Veni Vidi Vici

När vi äntligen anlände till målet, trots galen GPS, vart det bråttom. Leif skulle med brodern Christer och Arvid på koncert. De försvann mot tunnelbanan och var borta flera timmar. Ellen och jag installerade oss i bostadsrättsföreningens gästvåning. Den låg perfekt på bottenplan, så jag kunde rasta Ellen x flera. Hon vägrade envist att göra ifrån sig, i hällregnet. Jag gick till ICA-butiken och provianterade lite smått och gott. Bland annat denna suveränt goda vegetariska sjurättersmiddag, som säkert var det hälsosammaste jag ätit på en vecka. Det var värt hela resan, och promenaden i regnet.

Mumsigt! 😋

Det blev bråttom iväg till Mässan lördag morgon. Ellen skulle in som nummer tolv i ringen, så det brann i knutarna. Det var tre tikar i klassen, och Ellen slutade som segrare och vann sin Nordiska juniorvinnartitel. Hon kom sedan tvåa i bästa tikklass, efter en nära släkting, och slog därmed båda championtikarna! 👏🏻👏🏻👏🏻 Å sedan vann hon även över Juniorhanen. Därmed skulle hon in i stora ringen på eftermiddagen. Leif hade sett fram emot en tidig hemfärd, men tji fick han. Det var dock så otroligt många juniorer i finalen, så där blev det inte mer. Men Ellen var otroligt duktig och jättesnygg, när hon stod stilla. Hon har dock myror i brallan denna unga dam.

Dagen gick så fort att vi inte hann med att fota på det tjusiga podiet. Det fick bli en bild på rosetterna i bilen på vägen hem istället.

Lusse lelle 🙏

Jag tog semester torsdag tom måndag, för förberedelse, och återhämtning. Anledningen var dels att jag hade måånga semesterdagar kvar som jag måste ta ut, dels att jag anmält Ellen till Nordisk Vinnarutställning på Stora Stockholm. Hon är nämligen junior i bara två dagar till. Det var dessutom 15 år sedan vi var där senast, då jag ställde Gissa. Hon blev BIR (bäst i rasen) och SV-04.

SE U(U)CH SV-04 Inkwells Guess My Name

På onsdagen fick jag lite sovmorgon, innan det var dags för lite restaurering. Brynen fick sig en upptuktning, innan Catta stylade mitt hår. Slingor fick det bli! Åh plötsligt blev jag mitt gamla vanliga jag. Jag kände igen mig själv i spegeln! Skön känsla! 😁 Kläderna sitter mycket bättre dessutom, när man är snygg i håret!👌 Hittade så min gamla tweedkavaj i garderoben. Den stank rök, efter att ha hängt bredvid skorstenen i femton år. Jag hängde ut den i hundgården i duggregnet. Sedan luktade den, om inte gott, så bekant! 🙄 Flatbroscherna fick sitta kvar. En svart och en leverfärgad. Får väl införskaffa en snygg fläckig vid tillfälle. Sedan vart det julbad (luciabad) av Ellen och nattning.

Det var tänkt tidig uppstigning morgonen därpå, men med mina numera tidiga vanor blev det ändå nästan sovmorgon. När hästarna fått sitt hann jag med Luciamorgon från Gränna (bästa på länge!) på play och frukost i soffan, innan vi gav oss iväg mot huvudstaden.

Vi tog en tidig lunch på Brahehus, halvvägs.

En skitsak

Slitigt värre att köra skit (Eller lera on det ska vara rätt. För skiten har jag mockat bort varje dag). Speciellt när regnet skvalade ner. Inte bästa tillfälle kanske, men nu kunde det inte vänta längre. Konstigt att 3cm stampat torrt jordlager, över stensatt fägata, plötsligt kan förvandlas till 1,5 dm geggamoja när regnet skvalar ner. Nu är det i alla fall fixat. Leif, traktorn och Mimmi skottade och skyfflade medans jag stod inne i lösdriften och hejade på. Så på med 10 ton grus! Himla bra blev det.

Kan berätta att ovalbanan nu äntligen är bra också! Det tog 1,5 år för stenmjölet att sätta sig. Nu är det helt perfekt underlag! Det är nog jag och Óskadis skrittpromenader som fixat det. 🤔

Ellen har varit med på jobbet i Lund idag. Detta innebar bland annat att hon åkt tåg för första gången i sitt liv, samt hiss. Hissturerna upp och ner gick över förväntan, trots att tre vuxna män tryckte in sig, så vi stod som packade sillar. Ellen bryr sig inte om folk (som inte betér sig. Det har hon lärt av Lisa.) Problemen uppstår när folk beundrar henne närgånget. Då blir hon skeptisk och uttrycker sitt missnöje. Hon skällde ut en vänligt sinnad chef efter noter, men tog sedan tveksamt emot ett kex, och tackade med en slick på handen. Kalle gick bra däremot. Inga krusiduller och därmed inte heller några tveksamheter. De hade ju blivit presenterade tidigare, påminde hon. Sedan skötte hon sig exemplariskt hela dan. Det var ju tågresan då, som hon tyckte var väldigt störig, med allt buller och bång och folk som sprang fram och tillbaka, så fort hon kommit till ro så tjongade det i tågdörrarna igen. Men vi överlevde denna dag också, och väl hemma sov hon ovaggad.

Överlevde gjorde inte denna gynnaren på SJ-parkeringen. Platt storlek 38 +svans. Huh, åsså finns där några hundra till! 😝

En mördare går lös! 😱

Eller snarare kryper. En slemmig typ med tentaklerna ute. Jag brukar påstå att sniglar är snabba, men den här sniglade sig fram, fram och tillbaka över stallgolvet och lämnade en slemmig sträng efter sig. Hur han kommit in i stallet vet man inte. Skyll dig själv, tänkte jag! Tur för dig att saxen försvann förra veckan. Hur som helst var han en morgon försvunnen. Har du sett vart mördarsnigeln tagit vägen, frågade jag Mimmi. Jo! Det visste hon. Tobbe tyckte han såg uttorkad ut, så han bar ut honom! 🙄🤣 Få se vad han säger sedan, när han har trädgårdslanden fulla av mördarsniglar! 😉

Jag tror inte jag skrivit om Mimmi och Tobbes nybygge. Kanske för att det fram tills nu, och kanske lite fortfarande, känns så overkligt. Men det är på gång. Tomten är schaktad och mestadelen av pappersexercisen är klar, men byråkratins kvarnar mal lååångsamt, speciellt i denna kommun. Men nästa år vid den här tiden hoppas vi där står ett hus med ljus i fönstren. 🌟

Här är tomten! Jultomten 🎅🏻

Idag har han dock fått det lite kallt om fötterna, snigeln. Bra för Óska, som skall skrittas på hårt underlag, ordinerat av veterinären. Ursula var här på 8-veckorskontroll i torsdags. Någon trav blev det inte fråga om denna gången heller, eftersom hon fortfarande var så ömfotad. Idag gick hon mycket bättre, så vi ökade upp, till 40 minuter x2. Det är verkligen en pärs, att promenera så länge. Så blir man helt slut av att försöka hinna med i Óskas takt. Hon går som hon ska hinna med tåget! Tur i alla fall att vi har bra lyse på ovalbanan, eftersom det är mörkt både morgon och kväll. Tack Kenneth för att du ryckte ut akut när lyset krisade! 🙏

Till helgen är det 1:a advent och snart är det Jul, och då vänder det! 🙃

Dessa djur! 😅

Mina konstiga djur är allt bra påhittiga. Jag har haft lite huvudbry med Óska, hur jag skall hålla henne sysselsatt under dagarna i den lilla sjukhagen. Jag har insatsen med de mellanstora hålen i hötunnan, men den tömmer hon fortare än kvickt. Så nu har jag beställt minsta hålinsatsen, för att dryga ut ättiden. Om hon är uttråkad i hagen, så är det desto roligare med våra skritturer på ovalbanan. Det var lite besvärligt ett tag, när hon var som värst ömfotad efter allt skrapande med framhovarna. Jag har aldrig sett så nedslitna tår någon gång. Då kom jag på Imds gamla barfotaboots. De passade perfekt och vips så gick det som en dans att skritta igen.

Mina pjuks och Óskas

Vi använde bootsen sista veckan innan det var dags för skoning. Då fick det bli skor fram även på Óska, med snösulor och brodd. Nu kan vintern komma när den vill! Tyvärr blev hon ömfotad av skoningen. Inte mycket hovmaterial att fästa i där inte. Men, det var bara att pinna på ändå, för senskador ska läka med belastning, och Óska är inte nödbedd.

Nu har ju Leif hängt upp lakan längs hela staketet i beteshagen, för att skrämma bort vildsvinen. Eftersom vi oftast går/rider när det är mörkt syns det ju inte. Men när det ljusnar ser det väldigt suspekt ut, tycker Óska. Hon står och undrar när spökena ska flyga iväg.👻 Den ena promenaden är inte den andra lik. Undrar dock hur många hundra varv vi gått nu!

Jag brukar ha en talbok i lurarna, för att fördriva tiden, men eftersom vi bytt bank har jag fått ett nytt betalkort. Därmed kunde månadsdragningarna till bokklubben inte ske under en period. Då började jag istället lyssna på Nattfari podcast med Elsa och Johan Häggberg. Det är lite peppande och inspirerar till att traska vidare. En kväll kom jag åt nån knapp så Johan började prata jättefort. Jag hittade inte hur man ändrade och jag hann med tre poddar samma halvtimme och vart helt andfådd efteråt! 😅 Men för det mesta rider jag på kvällen, innan jag fodrar och sedan tar jag en kvällsrunda i hägnet med Ellen. Jag går då med ficklampa och visselpipa och Ellen har blinkhalsband, pejl och koppel. Härom kvällen såg jag hur Ellen gjorde ett tvärkast och började tugga på nåt. Jag kastade mig fram och skakade ut en mus ur gapet. Den sprang iväg på frambenen med bakbenen hasande efter sig. Åh, stackarn. Snabbt beslut, han fick somna in. Sedan fick ellen(det) hitta nya möss, utanför mitt synhåll.

Det är aldrig långtråkigt med djur.

En annan kväll sprang Maja i förväg mot hägnet. Jag hade Ellen i koppel, tack och lov! Rätt var det var for något i Maja. Hon for fram och tillbaka längs vägen och in i skogskanten. Hon var precis på väg att hoppa över stenmuren in mot skogen, när jag stoppade henne. Men, hon ville inte komma. Då, for ett vildsvin i full fart tvärs över vägen. Maja var i sitt esse och tänkte hänga på. Det var med nöd och näppe jag kunde stoppa henne från att ta upp jakten på grisen. Huh, det vart skakigt i benen!

Det vart det även den kvällen Óska rullade fast i boxen. Jag blev mest rädd för kotans skull. Så typiskt! Måste allt skit hända nu! Tur man inte vet allt de hittar på, de där djuren!

Borta bra

Men hemma bäst! Fast nog är han lite trött, Andvari. Det märks. Den efterhängsne Leffe tilläts först inte av lekfabror Gimli att gå nära den svarte. Men nu är den Andvari accepterad i flocken igen. Dock är han inte så intresserad av att leka. Nu vill han vila och äta upp sig. Men snart får ju Leffe en ny kompis i morbror Lillebror, när det är dags för honom att lämna mamma. Skulle tro det blir i februari nån gång.

Óskadis skrittpromenader blir allt längre, och bråttom har hon så jag blir rent svettig. På morgonen har jag inte tid till att sadla och rida, utan jag powerwalkar vid sidan om. Phu! 😅 På kvällen däremot rider jag varv på varv på ovalbanan, en dryg halvtimma medans jag har en talbok i öronen. Då går det ganska fort. Förutom de båda gångerna jag följde Ursulas råd och sederade henne innan. Jag kunde ta 1-2 streck (max 6), fick jag veta. Jag skulle prova mig fram. På 1 streck raglade hon fram, så dagen efter gav jag 1/2 streck och det var likadant. Fy för att rida en häst som tar snedsteg, känns inge bra! Därefter tänkte jag hon fattat grejen, att det inte skulle bli roligare än så och körde utan Pleg. Det gick mycket bättre, och mycket fortare. 😅 En dag blåste det halv storm, och Leif lyckades släppa ut katten (= leka lurpass i skuggorna), då fick hon en halva för säkerhets skull. Jag är dörädd att hon ska göra illa sig!

Måste bara berätta, för det är så fantastiskt, och lite förbryllande. Min ledvärk är (tillfälligt?) nästan borta. Jag har gått med fickorna fulla av Kalcipos-D-tabletter sista månaderna, eftersom jag läst att de inte ska tas tillsammans med andra tabletter. Tänkte jag skulle ta dem ”sedan”, vid nästa måltid. Jag började försöka komma ihåg att ta dem igen i början på veckan och bara efter några dar upptäckte jag att den värsta värken var borta!!! Att jag inte fattat sambandet tidigare!💡

Kul så länge det varar!

Idag har jag en riktigt dålig dag! En riktig skitdag! Det visste jag ju redan igår att det skulle bli, men nöden har ingen lag. Hovarna var tvungna att fixas, fastän mockning, fodring och hundrastning räcker för att golva mig. Jag fick i alla fall sovmorgon och tänkte lyxa till det med en värktablett framåt eftermiddagen. Måste vänta tills dess så den räcker både till att rida Óska och tvätta håret. Tvätta håret är ett helvete! Tack och lov för torrschampo, min räddning!

Varenda gång jag försätter mig i denna situationen, att det inte hjälper med att stänga av och köra på, tänker jag att nu ska jag trappa ner. Sälja alla hästar, nästan, utom… Ja så börjar jag planera. Vem/vilka ska jag behålla. Hur gör jag med vorstehn? Rådfrågar jag familjen blir jag åthutad att skärpa till mig, och så kör jag på ett tag till. Tänker att jag har inte så många år kvar till pensionen. Kommer ihåg nu att det var samma tankar jag hade redan i tonåren, fast då kändes det som evigheter, men jag längtade efter att bli gammal. Då måste jag ha haft ont! Nu varnar Leif mig för att gå för tidigt och bli fattigpensionär. Det hotet får mig oftast att bita ihop och köra ett tag till. Jag gillar ju att jobba, men är livrädd att inte orka med alla djuren på kvällen. Det tar längre och längre tid innan jag kommer in på kvällen. Allt går i ultrarapid när varenda led och ligament, från fingertopparna till axlarna, värker vid minsta rörelse. Men därefter väntar det bästa på hela dagen! Sängen! Det är den bästa investering jag gjort i hela mitt liv (vid sidan av Vada och Imd, och såklart Chatte!). Utan denna fantastiska säng hade jag aldrig överlevt dessa fyra år! Tack Cina, som övertalade mig, och Hanna och Olli, som räddade den från att beslagtas❣️I den har jag kunnat sitta och sova när armarna vill domna bort. Äta i och se på play, det jag gärna vill se, men inte hinner i realtid. Nu har jag inte längre några sömnproblem, mer än att natten blir för kort. I värsta fall bara 4,5 timme, men det går bra att sova på tåget, och jag har ju vanan inne. 😂 Sova kan man göra i graven, sa alltid pappa! Det har han ju rätt i, och att tro det kan man göra i kyrkan. Det får jag väl låta bli då, för nu har jag gått ur Svenska kyrkan.

Jag kan väl erkänna att jag tagit i för mycket och tagit på mig mer än vad jag längre klarar av! Men den övertron på mig själv har tagit mig genom livet, gett mig ett rikt och framgångsrikt liv, och det var roligt så länge det varade!

Imorgon tar vi nya tag!

Bäst å passa på

Idag känns det faktiskt som att vi fått en del gjort. Trots att regnet skvalat ner praktiskt taget hela dagen, så vi struntade i att rida. Det gör vi allt som oftast. Fast jag har ju en dräktig ridhäst och en skadad, så jag har ju giltigt förfall! Jag hade kunnat sko på Ófeig och ridit, men hur roligt är det!? Att promenadrida är inte riktigt min grej. Ursula sa (och skrev i Óskas jornal) att jag är så liten och nätt ☺️ så det borde vara ok att jag rider Óska i skritt, så jag kan trava henne uppsutten vid återbesöket. Hm, går det att göra tråkigt? Utan tack och bock av lycka! Skulle inte tro det, but I will give it a try! Efter att jag promenerat Ellen i hägnet, och mockat lösdriften och Óskas box, kom Mimmi. Vi hjälptes åt att ta in alla stona, så jag kunde verka allas hovar. Óskas hovar har växt sjukt mycket på de här fyra veckorna. Så har hon skrapat sönder tårna, av ursinne över halmen jag blandat med hösilaget, så fötterna såg fruktansvärda ut, med helt kullvälta traktstöd. Nu klarar hon sig några dar. Undrar hur länge hon kan gå barfota. Antar det kan bli förödande om hon får på skor med snöklampar! 😱 Imds hovar har anpassat sig väl till att gå barfota, liksom Teklas såklart. Hon var jätteduktig. Ófeigs växer så det knakar.

Hoppas vintern dröjer länge till! Har dock tvättat och tumlat min dunjacka. Minns inte när jag använde den senast, men nu är jag i alla fall förberedd! Även Ellen har ett vintertäcke med teddy, som hon fått ärva efter flatterierna. Hon ska få följa med till Lund, när det funkar. För nu har vi fått egna rum! Hurra! Så nu slipper man riskera hjärtinfarkt av morgonstressen. 🏃🏽‍♀️

Nine to Five!

What a way to make a living! Men eftersom jag inte tagit ut så mycket semester i somras har jag flera dagar kvar jag måste ta ut. Det passar ju bra, eftersom vi ska åka och hämta hem hingsten, som varit på inridning. Dessa två månader har gått så otroligt fort. Det känns som igår vi körde den långa vägen upp till Ljungskile. Det var mycket längre än vad vi hade räknat med och det tog ju ännu längre tid med trailer bakom. Andvari gick på, efter viss tvekan om hur han skulle få på alla fötterna. Men det löste sig när vi kom på att vi glömt spannen med lockbete. Vi fick åter bedyrat vilket fantastiskt lynne han har. Han är som den snällaste valack. Han fick stå på box hemma över natten och på morgonen tog vi in Gimli i stallet, så Andvari fick gå ensam i hagen med Leiftri och leka. På eftermiddagen släppte vi in Gimli, och då var det slut på det roliga. Gimli vaktar nämligen Leffe och låter honom inte komma nära Andvari.

Andvari tar det med ro och bara äter och njuter av sin semester. Efter jul ska han på vidareutbildning till ridhäst.

Vad gör det om hundra år

Idag kommer veterinären, så jag har tagit semester. Det är mycket som ska uträttas. Ófeig ska dräktighetskollas före 90-dagars dräktighet. Ett tiotal dagar kvar, men det får gå! Ursula ville också ha semester nämligen. Så ska Óska återbesökas fyra veckor efter operationen, vilket det är imorgon, så det passar ju bra. Samtidigt passar vi på att vaccinera alla. Funderade på att vänta med att grundvaccinera Lillebror, det är så struligt om fölen blir förkylda så man får skjuta på andra sprutan. Men nu har man ju 92 dar på sig, så vi får se. Det bästa är ju om man kan planera ihop det så att halvårssprutan blir samtidigt som de andras årliga vaccinationer. 🤔

Jag hade missat ställa om klockan, så mobilen väckte mig 4.30. 😣 Leif hade varit så snäll och lovat morgonutfodra, så jag somnade om till 7.00, då jag for upp och trodde jag hade försovit mig. Det var ju helt ljust ute! Hatar vintertid! Lika bra att fixa i stallet så allt är färdigt för att ta in hästarna i god tid. Jag hann gott och väl äta frukost och ändå ta in alla hästarna. Fast det tog mer än en halvtimme innan Lillebror bestämde sig för att kliva in genom stalldörren. Då fick han springa ute själv tills han började sakna mamman. Óska som gick kvar i sjukhagen blev riktigt orolig och började studsa runt! Uh, bara hon inte gör illa senan! 😱 Jag gick in och mockade lösdriften, för att slippa se eländet. Vad ska man göra!? Jag vet att jag är en hönsmamma, som förutser och försöker utesluta alla tänkbara olyckor, och mår pyton av oro. Jag bestämde mig för att inte stressa upp mig och bara se det helt krasst. Hästarna är mina! Finns inte jag, behöver jag inga hästar. Lite svinn får man räkna med! Vad gör väl det om hundra år!?

Till slut räckte det att leda fram Imd till dörrhålet, så gick han in! Så skulle jag ju ha på honom Agria-grimman också. Men den var puts väck. Just då fick jag meddelande att Ursula kommer vid tvåtiden. Sedär, då skulle jag till och med hinna ta en fika dess för innan. Om inte Alfons smitit in och ställt sig att smaka på osten, när jag vände ryggen till. Jag shasade bort honom och då passade han på att välta ut min kaffemugg! Kattskrälle! Jag brukar alltid släppa ut dem innan jag äter. Han är ett riktigt matvrak och ställer nog till mer oreda än vorstehn.

Det visade sig att Ófeig är fortfarande dräktig! Hurra! Så är nu alla vaccinerade, utom Lillebror. Óska gick inte att kolla hälta på i trav, då hon flippade ur helt, men i skritt går hon rent. Ursula tyckte jag kan skritta henne uppsutten i fortsättningen, på lätt sedering ska det nog gå bra.

Ytterligare en bock protokollet är att Lantmäteriet är klara med Mimmi och Tobbes tomt! Det var nog rekordsnabbt jobbat! 👍👏👏👏