Kan man få sin högsta önskan uppfylld, utan att ens ha vågat tänka tanken, så har jag fått det! Så klart min önskningarnas gudinna ville ge mig det finast tänkbara. Man är ju inte purung längre, så nu eller aldrig fick det bli, om jag skulle kunna få en ny drömmarnas tölthäst, efter att jag förlorat Óskadis som ridhäst. Senaste tiden har jag ägnat åt att drömma mig tillbaka medans jag tittat på en gammal filmsnutt! Nu känns det som att jag fått livet tillbaka!

Nykläckt

Mimmi och jag har turats om att fölvaka och varit ute varannan gång om nätterna de senaste veckorna. Nu hade hon gått nästan 1,5 vecka över tiden. Jag kan ju se dem från köksfönstret under dygnets ljusa timmar.

Leif hade precis sett Óskadis utanför lösdriften, så jag hade ingen brådska ut denna morgon den 22 maj. Hon hade ju dessutom valt ut en plats nere vid diket, på lagom kikaravstånd från köksfönstret. Men tji fick vi. Óskadis låg fortfarande ner när jag kom ut och i hörnet av lösdriften hoppade ett ännu vått silverfärgat stoföl runt. Hon var på benen, hade bajsat, diat och töltat innan hon ens var en timme gammal.