Det s:s snöar, igen. Det som var vååår! 🥺 Å någon av tikarna har börjat löpa.

Det visade sig vara Ellen, tyvärr, som börjat löpa. Fel hund, men vi väntar på att Lisa hänger på.

Snön försvann framåt eftermiddagen och ersattes av solsken. Ett ganska blekt sådant, för nu ska det vara kallt väder ett tag igen.

Sedan blev det oväder. Halv storm på lördagen. Det var oväntat, men ändå skönt, för det gör att det torkar upp. Naturen än finurlig och överträffar människan i det mesta. Men vi trotsade vindarna tills det skymde, när vi planerade Mimmi och Tobbes trädgård. Imorgon kommer Patric och då ska det planeras gräsmatta. Så sjukt snabbt det har gått!

Vi ska även få nytt topplager på ovalbanan, eftersom det förra var rena katastrofen. Hästarna tappade fotfästet stup i ett. Det bara släppte, eftersom det var ”fel” bergart. Stenmjöl som stenmjöl, tänkte man. Men man lär så länge man lever!

Oj oj, naturen tränger sig på! Bilden är från i somras. Nytt underlag och nytt staket ska det bli. Mycket jobb!

Nu är all snö borta, för denna säsong önskar jag innerligt. Jag kämpar på med skitmockandet i fägatan. Nu är den (hästskiten) dessutom rejält fasttrampad i backen, men skam den som ger sig. Jag fyller en kärra, sedan får jag vackert vänta till Leif hunnit tömma innan jag kan fortsätts. Under tiden red jag Ófeig på ridbanan. Jag körde halter, igångsättningar och nedtagningar, sedan serpentiner i trav. Det sistnämnda är nog det enda som inte triggar denna drama queen. Dessutom bygger det upp min kropp. Jag gjorde en deal med Mimmi, att hon ska ha hingsten ridklar varje kväll klockan 19.00, så rider jag honom. Jag har såna problem med händerna att jag knappt klarar att göra hästen iordning innan ridning, speciellt nu med all vinterpäls, så det blir en win-win-situation, nu när Mimmi är för stor om magen för att rida längre. Vi börjar i övermorgon, för imon har jag nog träningsvärk.

När jag ridit var jag betydligt bättre i kroppen, så då verkade jag båda slynglarna av bara farten. Om stonas hovar var fina så hade deras fötter hunnit bli jättehöga och fick tas ner rejält. Svettigt värre! Det var minsann inte bara hovarna som växt. Lillebror har blivit jättestor och till och med växt om Leffe.

Ellen har också blivit stor, till sist. Då menar jag i huvet. För stor har hon alltid varit, i kroppen. Bara knoppen som tagit tid på sig, att slå ut i full blom. Nästan dags vid tre års ålder, kan man tycka. Men vorsthrar är sena. Nu däremot har faktiskt polletten ramlat ner. Hon är nästan lydig. Så kommer hon på saker själv. Hon får inte gå upp i övervåningen. Det löste sig automatiskt i början, tills hon kom på att hon kunde. Då sprang hon upp stup i ett, sedan kastade hon sig utför med buller och bång, varje gång jag visade mig. Jag var livrädd hon skulle bryta sig, för trappen är både brant och lång. Men det var nog något år sedan hon provade sist. I lördags morse var det någon som knackade (krafsade) på min dörr. Klockan var närmare åtta och Leif brukar vara uppe tidigt och ta hand om hundarna. När jag öppnade var hon halvvägs utför och benen for åt alla håll. Hon visste det var fel, men hon var JÄTTENÖDIG! Det var bara att öppna ytterdörren och släppa ut flocken. Leif var kvar i sängen. 🙄

Sedan, efter hästarna fått sitt, äter vi frukost i soffan, Ellen och jag. Mysigt! Bästa stunden på veckan. Ellen ser direkt vart jag är på väg när jag tar brickan. Ingen annan får komma in och störa! Ikväll tog jag brickan och gick mot rummet. Ellen kastade sig huvudstupa framåt, men sprang förbi dörren!? 😳 Ah, hon skulle bara hämta det nya benet och ta med sig in. Hon hann det också, och var ändå först på plats.

Hit, me inte längre!

I min värld använder man en handduk till att torka sig på, efter att man tvättat sig ren. Jag vet inte vilken värld min man kommer från, men efter han tvättat sig är handduken svart!

Det går inte att lära gamla hundar sitta, heter ett gammalt ordspråk. Jodå, det kan man visst! Om viljan finns. Jag vill, men vill hunden?

Ellen vill en massa, och snart har jag semester och då ska jag… Fy vad det ska va svårt att komma igång. Jag har fortfarande en del som hänger över mig, som är tungt och tar musten ur mig. Mest av att bara tänka på det tror jag. Jag ska verka småpojkarna, stona tog jag förra helgen. Ett lass skräp ska lastas i transporten och köras till tippen. Mimmi påminde om det härom dagen. Nu måste vi ta tag i Tippen! Hörde jag. ”Vadå, varför det? Nu är han ju kastrerad, berättade ju mamma.” Och trodde hon menade mammas katt! Jag avslutade förra telefonsamtalet med henne att hon också skulle hälsa. ”Till vemdå? Till Tippen?”, undrade hon och syftade på att hon ju inte träffar nån. 😆 Det kan ju jag göra också, när jag kommer dit. Kan man hälsa till macken, så kan man väl hälsa till tippen. Vi ska mocka fägatan ren från skit oxå. Har ju inte kunnat det på några veckor och eftersom det blir en kärra ren skit per dag efter fyra hästar blir det ju ett antal kärror. Ren skit är tungt, men framför allt att köra och tömma. Så Leif tyckte vi kunde vänta några veckor och ta det med traktorn. Det var ju snällt, men klarar bara inte av att ha dem att gå där. Jag fyller så många kärror om dan som jag får honom att tömma. Jag tror det är där skon klämmer. 😉 Mina snablars axlar klarar inte vridmomentet längre. När jag blir pensionist ska jag börja styrketräna igen. 🏋🏻‍♀️

Som den motvalls käring jag är 😁, fylldes jag genast av inspiration och började dagen med att diska, byta lakan, tvätta, städa badrummet och kalka av kaffebryggaren. Förutom det vanliga då. Lördagen är kloklippar-, öron- och tandputsardagen för alla hundar. Det tar ju en stund. Alla är inte lika samarbetsvilliga, men brukar kapitulera för sin envisa matte. Inget slarv här inte! Så pälsvård av Maja, innan jag rastar dammsugaren. Hon fäller så in i… sedan någon månad tillbaka. Våren är på väg , säger hon. Hon är den enda dubbelpälsade vi har numera, fast hon är en kortis. Vi lämnade halva hunden kvar på stallgolvet efter en match med kardan. Hon gick med på det under protest. Hon är lite lättkränkt. Sedan läxade hon upp grabbarna som gnabbades i hagen. Så får man inte!

Vårkänslor här också

I eftermiddag får det bli städning av stonas uteplats. Matplats och toa, kombinerat, om de får välja. Det som göms i snö… Och nu töar det. Man kan inte tro hur många skitkärror det blir efter fyra ston efter ett par veckor utan mockning. Inne i lösdriften har det gått bra att mocka i spånen, men ute frös det fast direkt. Imd blev lös i magen, i vanlig ordning, när snön kom. Hon är känslig. Vi bytte dessutom höbondebalar, så dessa är aningen mer ensilerade. Vi provade med psykliumfrö en vecka, som brukar hjälpa. Men inte denna gången. För några dagar sedan bytte vi tillbaka till tidigare bondens balar, fast årets skörd. Vi blev lite förvånade när det visade sig vara riktigt kohö. Torrt, men kort! Finhack, mellan 1-10 cm! Hur man bara får ihop det till en bale!? Hästarna gillar det iaf, och Imd är bra i magen igen, och det är huvudsaken!

Nu kom resten av vintern. Som vi längtat! Not! Jag hade varit fullkomligt nöjd med dessa tidigare tre snökaos, varav den sista snön fortfarande ligger kvar, precis lagom bortskottad, utan att ha hunnit töa bort. Hästbajset i fägatan frös, så det var omöjligt att mocka om kvällarna. Praktiskt, ett litet tag! Vi blev lovade 1,5 dm här i norra Skåne, men det har nog kommit det dubbla. Traktorn gick i ide!

Om någon av er råkat på mig och tyckt att jag ser ovanligt skitig ut, i ansiktet eller om öronen, så är det faktiskt inte så! Tvärtom. Jag upptäckte härom dagen, när jag duschat och tvättat håret, och var fixad och klar att gå, Att varför är jag sotig i pannan! Så fick jag syn på händerna. Svarta! Jag hade inte eldat, inte ens varit nere i källaren. Dock hade jag använt Löwengrips torrschampo när jag stailat håret och fick nu syn på en liten ofärgad ruta med nåt finstilt på sprayflaskan. Brown hair! Shit shit! Och frikostig hade jag varit. Tur tröjan var svart! Just då hade Leif varit speciellt snabb att elda upp papperskassen med kvittot! Synd bara att jag lyckats plocka tre flaskor av samma sort.

Varning! 🖐🏿👩🏾

Tack och lov! I torsdags tog vi stygnen i rumpen, 6 stycken, och det gick väl an, tyckte Ellen. Fast helst hade hon lämnat om hon kunnat. Pelle är inte jättepoppis. Men nu är dumstruten instoppad i garderoben. Där hoppas vi den kan stanna. Jag tror inte Ellen saknar den, fast ibland använde hon den att håva in katten, eller kompisar.

Två hundar i en tratt!

Annars har det sett ut så här hemma hos oss om dagarna! Flattarna skulle bara vetat hur lyxigt hundarna har det här hemma nu för tiden, skrattade Mimmi, som tog bilden nedan!

Fint med lite empati, för både folk och fä! Synd det ska behövas en speciell dag till att visa upp det. Känns bara lite utstuderat. Bryr man sig inte om människor bryr man sig nog inte om djuren heller. Men det ser ju bra ut…

Leif tjatar regelbundet om alla viltstekar som ligger och skräpar i frysen. Jag är egentligen ingen köttentusiast, i så fall gillar jag grillat bäst. Nu har vi ju karotten, så när andan faller på fyller vi den med kött och rotfrukter. Jag hade missat köpa buljong och steken var mager, så nu fick Majas utföra sitt första jobb som skickebud. Vi hade tänkt köpa henne en klövjeväska, men blev tveksamma om storleken, sist vi var iväg, så det blev bara en läderrem till Ellens tratt. Men vi gjorde ett försök och jag sände Maja till Mimmi och Tobbes köksingång, där de knöt fast en påse med en buljongtärning vid hennes halsband. Sedan gav hon järnet tillbaka. Det var verkligen iltransport. Middagen var räddad, grytan blev supergod, och Maja var överlycklig över att ha klarat sitt uppdrag. Skönt att känna sig uppskattad och behövd! 😇

Vilket sammanträffande att läsa Hälge i torsdagens Norra Skåne. Var tvungen att fota av. Så kan det kännas. Alla är vi utbytbara när vi är uttjänta.

Med hot kommer man långt. I fredagen tidning jagade Blixten dygnet runt i flera dar.
Då var de väl nöjda!
Trevlig alla hjärtans dag!

Det dök upp en bild i mitt minnesflöde på Facebook. Tio år sedan. Óskadis har aldrig varit Mimmis favorit, men nu började hon tänka om. Där har du en fin ridhäst mamma, sa hon!

Nästa steg med mig på ryggen. Galopp i olika tempon. Då kände jag också 🙌

Tio år av lycka, eller åtminstone åtta. Jag har inte ridit henne på två år. Men de senaste två åren har jag kämpat, det sista med mig själv, att acceptera att det är slut. Jag har så många fina hästar, men ingen som är som hon, såklart. Utan bra på andra sätt. Jag måste bara hitta en ersättare. Det ligger ju naturligtvis en massa hårt arbete bakom och hitintills har jag inte haft tiden att satsa på en enda individ, utan måst ta den lilla tid jag har till att bara hålla igång min egen kropp. Jag har tappat all ridkondis och all motivation. Känslan sitter fortfarande i huvudet, men tänk om den är borta ur kroppen! Framtiden får utvisa…

Ur en väns flöde:

Åtminstone är man sysselsatt! 😂

Tratthunden klarade en vecka i krage innan den klövs i två delar (dålig kvalité! 🤪). Den satt ihop några cm nederst och blev genast reparerad med silvertejp på korsen och tvärsen. Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt, och så är ju inte fallet än då. Tratt har sina fördelar, har Ellen upptäckt. Man kan fånga katten i den och så kan man fånga godis, om matten är bra nog på att sikta. Maja har dock insett att Ellen är lite begränsad och har lite sämre räckvidd än vanligt och det går, om möjligt, ännu vildare till i köket. Hoppas hoppas kragen håller till på torsdag, när stygnen ska tas!

När det nu ändå skulle bli vinter får jag väl ändå säga att den kunde inte kommit lägligare. Det är ju toppen med snö när man har en nyopererad hund. Nya täcket kommer väl till användning vid långpromenaderna, nu när vi ändå inte kan dra. Även toppen att det var precis nu Frodi passade på att få en broddspark på ena frambenet av sin bästa kompis. Det blev bara en reva under carpus, i all vänskaplighet, och inte speciellt djup. Men halva benet var nerblodat och i snön såg det ut som vi slaktat tuppen, efter vi tvättat rent. Nu har vi ju ingen tupp, så ingen fara med det.

Vi hade en fasantupp som väckte oss om morgnarna när vi precis flyttat ner hit från Småland (och vintrarna) för snart arton år sedan. Men han försvann. Kanske var det han som flyttade neråt byn, för där blev en fasantupp påkörd lite senare (Bara en parentes 😄). Frodi mår i alla fall bra, och även kompisen. Skönt ändå att man kan ha dem ihop och att de är såna vänner. Inte alltid så lätt med hingstar och vänner. Han har en vän till, Gimli, men vi är inte säkra på att det är ömsesidigt, då Gimli tycker han är väl påflugen.

Gimli gillar Ófeig bättre. Fast det är nog inte heller ömsesidigt, då hon hugger i luften efter honom när vi rider bredvid varandra. En riktig surkärring är hon allt.

Idag hittade vi en ny ridväg, eller rättare sagt en gammal stig, som vi red på förr, som nu blivit en skogsväg. Vi kom på att vi bott här på gården nästan exakt lika länge som vi bodde på det andra Gåvetorp, i vårt nybygge utanför Alvesta. I arton år, för arton år sedan.

Några år gammal bild, ser jag på omålade altanräcket, och vi har betydligt mer snö nu, för tredje gången på en månad.

Så slutade det med operation i alla fall för Ellebellen. Jag har åkt i skytteltrafik mellan hemmet och Vesslarp sedan i somras för att tömma hennes enorma analsäckar. Fem gånger minst! De har varit ett bekymmer både för luktisen själv och för oss. Nu är de i varje fall borta. Man kan undra vad andra hundar tänker. Har hon förlorat sin identitet nu? Hon kanske är lite hemlig numera.

Vorsteh i tratt är dock ingen höjdare. Hon plöjer fram och alla de andra hundarna är rädda för henne. Jag också! Hon bonkade in i mitt vänstra skenben så att blodvite uppstod genom byxorna.

Det går väl ann när hon sover..

Leif fick stanna hemma och va hundvakt idag när jag skulle till optikern för min årliga synundersökning, som var minst två år sedan sist. Mimmi följde med som smakråd för bågar till mina nya terminalglas. Det var 10° kallt och tanklocket hade frusit fast. Jag blev så stressad att jag fick black out när jag skulle slå koden, som jag inte ändrat när jag fick nytt kontokort, utan fick låna Mimmis. Jag hade fortfarande inte hittat mina handskar som jag förlorat i torsdags när jag hämtade Ellen hos Pelle. Jag hämtade ut en paket på macken på hemvägen, annars var jag ingen annan stans. På macken var de inte. Jag har letat öööverallt hemma, minst tre gånger! Får väl ringa kliniken på måndag. Nu har jag gått barhänt och frusit i flera dar.

Kallt idag!

Handväskan var smockfull, i vanlig ordning, med två linspaket, glasögonfodral, kassar, näsdukar, necessär, nycklar, kammar, vantar, you name it…VANTARNA! Där låg de och sa ingenting och hade gjort hela dagen. Till och med Mimmi hade rotat runt efter pryttlar i väskan utan att upptäcka dem. Jag tror tomten varit framme. Eller skyller jag på Mållgan! 🐈‍⬛

Allt, och lite till, får plats i en kvinnas handväska. Borde tänkt på de 🤔

mars 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: