You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

Jag har inte skrivit så mycket om Lisa på senaste. Lisa är ju Leifs hund, men jag blir uppdaterad hela tiden om Lisas bedrifter och om alla hennes beundrare. Nu har hon ju, på Leifs önskemål, väntat med sitt senaste löp tills jaktsäsongen är över, för det var den den 31/1. Nu vill han minsann ha en avkomma, och det är flera som står på kö efter att ha hört hennes drev eller ryktet som går om hennes bedrifter i skogen. Vi hade ju gärna sett lite titlar först, men Leif är så rädd om henne, så han vill inte fara land och rike runt för att hitta en räv eller hare att släppa på. Lisas intresse ligger främst på rådjur och här är vimlar det av dem. I söndags råkade hon dessvärre på en hornhinneskada, så det blev ett besök på akuten, men den läker fint på droppar. Nu letar vi efter en riktigt bra hane som matchar henne. Det finns ju en del att välja på, men deras exteriör är jag inte så imponerad av. Fula drevrar finns det så det räcker och blir över. Jag var ju nästan klar över vilken hane jag ville använda, men har dessvärre inte fått tag i ägaren på hela förra veckan. Förra helgen ringde han och berättade att denne fantastiske hanhund inte längre finns i livet. Så fruktansvärt tråkigt, och vilket bakslag i min planering.

Svenska dreverklubbens hemsida är ingen rolig historia att leta på, men jag hittade hanhundslistan jag sökte på en lokalklubbs sida istället. Dock utan kontaktuppgifter! Jag har faktiskt hittat en riktigt snygg och duktig trefärgad match, som även han har lite Amos linjer bakom sig. Hoppas jag kan få tag på ägarna. Jag fattar ju nu varför man gärna lånar grannens hane! 😳😂 Så funkar nu inte jag riktigt. Jag har en reserv, som bor några timmar ovanför Stockholm.

Så gick veckan och en del hjälp i letandet har vi fått av avelsrådet. Där gick en hane bort för han gett långhår, vilket är ett diskvalificerande fel. Sedan hittade vi ytterligare några fina dreverhanar på hyfsat håll. Där är vi nu! 🤔 Fast det lutar nog åt Norrköping! 😊

Lördag morgon steg vi upp i ottan för att köra unghingsten Andvari tillbaka till Ljungskile för fortsatt inridning. Därefter, när han är provridningsbar, är han till salu. Det sved till i hjärtat! Tänk om vi aldrig får se honom mer!💔 Det vore förfärligt sorgligt. Han är så försynt och tillitsfull, och har så snälla ögon. Tänk om han inte vill åka iväg. Lika hemskt varje gång. Men han klev på transporten utan att blinka. Åkte dryga fyra timmar. Klev av, gick in i sin egna box, hur hemtam som helst, och ställde sig att äta. Här bor jag! Hej då med er! Där föll en sten från mitt hjärta.

Imorgon skiljer vi av Lillebror från mamma Imd, så får han flytta in till Leffe och Gimli. Måtte de vara snälla mot honom, den lille röde. Som dock inte är så liten längre. Han är nog den största fölunge vi haft kvar hos mamman. Imorgon ska det dessutom bli storm. Måtte skogen stå kvar!

Och storm blev det!!! Det viner och tjuter i knutarna och regnet vräker ner. Alla hästarna står inne på stall. Åtta hästar i fem boxar. Hingstar och ston om vartannat, men hur lugnt och avslappnat som helst. Ändå skönt med en häst mindre i stallet.

Glad och nöjd kom jag hem. Redo för nya krafttag och med nya lärdomar!

1. Att det är dumt att gå i blöt styv lera med läderboots. Bättre med gummistövlar.

2. Att inte hiva upp benen i tvätthon efteråt, när man är kall och stel. Det straffar sig. Bättre att ta av stövlarna först. 🤔

Jag drog på mig världens ryggskott. Inte alls vad jag behövde nu när jag ska träna reviering. Dock är detta inte alls så påfrestande för ryggen med stor kontinental stående ras, som retrieverträning, med allt böjande. Men det fick bli starka tabletter och ryggläge på måndagen. Sedan får jag nöja mig med att träna in nya pipan de närmaste dagarna, tills jag är lika vig som vanligt! Som ett kylskåp. Men attans vad det gjort nytta redan. Ellen är som förbytt! Hoppas detta är vändpunkten!

I förra veckan fick jag se på facebook att det fanns någon plats kvar på en fältkurs i Svedala. Jag har ju väldigt svårt att låta bli när tillfällena uppenbarar sig. Så även denna gång. Speciellt när jag fick veta att nivån på deltagarna var varierande. Ellen och jag är verkligen nybörjare, om några. Men om bara man slipper avslöja sina ambitioner (att nå toppen), utan kan arbeta i det tysta, så är det okey. Nu var jag ju tvungen, med tanke på alla funderingar jag haft och har, att berätta att jag var retrieveruppfödare. Detta höjde ju inte precis mitt status. Snarare tvärt om, fick man veta hur fjolligt retrievertränare bär sig åt i olika situationer. Samt att hundarna måste titta föraren i ögonen, vilket resulterar i att de sedan far iväg åt fel håll! Vorsthrar, med några undantag, tar inte ögonkontakt, fick jag veta. Som jag jobbat för just ögonkontakten! Tänk om jag vetat. Nu gör ju faktiskt Ellen det, tar ögonkontakt, för hon har förstått att annars händer ingenting. Jag hade berättat vid teoripasset, att från att ha varit en duktig och läraktig talang, har Ellen gått till att bli en olydig flåbuse, som inte tar pipan, rusar i 110 knyck och går efter både flygande och harar tills hon försvinner i fjärran. Det visade hon senare upp med råge. Och jag sjönk allt mer i anseende. Fick rådet att undvika motionera Ellen, så hon inte har så bra kondis (jag som precis köpt kickbike! 😳), samt införskaffa en bättre pipa. Inte en spaniel/retrieverpipa som bara pyser när jag tar i. Den måste höras i motvind på flera hundra meter. Eller nästan. Det gick nu inte så jäkla bra i någondera släppen på lördagen. Ellen var överallt och ingenstans och hörde inte när jag visslade. En annan deltagare lyckades betydligt bättre med att blåsa in sin hund på villovägar, tätt följ av en flock rådjur som kom rusande emot oss, 8 pers med hundar, passera framför näsan och dra vidare. Allt för spänningen. Ellen var taggad och på andra släppet drog hon efter en flock gäss på väg söderut. Jag körde modstulen hemåt, funderande på om det var lönt att återvända till nästa dag. 😞

Men det gjorde jag. Skam den som ger sig! Nu hade ytterligare en framgångsrik kille med ung duktig vorstehhane anslutit sig till gruppen. Efter teorin fick jag frågan hur det kom sig att jag skaffat vorsteh (läs: hur tänkte du när du skaffade just vorsteh!). Budskapet stod klart, att jag var nog ute och seglade på djupt vatten. Men jag förklarade att jag gillar utmaningar, och sedan entrade vi åter igen de ändlösa fälten. Vi var 8 stycken ekipage med nio hundar och Ellen och jag fick vänta på lilletur och starta sist.

Jag kan bara berätta att Ellen gick som en klocka! Hon revierade fram och tillbaka i hög fart och täta slag utan minsta tecken till att mattas. Hon flög oförtröttligt över marken och lydde min usla retrieverpipa utan att blinka. Det var låång väg tillbaka till gruppen, men där stod Bertil, lyfte på mössan och tillbad oss, bugande till marken. Det var det bästa fältarbetet idag, fick jag veta! Samt att det var fler än en som gärna velat byta hund med mig! 🥰 Oj, tänkte jag! Hoppas bara det håller i sig! Vid nästa släpp hemföll hon något i gamla mönster och for iväg, lite trött i huvet, så jag nöjde mig så. Vi fick sedan träna apportering på grågås, de som ville. Det blev några tveksamma apporter, bättre och sämre, när jag kungjorde att Ellen ville nog gärna prova. Man får ju ta tillfället i akt. Jag lät henne bekanta sig lite och snusa på fågeln innan Bertil hivade iväg den. Ellen försökte några gånger, men den var otymplig och jättetung, så det blev bara några halvmetrar, sedan tänkte hon lämna och springa efter mig. Gå ut till henne, tyckte Bertil. Jaja, tänke jag, som inte ville pressa. Då tog hon upp jättefågeln i ett rejält tag och sprang. Åt andra hållet!!! Denna pippin tar jag hand om tänkte hon. Bort från de andra hundarna. Men sedan kom hon allt till matten med trofén.

Därefter gjorde vi ytterligare ett fint släpp, men då var hon allt lite trött, så jag kallade in innan hon hann krokna och hon kom som ett skott.

Vid eftersnacket fick vi veta att det var Ellen som gjort mest framsteg under helgen. Såklart! 🤣 Då visste de ju inte heller hur otroligt duktig hon varit innan trotsåldern börjat. Men jag fick i läxa att införskaffa en bättre pipa. Stackars Ellen, som springer snabbare än vinden, hade inte hört att jag visslat.

Måndag eftermiddag hade Leif införskaffat två nya pipor, en rem och en bärgalge. Nu är det Ellen som tillbedjer mig och det känns otroligt bra.🥰

Min uppfödare har verkligen gjort klart för mig från början att det är lydnad, lydnad och åter igen lydnad som gäller för framgång. Men jag hade nog ändå inte fått klart för mig vilken kadaverdisciplin som krävs. Inte alls den motivationsträning som på retrievers. Jag tycker ju verkligen att vi har tränat, men när Ellen kom i puberteten var allt glömt. Borta! Nu får vi ta skadan igen och kul ska det bli! 💪

Inte ett foto lyckades jag ta under helgen. Mobilen låg i tryggt förvar i tredje näst innersta klädlagret. 🙃

Linda var dock snabbt upp med mobilen och lyckades få med hela rådjursscenariot! Jag nöjer mig dock med att visa fina bakgrundsvyn av vår minnesvärda helg!

Vet Ursula var hemma hos oss i onsdags kväll och kollade Gimlis hov. Han har ju inte visat minsta hälta efter att Daniel drog av skon och la ett hovgips i lördags. Sedan dess har han stått på box och levt rövare. Boxvila är inte populärt hos denna herre! Daniel, som sett honom blockhalt, och inte hittat vare sig någon hovböld eller instickshål, hade rekommenderat röntga för att utesluta hovbensfraktur. Men nu var han i alla fall så ohalt att Ursula trodde mer på en akut hovbensvrickning och ordinerade bara påskoning och ut i hagen. Han får ledigt nån vecka, inte oss emot. Lillebror fick sin första influensa-/tetanusvaccination och Imd blev av med sin pinne i gommen. Så var det dags för nytt försök till hältkoll på Óska. Hon blev, i vanlig ordning, så lycklig och drog på av liv och lust i trav, fäktade med frambenen, ruskade på huvet, och rollade över i galopp. Suck! Ursula upplevde henne halt och det får allt bli fortsatt skritt på hårt slätt underlag ett tag till. Hon rekommenderade en fölpaus. Big no no, det får räcka med Ófeigs mammaledighet. Hon börjar bli rejält tung och rund om magen nu. Óska ska rehabiliteras. Det får ta den tid det tar. Jag ställer inte av. Idag när vi precis ridit iväg längs vägen mötte vi grannen på en fyrhjulig motorcykel. Vi vände och red tillbaka till uppfarten, då det var trångt att mötas. Glad över den korta ridturen brallade hingsten iväg och jag kunde inte hindra att Óska gick över i helt ren tölt!!! Utan tillstymmelse till orenhet eller hälta! 🤔😁 Så vi tar det lite piano och jobbar på.

Själv gick jag igenom besiktningen med blodprover och mammografi u a i förra veckan, samt underedskontroll på torsdagen. Det firade jag faktiskt med ett glas bubbel (utblandat med cider) och en sallad från Espresso House. En stund i lugn och ro, en sällsynt företeelse, en helt vanlig torsdagseftermiddag! 🥰

Mumsigt!

Premiäråket gick galant!👌 Alla överlevde! Jag hade byltat på mig alla skydd, för knän, armbågar och inte minst mössa, vantar och ridhjälm! Men hjälp, vad fort det gick, och innan jag visste vad hon skulle ta sig till. Om hon skulle hålla sig på vägen! 😰

Ellen var superduktig och drog på ordentligt från första början. Å hör och häpna! Hon var jättelydig, när hon vek av åt sidan och jag sa ”Nej!” gick hon tillbaka i dragposition på stört, samt tvärstannade på ”Stanna!”, så jag fick tvärnita! Nu är jag glad för mina superba bromsar. De är värda varenda tusing. Ellen var inte det minsta trött, utan det var full rulle på gårdsplan efteråt. Men jag tog det lilla lugna för hon ska slippa träningsvärk. Fast en stund senare sov hon djupt i sin säng! 😴 Så någon nytta gjorde det!

När jag berättade om min kickbike på jobbet undrade någon om den är eldriven. Nej, sa jag. Den är Ellendriven! 😂

Här är den, Vackre Svarten. Byggd i uppförsbacke och fjädrande i steget! 🥰

Jag längtar efter en provtur, men har lovat Mimmi skaffa knäskydd, såväl som armbågsskydd innan premiäråket.

Och det har jag gjort nu, fast med snigelpost, så det dröjer väl till efter helgen. Får nog bli en premiärtur utan Ellen, så man undslipper med livet i behåll!

Jag har ändå känt de senaste dagarna att jag fått väldigt mycket uträttat. Saker och ting som hängt över mig i evigheter och haft svårt att bli av. Jag känner mig mycket nöjd med detta, samtidigt som jag lägger nästan all min lediga tid på att enträget knata på med Oskadis. Men eftersom jag fått allt mer dåligt samvete över mitt dåliga engagemang i Ellen, och brist på tid, men framför allt ork, att gå timtals även med henne, har mina funderingar på att skaffa en kickbike nu burit frukt. Den svarta järnhästen (läs tävlingshojen, för det blev en typ mountainbike. Allt annat är för veklingar 😂) anlände i fredags. Efter lite krux med leveransen stod den där, i sin paket till 90% färdigmonterad. De andra 10% då!? Något i det finstilta som jag missat!? Jag asade in det stora paketet i köket, öppnade, och läste monteringsanvisningarna på engelska, som låg tillsammans med verktyg och diverse attiraljer, eller i alla fall försökte tyda de tekniska termerna (kanske skulle varit ännu nördigare för den här hojen! Jag är nog bättre på latin. 🤔), och konstaterade att det får vänta tills jag har gott om tid och starka glasögon. Där är vi nu och Tobbe förbarmade sig och lovade komma söndag förmiddag och hjälpa mig. Jag lovade bjuda på min grötfrukost, i ett försök att plantera in goda vanor, och senare rådjurssadel i min nya lergryta från karott.se, som vi faktiskt invigde redan förra helgen. Den lagade mat i tre timmar medans Mimmi och jag var ute och red, mockade, och blev klara i stallet. Både Mimmi och Leif vart helt förbluffade över hur fantastiskt mört och gott älgköttet blev, med mustig smak av rotfrukter och grönsaker. Trolleri!

Vacker är den ju dessutom och pryder sin plats på vedspisen!

Så hade jag ju, såklart, även beställt en ny dragsele och draglina åt Ellen, samtidigt med kattmaten från VetZoo. Den skulle snigelposten leverera direkt till dörren. Men vem kan vänta på det!? Efter några samtal gick det bra att få hämta den själv på posten i Stoby, efter att jag fredagshandlat. Paketet var helt trasigt i ena kortsidan, men allt var kvar, för det låg i den hela ändan 🤣! Tre säckar lusern köpte jag på Br. Lantz på hemvägen redan dagen innan, så inte glassen skulle hinna smälta helt medan jag tog den lilla omvägen om Balkheds och hämtade spannarna jag beställt innan jul. Dessa förnämliga vägghängda spannar, värda sin vikt i guld, har hållit i säkert femton år, minst. Jag som varit så orolig att de inte skulle gå att få tag på!

Jag uppmärksammade vid förra ridturen att Óskadis var i akut behov av skor bak, och planerade för att ringa hovslagaren, då vi upptäckte att Gimli var blockhalt på ena framhoven. Daniel kom på stört och kollade efter hovböld, utan att finna något säkert ingångshål. Nu tänkte vi ju ändå ta ut veterinär Ursula för att ta bort en ny pinne ur gommen på Imd, som hon ersatt den tidigare från i november med. Tredje gången gillt nu då. Hon vill väl ha den där!? 🙄 Nu börjar hon även tunna ur, och det är ju faktiskt dags att skilja av fölet och släppa honom till pojkarna på baksidan. Men först ska han vaccineras, och helst skulle Andvari ha åkt iväg för vidareutbildning och försäljning hos Madde och Marcus först. Så skulle ju Óska faktiskt hältundersökas, innan jag kan lägga i en högre växel. Lillebrors vaccination måste dessutom inplaneras noga, så att hans tredje spruta sammanfaller med de övrigas i oktober/november. Vill absolut inte tidigarelägga denna höstvaccination mer, med tanke på höstvila, styngflugeavmaskning etc. 🤔 Det är mycket nu!

En sak till har jag fixat (och det tog väl nätt och jämnt ett år att få till)! Ett USB att spara ner bilderna Bo-Göran tog på mina hästar för tio år sedan, som present från mina arbetskollegor. De försvann när gamla datorn kraschade och jag hoppas verkligen de går att uppbringa.

Så har jag varit och tagit labproverna jag skulle tagit i månadsskiftet, alltså nov/dec. 🙌 Jag är imponerad själv, och ganska lättad.

En sak till har jag gjort! Anmält Ellen och mig till en kurs i fågeltagning, i september! 🤠 Hejohå!💸💸💸

Vart kom all denna energi ifrån? Jag tror baskemig det är den envisa förkylningen som håller på att ge med sig! Eller har jag druckit för mycket kaffe! 😂

Jag har bara en sak kvar att göra. Jag måste fixa en stilig (drever)karl åt Lisa. Jag har en på gång, så hoppas hoppas jag hinner innan det är dags, 🙄 för nu hopar sig valpspekulanterna (Leif kommer hem den ena gången efter den andra, lyrisk över Lisas fantastiska drev och berättar hur hon imponerar på alla som är med). För vem vill väl inte ha en egen Lisa! 🥰

Jag har inte gett några nyårslöften. Har inte haft en tanke på det. Mitt enda mål är att härda ut, så länge som krävs och helst lite till. Nu är det inte längre jag själv som har förväntningar och som ställer kraven, utan de kommer utifrån. Det är inte ens lönt att försöka förklara. Jag kör mitt race och försöker finna på roliga saker för att motivera mig.

De senaste månadernas myckna gående tar alldeles för mycket tid och kraft i anspråk. Tid har jag ont om. Att gå en runda med vorstehn, nu som fullvuxen, är som en droppe i havet. Jag promenerade henne ett tag med midjebälte, det tog bättre, men det är riktigt jobbigt att bromsa. Även promenaderna i hägnet känns bortkastat och cyklar henne gör man med livet som insats. Nu är jag inte så särskilt rädd av mig, men jag har lite dålig kraft i händerna och jag är rädd om hunden. Nu slog det mig att Emma på jobbet rekommenderat, var det kickbikedrag? Jag har inte träffat Emma på ett tag, så jag kunnat kolla närmare, men kan inte släppa tanken. Jag måste göra nåt för att få utlopp för Ellens kraft och energi, och min energi. Kraften verkar hopplös att uppbringa. Den sitter numera bara i huvet. Leif tror dock inte jag fixar det. Men, jag måste bara prova! Frågan är bara, hur dålig (mindre kostsam) cykel ska jag köpa. Behöver jag stötdämpare i framgaffeln för mina handleder, eller är det istället till nackdel!? Jag har ju inte tänkt köra off road! 🥴 Ska istället försöka hålla mig kvar på vägen, vilket blir företrädesvis håliga grusvägar. Möjligtvis lite i hägnet. Få se nu om odjuret vill dra! 🤔

Vi klarade oss ifrån magsjukan. Mimmi och Tobbe firade jul med hans släkt och Mimmi hann bara hemom och fixa stallet, kvällen efter att de kom hem. Natten efter var hon helt däckad, tätt följd av Tobbe (och resten av släkten). Smittrisken vid magsjuka kvarstår tre dagar efter tillfrisknande, detta har de flesta missat, därför sprider den sig som en farsot. Jag städade frenetiskt efter Mimmi. Vi hade ju inte träffats, tänkte jag, men kom snart på att hon skar av skinkan och nallade av köttbullarna. Jag kastade mat och torkade överallt, startade diskmaskin och tvättade handdukar. Sedan tvingade jag i oss vitpepparkorn, trots protester. Ingen pardon! Å se, det hjälpte ju!

Jag har slitit som ett djur hela julhelgen, med djuren. Förkylningen slapp jag inte. Den bröt ut på julafton, sedan klarade jag mig hyffsat på ingefärashots fram till nyårsafton. Då tog den fart igen. 🤧

Hittade Vorsteh-bladet i brevlådan, så därför blev det långefrukost. Sedan började förberedelserna inför tolvslaget. Men först fick jag skritta Óskadis femtielva varv på ovalbanan, innan jag mockade lösdriften. Tobbe och Mimmi hade fixat stallet och Leif var snäll och fodrade medans jag gick in och började på maten. Detta år hade vi tagit upp hummern i tid från frysen. Jag var faktiskt stolt över att kunna presentera en ugnsgratinerad hummer, som dessutom var riktigt god. 👍

Oxfilén var inte heller fel! 😋

Sedan tog vi in alla hästarna i stallet. Med lite pussel och skohorn gick det ganska bra. Fast Gimli fick stå i stallgången med ett hönät. Vad gör man inte för dessa skjutgalna bönner. Nöje går före djuren! 🙄

Nu är Proseccon öppnad och nya året, och ett nytt decennium, inskålat. Det kan väl knappast bli sämre än det förra! 🥂🍾🎉✨

Det tog några dagar innan resultatet från utställningen blev utlagt. Jag kan erkänna att jag haft dålig koll på vilka de andra hundarna var, i och med att vi var sena, saknade katalog, och därefter gick allt i ett. Tacka vet jag danskarnas system där kritik och pris kommer direkt när hunden lämnar ringen. I vilket fall upptäckte jag att juniorhanen vart tvåa bästa hane, och eftersom Ellen vunnit över honom blev hon ju i praktiken trea! 🤩 Juniorhanen hade ju dessutom vunnit över bland annat två champions, precis som Ellen. Bir-hanen blev sedermera Big-3a. Han var jättefin, med flyt och spänst i steget.

Sedan har veckan rullat på. Tobbe var drabbad av en dunderförkylning, när vi kom hem, som sedan Mimmi övertog och förvaltade. Själv har jag provat diverse huskurer och har lyckats hålla mig upprätt fram till jul. Men, julaftons morgon var jag lika vissen som julstjärnorna, som fick bytas ut mot en mera härdig sort. Mina tygblommor, vilka är väl så vackra. Vackrast är ändå min nytända 🌟

Favorit i repris!

februari 2020
M T O T F L S
« Jan    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
242526272829  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: