No, jag kan inte nu, det är straff, för varmt, kan du inte själv?, ska gå och lägga mig nu…
Så låter det, och har alltid gjort. När vår stamtik Chatte stod inför sitt jaktchampionat var det ingen som trodde på oss. Jag fick åka själv till Hunneberg. Både näst sista och sista elitettan tog vi utan support.
I ärlighetens namn fick jag sällskap på de mest avancerade resorna, men då fick jag garantera att det skulle lyckas. Det gjorde de, som tur var, oftast. Cert och Bir samt Championat i Sandviken och cert, Bir, Big-2 i Trondheim. Förutom några mer semesterliknande resor. Crufts, Världsutställningar etc. De lockade mer.
Annars åkte jag på utställning med mina valpköpare. Vid ett tillfälle, när Bettan blev BIR, frågade domaren Peter Helling, ”So, you are Mr Inkwells?” Haha, nej, någon mr Inkwells har det inte funnits de närmaste trettio åren!
Mrs Inkwells själv gick i ide när jag började på Sveland. Med 2 Bruksuppfödardiplom, 2 Bruksavelsdiplom, samt topp-4 högst jaktmeriterade flatcoatkennel, var jag rätt nöjd. Jag fick på önskemål om ett silverarmband som avskedsgåva bestämma gravyren.
Mrs Inkwells, vad annars? ☺️, med guldhjärtan från mitt första örhänge som barn
I förra veckan for vi ner till Lund för att tömma våra skåp, Mimmi och jag med Holly i vagnen.
Om det kommer några banditer ska jag minsann va fit for fight! 💪
Nu är det bara så jäkla hett att man inte orkar röra sig. Det är tredje värmeböljan i sommar, med rekordvärme på 33°. Det enda stället som är svalt är i sadelkammaren.
Eftersom vi görligaste mån försöker hålla oss på hemmaplan har det inte blivit några besök vare sig hos osteopat eller på massage. Därför införskaffades massagepistol. Den är inte alls dum och gör underverk med både muskler och fascia.
Ja, jag skulle med nattåget, men missade det! Det går var tredje timme, och är man inte på då, så går natten. Lika så bra då att hitta på något, som att ligga och vrida sig i sängen hela natten. Då brukar jag blogga. När tankarna väl kommit på pränt brukar det gå bättre att somna. De måste ut bara. Så är det!
För ovanlighetens skull har jag inte så mycket att skriva om. Men vi var på födelsedagskalas igår kväll. Det var Tobbe som fyllde år. Vi brukar inte fira så värst mycket i vår familj, men brukar passa på att äta middag tillsammans. Det gjorde vi även denna gång. Mimmi frågade honom vad han helst ville äta på sin födelsedag och han önskade sig kebabpizza, så det fick det bli. Från den bästa pizzeria i stada. Det var mumsigt, och dajmtårta på det. Så en pärondrink. Kanske därför tankarna snurrade. Nej, jag tror faktiskt inte det. Utan snarare att jag måste ha ett läkarintyg att visa upp på A-kassan. Jag som tänkt söka jobb. Jag hatar att älta i mitt mående och förklara för folk som ändå inte fattar någonting. De flesta läkare har noll kompetens i såväl utmattningssyndrom, och förväxlar det med depression, som myofasciellt smärtsyndrom. Hur ska man kunna vila hjärnan när man måste dra hela anamnesen för nya läkare, var fjortonde dag. Jag som dessutom hatar att vara sjukskriven. Ett sådant nederlag, att jag inte klarade att hålla ut fram till pensionen. Hatar hatar det! Kanske framförallt för risken att bli misstrodd. Eller att vara beroende av andra. Det är nog värst. Speciellt nu som kroppen vägrar göra som jag vill. Muskelstyrkan saknas och fingrarna vill inte lyda. Så syns det inte utanpå. Bättre med lite cancer, det fattar folk. Trodde man! Men nejdå. Specialisterna förstår, hur strålbehandling kan påverka patienter. Speciellt de med andra bakomliggande sjukdomar och krämpor. Men sviterna av den borgerliga regeringen, som ville ha en tillbaka i arbete fortare än kvickt, gjorde att läkarna varnade mig för att utsätta mig för Försäkringskassan. Så det var bara att jobba på tills sista blodsdroppen. Då går det som det går. Man hinner inte med tåget, då och då…
Nu är det som det är. Men Corona räddade kvar mig på mitt arbete, som jag älskade, ett år extra, tack vare att vi kunde arbeta hemifrån. Men nu gick det bara inte längre. Förbrukad och ersatt ❤️🩹
”Syma ma ma ma ma skin!” Jag berättade för mamma vad som hänt med min gamla, och att jag hade funderingar på att införskaffa en ny. Och tänk, hon höll med! Jag trodde hon skulle säga ”Kan du sy?”. Men kom på att det är nog bara jag själv som tvivlar. Jag ringde till ”Josefin fin fin” (Emmas tredjenamn😄) och frågade om råd. Hon tyckte absolut jag skulle satsa på en Juki. Så gick veckorna..
Nästa gång jag upptäckte att alla täcken var sönder, bromsarna attackerade hästarna, den magre unghästen stod inne i lösdriften hela dagarna istället för att äta och nytt täcke kostar drygt 2′ papp, bestämde jag mig för att införskaffa ny maskin istället. Då kanske jag rent av kan fålla gardinerna som jag köpte för några år sedan och få upp i fönstren, lagom till nästa sommar!
Så kom det sig att jag hamnade utanför Syhörnan en dag jag knatade runt med Holly på stans gator, medans hennes mamma var hos tandläkaren. Väl där satte jag mig på en stol utanför entrén och fundeade och fundeade…
När jag funderat klart några dagar senare återvände jag och fick av Christina en utförlig instruktion av två Juki-maskiner som var lämpliga för mitt ändamål, en mekanisk och en digital. Hon började med den lite enklare (billigare) mekaniska och sedan var det fullt, resten gick ut genom andra örat. Den mer avancerade var nog inte för trögtänkta. Så jag hade nästan bestämt mig, men bad att få återkomma nästa dag. Mimmi sa ingenting, hon tänkte desto mera. Ekonomiska Emma tyckte båda lät bra. Dagen efter körde jag iväg, utan att ha bestämt mig! 😳 Jag ringde Catta, medans jag väntade på att få hämta ut min beställda mat, varav en massa glass. Skulle köpa symaskin på vägen hem. Hur korkad kan man va!! ”Köp den avancerade”, sa hon (som tillstod att hennes syslöjdlärare grät på hennes lektioner). ”Du är inte så dum som du tror! Du kommer att ångra dig annars! Jag känner dig!” Jag tvivlade, men var så stressad och slut i huvet, att jag gjorde som hon sa. Jag köpte den avancerade, och var livrädd! Tänk om 🙈 jag inte kan! Jag fick en genomgång till, och löfte om hjälp, sen for jag hem, med min smälta glass!
Bara tuta o köra då! 😋
Jäklar, va bra det gick! Det tog en halv dag att komma på hur det var Christina visat jag skulle trä maskinen och fylla spolen, för att inte tala om hur den automatiska nålpåträdaren fungerade. Så där himla automatisk var den ju inte, och mina fumliga fingrar var automatiskt ivägen hela tiden.
Men, skam den som ger sig! Täcket blev lagat och jag är sjukt imponerad av mig själv (och av hästen som lyckats trampa itu täcket och kränga av halva resåren till bensnöret). Så jäkla bra det blev! Nålningen var nog det värsta, men sedan att jag lyckades pricka rätt på undertyget utan att sy fast tyget någonstans. Resårsömmarna blev inte jättevackra, men det är en konst i sig att sträcka lagom samtidigt som man syr för första gången på fyrtio år. Fantastisk kul, men sjukt jobbigt. Blev inte människa att sitta på två dar efteråt. En bra stol står på önskelistan.
Å jag är så glad jag tog denna maskinen, såå mycket roligare! Jag tror nog Catta känner mig bättre än jag känner mig själv! 🥰
Eftersom Holly börjat arta sig väl och visat sig uppskatta bilturer har det blivit en del sådana denna vecka. Jag fick sällskap till Kristianstad och kunde äntligen hämta ut mina flaskor med linsvätska på Smarteyes. Nu var den helt slut i skåpet så jag har inte kunnat använda mina linser på någon vecka och jag trivs verkligen inte i glasögon.
Dagen efter vallade jag Holly i Hässleholm medan mamman var hos frissan. Två timmar går snabbt när man maxar parkeringen. Holly gillar även att åka vagn! 👍
Idag gjorde vi en utflykt upp till Alvesta och hälsade på gammelfarmor Ruth. Morfars bror Christer var där, så det blev rena släktträffen, när vi sedan åkte vidare till gammelmormor Siw. Hollys mormoster Cina var inte hemma, men hade lämnat ett paket till Holly. Det var en sommarklänning med tillhörande solhatt, som vi genast måste prova.
Holly var mycket nöjd! Ovanpå denna stass passade mormorsmors stickade kofta med tillhörande sockar perfekt!
Jag undrade om mamma hade sett ett porträtt jag tecknat av pappa när jag var liten, och konstigt nog hade hon precis hittat en bunt med papper och foton, som hon plockade fram. Jag började genast rabbla namnen på alla på fotot av pappas släkt. Även min farfar och farmors släkt, kände jag genast igen, och kunde namnen, Salmon och Britta, fastän vi troligtvis aldrig träffats. Jag var inte ens född när fotot togs, och farmor och farfar dog när jag var liten. Men antagligen minns jag dem från foton jag sett hemma hos dem som barn. Mycket märkligt med minnen från barndomen.
Sedan plockade hon fram fotot på min mormors far Oskar, som jag faktiskt träffat, senast på hans 90-årsdag. Då fick jag välja en snusdosa som han tillverkat i näver. Han hade långa rader av snusdosor i snickarboden. Nu står den i mitt köksfönster.
Mormors far Oskar när han spelar på sin käpp!
Där fanns en massa roliga kort från från förr i högen. Samt en del teckningar som jag inte sett på en herrans massa år. Där var en fin teckning av ett luciatåg, som min syster ritat på en bit kartong. Vände man på den såg man att jag inte velat vara sämre, utan gjort ett eget luciatåg på baksidan. Kanske inte lika fint, men bra gjort av en fyraåring, får jag väl tillstå.
Vad kycklingarna och hårdrockaren gör i luciatåget har jag ingen aning om. De var inte med i systerns.
Så hade jag tydligen tecknat av pappa redan tidigare. Det är inte den riktiga, för den jag minns har jag för mig är väldigt porträttlik, men den är och förblir tydligen borta.
Men det är inte någon födelsedag. Jo, någons födelsedag är det såklart, men inte någon jag känner. Dock skulle jag vilja fira att både Leif och jag fått vår andra coronavaccination precis, Mimmi får sin första på söndag och Tobbe på lördag, nästa vecka. Så skönt allt börjar återgå till det normala. Så normalt det nu kommer att bli i fortsättningen. Jag tror nog denna nya livsstil satt bestående spår. Men ändock, värt att fira!
Det har nu gått en vecka sedan dess, men just ikväll var det en sådan fin solnedgång, i alldeles fel väderstreck kändes det som. Nästan på samma plats som den går upp, om bara några få timmar. Himlen var helt röd vid närmare tio på kvällen och det var ljust som mitt på dagen. Nu är midsommarhelgen över för i år.
Måste bara lägga ut en bild till på vackraste midsommarbebisen 🦋
Midsommarafton är en dag som alla andra på seminstation. Veterinären stod beredd när jag lastade ur Ófeig. Hon kollades både i måndags och onsdags morgon och inseminerades båda kvällarna. Det blev några körningar fram och tillbaka, men förhoppningsvis blir det inte så många fler. Ägget har nu gått, så brunsten är över för denna gång, och hoppas hoppas att hon är dräktig. Den 12/7 blir det dräktighetskoll.
I onsdags ringde Åsa att Óska var konstaterad dräktig, så vi var uppe och hämtade henne igår. Det tog hela dagen, men som väl var var det inte längre lika varmt, bara 25°. 😅 Allting är relativt! Óska hade totalt ändrat beteende, berättade Åsa, så hon var helt säker redan innan kollen att hon skulle vara dräktig. Haha, jag som tänkt att hon var nog cool däruppe i värmen. Men, hon var minsann sitt vanliga jag när vi hämtade. Bråttom bråttom! Nu har vi äntligen alla hästarna på plats i sina hagar.
Man blir ganska trött av att kuska fram med hästtransport på vägarna timme efter timme. I onsdags kväll, när Sverige spelade mot Polen, kastade jag mig iväg igen, strax efter att jag lastat av Ófeig, för att hinna handla medans folk var upptagna av matchen. Jag var nästan framme i Bjärnum när jag upptäckte att jag glömt koppla av transporten. Stön! Tur jag klarade mig genom grindstolparna!
På midsommaraftons kväll började jag äntligen landa. Med potatisen på spisen och Tobbe vid grillen och en nybadad bebis i knäet. Det var minsann första badet, efter att naveln läkt, och första gången i klänning, på självaste midsommarafton. Det måste ju förevigas.
Pust! Över 30°. Tur jag gnodde på igår då. Hela förmiddagen gick åt till sista finputsningen av klätterbacken. Det gick nämligen inte att röja bort alla småstubbar och rotstumpar, utan de fick tas för hand med en häcksax. Det var inte så lite varmt igår heller, men vi knatade på, jag med såg och sax i högsta hugg och Ellen i hälarna. På tillbakavägen tog vi sly och grenar som hängde över. Fint som snus blev det! Rena rama autostradan över backen.
Idag har vi tagit det lugnt. Hästarna fick nya hagar igår, så de har inte synts till. Andvari har tjuvstartat, så han undrade vad Fródi höll på med när han reisade runt i hagen, men hängde på ett varv i alla fall. Man kan ju låtsas!
Småpojkarna står i lösdriften mest hela dagen. Man kan ju undrar vad de där djurskyddsinspektörerna håller på med. Dumheter, att hästar behöver skydd på vintern, när det är på sommaren behovet är som störst.
Funderade på vad jag gjort idag, men kan inte komma på något annat än att jag hämtat maten och att det tog en himla tid att plocka upp den. Allting går liksom i stå i denna hetta. Å så är det fotbolls-EM. Allt annat står på vänt.
Just nu, efter Sveriges vinstmatch mot Slovakien, leder Mimmi bettingen i hennes nya släkt, fick jag veta på Snapchat.
Heja Mimmi!
Jag sysslar inte med vadslagning. Vore synd om lagen jag satsat på, eftersom jag har sån otur i spel. Jag spelar inte ens på hästar. Ändå är ett av mina måtton ”Friskt vågat – hälften vunnet!”. En annans måtto i den här familjen är ”Gör inte idag vad du kan skjuta upp till morgondagen!”, och det är inte mitt.
Screenshot efter mycket övertalning av en som inte vill va med på snap! ”Löjligt!” 😁
Vissa dagar är mer spännande än andra. Jag har upptäckt att om man väljer DHL istället för PostNord hinner man få hem sitt Apotea-paket med solkräm innan sommaren är över. Det anlände samma dag som tightsen jag beställt. Jättefina. Så det bästa av allt, Hollys barnvagnsmobil. Den var specialbeställd långt innan hon föddes. Allt för att säkerställa ett kommande hästintresse. Hon kan välja på vilken häst hon vill påbörja sin ridbana, Gimli eller Fródi.
@angelicascrochet
Jag kunde ju inte låta bli att beställa en jumpsuit och mössa med Ellen på. Den blev lite större, så den får visas på bild så länge, tills hon växt till sig lite.
