Det vill säga ridföret var skit! Sämsta tänkbara. Nu när halva vintern regnat bort brydde vi oss inte om snösulor, när hovslagaren var här i veckan, utan nöjde oss med broddar, eftersom graderna var på rätt sida O:an. Men fy vilka klampar det blev i hästarnas hovar av kramsnön. Att rida på ridbanan var helt uteslutet med Andvari. Full speta med Ófeig gick väl någorlunda, men ingen mer gång, och en gång är ingen gång. Vägen eller gårdsplan får det bli i fortsättningen. Gårdsplan är lite billigare att lysa upp, nu i elransoneringstider.

Vi väntar fortfarande på armaturen till, vad ska vi kalla det, allrummet (som vi inte använder, utan bara städar. Eller rättare sagt Roberta gör det). Jag funderade på en Tv-bänk som gick att komma under, men vi lyckades få till det riktigt bra med alla sladdar under Leifs lärkbräda!

Ganska fint, avskalat och praktiskt!

Jag fick feeling och fortsatte i hallen. Den lilla gången, fullsmockad med skohyllor, kläder, hundattiraljer och foder. De gamla skoställen åker ut och jag har beställt nya, vägghängda. Så ersätter vi hatthyllan, innan den ramlar ner av sig själv, med en ny i samma stil. Sedan är jag nöjd!

Jag sov så gott när mobilen ringde, klockan halv sju i morse. Hästarna har rymt, flämtade Leif. Nädå, svarade jag. De är i stallet. Har du glömt det varit storm inatt? Nej, de springer i hagen på väg till Mimmis. Jag tvivlade fortfarande. Hästarna var instängda i fem olika boxar. Omöjligt att alla tagit sig ut. Det måste vara Gimli och småpojkarna, som fått upp boxdörren ut till gårdsplan. Jag hoppade i stövlar och kappa med pyamas och pannlampa. Med grimmor i högsta hugg mötte jag Leif med hundarna. Nu är de instängda, meddelade han! Jaha! Vilken tur de sprang in i sommarhagen då… Det var ju meningen de skulle ut först en timme senare, när Mimmi kom från föris, där hon lämnat Holly. Av hovavtrycken i gräsmattan att döma förstod jag när det ljusnade att de varit ute bra en stund. Det verkar dock som de vänt nere vid vägen. Är det det som är trafiksäkra hästar? 🤔

Det har varit i princip dagsregn varenda dag under lång tid, så märkligt nog har vi lyckats pressa in några ridpass ändå då och då utan att bli sjöblöta. Mimmi har införskaffat en Stierna-kappa (20000 mm vattenpelare för regn och blåst), då hon är lite för kort i rocken för sin MH Alicia. Så nu har jag två. 🤔 Ganska regn- och blåstsäkra kappor. Uhip har jag gett upp! Deras kappor är värdelösa i regn och luvan funkar inte, då man drunknar i den, eller rättare sagt åker den ner till näsan. Den är tänkt att användas över ridhjälmen. Fullständigt vansinnig olycksfallsrisk! Jag som skaffat Applewatch med nödalarm, säkerhetsstigbyglar och -väst (som ligger i garderoben), behöver ju inte gambla med luva över ögonen. Det räcker ju med Andvari! 😂 Skojar bara, han tar hand om mig så bra. Han har nu fått broddar i skorna, så blir det lättare att hålla styr på långa benen. 👍

Nu är hon installerad och har gjort sitt första arbetspass, Roberta! Det skötte hon galant! Hon gick om hela huset under tiden vi såg på handboll. Rent och dammfritt blev det. Jag tror vi behåller henne. Hon får bo i skrubben framför mitt nystädade prisskåp!

Varför skulle jag ta den värste? undrade Leif, när vi släppte ut hästarna efter nyårsnatten på box i stallet. Vi har fem stora boxar på nio hästar, så några står två respektive tre per box. Det krävs lite planering och samarbete för att det ska flyta på med hungriga otåliga slynglar. Vem är då värstingen, kan man undra!?

Jo Gimli. Bimlen, som är såå snäll!

Allt gick ändå smärtfritt detta nyår! Våra hästar är ju redan relativt skottränade, med skjutbanan intill. Det var när vi precis flyttat hit som vi inte hann få in hästarna innan det brakade loss, som ett sto kastade sitt foster. Hon hatade dessutom att stå installad. Egentligen skulle man bojkotta företag som säljer fyrverkerier till privatpersoner. Så får det bli!

Utom de dåliga! Ibland får jag snilleblixtar. Eller ganska ofta, faktiskt. De flesta underlättar vardagen.

Denna gången gick det kanske lite fort från tanke till handling. Jag har ju numera dusch, istället för badkar (som vi även har i källaren, ett upphöjt hundbadkar. Fast det är lite struligt att ta dem nerför branta trappan. Så man får gå utifrån och då hinner de skita ner sig på väg in. Så har Leif lyckats fördärvat självstängande duschmunstycket, och kastat det innan jag hann laga). Duschväggarna är väl tilltagna, men inte såpass att det går in två personer plus en stor vorstehtik. Då kom jag på, att varför inte binda henne i utkastaren, så klarar man sig själv. Jag har en typ joystickblandare, men band såklart inte i den, utan bakom vid sidan om. Ellen tyckte dock det var en dum idé och vände om, så kopplet drog tag i handtaget och full duschstråle iskallt vatten spolade rakt ner i nacken på både Ellen och mig. Jag skrek av chocken och jag vet inte vem som blev blötast. Den idén får nog utvecklas vidare innan nästa försök. Annars var den bra!

Smart med duschväggar, om inte hunden öppnar dem 🤔

Man hade ju kunnat tro att det skulle bli lite mer rymligt vid matplatsen i stohagen, när Imd lämnade. Men bara några dar, för sedan kom Tekla hem på jullov. Ófeig, som varit hunsad av Imd och Óskadis, ända sedan mamma Vada försvann, blev rysligt besviken. Hon har ju dock alltid varit högre i rang än Tekla. Men nu satte hon till alla klutar och stampade ner foten. Tekla fick hålla sig på tio meters avstånd för att hon skulle va nöjd. Ófeig avstod till och med sin egen mat, för att hålla Tekla på mattan. Då är det illa!

Det tog några dar, och ingen annan brydde sig, så sedan gick det bra att Tekla la nosen i blöt igen. Hon är ungefär som syster Óskadis, ganska påträngande, men oförarglig.

Det har inte blivit så mycket ridet dessa bråda dagar. Vi firade syster Cinas 70- årsjubileum två dar innan julafton, sedan har (h)julen rullat på. På Annandagen är det jakt som gäller, enligt tradition. Något Lisa uppskattar. Det har nu varit två skallgångar efter henne, då hon smitit hemifrån, för att jaga på egen tass. Fast andra gången hittades hon instängd i källaren, av Leif, med andan i halsen efter långa språngmarschen hojtande och svärande om vartannat. Lyckan vart stor, då vi slapp polisefterlysa och annonsera. Hade ju varit lite pinsamt!

Dagen innan Annandags-rean, som den kallades förr, började mellandagsrean. Klockan 8.00. Så kunde Leif äntligen köpa sin efterlängtade 55″-TV. Lite bättre dimensionerad än den förra. Det blir nog bra när de, han och Tobbe, får allt att fungera.

Även i år! Fast ännu lite mer annorlunda än vanligt. Julstädningen och renoveringsstädningen gick lite in i varandra, om man så säger. Den sistnämnda vill liksom aldrig ta slut. Det är fortfarande förvaringsutrymmen som saknas och det ena leder till det andra. Leifs herrum/hemmabio är fullsmockat med saker. Det var Leif själv som packade upp dem, och man märker nu att det är mycket man kan sålla bort. Fast just sådant tar en väldig massa tid. Man fastnar lätt vid en massa minnen. Det senaste var ett sånghäfte från vårt gemensamma 40-årsfirande, tillsammans med Erland, på Engaholm. Hur roligt var inte det!

Mimmi och Tobbe brukar vanligtvis fira jul med Tobbes föräldrar och syskon med barn, men eftersom ett av de medföljande barnen insjuknat stannade de istället hemma, då Holly ska vaccineras nästa vecka. Därför blev det snabbplanering av julfirande och matinköp. Lite klappar blev det allt. Flest fick Holly och dyrast Leif. Han fick en liter dusch-/hårschampo och en Roberta. Nu ska det bli ordning på torpet.

Holly fick en gunghäst(!?)

Att pållen var i lurvigaste laget var inget som bekymrade. Hon är ju van vid islandshästar. Så fick hon en Brio-tax, precis som mamman önskat. Å så Duplo-lego från kusinerna med familj i norr. Tur det, så slipper vi kanske pussla ett tag! 😅

Vår fina Imd har vandrat vidare till de evigt gröna ängarna. Jag har sagt att hon skulle få bli kvar så länge hon är frisk och mår bra, men inte vänta tills hon blir sjuk. En svår ekvation, såklart. När är det då dags? Man går med en oro, man spanar och tittar och blir så lätt hemmablind. Hon var nu drygt 26 år, mitt fina förstaklassto. Tänk vad tiden går. Men så fixade hon själv. Igår kväll ringde Mimmi framåt midnatt, att Imd inte åt 23-målet. Detta har aldrig tidigare hänt, att Imd har matvägrat. Hon har aldrig varit sjuk, knappt halt, sedan jag köpte henne som 5-åring. Hon linkade lite efter första visningen. Men efter några dagars vila var hon åter fit for fight. Förra våren ramlade hon i riset, när Leif röjt backen i deras vinterhage. Hon fick en del skrapsår och ett stickhål nära leden. Då trodde jag det var kört. Därefter har de fått gå i en liten del av en sommarhage hela gänget, även på vintern. Detta mest för att Imd inte skulle sätta fast pinnar i gommen.

Detta var just precis vad hon gjort nu. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men efter flera veterinärbesök skaffade vi en egen munstege, så slapp hon dessutom att bli sederad. Vi tog nu på natten bort en stor pinne, som satt sig på exakt samma plats som de tidigare. Alla dessa pinnar har gjort att tänderna flyttat sig utåt och det har blivit en grop i gommen. Jag kan tänka mig att hon hade tandvärk när den skavt mot tandhalsarna.

Jag var vaken hela natten. Hon hatar vanligtvis att stå på box, men var nu helt lugn och stilla. Jag tittade till henne varje timme och hon antingen stod eller låg ner med knipta näsborrar. Inga symtom på kolik. Vid 4-kollen hade hon börjat äta sitt hö och vid 6 var hon sitt vanliga jag igen och fick gå ut till de andra. Men beslutet var taget, nu var det dags att ta farväl. 😢

Tre generationer

Bilen kom och hämtade henne efter lunch och det är så tomt på hennes plats, där hon alltid stod och viftade med vänster framben och pekade var man skulle lägga hennes mat.

Så saknad 💔

Hem! Vad trodde ni? Golven är rena!!! I alla fall i köket och badrummet, å det känns fantastiskt. Det är det allra viktigaste för mitt välbefinnande, att det gnisslar under fötterna, resten är underordnat. Man har väl kunnat dammsuga mellan kartonger och byggmaterial, men med tre hundar samlas grus, hår och damm i alla skrymslen och vrår. Igår packade jag upp en sista kartong med en förvaringsvagn. Ett spegelskåp och lite knoppar på det, sedan ska det väl vara fix och färdigt.

Nu har dessutom kylan och snön kommit. Det innebär en avsevärd skillnad av medföljande natur in i huset. Jag hittade en sådan där grov skrapmatta i plast på Biltema, att ha ute på trappen. Å så en pulka till Holly. Nu går det lite fortare att ta sig mellan husen. Problemet är väl snarare att få henne ur den. Mer, mer! Så det tar sin lilla tid i alla fall! 😂

sa Lisa! Å stack iväg å jaga. Själv! Utan vare sig pejl eller sällskap. De hade varit i skogen och huggt en gran, Leif och Lisa tillsammans med Kelly, och Lisa var grymt besviken. Så när husse ställde in granen i garaget vände Lisa på klacken och pep iväg. Tillbaka till skogen. Tji fick han, som knappt vågar släppa na, av rädsla att hon ska bli vargmat. Fast ingen i jaktlaget som vill jaga ändå.

Så vi har gått och gått, Ellen och jag, i säkert två timmar. Minst! Å inte en skymt av Lisa har vi fått. Så långt ögat nått. Sedan har vi kört bil, på varsitt håll. Varv på varv, medans snön föll, och mörkret med den. Men inte ett ljud!

Polisanmälan gjordes och annonser på Facebook, som hann delas 43 gånger på två timmar. Tack alla engagerade! Rätt vad det var hade Malin lagt en upphittad-annons i min messenger-korg. Någon hade plockat upp henne, i rakt motsatt riktning. De hade strax efter fått tag i Leif och var på väg hemåt. Mimmi och jag kom hem precis före och glädjen var stor. Lisa låg inlindad i en rödrutig skjorta i baksätet på en stor van. Ganska uppgiven, som han sa. Å trött!

Upphittad Lisa

Riktigt än är det inte slut på renoveringsprojektet. Torktumlaren väntar fortfarande på att monteras upp på tvättmaskinen och handdukstorken på väggen. Monteringssatsen har kommit, 4 skruvar för 595kr. Men bättre det än att behöva beställa ny tork. Så än är det svinkallt i badrummet. De två torkarna ska ersätta ett element och gå på vattensystemet, är det tänkt. Vi får vänta tills på tisdag, då kommer bästa hantverkarna. Men vad gör väl det när man har varmvatten, dusch, tvättmaskin och lagat kylskåp. För att inte tala om golvet, som är rena drömmen. Fast tvättmaskinen är verkligen underhållning på hög nivå. Den spelar trudelutter när programmet gått klart. Å ventilationen är på topp. En dyblöt miccroduk på kall tork var snustorr på kvällen! Vilken lyx!

Idag har jag dammat från tak till golv. Leif som har långa armar får torka ovanpå köksskåpen, sedan får vi försöka hinna få fram adventsljusstakarna till andra advent. I nästa vecka kommer nya soffan, i slutet om vi har tur. Eventuellt även ny TV, för den vi köpte var för stor och fick inte rum. Tänk den såg inte alls så stor ut i affären! 😂

januari 2023
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör som 1 annan, prenumerera du med.
%d bloggare gillar detta: