Här är den, Vackre Svarten. Byggd i uppförsbacke och fjädrande i steget! 🥰

Jag längtar efter en provtur, men har lovat Mimmi skaffa knäskydd, såväl som armbågsskydd innan premiäråket.

Och det har jag gjort nu, fast med snigelpost, så det dröjer väl till efter helgen. Får nog bli en premiärtur utan Ellen, så man undslipper med livet i behåll!

Jag har ändå känt de senaste dagarna att jag fått väldigt mycket uträttat. Saker och ting som hängt över mig i evigheter och haft svårt att bli av. Jag känner mig mycket nöjd med detta, samtidigt som jag lägger nästan all min lediga tid på att enträget knata på med Oskadis. Men eftersom jag fått allt mer dåligt samvete över mitt dåliga engagemang i Ellen, och brist på tid, men framför allt ork, att gå timtals även med henne, har mina funderingar på att skaffa en kickbike nu burit frukt. Den svarta järnhästen (läs tävlingshojen, för det blev en typ mountainbike. Allt annat är för veklingar 😂) anlände i fredags. Efter lite krux med leveransen stod den där, i sin paket till 90% färdigmonterad. De andra 10% då!? Något i det finstilta som jag missat!? Jag asade in det stora paketet i köket, öppnade, och läste monteringsanvisningarna på engelska, som låg tillsammans med verktyg och diverse attiraljer, eller i alla fall försökte tyda de tekniska termerna (kanske skulle varit ännu nördigare för den här hojen! Jag är nog bättre på latin. 🤔), och konstaterade att det får vänta tills jag har gott om tid och starka glasögon. Där är vi nu och Tobbe förbarmade sig och lovade komma söndag förmiddag och hjälpa mig. Jag lovade bjuda på min grötfrukost, i ett försök att plantera in goda vanor, och senare rådjurssadel i min nya lergryta från karott.se, som vi faktiskt invigde redan förra helgen. Den lagade mat i tre timmar medans Mimmi och jag var ute och red, mockade, och blev klara i stallet. Både Mimmi och Leif vart helt förbluffade över hur fantastiskt mört och gott älgköttet blev, med mustig smak av rotfrukter och grönsaker. Trolleri!

Vacker är den ju dessutom och pryder sin plats på vedspisen!

Så hade jag ju, såklart, även beställt en ny dragsele och draglina åt Ellen, samtidigt med kattmaten från VetZoo. Den skulle snigelposten leverera direkt till dörren. Men vem kan vänta på det!? Efter några samtal gick det bra att få hämta den själv på posten i Stoby, efter att jag fredagshandlat. Paketet var helt trasigt i ena kortsidan, men allt var kvar, för det låg i den hela ändan 🤣! Tre säckar lusern köpte jag på Br. Lantz på hemvägen redan dagen innan, så inte glassen skulle hinna smälta helt medan jag tog den lilla omvägen om Balkheds och hämtade spannarna jag beställt innan jul. Dessa förnämliga vägghängda spannar, värda sin vikt i guld, har hållit i säkert femton år, minst. Jag som varit så orolig att de inte skulle gå att få tag på!

Jag uppmärksammade vid förra ridturen att Óskadis var i akut behov av skor bak, och planerade för att ringa hovslagaren, då vi upptäckte att Gimli var blockhalt på ena framhoven. Daniel kom på stört och kollade efter hovböld, utan att finna något säkert ingångshål. Nu tänkte vi ju ändå ta ut veterinär Ursula för att ta bort en ny pinne ur gommen på Imd, som hon ersatt den tidigare från i november med. Tredje gången gillt nu då. Hon vill väl ha den där!? 🙄 Nu börjar hon även tunna ur, och det är ju faktiskt dags att skilja av fölet och släppa honom till pojkarna på baksidan. Men först ska han vaccineras, och helst skulle Andvari ha åkt iväg för vidareutbildning och försäljning hos Madde och Marcus först. Så skulle ju Óska faktiskt hältundersökas, innan jag kan lägga i en högre växel. Lillebrors vaccination måste dessutom inplaneras noga, så att hans tredje spruta sammanfaller med de övrigas i oktober/november. Vill absolut inte tidigarelägga denna höstvaccination mer, med tanke på höstvila, styngflugeavmaskning etc. 🤔 Det är mycket nu!

En sak till har jag fixat (och det tog väl nätt och jämnt ett år att få till)! Ett USB att spara ner bilderna Bo-Göran tog på mina hästar för tio år sedan, som present från mina arbetskollegor. De försvann när gamla datorn kraschade och jag hoppas verkligen de går att uppbringa.

Så har jag varit och tagit labproverna jag skulle tagit i månadsskiftet, alltså nov/dec. 🙌 Jag är imponerad själv, och ganska lättad.

En sak till har jag gjort! Anmält Ellen och mig till en kurs i fågeltagning, i september! 🤠 Hejohå!💸💸💸

Vart kom all denna energi ifrån? Jag tror baskemig det är den envisa förkylningen som håller på att ge med sig! Eller har jag druckit för mycket kaffe! 😂

Jag har bara en sak kvar att göra. Jag måste fixa en stilig (drever)karl åt Lisa. Jag har en på gång, så hoppas hoppas jag hinner innan det är dags, 🙄 för nu hopar sig valpspekulanterna (Leif kommer hem den ena gången efter den andra, lyrisk över Lisas fantastiska drev och berättar hur hon imponerar på alla som är med). För vem vill väl inte ha en egen Lisa! 🥰

Jag har inte gett några nyårslöften. Har inte haft en tanke på det. Mitt enda mål är att härda ut, så länge som krävs och helst lite till. Nu är det inte längre jag själv som har förväntningar och som ställer kraven, utan de kommer utifrån. Det är inte ens lönt att försöka förklara. Jag kör mitt race och försöker finna på roliga saker för att motivera mig.

De senaste månadernas myckna gående tar alldeles för mycket tid och kraft i anspråk. Tid har jag ont om. Att gå en runda med vorstehn, nu som fullvuxen, är som en droppe i havet. Jag promenerade henne ett tag med midjebälte, det tog bättre, men det är riktigt jobbigt att bromsa. Även promenaderna i hägnet känns bortkastat och cyklar henne gör man med livet som insats. Nu är jag inte så särskilt rädd av mig, men jag har lite dålig kraft i händerna och jag är rädd om hunden. Nu slog det mig att Emma på jobbet rekommenderat, var det kickbikedrag? Jag har inte träffat Emma på ett tag, så jag kunnat kolla närmare, men kan inte släppa tanken. Jag måste göra nåt för att få utlopp för Ellens kraft och energi, och min energi. Kraften verkar hopplös att uppbringa. Den sitter numera bara i huvet. Leif tror dock inte jag fixar det. Men, jag måste bara prova! Frågan är bara, hur dålig (mindre kostsam) cykel ska jag köpa. Behöver jag stötdämpare i framgaffeln för mina handleder, eller är det istället till nackdel!? Jag har ju inte tänkt köra off road! 🥴 Ska istället försöka hålla mig kvar på vägen, vilket blir företrädesvis håliga grusvägar. Möjligtvis lite i hägnet. Få se nu om odjuret vill dra! 🤔

Vi klarade oss ifrån magsjukan. Mimmi och Tobbe firade jul med hans släkt och Mimmi hann bara hemom och fixa stallet, kvällen efter att de kom hem. Natten efter var hon helt däckad, tätt följd av Tobbe (och resten av släkten). Smittrisken vid magsjuka kvarstår tre dagar efter tillfrisknande, detta har de flesta missat, därför sprider den sig som en farsot. Jag städade frenetiskt efter Mimmi. Vi hade ju inte träffats, tänkte jag, men kom snart på att hon skar av skinkan och nallade av köttbullarna. Jag kastade mat och torkade överallt, startade diskmaskin och tvättade handdukar. Sedan tvingade jag i oss vitpepparkorn, trots protester. Ingen pardon! Å se, det hjälpte ju!

Jag har slitit som ett djur hela julhelgen, med djuren. Förkylningen slapp jag inte. Den bröt ut på julafton, sedan klarade jag mig hyffsat på ingefärashots fram till nyårsafton. Då tog den fart igen. 🤧

Hittade Vorsteh-bladet i brevlådan, så därför blev det långefrukost. Sedan började förberedelserna inför tolvslaget. Men först fick jag skritta Óskadis femtielva varv på ovalbanan, innan jag mockade lösdriften. Tobbe och Mimmi hade fixat stallet och Leif var snäll och fodrade medans jag gick in och började på maten. Detta år hade vi tagit upp hummern i tid från frysen. Jag var faktiskt stolt över att kunna presentera en ugnsgratinerad hummer, som dessutom var riktigt god. 👍

Oxfilén var inte heller fel! 😋

Sedan tog vi in alla hästarna i stallet. Med lite pussel och skohorn gick det ganska bra. Fast Gimli fick stå i stallgången med ett hönät. Vad gör man inte för dessa skjutgalna bönner. Nöje går före djuren! 🙄

Nu är Proseccon öppnad och nya året, och ett nytt decennium, inskålat. Det kan väl knappast bli sämre än det förra! 🥂🍾🎉✨

Det tog några dagar innan resultatet från utställningen blev utlagt. Jag kan erkänna att jag haft dålig koll på vilka de andra hundarna var, i och med att vi var sena, saknade katalog, och därefter gick allt i ett. Tacka vet jag danskarnas system där kritik och pris kommer direkt när hunden lämnar ringen. I vilket fall upptäckte jag att juniorhanen vart tvåa bästa hane, och eftersom Ellen vunnit över honom blev hon ju i praktiken trea! 🤩 Juniorhanen hade ju dessutom vunnit över bland annat två champions, precis som Ellen. Bir-hanen blev sedermera Big-3a. Han var jättefin, med flyt och spänst i steget.

Sedan har veckan rullat på. Tobbe var drabbad av en dunderförkylning, när vi kom hem, som sedan Mimmi övertog och förvaltade. Själv har jag provat diverse huskurer och har lyckats hålla mig upprätt fram till jul. Men, julaftons morgon var jag lika vissen som julstjärnorna, som fick bytas ut mot en mera härdig sort. Mina tygblommor, vilka är väl så vackra. Vackrast är ändå min nytända 🌟

Favorit i repris!

När vi äntligen anlände till målet, trots galen GPS, vart det bråttom. Leif skulle med brodern Christer och Arvid på koncert. De försvann mot tunnelbanan och var borta flera timmar. Ellen och jag installerade oss i bostadsrättsföreningens gästvåning. Den låg perfekt på bottenplan, så jag kunde rasta Ellen x flera. Hon vägrade envist att göra ifrån sig, i hällregnet. Jag gick till ICA-butiken och provianterade lite smått och gott. Bland annat denna suveränt goda vegetariska sjurättersmiddag, som säkert var det hälsosammaste jag ätit på en vecka. Det var värt hela resan, och promenaden i regnet.

Mumsigt! 😋

Det blev bråttom iväg till Mässan lördag morgon. Ellen skulle in som nummer tolv i ringen, så det brann i knutarna. Det var tre tikar i klassen, och Ellen slutade som segrare och vann sin Nordiska juniorvinnartitel. Hon kom sedan tvåa i bästa tikklass, efter en nära släkting, och slog därmed båda championtikarna! 👏🏻👏🏻👏🏻 Å sedan vann hon även över Juniorhanen. Därmed skulle hon in i stora ringen på eftermiddagen. Leif hade sett fram emot en tidig hemfärd, men tji fick han. Det var dock så otroligt många juniorer i finalen, så där blev det inte mer. Men Ellen var otroligt duktig och jättesnygg, när hon stod stilla. Hon har dock myror i brallan denna unga dam.

Dagen gick så fort att vi inte hann med att fota på det tjusiga podiet. Det fick bli en bild på rosetterna i bilen på vägen hem istället.

Jag tog semester torsdag tom måndag, för förberedelse, och återhämtning. Anledningen var dels att jag hade måånga semesterdagar kvar som jag måste ta ut, dels att jag anmält Ellen till Nordisk Vinnarutställning på Stora Stockholm. Hon är nämligen junior i bara två dagar till. Det var dessutom 15 år sedan vi var där senast, då jag ställde Gissa. Hon blev BIR (bäst i rasen) och SV-04.

SE U(U)CH SV-04 Inkwells Guess My Name

På onsdagen fick jag lite sovmorgon, innan det var dags för lite restaurering. Brynen fick sig en upptuktning, innan Catta stylade mitt hår. Slingor fick det bli! Åh plötsligt blev jag mitt gamla vanliga jag. Jag kände igen mig själv i spegeln! Skön känsla! 😁 Kläderna sitter mycket bättre dessutom, när man är snygg i håret!👌 Hittade så min gamla tweedkavaj i garderoben. Den stank rök, efter att ha hängt bredvid skorstenen i femton år. Jag hängde ut den i hundgården i duggregnet. Sedan luktade den, om inte gott, så bekant! 🙄 Flatbroscherna fick sitta kvar. En svart och en leverfärgad. Får väl införskaffa en snygg fläckig vid tillfälle. Sedan vart det julbad (luciabad) av Ellen och nattning.

Det var tänkt tidig uppstigning morgonen därpå, men med mina numera tidiga vanor blev det ändå nästan sovmorgon. När hästarna fått sitt hann jag med Luciamorgon från Gränna (bästa på länge!) på play och frukost i soffan, innan vi gav oss iväg mot huvudstaden.

Vi tog en tidig lunch på Brahehus, halvvägs.

Slitigt värre att köra skit (Eller lera on det ska vara rätt. För skiten har jag mockat bort varje dag). Speciellt när regnet skvalade ner. Inte bästa tillfälle kanske, men nu kunde det inte vänta längre. Konstigt att 3cm stampat torrt jordlager, över stensatt fägata, plötsligt kan förvandlas till 1,5 dm geggamoja när regnet skvalar ner. Nu är det i alla fall fixat. Leif, traktorn och Mimmi skottade och skyfflade medans jag stod inne i lösdriften och hejade på. Så på med 10 ton grus! Himla bra blev det.

Kan berätta att ovalbanan nu äntligen är bra också! Det tog 1,5 år för stenmjölet att sätta sig. Nu är det helt perfekt underlag! Det är nog jag och Óskadis skrittpromenader som fixat det. 🤔

Ellen har varit med på jobbet i Lund idag. Detta innebar bland annat att hon åkt tåg för första gången i sitt liv, samt hiss. Hissturerna upp och ner gick över förväntan, trots att tre vuxna män tryckte in sig, så vi stod som packade sillar. Ellen bryr sig inte om folk (som inte betér sig. Det har hon lärt av Lisa.) Problemen uppstår när folk beundrar henne närgånget. Då blir hon skeptisk och uttrycker sitt missnöje. Hon skällde ut en vänligt sinnad chef efter noter, men tog sedan tveksamt emot ett kex, och tackade med en slick på handen. Kalle gick bra däremot. Inga krusiduller och därmed inte heller några tveksamheter. De hade ju blivit presenterade tidigare, påminde hon. Sedan skötte hon sig exemplariskt hela dan. Det var ju tågresan då, som hon tyckte var väldigt störig, med allt buller och bång och folk som sprang fram och tillbaka, så fort hon kommit till ro så tjongade det i tågdörrarna igen. Men vi överlevde denna dag också, och väl hemma sov hon ovaggad.

Överlevde gjorde inte denna gynnaren på SJ-parkeringen. Platt storlek 38 +svans. Huh, åsså finns där några hundra till! 😝

Eller snarare kryper. En slemmig typ med tentaklerna ute. Jag brukar påstå att sniglar är snabba, men den här sniglade sig fram, fram och tillbaka över stallgolvet och lämnade en slemmig sträng efter sig. Hur han kommit in i stallet vet man inte. Skyll dig själv, tänkte jag! Tur för dig att saxen försvann förra veckan. Hur som helst var han en morgon försvunnen. Har du sett vart mördarsnigeln tagit vägen, frågade jag Mimmi. Jo! Det visste hon. Tobbe tyckte han såg uttorkad ut, så han bar ut honom! 🙄🤣 Få se vad han säger sedan, när han har trädgårdslanden fulla av mördarsniglar! 😉

Jag tror inte jag skrivit om Mimmi och Tobbes nybygge. Kanske för att det fram tills nu, och kanske lite fortfarande, känns så overkligt. Men det är på gång. Tomten är schaktad och mestadelen av pappersexercisen är klar, men byråkratins kvarnar mal lååångsamt, speciellt i denna kommun. Men nästa år vid den här tiden hoppas vi där står ett hus med ljus i fönstren. 🌟

Här är tomten! Jultomten 🎅🏻

Idag har han dock fått det lite kallt om fötterna, snigeln. Bra för Óska, som skall skrittas på hårt underlag, ordinerat av veterinären. Ursula var här på 8-veckorskontroll i torsdags. Någon trav blev det inte fråga om denna gången heller, eftersom hon fortfarande var så ömfotad. Idag gick hon mycket bättre, så vi ökade upp, till 40 minuter x2. Det är verkligen en pärs, att promenera så länge. Så blir man helt slut av att försöka hinna med i Óskas takt. Hon går som hon ska hinna med tåget! Tur i alla fall att vi har bra lyse på ovalbanan, eftersom det är mörkt både morgon och kväll. Tack Kenneth för att du ryckte ut akut när lyset krisade! 🙏

Till helgen är det 1:a advent och snart är det Jul, och då vänder det! 🙃

Mina konstiga djur är allt bra påhittiga. Jag har haft lite huvudbry med Óska, hur jag skall hålla henne sysselsatt under dagarna i den lilla sjukhagen. Jag har insatsen med de mellanstora hålen i hötunnan, men den tömmer hon fortare än kvickt. Så nu har jag beställt minsta hålinsatsen, för att dryga ut ättiden. Om hon är uttråkad i hagen, så är det desto roligare med våra skritturer på ovalbanan. Det var lite besvärligt ett tag, när hon var som värst ömfotad efter allt skrapande med framhovarna. Jag har aldrig sett så nedslitna tår någon gång. Då kom jag på Imds gamla barfotaboots. De passade perfekt och vips så gick det som en dans att skritta igen.

Mina pjuks och Óskas

Vi använde bootsen sista veckan innan det var dags för skoning. Då fick det bli skor fram även på Óska, med snösulor och brodd. Nu kan vintern komma när den vill! Tyvärr blev hon ömfotad av skoningen. Inte mycket hovmaterial att fästa i där inte. Men, det var bara att pinna på ändå, för senskador ska läka med belastning, och Óska är inte nödbedd.

Nu har ju Leif hängt upp lakan längs hela staketet i beteshagen, för att skrämma bort vildsvinen. Eftersom vi oftast går/rider när det är mörkt syns det ju inte. Men när det ljusnar ser det väldigt suspekt ut, tycker Óska. Hon står och undrar när spökena ska flyga iväg.👻 Den ena promenaden är inte den andra lik. Undrar dock hur många hundra varv vi gått nu!

Jag brukar ha en talbok i lurarna, för att fördriva tiden, men eftersom vi bytt bank har jag fått ett nytt betalkort. Därmed kunde månadsdragningarna till bokklubben inte ske under en period. Då började jag istället lyssna på Nattfari podcast med Elsa och Johan Häggberg. Det är lite peppande och inspirerar till att traska vidare. En kväll kom jag åt nån knapp så Johan började prata jättefort. Jag hittade inte hur man ändrade och jag hann med tre poddar samma halvtimme och vart helt andfådd efteråt! 😅 Men för det mesta rider jag på kvällen, innan jag fodrar och sedan tar jag en kvällsrunda i hägnet med Ellen. Jag går då med ficklampa och visselpipa och Ellen har blinkhalsband, pejl och koppel. Härom kvällen såg jag hur Ellen gjorde ett tvärkast och började tugga på nåt. Jag kastade mig fram och skakade ut en mus ur gapet. Den sprang iväg på frambenen med bakbenen hasande efter sig. Åh, stackarn. Snabbt beslut, han fick somna in. Sedan fick ellen(det) hitta nya möss, utanför mitt synhåll.

Det är aldrig långtråkigt med djur.

En annan kväll sprang Maja i förväg mot hägnet. Jag hade Ellen i koppel, tack och lov! Rätt var det var for något i Maja. Hon for fram och tillbaka längs vägen och in i skogskanten. Hon var precis på väg att hoppa över stenmuren in mot skogen, när jag stoppade henne. Men, hon ville inte komma. Då, for ett vildsvin i full fart tvärs över vägen. Maja var i sitt esse och tänkte hänga på. Det var med nöd och näppe jag kunde stoppa henne från att ta upp jakten på grisen. Huh, det vart skakigt i benen!

Det vart det även den kvällen Óska rullade fast i boxen. Jag blev mest rädd för kotans skull. Så typiskt! Måste allt skit hända nu! Tur man inte vet allt de hittar på, de där djuren!

januari 2020
M T O T F L S
« Dec    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: