Nu har hon flyttat, den lilla späda varelsen med de långa smala benen, den långa nosen och de kolsvarta mandelformade ögonen. Jag kan inte bestämma mig för om jag är glad eller ledsen. Jag är så fruktansvärt trött bara. Glad för att det verkar bli så bra för Maja, med en snäll kompisbrorsa och så genomsnälla människor, som förstår hennes behov så totalt, och stora områden att strosa runt på vid havet. 🙏

Men, jag är så fruktansvärt ledsen, över att behöva förlora en vän. Och de där ögonen! Göran förstod, utan att jag yppat det minsta ord, och han led av att behöva ta henne härifrån. Så jag fick försäkra honom om att det ändå inte kunde fortsätta som det varit. Maja var så urless på Ellen. Det var vägs ände nu. Jag unnar henne ett bättre liv, fast mitt hjärta blöder. Jag hoppas och tror de ska trivas tillsammans❣️

Maja, nästan 5

Du ska inte gå efter väderappen i mobilen. Gå in på SMHI på Hågnarp, den stämmer bättre! sa nån i grannhuset. Kyss mig! Jag vaknade en kvart över midnatt av årets värsta åskväder. Regnet fullständigt vräkte ner, och där stod min lille magre (fast nu betydligt mer välmående) unghäst ensam ute i regnet.

Jag slängde på mig regnkappa samt gummistövlar och med ficklampan i högsta hugg sprang jag ut i mörkret. Jag lyste utåt hagen, ifall ifall han gått in i lösdriften. Men nejdå, där stod han med rumpan mot regnet. Jag hämtade grimman i stallet och kanade i blötan in i hagen, trampade på hans fodertunna och kastade mig handlöst ut i lervällingen. Hästen for skräckslagen runt, men sprang inte iväg, som väl var. Det skulle vem som helst gjort som såg hur jag såg ut efter den störtdykningen. Med lite övertalning följde han med in i stallet medan blixtarna lyste upp vår väg. Väderappen vissade 100% nederbörd. Men inget åskväder! Enligt SMHI ingen nederbörd i sikte.

Fy vad man mår dåligt när djuren inte är bra. Typiskt det ska hända när man redan har tagit tag i saken. Jag har ju länge vetat att Maja är en surkärring och inte uppskattar Ellens fjäsk. Båda är ju snälla och trevliga hundar, men Ellen är ett plågoris. Ju surare Maja blir, desto mer fjäskar Ellen och då blir Maja arg och biter Ellen i nosen. Det är okey tycker Ellen, tills.. det gör jätteont. Då blir hon arg och låter som ett lejon. Jag tror hon biter mest i luften. Men jag blir jätterädd att lilla spetan Maja ska bli skadad. Så jag satte ut en annons om nytt hem åt Maja. På landet, där hon slipper en massa krav på aktiviteter som inte anstår en tant. Ja hon är en tant, eller fin dam. En väldigt lättkränkt sådan. Hon kan leka med vorstehn, flera gånger om dan. Men, det ska vara på Majas villkor! Och leken ska vara slut exakt när Maja säger stopp. Tänk att Ellen inte fattar det! 🙄 Hon är enveten, den där Ellen.

Nu hände ändå det, som inte fick hända! Att någon blev skadad. Men det var Ellen, inte Maja. Det vrålades, jag kom farande och båda ruskade på sig. Jag kollade igenom Maja. Men hon verkade hel. Lite tilltufsad i den fina vita kragen bara. Ellen lommade snopen därifrån. Lite senare, när Leif kom hem, såg jag att Ellen tog något hoppsasteg på höger bak. Jag kände igenom knäet, men det verkade okey. Gjorde inte ont, och ta hoppsasteg kan väl vem som helst göra om man kommer i otakt.

När Ellen vilat på senkvällen haltade hon ordentligt. På morgonen hade hon inte ätit sin mat, när Leif serverat. Han skrev sms att hon varit blockhalt. Och hon hade ont uppenbarligen, eftersom hon inte åt. Fast efter en stund gick hon, fast linkade lite. Då såg jag svullnaden på insidan av höger bakben, precis ovanför tassen. Ett metacarpalben! En fraktur? Jag blev lovad en akuttid i Hässleholm 💸💸💸 och att jag kunde bli sittande där många timmar innan det blev vår tur. Typiskt, när systern och mamma var på väg ner för en gångs skull! Jag vet Pelle brukar inte jobba på kliniken på fredagar, men jag chansade i alla fall. Jag fick prata med Malin, som föreslog att jag kunde ha ”lite is i magen”, ge smärtstillande över helgen och komma och röntga på måndag. Man opererar ändå inte akut. Dessutom går hon ju på benet, så verkar ju inte jätteakut! Så fick det bli, och hållas lugn. Det senare är väl utmaningen då! Och att jag mår pyton, så jag får skriva av mig istället för att sova.

Men vi fick i alla fall en toppentrevlig dag hos Mimmi och Holly. Mamma hade med sig bredda smörgåsar och Cina bjöd på äppelkaka och vaniljsås. Supergott alltihop! Vi gick sedan en runda hos hästarna i höstsolen. Skönt att slippa fundera en stund. Men sedan, när man släcker lampan, kommer tankarna..

Tisdagens horoskop. Kanske lite iaf

Gjorde chins härom dagen. Det skulle jag aldrig ha gjort! Jag ska överta Mimmis rum, så snart hon flyttat bort alla sina kläder och pryttlar. Vilket inte är så snart! Sängen är borta och där tänkte jag ställa in en liten soffa. Vi kikade på oredan härom dagen och när jag vände mig om fick jag syn på stången uppe vid dörrkarmen. Åh, undrar om jag fortfarande klarar att göra chins, utbrast jag. Det tror jag inte, replikerade dottern. Joo, jag tror jag kan, joo det kan jag! Jag måste prova!

Mimmi han fram först. Nää, det går inte, sa hon. Jäklar skit! Men, jag kunde! Hakan upp i väggen ovanför dörrkarmen. Lätt som en plätt! Så jag gjorde en till, på raken. Den var inte lika lätt, men jag ger mig inte. Det ska gå! Sedan sved det till i vänsteraxeln. Så jäkla dumt! Precis som om den inte gjorde tillräckligt ont innan.

Een å tvåå å nej, det fick räcka! 😋

Det har regnat i flera dar i sträck. När det nu äntligen var en dags uppehållsväder passade jag på att ta Andvari några varv på gårdsplan. Han uppskattar verkligen att man håller på med honom. Han är jättefin i hullet nu, kolsvart i sin nya päls, och pigg och glad. Han flyttar sig fint för både ytter- och innerskänkel och balanserar sig bättre. Korta steg, fattar han inte, utan tar fortfarande sjumilakliv. Men det går framåt i alla fall! 😂 När han inte korsar benen så han nästan går omkull. Han är lätt den smidigaste unghäst jag ridit, förutom Óskadis då. Men längsta benen har han definitivt! Jag red Fródi också när jag ändå var igång. Även han börjar komma i form efter sin låångsemester. Kul att det händer nåt!

Jag funderade på hur det kommer sig att man fått så mycket gjort idag, utan att man är det minsta trött, och ändå är halva dagen kvar!

Mimmi förklarade då att det måste bero på vädret. Det är svalt och lite lagom soligt och blååser nästan inte alls. Må bra-väder, helt enkelt.

Jag är beredd att hålla med. Man varken fryser, svettas eller har spänningshuvudvärk.

Jag steg inte upp tidigare än vanligt i morse och började som vanligt med att göra mina 6 rehabövningar innan jag steg ur sängen. 20 x3. Sedan ut med hästarna i respektive hagar innan långfrukost med Ellen. Dagens höjdpunkt! Under tiden tvättade jag täcken och hundfällar, maskin efter maskin och upp på tork. Tur jag har en snabb Vascator i källaren! Efter frukost tränade vi sitt på pipan, linjetag, och sedan motionerade Ellen och jag kickbiken på Åsas väg.

Därefter var det hästarnas tur. Andvari fick prova nya sadeln. Den ligger jättebra med frontrizern, men han behöver bygga lite muskler. Idag var han jätteduktig och helt med på noterna. Vi tog bara några varv på gårdsplan, sedan red jag en lugn runda på Ófeig i hägnet. På henne sitter sadeln perfekt, så känns ju onödigt att byta till smalare koppjärn.

När Mimmi och Holly kom, körde jag barnvagn lite medans Mimmi red Gimli. Sedan tränade vi Tekla i rundkorallen. Jag verkade hennes bakhovar innan hon släpptes tillbaka i hagen. Sedan var det bara den vanliga stalltjänsten kvar innan kvällsmaten. Fläskkotletter med potatismos och gräddsås. 😋

Må bradag, helt enkelt!

Det dundrar från hagen utanför fönstret. Andvari och Fródi galopperar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till slut går jag ut och frågar vad som står på. Då stannar de och dricker vatten ur tunnan, flåsande bredvid varandra. Så vänder de, och fortsätter springa, sida vid sida. Jag tror de tränar kondis!

Det är ju bra. För igår satt jag upp på Andvari, för första gången på mer än ett halvår. Han har nu gått upp så mycket i vikt att det går att spänna sadelgjorden i översta hålet. Är han tunnare än så låter vi bli. Han är ganska mager om bena, tillika om armar och hals. 🎵 Fast en rejäl benstomme har han, det märker man på ryggraden och nu håller han på att fylla i ordentligt. Konstigt nog ligger childeric’en super på honom även i detta skick. Suverän sadel! Hans markarbetsträning har gett resultat. Han är väldigt följsam och lättflyttad, om än något obalanserad. Vi tog några bilder som dokumentation. Det går på två röda, för han är så välbyggd och står alltid perfekt. Glansig och fin är han i sin nya päls, men det syns tyvärr inte på bilderna.

Han äter ”som en häst” och man kan inte räkna revbenen längre.

Huruvida det är ett bra eller dåligt tillstånd varierar från dag till dag. För det mesta känns det bra!

Andvari har ökat 45 kg i vikt och det är definitivt bra. Igår när jag tog honom ur hagen kändes det att han har mer tyngd i steget. I måndags kom Daniel och skodde på tappskon, så nu ska vi börja bygga muskler igen. Vi börjar med markarbete och han är verkligen motiverad.

Andi Långben – nu går vi långsamt framåt 🤗

Jag ska söka 6-20 jobb i månaden för att få ersättning från a-kassan. Jag söker och söker, och har nu fått besked från min andra intervju att det blivit ändrade förhållanden och kommer inte att bli någon tjänst ledig. Undrar vad som händer om jag söker 21 tjänster! 🙉

Vi har med gemensamma krafter, dvs Mimmi drog vagnen, med Holly i, fått upp rundpadocken på plats igen på ridbanan. 14 sektioner, ingen lätt match att få till, men alldeles lagom stor är den! Underlaget funkar finemang.

På tisdagen åkte Leif och jag till Christo och Louise och tränade Ellen i betfälten. Där kan man snacka om gott om fågel. Det var andra gången hon gick på vild fågel och hon fick ganska snabbt sin första fågeltagning, på gammeltuppen. Hon reste själv tyvärr, men hann stå stadigt en bra stund medans jag var på väg fram. Jätteduktig! En massa hönor lättade, då hon var väl yvig i sin reviering, men vinden var nästan obefintlig i de höga betorna, så hon var ursäktad. Hon hade ett litet osäkert stånd på en runner, men som avslutning fäste hon en tupp och stod i ett fast stånd i säkert en minut. Vi hade lång väg att ta oss och Christo instruerade mig att skynda fram, ”När du är 6 meter från henne skickar du på avance!” sa han. ”Japp!” svarade jag honom (på 15 meter), och Ellen stötte! Stön! Det är alltså mitt kommando, Japp! 🙈 Men duktig var hon, näsan är det inget fel på, och stoppbar i eftergången. Jag är mer än nöjd. Nu ska vi träna mer distinkta stopp på pipan, så jädrar!

Idag skulle jag kunna jag läsa andras tankar, läste jag i mitt horoskop. Jag är vädur, men brukar aldrig läsa horoskop. Men det där lät ju intressant. Jag är annars också en högkänslig personlighet och brukar vara bra på att känna in andra människor.

Jag blev väckt av Leif i svinottan. Han hade förlagt sin mobil och ville jag skulle ringa den. Jag ringde, och ringde, och ringde, minst tio gånger, halvt i sömnen. Till slut svarade han, ”Vad vill du?” 😳 Jag skulle ju ringa din mobil, sa du! ”Jag svarade ju innan!” sa han då. Så himla bra uppfattade jag ju inte de signalerna, kan man tycka. 🤔

Jag hade en stund till att sova innan hästarna ”ville” ut (Andvari måste äta upp sin korngröt först). Sedan ringde Malin. Malin har sålt mig sin sadel och skulle nu synka skickuppgifterna med mig. Vi hade en jättetrevlig pratstund om våra hästar. Hennes Aragon är en känslig häst med en ömtålig rygg och mage och vi pratade om ditten och datten. Jag berättade om Andvaris ätstörning och Malin hade haft samma problem och trodde också den kunde bero på att det varit så sjukt mycket smörblommor i år. Nu har i vilket fall Andvari gått upp 40 kg på drygt 1,5 månad och jag är såå glad. Han kan behöva gå upp minst 50 kg till, men nu har han i alla fall massor med energi och kan börja markarbetas så smått.

Vi har haft vår rundkorall utlånad, men nu ska den upp igen, för vi har både Tekla och Leffe att rida in i höst. Åh, vad jag ser fram emot det. Det är så roligt att sätta igång med nya unghästar och uppleva deras olika talanger. Spännande!

Det är alltså därför vi behöver en ny ”gammal” sadel, för att rida in unghästar i regn och rusk. Jag är så sjukt rädd om min childericsadel. Den är min tredje childeric och den är tillverkad -14. Den första fick jag -09, och den var lite för stor för mig (sadeln Imd bär på fotot i föregående blogg). Den andra blev helt fel och byttes ut. Denna senaste är helt perfekt, men förutom svindyr, väldigt ömtålig för regn, och får bara inte gå sönder. Någonsin! Jag kan dessutom inte rida i nån annan och min är specialgjord för mig och troligen svår att kopiera. Det skulle ta månader att få den reparerad i Frankrike. Förhoppningsvis skall denna nya HR Saga, som kommer åkande med DHL funka hjälpligt för mig som reserv. 🤞

Sadeln på fine Aragon

Jag satte mig i helgen och tittade efter en händelse, som ägde rum -07–08, i mina gamla sparade filofaxblad. Du milde himmel! Vad jag höll på! 😱 Jag hade saker på gång heela tiden. Kan minnas min systers ord ”Du borde kanske ta det lite lugnt ibland!” och ”Hur orkar du!?”

Man orkar det man tycker är roligt, svarade jag, eller man orkar så länge man orkar, ligger väl närmare sanningen. Man tror ju inte att man en dag ska ”inte orka”. I alla fall inte förrän man bli gammal.

I vilket fall blir man helt matt när man läser ur några dagars anteckningar. Och då ska man veta, att så såg det ut, alltid! 🙈

Kanske skulle druckit mera thé 😉

Ófeig föddes, inget konstigt med det, mer än att en tromb gick över gården ett par dar senare. Så när vi kom hem från mammas födelsedagsfirande i Småland fann vi stora grenar, och tvätten, som hamnat på fel sida huset. Ófeig var oskadd, tack och lov. Vem som passade gården minns jag inte, men jag brukade nog engagera halva släkten på våra resor. Vi for till Östersund för att hämta hem Mimmi och Silja, när de gick ut islandshästgymnasiet. Vi lämnade Imd hos Hinni på träning i Söderköping under tiden. Övernattade i Stockholm, Silja hos sin uppfödare i Norrtälje över natten, tillbaka till Stockholm, sedan vidare norrut igen på morgonen. Det första vi gjorde var att fara med Mimmi till doktorn, eftersom hon fått halsfuss. Sedan till Wången på avelsvisning. Vi gjorde Östersund på kvällen, för hemfärd morgonen därpå. Ett nytt stopp i Stockholm, innan vi red lektion för Hinni, och körde resterande dryga fyra timmar hem. Lämnade av hästarna, och Leif, och körde vidare till Skeppargården på västkusten, där vi hämtade hem Draumsyn från betäckning med Aegir.

Så var Imd några dar på betäckning på Marklanda med Vaengur, innan vi lämnade henne till Hinni igen inför avelsvisning. Hon var där bara några dar, för Hinni skadade tummen och kunde inte rida. Då körde vi henne till Heimir, som tyckte vi skulle vara nöjda med hennes tidigare visning. Sedan vart det för sent, eftersom det visade sig att hon var dräktig. Så typiskt mig att klämma in en betäckning mitt i alltihop!

För att inte tala om att jag blev så besatt av Garris prestation, med guld i avel på VM i Holland, att så fort han kom hem till Danmark tog jag färjan över med Vada och lilla Ófeig och lämnade dem där några veckor. Hon tog sig direkt.

Tre fina hingstföl, med bara några veckors mellanrum, fick vi nästa år. Där hade jag lite att pyssla med!

Phu! Så flöt det på i åratal. Ganska bra gjort av mig var ju att hinna få Imd klar för visning i juni -09, efter att ha avvant Funi på våren. Men det bara skulle gå! Å de gjorde det, med råge! Hon bara levererar, visningsresultat och föl, om vartannat. Fantastisk häst!

Det har inte blivit så mycket skrivet på sistone. Jag har blivit bombarderad med sms och mail från fack, arbetsförmedling och a-kassa, fruktansvärt stressande, och haft fullt upp med att söka jobb. Min egen laptop gav ju upp i början på sommaren, men Mimmi var snäll och lånade ut sin. Dock har hon inte officepaketet, så det blev lite omständigt att få till alla dokument jag behövde, då det saknades skrivprogram. Jag fick hjälp av Tobbe som sparade ner som pdf.filer på sin dator och skickade tillbaka, så jag kunde spara och bifoga. Därför fick jag inte iväg mina ansökningar för juli förrän första veckan i augusti och riskerar bli avstängd från a-kassa ytterligare 45 dagar – för att jag inte varit aktivt arbetssökande. Jag hade redan förklarat anledningen för en dam på AF, men den ena handen vet inte vad den andra gör på det stället. Hade inte tänkt köpa ny dator förrän jag har råd och något bra erbjudande dyker upp.

Men sökt jobb har jag gjort. Otroligt nog fanns det sju passande(?) tjänster, som jag anmälde intresse för redan i början av augusti. Den första blev jag kallad på intervju direkt. En toppentrevlig vårdcentral, med sån superhärlig personal. Där hade jag säkert kunnat stormtrivas. Det blev nog någon missuppfattning om datavana, eftersom datajournalen bara var i sin vagga när jag slutade som läkarsekreterare. Sedan dess har jag ju jobbat i fyra olika, varav de senaste ganska avancerade system. Så helt tappad är jag inte. En intervju till, en vecka senare, har jag varit på. En liten gemytlig vårdcentral på lagom avstånd, där man inte såg några hinder att introducera mig i deras nya journalsystem. Så helt oattraktiv verkar jag ju inte vara! 😳

Jag har kommit igång att rida Frodi, trots regn och rusk några veckor. Eftersom min dyra sadel är lite ömtålig har jag ridit med sadelöverdraget på. Jo, det skyddar sadeln väldigt bra, men halkigt värre är det med Fródis stora gångarter. Så jag skulle behöva en andrasadel, att ta till vid dåligt väder och att använda vid inridning av unghästar etc.

Jag har tidigare funderat på bomlös sadel, men har backat då de oftast blir för breda för mitt smala bäcken. Sammaledes för Mimmi. Vi är ju släkt. Nu har det kommit ut en ny modell, som ser ut att passa, rent tekniskt. Jag var precis på väg att beställa hem en när jag upptäckte att sensommarerbjudandet gått ut en vecka tidigare. De lovade mig dock rabatten om jag beställde inom ett par dar.

Under tiden hade jag hittat en likadan begagnad sadel till salu på nätet. Vi tog Fródi i släpet och åkte dit. Kvinnan hade köpt den begagnad, nästan oanvänd (förståeligt!), till sin dotter, som inte velat rida i den (förståeligt!). Det visade sig att det var (minst) 1cm extra padding tillagt i bossorna, så när jag kom upp i sadeln satt jag som på en studsboll. En väldigt skön sådan, eftersom jag sjönk djupt ner, som att sitta i en tempurmadrass. Det fanns ingen möjlighet att nå hästen vare sig med säte eller skänklar. Då, kom det plötsligt två enorma unghästar, ardenrar, dundrande. De gick på bete precis utanför padocken. Fródi är supersnäll, men blev ju taggad och svävade lite extra. Jag kan beskriva känslan som att sitta på en studsmatta när flera andra står och hoppar vid sidan om. Att jag inte blev avhoppad var ett under! Hoppa av, hoppa av, ropade Mimmi! Jag satt då med för långa stigläder och som vanligt för löst spänd sadelgjord, men insåg att det inte skulle gjort någon nämnvärd skillnad, så jag följde hennes uppmaning, och tackade nej till sadeln. Sedan åkte vi hem igen.

Det var synd att jag inte filmade er, utbrast Mimmi efteråt. Det var som en karikatyr med en svävande Frodi med höga lyft och halsen i vädret, och så du studsande på ryggen! 😂😂😂

Annars jagar vi mest flygfän, och sprayar citronella!
oktober 2021
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: