You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

Lisa fått klartecken för jaktprov nästa vecka.

Leif har köpt andra halvan av Röshult.

Jörgen hjälper oss att sälja pejlen, så vi kan köpa rätt variant.

Nytt halsband i brevlådan.

Solen skiner!

Toscakaka till fredagsfikat.

Bohemian rhapsody går fortfarande, så reserverat biljetter och bokat bord på Steak house imorgon kväll. Här ska firas! 🍾

Annonser

Fel GPS, dvs Leif hade fått fel info och köpt fel.

Regn hela dan, så struntade i att rida.

Blöta och skitiga hundar efter varenda rastning.

Ingen vind när jag skulle träna fältarbete.

Fel storlek på dressyrhalsbandet.

Dåliga nyheter om Röshult.

Traktorn startade inte.

Kan säkert fylla på listan, men har förträngt resten.

Kanske det, kanske dax! Jag har väntat i det längsta med att uppgradera mina linser, så länge de funkar framför datorn, och eftersom jag ser bra på håll. Med högre styrka kanske jag inte kan köra bil. Det vore ju synd. Nu upptäckte jag att det var drygt två år sedan jag kollade synen sist, så det kanske inte är så konstigt att det börjar bli lite suddigt på nära håll. Nu var det ju terminalglas jag skulle prova ut. Vad tros om de här!? 😅

Allt klär en skönhet, och inget missklär en ful, som mamma brukar säja! 😊

Det var beckskumt ute, i vanlig ordning, när jag skulle mocka lösdriften. Jag körde in i nåt när jag parkerade skottkärran invid ena väggen och gick för att tända. Det var Tekla som låg och sov i spånen. Hon brydde sig inte om att resa sig ens när jag tände, utan föredrog att ligga kvar ivägen. Unghästarna är inte precis lättskrämda av sig. Lille Leffe är helst i kärran när man mockar. Kul när det händer nåt! Nu är det han, Ófeig och Tekla som håller ihop i hagen. Mammorna går för sig. Det verkar som att Óskadis har tröttnat på mammarollen och vill bli ridhäst igen. Hon försöker trä på sig grimman varje gång jag ska hämta Ófeig. Ófeig går nu bättre än någonsin (förutom när hon var i hårdträning såklart) och glänser varje ridpass. Synd jag inte hinner (orkar) träna mer. Imd verkar rätt nöjd och magen växer.

Var jag idag, om jag får säga det själv. Det hör till ovanligheterna nu för tiden, att jag hinner med mer än hälften av vad jag planerat. Idag hade jag bara tänkt lägga en sista hand på frukosten innan jobbet, men blev avbruten av Leif, som inte hittade min laddare, som han lånat efter att ha slarvat bort sin egen. Han fick låna min nya, medans jag satte igång att leta. Jag gick igenom alla tänkbara ställen, några mer än en gång, och till slut låg den nästan där den skulle, på bänken. 🤔 Så fixade jag till min over night oat och for till jobbet.

Det var min kortdag på jobbet idag så jag körde om Örkelljunga hem för att hämta 12kg Biopromin på fabriken. Hem och äta och mata hästarna, innan jag körde tillbaka till Hässleholm, utan hundar. Köpte 4 st 20kg-säckar lusern och en spånbal, som jag precis fick in i bilen, eftersom jag missat lyfta ur den ena hundburen. 😝 Så hämtade jag ut den tunga paketeten från Greengard, efter att jag handlat två fulla matkassar på Olof Nils. Jag lyfte ur alla 140 kilona ur bilen och gick sedan en promenad med hundarna innan jag mockade lösdriften samt Ófeigs box, och matade pållarna igen. Så in ett par timmar innan det var dags för kvällsfodring. 👏👏👏

Kan bara berätta att fredagen var inte sämre, utan fortsatte i samma anda. Var inte inne förrän halv tio, men då var allt klart. Inget som hänger över mig nu, nästan! Mer än servicen på bilen. 🤔

Trångt, tycker Maja

Jag har till och med bokat in en tid på HerCare och resa till Stockholm i februari och systern har bokat hotell. Ska bli så härligt att komma iväg.

Så har Daniel varit här i veckan och fixat hovarna på både Tekla och Andvari, och hans hovböld var helt läkt. 👌 Jag har även bokat in vaccination av unghingstarna om ett par veckor när Leiftri är ett halvår gammal.

Djupt imponerad av mig själv! 😇

Min lilla fina Ellenellen. Hon är såå duktig. I ärlighetens namn har jag ju skärpt till mig och befäst lite olika grundläggande saker inför första jaktkursen som ägde rum idag. Det gäller ju att göra bra ifrån sig!😉

Tyvärr kan man ju bara vara på ett ställe i taget, därför kunde jag inte följa med familjen till svärmor i Småland idag. Men sånt är livet!

När jag kom hem var hästarna matade, så jag började istället städa, dammsuga och dona. Älskar rena golv, utan grus och hundhår! Så gjorde jag gurkmejapasta, samtidigt som jag lagade till min favoriträtt, sesampanerad lax med potatis, smörsky och sallad. För att verkligen ta tillvara på min egentid passade jag på att slå Lennart en signal och lovprisa min vovve. Vi diskuterade dagens händelser, och korthårsvorsteh i allmänhet, och vi är så överens! Åter igen, Tack Lennart!

Jag upptäckte att jag missat kika på återglimtar av Så mycket bättre, första avsnittet. Så mycket bättre än årets serie. Så mycket värme och känsla! När jag nästan ätit klart kom jag på att jag glömt min Prosecco i kylen. Den som vi även glömde öppna på nyårsafton.

Hur bra kan det bara bli?

Så var vi igång på det nya året. Leif invigde det med att lyckas tappa handenheten till Lisas pejl. Hela jaktlaget låg i och finkammade en sträcka på ett par hundra meter, fram och tillbaka genom snår och bokskog. Leif räfsade där han gått, utan att finna den. Sedan drog Alfrida fram och dagen därpå var ingenting sig likt. Alla spår var igenblåsta av löv. Då gick vi runt i efterdyningarna av stormen och sökte av med Ellen i lina. Hon tyckte det var väldigt spännande med alla vittringar av olika viltslag. Hon for runt som ett jehu och lyckades sno in sig i gransnår och människoben mer än en gång. Även gårdsägaren med fru slöt upp. Inget napp dock. På torsdagen for vi till Hylte för att införskaffa en ny handenhet, men hur det nu bar sig så kom vi hem med både ny handenhet och pejl, byxor, vantar, mössor, skjortor och bälte. Vete sjutton hur det gick till! 😳

Japp, denna veckan var det söndag. Närmare bestämt idag. Folk brukar titta konstigt på oss när de hör denna diskussion. Hos oss är det söndag varannan vecka, dvs jämn vecka, då hästarna får selen i maten. Ikväll blev det lite sen utfodring i decembermörkret och jag brukar vanligen klättra in i hagen mellan eltrådarna med två plasthinkar i varje hand, samt grimma och grimskaft. Varför gå flera gånger om man kan gå en!? Idag fattades Tekla i flocken vid grindhålet, men däremot stod Ófeig och väntade på att få komma in, så jag tror att jag bestämde mig i farten för att istället börja med att ta in Ófeig. Jag hade nog precis hunnit ställa ner hinkarna innan jag dök in i hagen, snubblande på undertråden, och landade mellan benen på Ófeig. Blött, lerigt, och ont gjorde det. Det enda positiva var att jag mockat där tidigare på dagen, samt att både byxorna och kappan höll, trots skrubbsår på knän och händer. Jag trodde jag väckte upp hela byn när jag först skrek och sedan skrattade, men det var bara hästarna som stod och glodde förvånat.

För några veckor sedan kom Leif hem, jublande glad och sa att nu kan du anmäla Lisa till jaktprov. Hon driver räv så det står härliga till! Sedan kom vi på att vi skulle ju behandlat henne för noskvalster, vilket vi glömt göra före jaktsäsongen. Nu är det gjort i alla fall och eftersom Amos och Maja visat mest symtom tog vi alla fyra, och det har verkligen givit resultat. Leif kommer hem jublande glad efter varje jaktsläpp med Lisa. Nu är hon helt suverän på hare!!! Anmäl! Har vi tur hinner vi starta om hon inte sätter igång och löper.

Även Ellen har briljerat idag vid sin första (planerade) viltapport i form av en and. Den första markeringen gick av bara farten. Den andra passade hon på att artbestämma innan hon med full fart levererade perfekt i hand. Duktig flicka!

Så fick vi även till en riktigt trevlig ridtur i solskenet på Ófeig och Gimli, denna söndagseftermiddag.

Igår var jag och handlade inför nyårsfirandet. Det var lugnt och skönt. Inte så många som shoppar strax före tio en lördagkväll. Jag bestämde mig för att fira nyår, till skillnad från jul. Man kan ju även fira att julmaten är slut, så det fick bli några fina bitar pepparbiff. För säkerhets skull plockade jag ner en extra förpackning, så vi står oss till tolvslaget. En bit lax är ju heller inte fel. Leif hade föreslagit räkor och vin, men det hinner vi nog inte med. När jag kom till kassan upptäckte jag att det fanns hummer kvar! för 49 spänn om man handlat för minst 150:-, och de hade jag, många gånger om. Det är bara på Olof Nils i Bjärnum som alla annonsvaror tar slut så fort pensionärerna öppnat morgontidningen. Jag kunde bara inte låta bli. Lite hummer ska vi väl alltid kunna trycka ner, om inte så till förrätt! Så en Ben&Jerrys som dessert. Se där, nyårsmenyn är räddad! Bara vi nu hinner få in hästarna i tid innan grannarna sätter igång bombardemanget!

Nu kan det här året ta slut så fort det bara kan! Det enda positiva med i år är väl att jag bestämde mig för Ellen, att Lille-Leffe (fd Tungli) föddes, sedan får vi väl se vem som dyker upp till våren! Jag ser fram emot årsskiftet, med förhoppning om ett

✨Gott Nytt År 2019! 🍾✨

Jag har nu anmält Ellen och mig till privatkurs i jaktträning. Nu börjar poletten ramla på plats, så det börjar bli lite lönt att lägga ut pengar på träning. Egentligen skulle jag skriva ner en träningskalender, så jag har en utbildningsplan klar för mig (till nästa gång😅).

Ska man på jaktträning mitt i vintern behöver man jaktkläder. Min Chevalierjacka hänger i stora garderoben i hallen (där vi har allt som vi aldrig använder/kommer att använda!). Döm om min förvåning när jag också hittade byxorna. Även de med gortex!👍 Undrar varför de var storlek S när jackan är M, stor som ett hus. Så även Barbourvästen! Jag måste varit vääldigt vältränad! Min storhetsperiod måhända. 😉 Så hittade jag mina skinnbrallor! Lite dammiga, men de sitter som en smäck! Som gjorda för mig. Det är de, måttbeställda, fast för 25 år sedan. Sitter faktiskt bättre nu.

Leif har dock ändrat passform och behövde nya varma jaktkläder. Vi tog därför en tur till Engelssons i Falkenberg i mellandagarna. Mina kläder håller nog högre klass, så jag nöjde mig med ett underställ i merinoull och åtskilliga par strumpor. Till slut lyckades Leif övertala mig att ta emot ett par gortexkängor med vajerknäppning.

Jag tvekade länge, men nu är jag jätteglad för dem. Suveränt enkla att ta på och av, och sedan bara spola av under kranen. De kommer jag säkert att ha stor användning av. Mina gamla har jag alltid köpt för stora och sedan har Emma fått ta över dem, liksom min hagelbössa, som jag fått av pappa en gång i tiden. Hm, vi får väl se hur det blir med det! 😆 Detta är väl ändå återanvändning! Årets julklapp!

Leif tjatade alltid om att det blev ”Dubbelt så dyrt och hälften så roligt!” när jag var med och jagade eller sköt lerduvor. Det ska han bli varse, när han vill låna Ellen! Ingen Ellen utan mig, det kommer att bli dyrt kan jag lova! 😂

Jag har inte så mycket att skriva om julen, utan den får representeras av några foton som Dan på jobbet tog på Ellen.

Den finaste julklappen!

Profilbild

Nu siktar vi mot stjärnorna! ✨

Å så Kalle Anka!

Trångt i TV-soffan!

Katterna fick sin julklapp några dar i förväg, i form av 2 säckar av sitt favoritfoder. Det var smaskens, och de var helt lyriska!

Ellen är ju nu helt säker på att jag litar på att hon ligger kvar i soffan, när jag går små ärenden, och totalvägrade följa med ut i köket. Jag tog därför bort frukostbrickan och gick utan henne. Om det inte varit för kaffedroppen, på platsen där brickan nyss stått, hade jag aldrig misstänkt att hon smakat på mitt kaffe! Det var uppenbarligen inte gott nog, för koppen var fortfarande full.

Dan före dan var inte riktigt som vanligt. Fram tills nu har tiden fram till jul förflutit som vilken vintermånad som helst. Mesta tiden går till utfodring av alla djuren och hundpromenader. Snön kom bara några dagar före jul och den lyser upp. Så blir det spårsnö. Vi hängde på när Leif gick på inspektion ner till dammen på morgonen. Vi tog med bössan och passade på att skotträna Ellen, och på nå konstigt vänster verkade det som att hon trodde något skulle falla. Hon har ju sett jakttid med husse från TV-soffan. Vorsthrarna Okaarina och Navajo är favoriter, men där skjuts det mestadels bom. Husse bommar aldrig, vet Ellen. Hon ger minsann aldrig upp när hussen kastar dummies. Hon klarar redan riktigt låånga, men som vanligt ställer matten till det, så det blir svårare än planerat. Jag tog med en oanvänd dummy, med varken vilt eller människolukt, som hussen hivade iväg ner i ett snöhål mellan porsen på drygt 30 meter. Hussen vart riktigt impad av hur Ellen använder näsan. Hon ger sig inte förrän hon hittar.

Ellen är en riktig ❄️🌟

januari 2019
M T O T F L S
« Dec    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Annonser
%d bloggare gillar detta: