Funi gick så fantastiskt bra när jag red honom på banan i tisdags. Han bjöd på en stor kraftfull trav och även några vänstevarv i hög fin galopp, vilket han tidigare känt sig lite osäker på på banan. I höger varv lägger han sig gärna i pass (helt oplanerat!). Även tölten var kratfull och idag fick han även till tempot. Wiii! Jag blev så inspirerad att jag började planera in vår tävlingsdebut, i de lägre klasserna, och kontaktade Sirpa. Hon kom redan på torsdagkvällen och var väldigt imponerad av honom, fast han då hade en sämstadag, men fortfarande jämna kraftfulla gångarter. En bra lägstanivå med andra ord. Han litar hundra på sin ryttare och gör alltid sitt bästa. Det är ju valack man ska ha som tävlingshäst, helt klart, inte hormonella ston. Jag satsar på honom nu, så får vi se när Óskadis och Ófeig haft sina föl. 🤓😁

SnyggFuni, om än lite tjock och svettig! ❤️

Vi pausade på fredagen, men på lördagsförmiddagen tog vi ett par galoppvarv i hägnet. Det var bra gjort att klara det i den oländiga terrängen. Duktig pojk! Så avslutade vi veckan med att ta Åsas väg fram och tillbaka tillsammans med Gimli på söndagen.

Annonser

hälsade jag Tekla när hon mötte mig vid grinden. Vi har fått så många svarta hingstungar på rad att man glömmer bort att hon är ett sto. Växt rejält har hon gjort också och går sina egna vägar.

Liten tuva stjälper ofta stort lass. Fast vår Tuva heter Tekla, annars stämmer det bra. Tekla älskar att hjälpa till att mocka. Fast ännu hellre att strö ut spån. Är man inte snabb nog kliver hon upp i skottkärran och ska riva ut spånbalen. Sedan kastar hon sig ner och rullar i den nya fina spånen.

Vår senaste hingstunge i skaran, som vi varit så imponerade av (han har aldrig hittat på något bus eller varit till något besvär på minsta sätt) gick plötsligt igenom trådarna härom dagen. Han hade fått vara på box om nätterna ett tag när det var som värst blött och geggigt i hagarna, så nu tog han för givet att vi menade att han också skulle gå ut. De fyra eltrådarna såg han inte, han bara gick på. Snopen blev han, när han insåg sitt misstag, och gör säkert aldrig mer om det. Själv fick jag en elkyss när jag kastade en famn hösilage över tråden till foderringen och skulle ta bort det som hängde kvar (så att inte hästarna skulle råka ta i det!). Ja jäklar vad det small. Jag trodde hjärtat stannade. Det är el i tråden!!! Hingstungen har varit till salu sedan i december, tills jag råkade kolla på Worldfengur vilka hingstar av alla upptänkliga som rekommenderades till Ófeig. På andra plats stod Atlas frá Hvoli. Alltså Andvaris pappa. Hur dum kan man va, om man inte använder sin egen unghingst, efter sitt egna favoritförstaklassto, likaväl.

Jag kollade upp hur man löser licens på gårdshingst och upptäcker att jag kan ju söka Blup-licens för 10 ston på honom! Han steg genast i värde och är inte längre till salu, än på ett tag i alla fall. 😁

Vilken lycka att komma hem på torsdagseftermiddagen medans det fortfarande är dagsljus! Bara för att upptäcka… 😱

Tur jag fick se alla hästarna först! 😅 Men oj, vad jag fick bråttom att fodra. Sedan tog jag det långa benet före det andra och kutade bort till ladan, som faktiskt är jättestor, och inspekterade förödelsen efter den väldiga boken. Leif hade tydligen upptäckt den före mig, så där var redan omstängslat. Men lilla Tekla får allt hoppa högt för att ta sig över. Skulle jag vilja se! I norr snöar det, och i söder blåser det. Hade hellre haft lite snö, med betoning på lite.

Maja hade läst slut på helgtidningen redan vid lunch på lördagen, medan vi tog en ridtur. Hon pysslar och kan sysselsätta sig själv långa stunder. Öppnar dörrar och går som hon vill. Stänga efter sig är värre, och nu är det kallt igen, brrr! Och ny snö har det kommit.

Vi red jättefort och jättefort på banan idag. Det vill säga många varv i galopp, eftersom full speta var enda sättet att få bort klamparna ur hovarna. Tyvärr så var det inte fruset under all snön, så det såg inte så roligt ut efter vår framfart, men det var det! Roligt! 😂

Innan detta red vi Funi och Frodi en töltrunda på snöiga skogsvägarna. Det funkade betydligt bättre och alla är nu glada och nöjda med dagen. Men kanske allra mest Mimmi och jag, eftersom vi även fyllt på logen med höbalar. Leif och jag steg upp tidigt och körde iväg med hästtransporten i ottan och hämtade 20 balar. Dagen innan körde Mimmi och jag med hästtransporten till bröderna Lantz och handlade en pall spån, lusern, kattmat och Nickels orginal. Lika goda som man minns dem från förr.

Mållgan var dålig i magen i torsdags och spydde rosafärgat, så han har haft utegångsförbud och diet några dagar. Jag hade lägligt nog fått ett kuvert med kattmatprover dagen före, så han fick efter en dags fasta på yoghurt, med acidofiluskultur, små portioner med blötmat på kyckling. Det uppskattades. Sedan ställde jag påsen på bänken, väl utanför långbent collieräckvidd. Jag hann bara upp i övervåningen och vända, så hade Mållgan serverat hundarna resten av innehållet i påsen. Som väl var fick vi då vi på Lantzarnas även tag på lite ny dietmat och på söndageftermiddagen blev han utskriven. Han var dock inne igen redan eftet någon timme i snöyran. Nu ligger han inne och myser.

Har ju glömt visa fina klockan jag fick förra fredagen (av mig själv). Jag blev jätteglad.

Visst är den fin! 😍

Jag har inte burit klocka på mer än tio år, och tänker bara ha den som dekoration. Tänkte att det borde vara bra att inte känna behov av att veta vad tiden är hela tiden, utan klara sig ända. Det är rätt sjukt att jag har fixat det, som är en sån kontrollfreak. Jag är faktiskt nästan imponerad av mig själv. Detta faktum vill jag ju egentligen inte ändra på, men man kan ju låta bli att titta på den. När nu Leif dängde ner köksklockan från väggen, när han slog upp dörren för hårt, har vi inte ens den kollen. Detta innebar visst dödsstöten för den klockan, så nu har vi en annan udda variant i spegelglas, utan siffror, som Krico vann på hundutställning en gång för länge sen. Nu gissar man lite och kikar sedan i bilen när man kör iväg, hur sen man är. Ifall där inte står nåt meddelande typ ”tid för service” eller ”390km till tom tank” på displayen och skymmer tiden.

Min älskade Uhip-kappa, den jag har när jag inte har den andra, som jag har i stallet, funkar ju inte så bra i tryckknapparna. Det förstod jag ganska omgående, att tyget inte skulle hålla, så dem har jag inte använt. Nu fick jag ett mail härom dagen att den var feltillverkad och att jag skulle få en ny kappa. Men jag kunde få behålla den här! Snacka om serviceinriktat företag!

Silverambandet jag köpte i julklapp oxiderade och var svart i paketet när jag öppnade. Jo, jag blev överraskad! Nu fick jag veta att jag skulle få ett nytt, eller byta till nåt annat, samt en present som plåster på såret. Så jag köpte en halslänk och en födelsedagspresent till Mimmi istället. Eftersom jag ju faktiskt inte behöver något armband så länge jag har magnetarmband på mig. Jag bytte det från vänster till höger arm, och vips blev jag mycket bättre i högerfingrarna. Jag trodde ju magnetismen hade försvunnit och hade tänkt köpa ett nytt, men då läste jag att det inte var tidsbegränsat. Så nu slipper jag köpa nytt och sparar 800kr. Så visade det sig att det var guldplaeterat. Hade jag ingen aaning om när jag köpte det till halva priset på Falsterbo Horseshow för flera år sedan, och det gjorde jag fastän jag inte ens vågade tro det skulle funka, utan bara för att jag tyckte det var lite fint.

Kontokortsbedrägeriet har jag inte nämnt. Det har jag inte ens velat tänka på, så obehagligt tyckte jag det var när jag upptäckte de tre konstiga dragningarna under förra året. Det var någon tusenlapp här och där. Så när jag spärrade kortet blev jag hänvisad att polisanmäla och återkomma till banken med anmälan. ”Hur kom det sig att jag inte anmält redan för fyra månader sedan, vid första dragningen!”. ”Hade jag varit ute på några skumma sidor eller datingsajter?” Detta kändes väldigt obehagligt och jag hade helst struntat i pengarna om jag vetat hur misstänkligjord man skulle behöva känna sig under utredningen. Men, samma dag som mailet från Uhip (och gulddesignermailet och magnetarmbandsupptäckten) fick jag besked att banken ersatt pengarna som dragits från mitt konto. Snacka om flyt! Du skulle köpt en lott, sa Leif. Men någon måtta får det väl ändå vara flytet! 😜

By the way, grabbarna vann inte silver, de förlorade guldet! 😢

Jag vaknade två minuter till full tid, reste mig upp och skrek ”Neej, inte straff nuu!” Alla trodde jag sov i soffan, så även jag. 😂 Ingen kunde väl ana att det skulle bli ännu mer spännande än så, tills Källbring kastade i stolpen och danskarna reducerade till 28-28 i sista slutsekunden. Förlängningen var olidligt spännande, men nu är vi i final mot Spanien på söndag. Här i huset älskar vi handboll! 😜

Skönt när man fryser om fötterna.

Jag vaknade på morgonen, innan klockan ringde, av att regnet forsade ner och med tanke på att kallvädret och snön legat i flera veckor kändes det nästan overkligt. Neej, jag vill verkligen inte ha lervälling igen.

Kallt har det varit på jobbet ändå idag. Det är det i och för sig alltid, även om det så är högsommarvärme utomhus. När jag kom hem var jag genomfrusen och kröp ner under en filt bland kuddarna i sängen och drack mitt favorit-thé, Five O’Clock’s Balans, och så fröknäcke med phiadelphiaost och dadlar. Leif hade fodrat, så det var ingen brådska ut till stallet i blåsten, som visslade runt knutarna. Kvalitetstid, kallas det! 😎

Vilket uppvaknande! Där rök den sovmorgonen! Leif hade gått ut och jaga med Amos, och lämnat Lisa hemma. Hon var heelt förtvivlad och grät och tjöt som värsta prärievargen. Så oerhört gement av hussen att ge sig iväg utan henne. Saken är den att Lisas tummar blöder av snön och måste läka. Tragiskt men sant!

Jag fick istället långfrukost och det är ju inte så dumt det heller. Speciellt med tanke på att Funi tappat en framsko, så jag har bara haft Ófeig att rida. Typiskt när det är helg och allt. Jag letade i säkert en timme i hagen efter sko med sula och broddar och fastän de står och hänger vid foderringen mest hela dagen stod den inte att finna. Kan man utbilda collies till skoletare tro!? Jag tror jag ska gå en kurs i nosework i alla fall.💡

Så går allt så jättebra! Fem tårtor på en vecka. Mycket att fira med andra ord. Bra vecka! 👍

Vi glömde rösta på Peder Fredriksson till Jerringpriset, men han vann ändå. Såklart! 🏆👏 Sedan får bittra sportreportrar tycka vad de vill. Jag tror det är samma manliga homofober, som är lika rädda för hästar, som måste gnälla ut medialt. Stackars stackars dem, som inte kan glädjas med andra och godta majoritetens val. Om inte publiken fanns skulle det inte finnas några tävlingsprestationer och inget behov av några sportreportrar…

En bra sak till blev klar i veckan: att det från och med 180101 är okey att använda friskvårdspengen till ridning. Det vill säga om arbetsgivaren går med på det. Jag tror att Peders framgångar haft inverkan även på inskränkta byråkrater, som till slut har förstått det värdefulla i ridsporten och hur många anhängare där finns. Trots att ridsporten nu inte är mansdominerad.

Jag tror att mångt och mycket, även inom hästsporten, beror på okunskap och ovilja, en feghet att prova på. Jag brukar tänka på det när okunniga storhästmänniskor smutskastar islandshästsporten, ingenting att bry sig om.

Denna vecka har jag även fått ett nytt tangentbord (eller snarare ett gammalt sunkigt, men men) till min dator. Det är rena himmelriket! Sören, att jag har slitit med mitt gamla så här länge. Det känns som att nervsystemet äntligen funkar igen.

Så fick vi snö, och inte så lite heller, utan en rejäl snöstorm drog in. Alla djuren ville in igår kväll och det var riktigt mysigt.

Och så plötsligt härom dagen ramlade poletten ner hos Majan. Hon kom med pepparkaksgubben och ville byta till sig en godis. Jag kastade iväg den (gubben), såklart, och Maja hämtade direkt och belönades. Efter några gånger bytte jag gubben mot en dummie, och tänk även det funkade, och sedan mot Lottas harpalt, som hon kom med utan tvekan. När jag berättade för Leif på kvällen sa han att han berättat om min frustration för en jobbarkompis, med labrador, och att hon då menat att kortisar är lobotomerade. Erkänner att jag haft funderingar ditåt, men känt att det varit orättvist med tanke på att jag länge varit bortskämd med en flatcoat tagen ur regelboken och en för smart för sitt eget bästa.

Nu har ju även flera kortisar gått bra i gruppfinalerna på utställning, så nu satsar vi på det. Jag har anmält till Nordskånska Valp/Junior/Veteranutställningen i Hässleholm och då satte Maja genast igång och fälla. Undrar om hon är i päls i slutet på februari… Men, vi får väl ta den bara som lite träning.

Leif var ute och jagade hare på ängen, men Lisa tappade den och hon var väldigt bekymrad över det…

Däråt försvann han…

Den 6/1 hände det något konstigt med mig. Jag började dagen, efter de vanliga morgonsysslorna, med att träna galoppen på Funi på banan. Han var jätteduktig och blev allt piggare ju duktigare han kände sig, Det var så roligt och det smittade av sig. Jag blev jättepigg och fruktansvärt rastlös. Det kan man ju bli ibland annars när inget roligt händer. Skillnaden med mig, före och efter allt som hänt, har varit att jag bara precis hunnit börja på något så har jag blivit helt utmattad. Därför började jag lite försiktigt med att plocka ur diskmaskinen, och i med den smutsiga disken, och hade fortfarande energi kvar. Jag städade badrummet, utan en endaste paus, och tänkte att jag dammsuger efter katterna, och plötsligt hade jag dammsugit hela övervåningen. Och inte nog med det, jag tog köket också, sedan badrummet och hallen av bara farten. Det konstiga var att tiden gick så otroligt sakta. Jag hade gjort det för att fördriva tiden innan jag skulle ta in hästarna och kvällsfodra. Lika så bra att ta några varv i paddocken med Ófeig också, när jag ändå var igång. Det var så kallt och friskt väder för första gången på mycket mycket länge. Det är klart uppiggande med lite köldgrader och glad häst.

Så fort jag går upp i övervåningen ligger Maja nedanför trappan och väntar på mig. Hon ligger alltså där hela natten, utom när hon ligger i chesterfieldfåtöljen eller Leifs TV-soffa, så därför har jag lagt dit en dubbel ventapadfäll åt henne att sova på. Nu ligger hon där, med huvudet i skohyllan. Säkert jättebekvämt. Not!

För ett tag sedan var vi på bio och såg filmen om Björn Borg. Nu var det dags för filmen om Ted Gärdestad – För kärlekens skull. En riktigt fin och gripande film med mycket humor och så Teds låtar ovanpå allt. Adam Pålsson gjorde en mycket fin och trovärdig tolkning av både Ted som person och hans musik. Det hade varit helt magiskt, om jag inte fått så sjukt ont i magen halvvägs in i filmen. Det berodde säkerligen på att vi åt libanesiskt på Café Naomi precis innan. Så vacker och smakrik mat, fantastiskt gott. Så det var nog tur att vi var tvungna att gå därifrån ganska snart för att hinna till bion. Eller inte, hade kanske varit bättre att inte kasta i sig maten. Vi hade lika bråttom från biografen, kan tilläggas. 😳

När jag steg upp söndag morgon hade Maja avmaskat sig själv. Jag hade köpt en paket Milbemax, som blivit kvar i den oöppnade apotekspåsen på köksbänken. Nu hade Leif öppnat den och lagt paketet bland mina grejor. Maja älskar papper och tycker att ”Allt mitt är ditt!” och vice versa, så…

Jag funderade först på vart tabletten som saknades tagit vägen, men hittade den sedan halvsmält (sugen på?) på golvet, så hon fick resten och en till. Ja, det var dags för avmaskning, det hade hon förstås helt rätt i.

Det var dock inte dags att reklamera mina nya ridstövlar, för de är knappt använda, innan hon åt upp garantibeviset igår morse. Tror kanske inte hon gillar att jag tar sovmorgon! Men Leif stiger ju upp tidigt om morgnarna, matar och rastar, så jag tycker väl hon kunde hålla sig på mattan en stund. Nu var det lite extra stökigt i morse, kan jag tro. Eftersom Leif varit lite nojig för hur han skulle få Lisa att driva hare, utan att komma på rådjursslag hela tiden (då byter hon, och det är inte bra), har han letat hare varje morgon de senaste veckorna. Nu har vi ju några harar ute på söderängen, så idag drev Maja med ihärdiga skall precis utanför köksfönstret. Mållgan var så fängslad av skådespelet att han inte kunde äta, utan satt i fönstret och glodde medan Alfons slukade all maten. Efter en stund kom en jublande stolt Leif in med en nöjd Lisa. – Nu har Lisa drivit hare för ett 1:a pris! Nu har hon snart sitt championat!🏆

Det här blev ju en bra arbetsvecka, som introduktion efter all julledighet. Tre arbetsdagar per vecka passar mig perfekt. Idag är det alltså Trettondagsafton och Hanna-dagen, då Hanna-mormor skulle fyllt 108 år. Jag tänker på henne allt oftare, faktiskt mer nu efter att hon inte finns bland oss längre. Nu känns det lättare att minnas den goda tiden, hur det var innan hon blev gammal och sjuk. Gammal var hon, enligt henne själv, först efter att hon fick rollatorn och flyttade till hemmet och då var hon närmare hundra. På nittioårsdagen dansade hon på Oléo fram till småtimmarna, och hade orkat ännu mer, var hennes kommentar. Det är hon som är min inspiration. Orkade hon så orkar jag!

Idag är det alltså femte dagen av min yogaträning. Jag håller reda på det väldigt noga eftersom jag börjar med plankan. Där trappar jag upp tiden med 5 sekunder per dag med början på 20 sekunder. Därefter 6 yogaposer. En pina, men det går över. 😅

Nu ska jag rida Funi en runda, och sedan ska jag försöka komma ihåg att stretcha.

Här står två och kikar när vi rider iväg

Annonser
februari 2018
M T O T F L S
« Jan    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: