrade vad Fródi höll på med när han reisade runt i hagen, men hängde på ett varv i alla fall. Man kan ju låtsas!

Småpojkarna står i lösdriften mest hela dagen. Man kan ju undrar vad de där djurskyddsinspektörerna håller på med. Dumheter, att hästar behöver skydd på vintern, när det är på sommaren behovet är som störst.

Funderade på vad jag gjort idag, men kan inte komma på något annat än att jag hämtat maten och att det tog en himla tid att plocka upp den. Allting går liksom i stå i denna hetta. Å så är det fotbolls-EM. Allt annat står på vänt.

Just nu, efter Sveriges vinstmatch mot Slovakien, leder Mimmi bettingen i hennes nya släkt, fick jag veta på snap.

Heja Mimmi!

Jag sysslar inte med vadslagning. Vore synd om lagen jag satsat på, eftersom jag har sån otur i spel. Jag spelar inte ens på hästar. Ändå är ett av mina måtton ”Friskt vågat – hälften vunnet!”. En annans måtto i den här familjen är ”Gör inte idag vad du kan skjuta upp till morgondagen!”, och det är inte mitt.

Screenshot efter mycket övertalning av en som inte vill va med på snap! ”Löjligt!” 😁

Vissa dagar är mer spännande än andra. Jag har upptäckt att om man väljer DHL istället för PostNord hinner man få hem sitt Apotea-paket med solkräm innan sommaren är över. Det anlände samma dag som tightsen jag beställt. Jättefina. Så det bästa av allt, Hollys barnvagnsmobil. Den var specialbeställd långt innan hon föddes. Allt för att säkerställa ett kommande hästintresse. Hon kan välja på vilken häst hon vill påbörja sin ridbana, Gimli eller Fródi.

@angelicascrochet

Jag kunde ju inte låta bli att beställa en jumpsuit och mössa med Ellen på. Den blev lite större, så den får visas på bild så länge, tills hon växt till sig lite.

Från fröken Markström

Det tog nästan två veckor innan poletten ramlade ner och jag kunde börja njuta av ”semestern”, som jag kallar min ledighet. Det känns lättare att ta till sig. Nu har halva semestern passerat, med sol och värme, lata dagar, såväl som välfyllda dagar fullsmockade med aktiviteter. Det tar tid att komma ifatt, men könns så otroligt skönt med varje projekt som är i hamn. Nu har Holly kommit till världen. Förstod i efterhand att till och med Leif gått på helspänn. Lisa är parad (dock med tveksamt resultat), men hoppet är det sista som överger. Óskadis är lämnad i Norrköping, nu inseminerad med Kveikur, med dräktighetskoll nästa vecka. Ófeig är på gång i brunst med planerat föl efter Sörli frá Skaneyland. Jag var och kollade henne på seminstation i Fjälkinge igår och där fanns två fina ägg på gång. Jag sprutar igång henne idag så blir det ny koll på måndag.

Alla de stora projekten är nu utanför min kontroll och det känns skönt. Jag har börjat rida Fródi igen. Jag börjar alltid med att rida igenom hästen på gårdsplan. Han var inte jätteglad över det, men det gör inget. Jag behöver ha en vuxen vältränad häst att rida regelbundet för att min kropp ska fungera. Det gäller att inte tappa formen när man är i min ålder. 😂 Leif tycker faktiskt jag ska börja styrketräna igen. Är nog ingen dum idé. Andvari är fortfarande väldigt tunn, så han får äta upp sig innan vi sätter igång honom på allvar. Ingen mask har han i alla fall.

I förgår röjde ”vi” ridvägarna i hägnet. Gräset växer så det knakar, trots att lövträden börjar växa sig stora. Körsbärsträden har blommat över och har mängder med fågelbär och all grönska doftar fantastiskt. Leif gick före med röjsågen, och Ellen och jag knatade efter bärandes på bensindunk och linor. Ellen hade gräsfläckar över hela benen och var nöjd med sin uppgift som kontrollansvarig. Ingen räv i grytet! Leif tackade oss för ”hjälpen”!

Lite kul måste man ha! 😂

I dessa studenttider har det blivit mycket ridning i hägnet, så blir det bara blir några hundra meter på smala grusvägen. Man skulle kunna tro att där är stilla och fridfullt i hägnet, men då bedrar man sig. Tisdagar och söndagar är det skytteträning och då brukar vi hålla oss därifrån, eftersom måltavlorna och kulfånget är på andra sidan vår ridväg. Sedan finns det ju andra stigar, men jag har inte behov av så mycket spänning i vardagen, även om våra hästar är skottvana. 🙉 I torsdags eftermiddag befann jag mig mitt i skottlinjen, när Ófeig plötsligt tvärstannade och studsade bakåt, med huvudet i vädret. Hon fräste genom näsborrarna och stirrade in bland granarna. Vad nu då? Jag är vanligen ganska tuff och brukar bara driva på, men detta var nåt annat, det förstod jag genast. Plötsligt hördes röster från andra sidan dungen. Vad i hela friden gör de här, hann jag tänka, innan jag såg älgen. Den rörde sig oroligt inne i den glesa skogsridån, fram och tillbaka längs viltstaketet och försökte ta sig igenom. Jag förstod det var personerna på andra sidan skogsdungen som skrämde den och drev den in mot vårt hägn.

Nu var det bråttom! Ófeig ville vända och lättade i framänden. Jag kunde omöjligt få upp mobilen ur fickan som hon konstrade, utan fick skynda mig av. Jag fick tag i Leif direkt (Kryss i taket!), samtidigt som jag förstod att det var ett gäng utländska arbetare som planterade skog på grannfastigheten. De kom närmare och närmare och skrek på utrikiska åt varandra, varpå älgen blev alltmer trängd. Du måste driva älgen västerut längs staketet, sa Leif. Lättare sagt än gjort med en häst som redan var på tårna. Så jag började lite försiktigt med ett how, sedan How, sedan av alla mina krafter HOWade jag iväg älgen, med bultade hjärta stampande längs vägen med Ófeig dansande i tölt bredvid. Undrar vad människorna på hygget tänkte! Det trodde väl bergakungen själv var i antågande! 😂

När vägen tog slut vid vändplan var det nära på omöjligt att ta sig upp på hästen igen, men till sist lyckade jag i alla fall sitta upp i farten. Tur man är smidig! 😅 Därefter fick jag en ridtur som hette duga. Ófeig var så laddad att hon knappt rörde marken, så jag valde att rida samma runda två gånger till, för att visa att allt var som vanligt igen. Jag vet inte vem som var svettigast efter denna ridtur, hästen eller jag, men jäklar vad bra hon gick. Vilken häst hon är Feigan!

I denna stund bestämde jag mig för att försöka få det där fölet efter henne i alla fall. Hon är bästa önskbara avelsmaterial, vad tänker jag på! Jag har haft all tid i världen att njuta av henne som ridhäst. Hon är fjorton år, har en riktig toppvisning, både exteriört och gångartsmässigt. Mitt enda sto efter Vada. Hon är lika stabil och klok som sin mamma, med alla hennes goda egenskaper och mycket mycket mer därtill, men har en energi och vilja som aldrig tryter. Jag är en kycklingmamma och rädd att något ska gå fel, men kanske får jag inte fler chanser och då skulle jag ångra mig. Nu får Ófeig bli avelssto!

Nuvarande avelsstona på Gåvetorp: silversvarta Óskadís och gulsvarta Ófeig.

Efter lång väntan, 9 månader och sex dar, närmare bestämt. Inte helt smärtfritt, men det går vi inte närmare in på. Lite sport ska de va! Så efter några oroliga dygn var vi ganska urlakade hela klanen. Dagen efter var det planerat igångsättning, om hon inte behagat komma ut självmant innan dess, och detta var 6:e Juni. Så för att inte ta udden av Sveriges nationaldag hade hon den goda smaken att välja en egen dag för sin ankomst.

Välkommen Holly Grahl. 🇸🇪

Den är lätt att glömma, speciellt när man efter en lång kall, blöt vår längtar efter sommar, sol och värme. Nu kom sommaren, idag min första semesterdag, på riktigt. Knotten kom för ett par, tre veckor sedan och de är i år rent ut sagt för djävliga.

Vi har ett riktigt frodigt bete utan lösdrift och där tänkte vi ha den magre och hingsten. Vi har tagit in dem om nätterna, men unghästen är ju inte precis den fetlagda evigt hungriga typen, utan ratar nu allt annat än gröngräs. Inte ens lusern går ner. Jag tänkte att vi sätter väl på ett täcke, så får han väl gå ute då. Sagt och gjort. Han är den snällaste av snälla och mest medgörliga unghäst jag stött på, så han stod som ett ljus medans han kläddes på i heltäckande luva och täcke, där ena bensnöret blivit musföda.

Allt var väl frid och fröjd i några timmar, tills knottsvärmen attackerade och han la sig ner och rullade. Täcket gled ner, trots bukgjord, varpå det andra bensnöret bestående av ett brett resårband hamnade om karleden. Leif kom inkörande på gården, samtidigt som Tobbe hörde hur Andvari dundrade fram och tillbaka i galopp, utanför fönstret, för att bli kvitt otyget. Både Mimmi och Leif ringde mig samtidigt. Så fort jag visade mig blev han lugn och stod som ett ljus medans vi knäppte loss och rättade till. Nu blir det väl problem, tänkte jag. Stackarn! Han har väl aldrig tidigare ens haft ett täcke på. Men, nej då. Han var lika snäll nästa gång munderingen skulle på. Fast först skulle täcket lagas.

Jag har en gammal Husqvarna symaskin, som införskaffades ny när vi byggde vårt första hus, för 35 år sedan. Det skulle man väl ha i ett hushåll, symaskin, likväl som hushållsmaskin och mangel. Man kan nog räkna på ena handens fingrar de gånger jag använt dessa livsnödvändiga maskiner. Nåväl nu var det dags. Jag hittade en bakre del av Vadas gamla täcke, där jag avlägsnade vad jag behövde, nålade, satte i sladden och placerade trampan på golvet. Sedan kom jag på anledningen till min uteblivna karriär som sömmerska. Jag hade faktiskt högsta betyg i syslöjd och har dessutom sytt en folkdansklänning och diverse kjolar, så talangen vill jag påstå inte är helt frånvarande. Det var bara helt omöjligt att utröna hur alla rattar skulle vara inställda för att sy zig-zag. Hur jag än gjorde blev det raksöm. Till slut hittade jag en gles söm, som jag valde. Jag körde fram och tillbaka gång på gång, tills… Pjutt, hördes det inifrån maskinen, sedan bolmade det ut rök ur kontakten där jag stoppat i sladden i maskinen. Jag slet ur sladden, tog maskinen under armen och hivade ut den på yttertrappen. Så var det färdigsytt för denna gång, och antagligen på denna maskinen. Jag får tro att den gjort sitt. Tråkigt nog hade jag en söm kvar, men den fick jag sy för hand. Det blev inte jättefint, men fullt användbart.

Dock attackerade knotten hans ben och underrede så pass att jag ändå fick ta in honom. Kanske gillade de den unkna mögellukten, från det gamla täcket. Jag slängde det i tvättmakinen med en skopa parfymerat tvättmedel. Skam den som ger sig! 😇

Så gick vi vår runda i alla hästhagarna, letade fästingar, sprutade citronella och smörjde tjärsalva. Jag såg på långt håll att något hänt i lösdriften.

Jävlar, vilken smäll!

Vi skyndade dit, i alla fall jag. Hon med magen rör sig nu vääldigt långsamt. Hela den bärande stolpen knäckt på mitten! Vad har hänt? Hur ser hästen ut? Vem av dem? Vi rusade ut och undersökte hästarna, två småslynglar och en gammelgubbe, som inte skulle kröka ett hår på någons huvud. Det var inte en skråma på någon av dem, tack och lov! Så frågorna kvarstår…

Det blev ju en oväntad start på min sommarsemester. Solen flödade in genom rutan. Det var ju lördag morgon, så ingen klocka hade ringt och jag var helt lost på tiden. Så kom jag på att jag bett Leif fixa djuren, så jag skulle få sovmorgon, och det visade sig att klockan var nästan halv nio. Skön känsla med fint väder efter allt regnande. Bra för Mimmi och Tobbes nysådda gräsmatta. Det börjar redan lysa lite svagt grönt på håll. Det skar i hjärtat när slamtömmaren i onsdags rent sonika klafsade ut, rakt över det nysådda i värsta hällregnet, fram och tillbaka gång på gång. Han sjönk ner till anklarna på sina ställen. Trodde aldrig han skulle bli färdig. Så snart det torkat upp fick Tobbe laga, och nu gror fröna vackert ljusgrönt och skirt. Tänk vad de slet med sådden mellan skurarna, välten kladdade igen och Mimmi höggravid. Vi var iväg och parade Lisa och kunde inte hjälpa till. Mimmi var beräknad till igår, så nu är risken för för tidig födsel över. Jag tror det blir på mors dag. 😇

Nu svävade jag visst ut. Jag tänkte ju berätta om den otippade morgonutflykten. Leif kom infarande precis när jag kom ur badrummet och berättade att vi hade fått in en älg i hägnet. Hela jaktgänget höll på att samlas och jag blev anmodad att ta position framför stora stenen på hygget med 180° utsikt över skogskanten, skjutbanan och infarten till hägnet. Där stod jag i morgonsolen när drevkedjan och hunden vallade bort älgen. Fyra korpar cirkulerade kraxande över grantopparna och tyckte väl vi störde friden, vinden rasslade i asparnas nyutslagna bladverk och fåglarna sjöng. Grannflickan red förbi i skritt vägen fram. En traktor kom körande. Några skott i fjärran, men det måste vara från en annan skjutbana, för inte hade de väl skjutit älgen. 🙊 Sedan hände inget mer på en halvtimme, innan telefonen ringde och jag fick veta älgen tagit en annan väg ut ur hägnet. Det blir till att lappa och laga. Så var det slut på älgjakt för denna gång!

Óska’ -vår tama älg

Jag fick äta min frukost i lugn och ro tillsammans med min trogna jobbarkompis, som nu även hon är en före detting. En gårdshund har vi ju redan i Maja. Får väl satsa på allround fågelhund då. Därefter mockade jag boxarna och kom på att jag glömt tömma hästtransporten efter vi lämnat iväg Óskadis. Döm om min förvåning, när jag belamrad med skottkärra och grep öppnar dörrarna och finner den helt ren. Hon har inte rört sig ur fläcken på hela resan upp till Norrköping! RRRRumsren!?

Inte minsta klutt att mocka! 😳

Den är imorgon. För nu vart det slut på yrkesarbetandet! Tror jag i alla fall. Har svårt att tro det skulle dyka upp något passande jobb till en något överårig medelålders kvinna som närmar sig pensionsåldern. Men, vem vet? Först ska jag i alla fall ha en lång skön semester, gärna lite lagom varm, med sol hela dagen och lite regnskurar om nätterna. Sedan får vi se. Jag ska nog kunna sysselsätta mig. Jag har även bestämt mig för att bygga upp min ömkliga kropp och bli mer fit än jag varit de senaste tjugo åren. Det blir en utmaning som heter duga. Sedan får jag nog satsa lite på konditionen, så inte pumpen lägger av, nu när jag fått min första spruta.

I morse var det tack och adjöföreställning på teams med arbetskamraterna på skadeavdelningarna. Det var verkligen jätteroligt med en pratstund, en skymt av de som var med i bild, och få tacka så hjärtligt för de fina presenterna. Hästavdelningen ser man ju inte så ofta numera.

Igår kom Johanna med blommor, en fantastisk hortensia, och flera paket. Dessa innehöll ett dussin kaffekoppar a la Ernst och en mjölkanna därtill, från skadeavdelningarna. Superfina! Helt i min smak. Det var Mimmi som tipsat om att hela min gamla servis koppar gåttisönder. De har dock hängt med sedan jag flyttade hemifrån, och det var inte igår, så detta passade så perfekt. Av resten av kollegorna och bolaget fick jag ett presentkort, varifrån jag så önskade, och det ska minsann få bli ett silverarmband, som jag länge velat ha. Hoppas den förbaskade coronan kan ta slut nån gång så att jag kan åka ner och visa upp det efter sommaren. 😍

Välkomna på en kopp kaffe, eller två,
eller varför inte ett dussin! 😁

Det tog nästan hela dagen att avsluta gamla ärenden och tömma datorn på femton års samlande. Tänk vad det gömmer sig saker, i undermappar, här och där, som man inte ens visste existerade. Papperskorgen fylldes på så fort jag tömt den. Men nu är den tom! Hoppas jag inte lämnat allt för många spår efter mig, mer än möjligen i hjärtat hos mina käraste kollegor!

Nu är provisoriska kontoret tömt på både mina och Mimmis grejer och inlastade i volvon med Leifs hjälp. Med två stolar, fyra skärmar, två brädor, stor flyttkartong med datorer, tangentbord, mousetrackers, telefongrejer, sladdar, you name it, så får det bara plats en person i bilen. Så hoppas vi inte behöver den i helgen. Vill inte behöva lasta ur allt igen! 😅

Så var de dags igen, att bränna iväg uppåt E4:an. Denna gång med trailern bakefter och Óskadis inuti, samt inte fullt lika långt att åka. Vi var på väg till hingsten, eller nej, ingen hingst där, utan till seminstation på Gäverstad gård. Jag har kollat henne varje dag och teasat hingsten, men inga tecken på brunst än, och väl var väl det, eftersom det var helg i Danmark i måndags och inget skick den dagen. Hon kan allt få dröja några dar till! Efter många om och men kom vi fram, strax efter lunch och många skurar senare.

Ombytligt väder

Hingsten ifråga har varit påtänkt sedan jag fick veta, förra sommaren (faktiskt samma dag Ófeig kastade sitt föl), att Kveikur frá Stangarlaek var såld till Danmark. Då trodde man fortfarande att coronan skulle ta slut efter sommaren. Efter lite räknande och plussande insåg jag att det skulle bli en väldigt kostsam historia att ha henne på semin i Danmark, och sedan rann det väl ut i sanden. Jag hittade ingen annan bättre kandidat (med 10 för tölt! 😉) och tiden gick. Så en dag i våras fick jag se att Hreyfing AB skulle ta in sperma från Kveikur. Närmare bestämt Åsa Nevander, som ägde och tävlade Óskasteinn frá Oddhóli, Óskadis pappa. Jag har länge tänkt jag skulle höra med Åsa om hur han var som individ. Nu var det ju läge! Jag fick veta de höll till på Gäverstad gård, där Óska själv blev till en gång i tiden. Detta var ju ödet! Det måste ju vara meningen, och så fick det bli.

Ett foto på Óskadis framför blå porten innan vi for. Man kan tro där redan finns nåt i den stora magen 😉

Jag ska minsann försöka få till en ny Ferrari! För det är jag värd 😉

När vi lastade ut Óska öppnade sig himlen och hon förpassades genast ut i sin väntande hage. När vi pratat en stund och sett oss omkring klarnade det upp igen. Då kände jag plötsligt igen mig och kom ihåg hur vi släppte ut Imd, i exakt samma hage i maj år 2005, för sexton år sedan. För femton år sedan föddes Óskadis!

Jag letade fram en gammal dagbok och läste mina fullklottrade anteckningar maj månad och bakåt till mars. Bladen var så tummade att det gick att läsa både fram- och baksida samtidigt. Det var rena kaoset, så som det alltid var här hemma på den tiden. Vi hade en valpkull på elva valpar, på Peggy, som var en dryg vecka gamla när vi for till Crufts med Gissa och överlämnade allt stök till mamma, svärmor och Mimmi. Mimmi var då sjutton år och kunde allt som var värt att veta. Jag fick ryggskott på hemresan från England, så Emma bytte av Leif vid ratten mellan varven, och vi planerade redan under färden nästa kull på Mary och Gibson, våra egenproducerade jaktchampions. Vada var under fertlitetsutredning, efter att ha gått tom två år i rad med Randver och Skorri, och betäcktes med Kanslari lite senare. Silja var på Herrestad för träning hos Johanna och Vignir, men blev sjuk och stod en månad på Strömsholms djursjukhus med lymfangit och vätskande ben, eller om det var den gången hon fått en stressfraktur och hängde i matta 8 veckor på samma djursjukhus, helt i onödan, eftersom de trodde de hittat en röntgenverifierad spiralfraktur i lårbenet, vilken de själva orsakat när de sederat i benhinnan. Jag kommer inte ihåg vilket. Denna olycksfågel till häst. Det var bara något halvår emellan. Imd fick följa med Óskasteinn upp till Ia och Denny, eftersom hon inte hunnit bli dräktig på Gäverstad. Hon kom dock inte i brunst igen, utan visade sig vara dräktig i alla fall. Marjolein hämtade sedan hem Imd, när hon körde med tom transport från Stockholm, eftersom Marys sju valpar föddes och vi samtidigt hade valpleverans på Peggy-kullen. Phu! Detta var bara de viktigaste sakerna och almanackan var så fulltecknad att den knappt gick att läsa. Jag utelämnar allt annat med valpbestyr, fotografering, telefon med valpköpare, valptester, leveranser, träning, jaktprov och utställningar. Det gick i ett. Jag jobbade bara 75% på tre dagar i veckan på den tiden, eftersom jag hade 12 mil att köra till vårdcentralen i Älmhult tur och retur. Leif gick visst in i väggen, och ville skiljas på hösten när han återhämtat sig. Precis innan vi skulle fara till Finland och Gissa skulle tagit sitt Internationella championat. Jag har ännu kvar min gammalrosa manchesterkostym med svart brodyrtopp hängande oanvänd i garderoben, storlek 34. Vi delade på oss några månader och jag bodde själv med alla djuren en riktig vargavinter på gården. Fick hjälp av grannen Jörgen att skotta snö, minns jag. Flickorna gick på internatskolor långt upp i norr, båda. Leif ångrade sig, precis när jag avvecklat hunderiet, sålt mina avelstikar (förutom Gissa, Betty och Lotta), samt skaffat jobb och lägenhet i Småland. Jag fick jobb på Sveland samma vecka och det kändes som att det var meningen att jag skulle bli kvar. Så det blev jag. Då bestämde jag mig för att klara allt själv och gick kurs i barfotaverkning. Som mest hade jag tolv hästar jag skötte själv var fjärde vecka. Jag var stark som en oxe. Jag klarade mig nästan tio år till innan kroppen sa stopp och jag fick lite cancer. Sedan har livet inte varit sig likt och jag har måst trappa ner på galenskaperna Nu har det alltså gått femton år, och på fredag gör jag min sista arbetsdag på Sveland, innan jag avslutar med fyra veckors semester. Välbehövliga sådana! 😅

Hoppsan! En oavsiktlig skärmdump. Vi lyssnade på Calle på resan, på Leifs önskemål. Undrar om han ångrade sig, efter alla tankeställare. -Va faan ska man äta då, undrade han när boken var slut 😂

Vad ska man tro? Lisa parades med ung hane förra året, utan häng. Egentligen skulle vi använt en äldre hane uppåt landet, men eftersom löpet kolliderade med en konferens, som enligt Leif var väldigt viktig 😳, fick det bli en lämplig hane på hemmaplan då istället. Men, hon gick alltså tom. Eftersom vi nu hade 80 mil att åka, ända upp till Delsbo i år, tog vi progtest på dygn 10 som låg på 5,5, samt dygn 12 på 18,6, i onsdags. Vädret slog om och blev varmt så vi for upp redan på torsdagmorgonen och provade så fort vi var framme på kvällen 1,5 dygn efter provet, för att inte missa. Tiken ställde upp sig men hanen fick ej till det. För tidigt? Troligtvis! Vi åkte de resterande 20 milen upp till Härnösand för att övernatta hos dottern med familj, och ner igen på morgonen efter. Hanen var mer på, men inget häng. Kan tillägga han parat en tik med två häng med resultat 10 valpar i vintras. Vi lämnade kvar Lisa hos Gibson och åkte till dottern igen. Hanhundsägaren Johan provade ett par, tre gånger om dagen. Inget häng trots idoga försök. 😳 Han lämnade dem ensamma korta stunder. Lite privacy kanske var var som behövdes. På söndagen sa Lisa ifrån att nu fick de va nog! Så vi for ner och provade en sista gång innan vi styrde hemåt och trodde det var över för denna gång, efter 240 mils parningsresa. Döm om vår förvåning då vår gamle Amos blev som helt tokig på tisdagen. Nuuu är det dags, sa han! Leif fick kasta sig iväg till djursjukhuset i Hässleholm för att kolla om Lisa fortfarande var i höglöp, om han borde åka tillbaka de 80 milen till hanen. Han fick vänta i sex timmar på provsvar! Man kan förstå att de har mycket på jouren efter långhelg. Men när vi fick svaret visade det på 200, så troligen har vi prickat rätt dagar i alla fall. Veterinären hittade inga fel på Lisa, utan menade att det kan bli valpar i alla fall. Vi får hålla tummarna! Om en vecka ska hon herpesvaccineras, och om ytterligare tre får det bli en ultraljudskontroll.

Nillas Castor Gibson

I vilket fall fick vi en härlig och annars avkopplande helg tillsammans med Emma, Martin och alla barnbarnen.

juni 2021
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: