Fint med lite empati, för både folk och fä! Synd det ska behövas en speciell dag till att visa upp det. Känns bara lite utstuderat. Bryr man sig inte om människor bryr man sig nog inte om djuren heller. Men det ser ju bra ut…
Leif tjatar regelbundet om alla viltstekar som ligger och skräpar i frysen. Jag är egentligen ingen köttentusiast, i så fall gillar jag grillat bäst. Nu har vi ju karotten, så när andan faller på fyller vi den med kött och rotfrukter. Jag hade missat köpa buljong och steken var mager, så nu fick Majas utföra sitt första jobb som skickebud. Vi hade tänkt köpa henne en klövjeväska, men blev tveksamma om storleken, sist vi var iväg, så det blev bara en läderrem till Ellens tratt. Men vi gjorde ett försök och jag sände Maja till Mimmi och Tobbes köksingång, där de knöt fast en påse med en buljongtärning vid hennes halsband. Sedan gav hon järnet tillbaka. Det var verkligen iltransport. Middagen var räddad, grytan blev supergod, och Maja var överlycklig över att ha klarat sitt uppdrag. Skönt att känna sig uppskattad och behövd! 😇
Vilket sammanträffande att läsa Hälge i torsdagens Norra Skåne. Var tvungen att fota av. Så kan det kännas. Alla är vi utbytbara när vi är uttjänta.
Med hot kommer man långt. I fredagen tidning jagade Blixten dygnet runt i flera dar. Då var de väl nöjda!Trevlig alla hjärtans dag!
Det dök upp en bild i mitt minnesflöde på Facebook. Tio år sedan. Óskadis har aldrig varit Mimmis favorit, men nu började hon tänka om. Där har du en fin ridhäst mamma, sa hon!
Nästa steg med mig på ryggen. Galopp i olika tempon. Då kände jag också 🙌
Tio år av lycka, eller åtminstone åtta. Jag har inte ridit henne på två år. Men de senaste två åren har jag kämpat, det sista med mig själv, att acceptera att det är slut. Jag har så många fina hästar, men ingen som är som hon, såklart. Utan bra på andra sätt. Jag måste bara hitta en ersättare. Det ligger ju naturligtvis en massa hårt arbete bakom och hitintills har jag inte haft tiden att satsa på en enda individ, utan måst ta den lilla tid jag har till att bara hålla igång min egen kropp. Jag har tappat all ridkondis och all motivation. Känslan sitter fortfarande i huvudet, men tänk om den är borta ur kroppen! Framtiden får utvisa…
Ur en väns flöde:
Åtminstone är man sysselsatt! 😂
Tratthunden klarade en vecka i krage innan den klövs i två delar (dålig kvalité! 🤪). Den satt ihop några cm nederst och blev genast reparerad med silvertejp på korsen och tvärsen. Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt, och så är ju inte fallet än då. Tratt har sina fördelar, har Ellen upptäckt. Man kan fånga katten i den och så kan man fånga godis, om matten är bra nog på att sikta. Maja har dock insett att Ellen är lite begränsad och har lite sämre räckvidd än vanligt och det går, om möjligt, ännu vildare till i köket. Hoppas hoppas kragen håller till på torsdag, när stygnen ska tas!
När det nu ändå skulle bli vinter får jag väl ändå säga att den kunde inte kommit lägligare. Det är ju toppen med snö när man har en nyopererad hund. Nya täcket kommer väl till användning vid långpromenaderna, nu när vi ändå inte kan dra. Även toppen att det var precis nu Frodi passade på att få en broddspark på ena frambenet av sin bästa kompis. Det blev bara en reva under carpus, i all vänskaplighet, och inte speciellt djup. Men halva benet var nerblodat och i snön såg det ut som vi slaktat tuppen, efter vi tvättat rent. Nu har vi ju ingen tupp, så ingen fara med det.
Vi hade en fasantupp som väckte oss om morgnarna när vi precis flyttat ner hit från Småland (och vintrarna) för snart arton år sedan. Men han försvann. Kanske var det han som flyttade neråt byn, för där blev en fasantupp påkörd lite senare (Bara en parentes 😄). Frodi mår i alla fall bra, och även kompisen. Skönt ändå att man kan ha dem ihop och att de är såna vänner. Inte alltid så lätt med hingstar och vänner. Han har en vän till, Gimli, men vi är inte säkra på att det är ömsesidigt, då Gimli tycker han är väl påflugen.
Gimli gillar Ófeig bättre. Fast det är nog inte heller ömsesidigt, då hon hugger i luften efter honom när vi rider bredvid varandra. En riktig surkärring är hon allt.
Idag hittade vi en ny ridväg, eller rättare sagt en gammal stig, som vi red på förr, som nu blivit en skogsväg. Vi kom på att vi bott här på gården nästan exakt lika länge som vi bodde på det andra Gåvetorp, i vårt nybygge utanför Alvesta. I arton år, för arton år sedan.
Några år gammal bild, ser jag på omålade altanräcket, och vi har betydligt mer snö nu, för tredje gången på en månad.
Så slutade det med operation i alla fall för Ellebellen. Jag har åkt i skytteltrafik mellan hemmet och Vesslarp sedan i somras för att tömma hennes enorma analsäckar. Fem gånger minst! De har varit ett bekymmer både för luktisen själv och för oss. Nu är de i varje fall borta. Man kan undra vad andra hundar tänker. Har hon förlorat sin identitet nu? Hon kanske är lite hemlig numera.
Vorsteh i tratt är dock ingen höjdare. Hon plöjer fram och alla de andra hundarna är rädda för henne. Jag också! Hon bonkade in i mitt vänstra skenben så att blodvite uppstod genom byxorna.
Det går väl ann när hon sover..
Leif fick stanna hemma och va hundvakt idag när jag skulle till optikern för min årliga synundersökning, som var minst två år sedan sist. Mimmi följde med som smakråd för bågar till mina nya terminalglas. Det var 10° kallt och tanklocket hade frusit fast. Jag blev så stressad att jag fick black out när jag skulle slå koden, som jag inte ändrat när jag fick nytt kontokort, utan fick låna Mimmis. Jag hade fortfarande inte hittat mina handskar som jag förlorat i torsdags när jag hämtade Ellen hos Pelle. Jag hämtade ut en paket på macken på hemvägen, annars var jag ingen annan stans. På macken var de inte. Jag har letat öööverallt hemma, minst tre gånger! Får väl ringa kliniken på måndag. Nu har jag gått barhänt och frusit i flera dar.
Kallt idag!
Handväskan var smockfull, i vanlig ordning, med två linspaket, glasögonfodral, kassar, näsdukar, necessär, nycklar, kammar, vantar, you name it…VANTARNA! Där låg de och sa ingenting och hade gjort hela dagen. Till och med Mimmi hade rotat runt efter pryttlar i väskan utan att upptäcka dem. Jag tror tomten varit framme. Eller skyller jag på Mållgan! 🐈⬛
Allt, och lite till, får plats i en kvinnas handväska. Borde tänkt på de 🤔
Inte med de två snökaosen vi haft hitintills denna månad. Vi har väl bara fått nån cm sedan dess och det tycker jag gott kan räcka för denna vinter. När sista snön töade bort trodde fåglarna det var vår. Nu har det blivit kallt och fryst på igen och det tycker jag är helt okey. Perfekt att slippa geggan i hagarna.
Så var jag klar med avelsplaneringen. Det gick ju snabbt och smidigt och både Leif och jag är mycket nöjda med valet av hane, snygg och duktig. Hoppas Lisa tycker detsamma! Men vi håller på det ett litet tag.
Så där ja! Och inavelsgraden är låg och avelsrådet lyckönskar!
Snön har vräkt ner ett par dagar. Vi hann bara uttrycka hur skönt det var att snön från förra snöovädret regnat bort under natten och planerat för ridning till helgen, så blev det fullständigt snökaos under gårdagen. Hästarna var som nerisade snögubbar och åt gladeligen sitt hö inne i lösdriften. Bara Óskadis som var lite obekväm med att vi inte följde de vanliga rutinerna. Hon är då verkligen ingen passiv hanterare, utan sprang runt och provade allas hötussar, vilken matplats som var bäst. Tur hon är snäll! Bara lite bossig, men lätt förlåten.
Idag kom det utlovade vackra vädret. Det var fantastiskt! Åh, vad man längtat efter solen och ljuset. Sedan blir något märkligt lugn av snön. Alla ljud dämpas och allt blir mjukt och långsamt rogivande.
Synd jag hade bokat tid hos Pelle i Vesslarp just idag. Men det var ju tvunget. Jag tror det är femte gången på några månader vi åkt för att tömma Ellens analsäckar. De sitter så djupt att de inte tömmer sig själva förrän de är jättestora och hon är väldigt bekymrad och irriterad när de läcker. Stackarn! En riktig luktis. Nu tyckte Pelle vi måste ta bort dem, så vi har bokat in en operationstid i slutet av månaden. Huh! Som väl var hade de hunnit få vägarna plogade, så det var nog vår väg till samhället som var värst.
På hemvägen körde jag om vår Ica-affär, Olof Nils, och hämtade ut hundbäddsöverdragen, som jag beställde i lördags av Afterdog.com. Anders skulle då beställa hem mina matchande färger på polyesterfleese, sy två överdrag, skicka, och de var framme idag, Torsdag. Heelt otroligt! Kan berätta de var poppis! Maja parkerade i den antikgröna som matchar med lister och trappa, och Ellen i den valnötsfärgade i Leifs tv-rum med trägolv och trämöbler i olika träslag.
Jag handlade med mig en räkmacka och slog upp ett glas rosé (från Tobbes samling), som jag intar i sängen efter hästarna fått sitt. Mmmm 😋
Måndag var vanlig jobbedag, efter en lång julledighet, då både Mimmi och jag tog semester i mellandagarna. Jag hade telefon och den gick varm, minst sagt. Sista samtalet avslutade jag en halvtimme efter stängning. Phu!Det passade mig därför alldeles förträffligt med trettonhelg tisdag/onsdag.
Vi hade jaktgäster från Österlen trettondagsafton och Lisa skötte sig med den äran och det fälldes två rådjur för henne.
Jag körde en runda på kickbiken med Ellen. Det var fruset i backen och vinden blåste kall så ögonen tårades. Plötsligt, där grusvägen var som allra smalast med fårstaket på båda sidor, dök det plötsligt upp en hel skock, inte får men väl äldre människor, som var ute på finpromenad. De var fyra, fem stycken och tog upp halva grusvägen. Jag fick bestämma mig snabbt som ögat, om jag skulle hala in Ellen att gå vid sidan om mig, och komma precis bredvid finfolket som hejade och skrattade, eller låta henne fortsätta dra 3m framför mig. Jag bromsade, medan Ellen drog som besatt. Hon ignorerade folksamlingen totalt, precis som hon gör med hästar, och bara swishade rakt förbi, som att de inte fanns. Jag, som ändå var beredd att ingripa, blev helt förundrad och imponerad av min duktiga hund, som går in för sin uppgift med liv och lust. Ellen har nu sin nya Dragråttansele, där jag har lite bättre kontroll på henne även i sidled. Den förra har hon växt ur, så den sålde jag på en säljsajt, igår faktiskt. Det kom en ung tjej åkandes, hämtade och swishade.
Flera par boots och kängor har också blivit sålda av Sellpy i veckan, till ett högre pris än jag tänkt mig. Men, det är Sellpy som värderar, så man slipper fundera. Bara att tacka och ta emot.
På kvällen red jag nyskodda Andvari, bara några varv på gårdsplan. Han var tunn, hungrig och grinig och gick skitdåligt, men slapp inte undan och då var det ändå ok.
På natten kom snön. I mängder. väderprognosen sa att den kommer att stanna över veckoslutet, minst, eftersom det ska bli kallare. Skönt med lite ljus och slippa lergeggan. Men detta var ju inte vad vi räknat med när vi skodde hästarna vid jul. Lite klantigt att inte brodda. Vi kan ju inte riskera några fläkningsskador, så det var bara att sätta igång. Jag hade turligt nog 16 helt nya brodd i en plastpåse och de räckte till två. Andvari stod som ett ljus medans vi rensade och skruvade. Gimli fick också. Sedan hade jag två burkar med halvrostiga nästan oanvända som vi fixade till med 5-56 till Frodi och Ófeig. Känns så bra!
Jag hade kommit ihåg att fixa matbeställning i tid till imorgon, så medans jag höll på med att komplettera ringde Mimmi och undrade om jag behövde något på Clas Ohlssons. Så där fick jag äntligen mina glödlampor jag letat efter. Samtidigt plingade det i mobilen, från en tjej som ville köpa min säkerhetssele till Artfex-buren och swishade direkt.
Så var det slut på jul & nyår, samt även trettonhelgen swishade förbi. Tur det bara är två jobbedagar innan helgen, så man får vila upp sig!
Flyktig känsla, som tyvärr inte infinner sig så ofta längre. Jag, som för inte alls så långt tillbaka, betraktade mig som en glad och nöjd person, som i alla fall hade en valmöjlighet, ser inte längre bara möjligheter. Jag har tappat bort glädjen, får verkligen tänka till och påminna mig om vad som är roligt. Även om det är mycket roligt med Ellen, så är det förknippat med mycket smärta. På Óskadis rygg var den långt borta. Det var fullt focus på ridningen. Jag saknar mitt lyckopiller.
Jag gillar ju verkligen att utbilda och utveckla unga hästar. Men Andvaris utveckling känns bara så otroligt långt borta. Nu hann vi ju inte med så mycket innan han tappade sin sko vid jul, och innan dess var det ju kolmörkt. Så alla dessa lediga dagar känns lite bortkastade. Men jag har i alla fall ridit runt några varv om dagen på gårdsplan. Det kan ju inte slita så mycket, tänker jag.
Så ikväll fick jag min belöning. Polletten har trillat ner. Han följer mina hjälper, utan att spjärna emot eller halvt ramla omkull. Han böjer sig och flyttar sig för skänkeln och gick på en 8-volt, som att han aldrig gjort annat. Åh, vilken lättnad. En tröskel är passerad. Det känns verkligen som fem steg framåt, och även om det blir tre tillbaka imorgon så är vi på väg framåt. Jag kände verkligen en berusande glädje ikväll, som ingen ville dela. Men skit samma! 🌼
Imorgon kommer hovslagaren, så då får vi se hur roligt det blir! 🙈
Morgonen efter dagen före kan jag fortsätta på samma tema. Jag som brukar ha så ont i kroppen, och vaknar flera gånger på natten av minsta ljud, sov till klockan tio och kände mig utvilad. Det har inte hänt på… jag vet inte när! Inte ens när Leif steg upp i ottan för att jaga hade jag vaknat. Kanske hade inte vorstehn varit olydig, så han sluppit busvissla utanför mitt fönster! Nu kastade jag mig ur sängen, hoppade i kläderna och ut och fodrade hästarna. Jag var välkommen. 🙉 Tur de går ute! Inte förrän jag kom in igen kom jag på att jag kunnat röra mig obehindrat, utan begränsningar eller smärta. Vilken känsla! Det brukar ta timmar innan jag leat till mig och svavlet börjat ge verkan. Det måste vara för att gifterna från all salt julmat gått ur kroppen som jag mår så bra, såklart. Bara dagen innan hade jag varit färdig att kasta in handduken, och idag mår jag så här bra! Jag hänger nog med ett tag till 🌼
Ytterligare två hungriga. Märk väl den anklagande blicken, från Alfons.
Hoppas jag innerligt. Vad som helst måste ju bli bättre! Nu väljer jag själv, formar mitt eget liv.
Vi gjorde det bästa av det gamla. Samlade ihop resterna och får ta tillvara vad som återstår.
Vi firade både jul och nyår i nya huset, nybygget, som stod färdigt och inflyttningsklart just i rättan tid. Vid närmare eftertanke nästan exakt på dagen trettiofem år efter vårt eget nybygge på gamla Gåvetorp i Småland. Ett sådant märkligt sammanträffande. Man kan ju undra om det blir bröllop till våren. 😉
Nyårsmeny:
Vitlöksbröd med philadelphiaost och päroncider
Rådjurssadel med sötpotatis och rotfrukter á la karott
Pannacotta light and dark wih raspberries and caffe latte.
Päronlikörchampagne
Timmen är slagen!🥂
Inga nyårslöften, mer än att jag ska rida minst tio minuter per dag, för min egen skull! Jag började så smått redan dagen före nyårsafton med att markarbeta Andvari på gårdsplan, trots att han tappat vänster framsko redan på juldagen. Så gick det med våra ambitioner att komma igång med utbildningen. Dock såg jag att han inte slitit det minsta på denna hov under veckan som gått. Jag har aldrig sett maken till hovkvalité eller hovkonstruktion. Så vi tog även några varv uppsutten på gårdsplan. Sedan red jag hingsten också av bara farten. Man får passa på när det, nästan, är uppehållsväder.
Efter lite planering lyckades vi få in alla hästarna på box även detta nyår. Denna gång nio hästar, varav en hingst, i fem boxar. 🥰
Denna dessert säger man inte nej till! 😋Men nu går det inte ner en bit till!Skål, och Gott Nytt År!
Alla våra hundar gillar papper! Gott! Vi har fött upp alla våra valpar på tidningspapper i valplådan och senare har de fått toarullar att leka med. Det har det väl gått i arv, även till de inköpta. Nu kom Maja in från promenaden och hälsade på Mimmi med ett hörn av en papperslapp i munnen. Det stod 100 på resten av lappen som låg kvar på golvet!
Så har vi gjort persedelvård. Leif har smort sina kängor. Han hade tre burkar Meindel lädersmörja i skåpet, två oanvända, så det händer inte så ofta. Jag har gått igenom mina kängor och stövlar, liksom sadel och träns förra veckan, så det fick bli kloklippning och tandrengöring av hela gänget, trots att det inte är helg. Brukar annars göras var eller varannan helg, men i ärlighetens namn missade vi både i helgen som gick och förra. Lisa brukar slippa om hon varit på jakt, men denna gång slapp hon inte undan, trots att hon hittade ett gömsle
Som dessutom var upptaget 😉Skönt när det är över 😅
