Jag tvekade länge, om jag skulle ha kvar min praktiska ofrisyr, eller klippa frisyr. Färga håret har jag slutat med förläängesen. Jag har ju alltid gillat randigt hår, och det har jag ju nu. 😂 Det slutade iaf med att jag fick en blunt bob. Jämnlågt och lättskött och lockat, i regnvädret. Dokumenterade när jag sprungit till bilen i störtregnet. Tja, lite var det kvar, trots dränkt kattlooken! 😂

Vi har en ny stallskötare nu förtiden! Hon heter Holly och har lagt beslag på Mimmis häst och vill rida så fort han står i stallgången. Såklart tösen måste ha en sadel i julklapp. Pappan var mer tveksam, hon är ju bara ett. Men det är långt till jul. 😂 Ja och då är hon ju ettå’thalvt.

Det skulle väl vara först i övermorgon, men jag kan inte hejda mig. Jag är så glad och nöjd idag, först och främst över att Ófeig har blivit så fit och fin. Har inte mätt henne med bandet än, men det syns med blotta ögat hur hon har dragit ihop sig. När jag så kunde dra sadelgjorden ett extra hål igår så hade jag ju bevis. Äntligen! 🥰 Jag har ändå anmält mig till en kurs i lymfmassage hos Camilla på Horseunity! Ska bli så roligt att träffa henne!

Så är det Andvari, som precis tvärtemot, har gått upp i vikt. Närmare bestämt 27 kg. 🙌 Jag red några varv på gårdsplan för nån vecka sedan och han var allt lite loj, men hur kul är det att anstränga sig och går runt på volt. När hällregnet slutar ska vi rida ut en runda. Det ska komma lika mycket nederbörd på två dar som det brukar komma på en hel månad vid den här tiden. Det är väl gott och väl, för så här lågt grundvatten har jag aldrig sett och att hästarna vadar tvärs över dammen har aldrig hänt tidigare.

Regntäcke på idag ☔️

Men, känner mig ganska nöjd med mig själv ändå idag, då jag betett mig nästan som en vanlig mormor. Någon vanlig mamma har jag ju aldrig varit, som dragit runt mina barn på jaktprov och utställningar sedan de var spädbarn. En klasskamrat till Mimmi undrade en gång varför jag inte var som en vanlig mamma. När Mimmi berättade trodde jag att det skulle landa i att jag inte bakade och saftade, men nej. Vad hon menade var att jag såg mer ut som en Barbie än en mamma. 😂

Men idag, ser ni har jag både lagat husmanskost, bakat bananpaj, fixat gurkmejapasta, städat och passat Holly. Så lite hästsysslor och valppassning på det såklart, men ändå!

Catta och Martin kom med Glói och introducerade honom på ridbanan. Vilken stjärna! – Oj, där går ju jag, tänkte nog Fródi när Glói gick förbi. Eller i alla fall Andvari undrade nog hur Fródi kommit ur hagen! 😂 De är ju sjukt lika, far och son.

Bästa 🥰

Hösten är här. Det har den väl varit ett tag, bara det att jag har lite svårt att acceptera att sommaren är över för i år. Nu får det gärna frysa på lite rejält så att insekterna försvinner, så är vi förberedda för vintern. Alla hösilagebalar är inrullade på logen, stallet är tvättat och sadelkammaren rensad på onödigheter.

Ófeig är igång och börjar hitta formen. Jag har även ridit henne med Tekla som handhäst, med små sitshjälper. Hon är väl inte den bästa till uppgiften, eftersom det ryker ur näsborrarna och hon låter av frustration och förväntan, som den drama queen hon är, men det funkar när Gimli är upptagen. Frodi är också på g, men det är svårt att hinna med alla, nu när Mimmi pluggar.

Jag har ju varit fundersam de senaste veckorna angående Andvaris mående. Han har nu gått på sina örttillskott i en och en halv månad. Jag kan nog sluta fundera nu, om man ska gå efter uppförandet. Han springer som en galning i hagen, energin och humöret är tillbaka och han har rymt två gånger. Därför sadlade jag på, markarbetade litta, och satt upp. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig! Att han skulle kännas jättetunn, mager och vinglig och ramla fram? Han var stabil, rejäl och lydig för hjälperna. Inte jättepigg, men inte så kul att gå på gårdsplan. Hade ju tänkt tömköra lite innan, men det gick inte så himla bra sist, då han kastade sig helt om, bockade och skenade säkert tio varv runt ovalbanan innan han lät sig fångas. Då, var han pigg! Då kände jag att jag kanske skulle leta fram säkerhetsvästen ur garderoben. Där har den legat sedan jag red in Óskadis för tio år sedan. När jag såg hennes gång skickade jag efter den från Canada. Det ”tjänade jag 2′ på. Men, den var förfärligt stel och obekväm. 🤔 Så idag införskaffade jag ett par säkerhetsstigbyglar istället, med tanke på hans smala vingliga kropp och hur svårt det måste vara att balansera upp sig. Jag har inte kunnat rida i min egen sadel heller på evigheter på tjocka Ófeig. Men, allt kändes så himla bra idag. Bara kondisen som saknas.

Jag verkade faktiskt Imd också, under protest. Inte världens mest samarbetsvilliga tant, med ålderns rätt. Men hon har ju såna perfekta hovar, tack och lov, så behövs inte så ofta.

Så fick jag äntligen beställt det sista till badrumsrenoveringen. Det tog en vecka (och att jag blev arg på riktigt) innan en smart kille på kundtjänst (Kanske det var Max själv!) kom på att anledningen till att beställningen inte gick igenom var att duschsetet inte fanns tillgängligt.

Så idag har jag haft flyt!

Alla sätt är bra, så länge de funkar!

Jag hörde en del berättas om att man kan få problem med balansen efter corona. Det kan nog stämma, jag känner mig verkligen vinglig, lite snurrig och har svårt att focusera. Idag, när jag som vanligt gick ut för att släppa ut hästarna som står inne över natten, upptäckte jag efter att jag flätat in nackstycket i manen, att jag satt Ófeigs betesreducerare bak och fram! 🙄 Funkar väl det med. Det var ju bråttom!

Så skulle jag betala räkningar och eftersom min laptop håller på att lägga av och lever sitt eget liv gäller det att sitta still. Hotmailen har mer än lovligt liten text, men att röra några inställningar är aja baja. Jag fick sätta glasögonen upponer, så löste sig det också.

Den där blicken

Dock hade jag i hastigheten missat lägga in min rabattkod när jag beställde kattmat. Men, det fixade Vetzoo. Det kallar jag service! 👍

Aldrig har jag varit med om maken till långvarig magsjuka. Tack och lov verkar ingen annan ha blivit smittad. Jag har överlevt, men mycket mer är det inte. Du har blivit… smalare (än smal), sa Mimmi. Jo, det blir man, utan mat. Jag gör tappra försök att peta i mig nåt. Jag fattar inte hur gastric bypass-patienter lyckas töja ut sin magsäck! Jag kan inte! Min magsäck är som ett sugrör. Ingenting får plats. Inte är jag hungrig heller. Det lilla jag får i mig stannar kvar hela dagen och allt smakar beskt. Idag åt jag min vanliga frukost, nästan. Hoppade över dadlarna dock och tog en frökuse istället för rågbiten, med ost. Men kaffet kändes bra. Det har dock inte blivit många knop gjorda. Hur jag lyckades ta mig igenom tisdagen, och samtidigt passa valpen, är för mig en gåta. Hon är dock ett litet underverk av formbarhet. Hon bara äter, sover, leker och går ut och gör det hon ska. Enklare kan det inte bli! Nu har hon växt enormt på en vecka. Hon kan verkligen proppa i sig, och töja ut magen. Ser ut som ett bowlingklot emellanåt! Jag skulle fotat henne vid 8 veckor, men har bara träffat Mimmi på distans idag. Vi får prova imorgon.

Kelly 9 veckor

Vetrinären ringde idag. Fortfarande inget slutsvar. Blodprovet, som visserligen är ett ganska nytt påfund och tänkt kunna ersätta leverbiopsi, stämmer inte alls ihop med biopsin tagen strax efteråt. Den var bra, medans provsvaret slog i taket för fibros. Det högsta värde de någonsin uppmätt på specialistlabbet i England. Veterinärerna har ringt om varandra, om vad som kan vara orsaken och vad som ska göras, men ska träffas på konferens i nästa vecka och diskutera.

Jag berättade att jag börjat ge Andvari mariatistel, gurkmeja och maskrosrot i lusern/korn och att han börjat äta med glupande aptit. Han är pigg och ser ganska välmående, blank och musklad ut, så hon undrade varför jag inte rider honom. Jag måste ju först veta så han inte mår dåligt. Men det gör han väl inte om han är pigg och äter, menade hon. Vad ska man tro? Tro på när allt är så här! Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.

Nu tror jag att jag måste bli frisk fort, så att jag kan rida min tjocka märr och börja på den smale. Leif kom precis hem med proviva, manna-frutti och propuds. Det borde väl vara lättsmält och energirikt. Så nu äntligen regnar det. Låt det flöda i mängder, så även gräset växer och frodas och får ny kraft! 🌼

Idag kom vi iväg i goood tid. Vi hade kunnat köra ännu tidigare, eftersom nattsömnen var dålig (Gick nog och la mig för tidigt och hjälpte varken med Cmore, IR-matta eller urgamla sömntabletter), med avsikt att göra en avstickare till Hylte Lantmän. Leif tänker införskaffa en ny oljerock. Det var nog tjugo år sedan min senaste Barbour gav upp. Har iofs en australiensisk ridrock, som hänger i garderoben. 🤔 Sedan visade det sig att de öppnar först klockan tio på lördagar, så där sket det sig. Nu är vi framme i god tid iaf.

Besöket hos uppfödaren gick betydligt snabbare denna gång, trots dignande kakbord, och snart var vi på väg tillbaka igen. Kajsa var redan åkt, men vi träffade paret som hämtade Kluriga Elsa och så hanhundsägarens föräldrar från Delsbo, som hämtade hem Kastor, som alltså ska hem till pappa Gibson.

Ellen och Lisa har skött sig galant där bak i bilen hela resan och här åker vi.

Men största delen av resan satt hon upp och tittade på mig. Knäpp tyst!

På söndagen var Leif hemma och det blev lite stökigt med hundar och spring innan man fått in rutiner. Kelly är ju uppfödd i hundgård och inte van vid alla ljud och stoj i ett hushåll. Hon tyckte inte heller om när man tog upp henne. Hm, lite att jobba på!

Det jag minst anade var att hon skulle vara helt rumsren. På sex dagar har hon inte gjort någonting inomhus och verkar kunna hålla sig i det oändliga. På måndagen blev vi riktiga kompisar när jag hittade kalkongodis, en riktig delikatess. Även priset var därefter! Men det må va hänt. Brukar annars bara användas på utställning. Dessa godbitar har jag använt till att träna inkallning och lära in namnet. Det har fungerat perfekt och hon är en så positiv och glad individ, där svansen går som en propeller, i sann dreverstil. Ellen blev, som väl var, överlycklig över valpen. Vi fasade för vad hon skulle tycka om oljudet, med Dumles olåt i tankarna. Kellys bjäbb är ingenting i jämförelse och inget som bekymrar Ellen. Dock blir hon sur på Lisa när hon läxar upp valpen. Lisa vet hur man uppfostrar, och Kelly anpassar sig tvärt. Det är ok, får man tala om för konstapel Ellen.

Så på måndagsnatten blev jag sjuk! 🤢 En riktig nära-döden-upplevelse. Finns det en tillstymmelse till risk att bli magsjuk, så blir jag det. Aldrig Leif. Av naturliga skäl är det nu flera år sedan sist. Men, enda smittmöjligheten borde varit att jag gick in på toan på macken, som varit upptagen i en evighet. Inga synliga spår, men pappret var slut, så det fylldes på och toan städades av personalen, så det var skinande rent. Vem kunde ana!

Idag, fredag, har jag äntligen tagit mig igenom dessa dagar med 🤢🤮🚽🧻🚰🤒🤕🙈🤷🏻‍♀️, som gått i ett töcken av frossa, hetta, hjärtklappning, huvudvärk och en 🪣.

Det var förvarnat att det skulle bli stjärnfall i slutet på förra veckan. Mest på fredagen, och jag förbannade mig själv för att jag missat gå ut. På lördagsnatten, eller snarare söndag 01.45, kom jag på att kanske kanske, det fanns en liten chans att få en önskan uppfylld. Jo, jag lyckades se två 💫, och önskade samma båda gångerna. Jag hade lite tjynge för det, eftersom Kelly-kullen skulle besiktigas idag. Precis som att det var upp till mig! Min största önskan just nu är lite större. Men inte helt orimlig!

Kelly-kullen var helt u a. Allihopa! Phu! Leif hade köpt med sig en flaska rosé till mig ikväll, så jag tog mig friheten att fira lite flyt. Hoppas det håller i sig. På lördag far vi och hämtar hem underverket.

Jag har nu tränat (och försökt få ner Ófeig i vikt) i drygt fem veckor. Hon gick snabbt ner 35kg bara med betesreducerare och skrittarbete, mätt med måttband. Sedan har det inte hänt så mycket, rent måttmässigt. Dock känns hon betydligt slankare. Gångartsmässigt och konditionsmässigt har det gått fort, men det sitter mest i huvet på den hästen. Man får passa sig och hålla henne lugn, så det inte går över styr. Inte fler sjuka hästar, tack!

Andvari äter sina örter i lusern och korn och har fått en glupande aptit. Bara det! 🙏 Han ser betydligt mer välmående ut, lika blank som tidigare, men mer utfylld i flanken. Jag väntar fortfarande på svar från England, hur tillförlitligt nu det är, en dryg månad senare. Jag hoppas ju på att värdena blivit bättre och det borde ju avspegla sig bättre i hästens mående än en gammal biopsi. Även om det är en islandshäst!

Det har nu gått ett drygt år sedan Lisas Norrlandsturné. Den blev ju inte så lyckad, i alla fall blev det inga valpar som resultat. Vi blev dock omåttligt förtjusta i hanen och Leif nämnde i förbifarten att, blir det inga valpar efter Lisa vill jag ha en valp efter Gibson. Lisa fick ju senare, en liten, men naggande god, kull efter Dalton, men bara hanhundar. När jag som av en händelse såg att Grenebackens kennel använt Gibson till en väldigt välmeriterad tik ställde jag mig på kö på en tikvalp. Allt kan ju hända, så jag berättade inte ens för Leif, förrän tiken var parad och konstaterad dräktig. När det sedan föddes fem tikar och fyra hanar var det klart vi ville ha en tik. Nu var det bara tre som klarade sig, och en som skulle välja före, men det borde finnas chans att det skulle bli nåt riktigt bra! Känns lite bekant! Samma som när jag valde Inkwells flatcoats stamtik Chatte, då uppfödaren valde först, och jag den bästa av de tre! ❤️

För någon vecka sedan frågade Göthe om vi hade något namn på K. Detta var alltså K-kullen. Vad säger ni om Kelly, kläckte jag ur mig. Det var bifall direkt, så då var det kört!

I onsdags var det dags för valpkik. De var då 6,5 vecka gamla och lite stadiga på benen. När man inte själv är uppfödare tar det en stund innan man kikat in sig. Alla valpar är ju bedårande och detta var hög kvalité. Exteriören känns ju viktig för mig, så med tanke på min kropps begränsningar hade jag trimbordet och lockbete med mig, och fotograf. Inte valpproffsfotograf Mimmi, utan Leif, med stränga förmaningar om att vi inte vill ha några flygfoton. Det var ett enkelt val. Jag såg direkt vilken valp som var Kelly❣️

Vem tror ni jag valde?

När vi packat in bordet i bilen morsade vi på de andra valparna igen. Tänkte jag måste ju fota förstvalda tikvalpen också. Inte helt lätt utan rekvisita. Bäst tecknad, förvisso, men jag var ändå helt klar över att vi fått rätt valp ❤️

Måtte allt gå bra på valpbesiktningen på torsdag!

Inte många lagom varmt-dagar denna sommar! Varannan dag har jag fått användning för vinterkappan och så några dagar här och var har man nästan undvikit att gå ut, eftersom det var svalare inne. Som den här då! Mimmi hängde med igår när jag tog bilen till Hässleholm för att hämta mat. Tur det finns AC. Vi uträttade några ärenden på stan och svalkade oss på Lindex. Leif var iväg och köpte ny frys. När han väl var hemma igen ringde han och undrade om han skulle sätta in grabbarna utan lösdrift i stallet! Det var väldigt omtänksamt och uppskattat! Sedan såg han till att ha källarjobb. Den nya frysen ska stå i källaren, istället för frysboxen, som drar för mycket ström. Problemet är bara att den sväljer bara drygt hälften av vad som får plats i boxen. Så den får stå kvar ett tag, tills jag använt upp mitt apporteringsvilt. Därav en stor grågås, som omöjligt går in i någon av alla de små lådorna.

Framåt kvällen, när skuggan kom, fick pojkarna gå ut en stund igen, innan de togs in inför nattens åskoväder. Ingen protesterade och Andvari åt med aptit upp sitt foder, trots att jag smusslat i malen Mariatistel. Veterinären har nu semester ett par veckor, och något kompletterande biopsisvar hann inte komma från England, så vad ska man göra! Jag tror på naturens helande kraft och kroppens självläkande förmåga. Tidigare år har jag noterat att hästarna med smaklighet själva äter de cerisefärgade taggiga blommorna. De ska vara renande för levern, även förebyggande. I år finns inte en tistel i sikte! Jag har även förnyat mitt förråd av gurkmeja, det introducerar vi senare, liksom maskrosrot. Nu letar jag foder att blanda det i, något proteinfattigt, istället för lusernen. Lite svällt krossat korn äter han också, för att få upp hullet. Han har dock inte tappat mer än 10-20 kg i vikt i vår, men var ju inte precis överviktig innan, samt är energifattig och levern är ju skadad. Som väl är så är levern ett organ med bra läkningsförmåga. Mina misstankar om ekollonförgiftning under hans inridningsår har visat sig befogade, så nu är det bara att gå vidare och hålla tummarna för att det går vägen.

Nu har vi tvättat stallet, rengjort hästar, både utanpå och inifrån! Så får man avsluta dagen nyttigt❣️

Årets sista 🍓

Idag är det bara hälften så varmt som igår, drygt 16°, och regn. Så himla skönt och uppfriskande! Härlig sommardag! 🌸

oktober 2022
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 1 annan följare
%d bloggare gillar detta: