You are currently browsing the monthly archive for maj 2022.

Kan man få sin högsta önskan uppfylld, utan att ens ha vågat tänka tanken, så har jag fått det! Så klart min önskningarnas gudinna ville ge mig det finast tänkbara. Man är ju inte purung längre, så nu eller aldrig fick det bli, om jag skulle kunna få en ny drömmarnas tölthäst, efter att jag förlorat Óskadis som ridhäst. Senaste tiden har jag ägnat åt att drömma mig tillbaka medans jag tittat på en gammal filmsnutt! Nu känns det som att jag fått livet tillbaka!

Nykläckt

Mimmi och jag har turats om att fölvaka och varit ute varannan gång om nätterna de senaste veckorna. Nu hade hon gått nästan 1,5 vecka över tiden. Jag kan ju se dem från köksfönstret under dygnets ljusa timmar.

Leif hade precis sett Óskadis utanför lösdriften, så jag hade ingen brådska ut denna morgon den 22 maj. Hon hade ju dessutom valt ut en plats nere vid diket, på lagom kikaravstånd från köksfönstret. Men tji fick vi. Óskadis låg fortfarande ner när jag kom ut och i hörnet av lösdriften hoppade ett ännu vått silverfärgat stoföl runt. Hon var på benen, hade bajsat, diat och töltat innan hon ens var en timme gammal.

Det hade jag ingen aaning om…

Det fick jag veta, när jag skulle berätta att även Dumle åkt. 🤔 Det gick inte ens att spara som utkast. Jag har nu bloggat i drygt 13 år och mina 3GB har tagit slut. Jag fick köpa nya, vilket lyckades, efter många om och men. Kanske älgvideon tog för stor plats. Får ta bort den igen.

Dumle fick stanna hos oss en halv vecka extra och han satte onekligen sina spår (i hörselorganen). Han hade röstresurser, som en hel flatkull, den valpen. Ellen var helt förstörd i flera veckor efteråt och letade efter oss i panik, så fort hon hörde ljud som påminde om honom. Typ när brandvarnaren larmade att batterierna höll på att ta slut.

Det kändes bra att bada honom kvällen inför avresan. Även han blev ren och väldoftande. Kanske å ta i, men presentabel. Han stannar kvar hembygden, så vi kommer säkert att ses igen.

Nybadad Dumle

I morse kom Humles nya husse och matte och hämtade med honom till Lögdeå. Det blir en lång resa för en liten valp, men Humle är en cool kille, så det går säkert jättebra! Hussen är jaktprovsdomare, så vi hoppas Humle sköter sina kort väl.

Igår blev han badad, och det tog han med ro

Resten av dagen var vi så duktiga och byggde färdigt hela ena långsidan på ridbanestaketet.

Mimmi snappade

Vi avmaskade hästarna och gav selen. Sedan kom skogens konung på besök. Alla hästar stod i givakt. Jag fattade nada. Tills det rörde sig en mörk skugga över Ullas ekebacke på andra sidan grusvägen. Jag trodde först det var en häst lös, tills jag fattade att det var en älg. Den var inte det minsta rädd, fastän jag pratade i telefon och gick fram och tillbaka, utan tog god tid på sig, säkert en kvart, att beta lövsly och gräs innan han vandrade vidare i sakta mak.

Det betyder utan anmärkning, och det är alla uppfödares dröm. Att alla valparna är friska och krya. Det var de, hela kullen, alla två. De skötte sig dessutom alldeles utmärkt, helt tysta i sin egna bur bredvid mammas på resan, och inte en enda kissfläck lämnade de på veterinärens golv. Åsså hem igen!

Nöjd matte!

På måndag skiljs våra vägar. Men före det är det mycket att stå i. Registreringsbevisen är klara och alla papper ifyllda. Valplådorna har kommit. Försäkrade är de från födseln. Så ska de fotas, igen. Alla Inkwells-valpar finns fotade uppställda vid 5 respektive 7,5 veckas ålder.

Så här blev fotona:

Inkwells Humle
Inkwells Dumle

Ska jag vara riktigt ärlig, så drog man sig allt för att fara iväg med Andvari i trailern igen. Vi hade tänkt rida uppe i skogen Valborgsmässoafton, men eftersom vi skulle elda bålet och sedan grilla därefter så väntade vi tills dagen efter.

Några visste precis vad som var på gång när vi körde fram transporten !

Vi var väl förberedda på att ge den svarte gott om betänketid, men då överraskade han oss med att kliva på ganska med en gång. Nåja, vi skulle ju hem också, så vi tog bara lilla galoppbacken. Andvari har tunnat ur, inte så konstigt, för det gör islandshästar på våren när deras förbränning ökar. Han är dock inte så mager som förra året, utan har hull och är musklad och fin. Han är inte jätteglad åt sitt tilläggsfoder, hur man än försöker. Så man får glesa ut ridträningen ett tag tills gräset börjat växa ordentligt.

Jag sa ju att när inte översta hålen i stropparna funkar får han vila. När vi red senast påpekade Mimmi att man ser landskapet mellan hästen och sadelgjorden. Då funderade jag lite på fler hål, men håltången var för dålig. En fårullspad fick bli nödlösningen. Därefter en veckas vila.

Spännande, tycker pållarna!

Så har vi påbörjat staketbygget runt ridbanan, dvs Leif gräver ner stolpar och vi pekar.

Alla som vill får vara med!

Sedan ska det bli rätt höjd på slanorna, dvs bra hänghöjd. Holly-höjd på den nedersta.

Blir lagom!
maj 2022
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: