Resan hem gick bra, men Óska var fortfarande trött och inte alls intresserad av mat, fastän hon varit utan hela dan. Äppeljuice ville hon absolut inte ha! 🤮 Jag blandade ju Fenylbutazon med äppelmos, så hon kände igen lukten direkt. Bläää! Bara att kasta ut! Saltvatten gick hem, och sedan åt hon av hösilaget. Phu! Ingen temp, och därefter Metacam (gott😋), tyvärr, i fjorton dar. Men nöden har ingen lag. En veckas strikt boxvila, med bandagebyte var tredje dag i sjutton dar. Hur ska detta gå! Min sorglösa positiva häst håller på att förvandlas till ett monster!

På kliniken hade hon blivit kallad ”han” hela dagen, fick jag veta, men jag förklarade att hon är döpt till ”önskningarnas gudinna”. Mina önskningar har hon uppfyllt i alla fall!

Barnbarnen med föräldrar åkte vidare till Småland dagen därpå, efter att ha ridit några varv var på Frodi. Det var hög kall luft och lite blåsigt, så han var lite på tårna, men det var inget som bekymrade dem.

På söndagen återsågs vi utanför Härlövs kyrka, där John skulle döpas. Han tog det med ro, som alltid och var helt uppslukad av kristallkronan i taket. Sedan sov han en stund fram till paketöppningen, under tiden vi fikade. Elin åt av alla sju sorterna, och mer därtill. Det var riktigt trevligt att träffa alla närvarande släktingar, och till och med Tom var med. Tom är tysk och gammal god vän till Emma, sedan tiden hon jobbade på Island med att plantera skog. Vi har träffat honom flera gånger tidigare.

Tiden löper på och just nu önskar jag att den går fort. Vi har klarat av en veckas konvalescens, med två bandagebyten. Den första kompressen såg ju inte så trevlig ut, helt färgad av sårvätska, torrt nu, men andra bytet var betydligt bättre. Nu en vecka ytterligare på box, men med 5-10 minuters promenad två gånger om dagen. Typiskt det ska regna! ☔️

Första promenaden, om man nu kan kalla det så, var tänkt några minuter fram och tillbaka längs vägen. Nu kom vi inte längre än utanför stalldörren innan Óskadis exploderade. Häst och ben överallt, men övergick efter en stund till tölt på stället. Jag hade tänkt undvika böjt spår, men fick lov att hålla mig på gårdsplan för att det inte skulle gå helt överstyr! Dock gick hon med på att gå tillbaka till boxarresten efter en stund och så provar vi igen ikväll.

Hade tänkt fota vår promenad, men hade ju liksom händerna fulla!

Jag hade tur och fick en snabb tid för tendoskopi och upprensning av Óskas kotled på Jägersro Hästklinik. Ju snabbare åtgärd desto bättre prognos, kan man ju tänka, och mindre risk för sammanväxningar. Det hade tyvärr inte skett så stor förbättring i tisdags på dessa 13 dagar med strikt boxvila. Svullnaden hade lagt sig något, men troligen beroende på bandageringen. Hon trampar fortfarande inte ner i trakten och har mycket ont. Ultraljudet visade på en senskada i anslutning till ringbandet. Hoppas, hoppas att den är lindrig!

Jag fick ledigt från jobbet för att åka ner till Malmö i morse. Ingen hade tid att följa med mig, utan alla var upptagna av annat. Mimmi fick arbeta hemifrån för att kunna förbereda för hovslagaren som kommer i eftermiddag. Han var hemom redan i onsdags kväll och tog av Óska skorna inför operationen. Senare på kvällen kom Emma med familj ner för att spendera några dagar hemma i samband med att lille John ska döpas på söndag. Synd då att man går här nere och slår ihjäl tiden. Men det kändes onödigt att lägga tre timmar på att köra dryga 20 mil fram och tillbaka.

Fotade av skulpturerna för att visa Kajsa, som älskar hästar

Så jag har varit på Hööks och inhandlat nya kvastar (åt Ellen att äta upp! Not!😉), bajspåsar, blinkhalsband och hästgodis.

Nya kvastar sopar bäst! Nja jag tycker nog bäst om de väl insopade! 😂

Sen får jag väl spara på pengarna. Jag valde dock att inte direktreglera för 375kr. 😆

Ikväll blir det andjakt hemma hos grannens. Vår jaktgäst får nog ta med egen hund, för säkerhets skull. Man vet ju aldrig hur dags jag kommer hem, och Ellen jagar enbart med sin matte! 😂

En whopper på Buger King🍔🍟, och hur fördriver man sedan tiden bättre än att koppla av i bilen med Islandshästen!👍

Många fåglar finns det där 🎶 – men inte just nu tyvärr!

Min envisa förkylning ville visserligen inte ge sig, men nu började både Ellen och Lisa visa tecken på att löp är i annalkande, så en vecka efter att vi först planerat bestämde vi oss, hastigt och lustigt, för att fara iväg. Det kräver ju inte så mycket förberedelse, faktiskt, att leva på landet i samklang med naturen några dagar. Det mest tidsödande var ju alla förberedelser för djuren där hemma.

Mimmi fick göra en extrarunda hemom på morgonen och fixa morgonutfodring mm. Att få Óska att äta halm var ju lättare sagt än gjort. Så länge den blandades med hö var hon väldigt skeptisk. Inte lönt ansträngningen att sortera ut höstråna, tyckte hon. Det var först när vi öppnade en hösilagebale som hon började äta. Vi hittade en smart utfodringslösning i Tjuvamossens Porta Grayser, som både kunde dryga ut ätandet och underlätta blandandet. Eftersom företaget låg bara en bit bortåt Helsingborg funderade jag på att köra dit och inhandla en tunna, men fick inse att tiden inte ville räcka till, och lade istället en beställning med hemleverans via DHL. Varning på det. Det tog evigheter! Först var paketet i Jönköping. Därefter hade det varit på genomresa i Bjärnum, men befunnits för stort för utlämningsstället och gått vidare till Halmstad, där vi var välkomna att hämta ut det 🤔 eller få det hemlevererat någon dag mellan 10-12.00. En extra semesterdag för det var ingen intresserad av. När jag föreslog att det kunde ta en runda om Norrland, så kunde de visst göra ett undantag och lämna av det på Olof Nils i Bjärnum i alla fall. 😉

Vilken tur då att köpet visade sig vara uppskattat. Det var rekommenderat en tillvänjning på flera dar, men Óska fattade direkt (smart häst!) och började genast äta och dricka bättre. En lila höboll fick hon också, för säkerhets skull.

Jag gjorde en hårinpackning med dusch, snabbpackning med efterföljande grovstädning, och vi lämnade hemmet vid niotiden torsdag morgon. Hundarna sov nästan hela resan, tills vi väckte dem för en snabbrastning, en bra bit ovanför Stockholm. Själva tog vi en matpaus på Max, när jag plötsligt kände hur det kliade på vänstra skulderbladet! Döm om min förvåning när jag upptäckte en fästing som undkommit morgonduschen, och ingen fästingtång fanns med i bagaget. Så typiskt! Då fick jag syn på en välbekant skylt i köpcentrat genom fönstret. Biltema! Räddningen i nöden!

Vi var framme hos Emma och Martin i Aspnäs vid niotiden på kvällen, ett halvt dygn senare. Nästan som en normal arbetsdag! Vi installerade oss i gästhuset, och hundarna fortsatte att sova efter en kvällsrunda i mörkret.

Morgonen presenterade sig i sin allra bästa skepnad, med soluppgång över den dimhöljda sjön, med bergshällarna i bakgrunden.

Efter frukost med barnbarnen begav vi oss ut i skogsfågelmarkerna. Ellen var genast med på noterna och sökte ut duktigt med bra bredd. Vi hade på henne gps och kunde konstatera att hon täckte marken perfekt, men ingen fågelkontakt första förmiddagen, trots att han gått nästan två mil i exemplariskt tempo. Dagen efter gick vi på marker som brukar vara enerverande fågelrika under tidiga älgjakten. De första två hönorna lyfte från skogsvägen redan när vi kom med bilen. Nästa par tog till vingarna innan vi ens hunnit släppa. Max otur! Ingen mer fågelkontakt vart det den dagen, mer än att Ellen markerade var de befunnit sig. Senare hade hon ståndskall på älg, men kom fint på inkallning. En fin dag hade vi i alla fall i vacker natur på högmossen runt den vackra tjärnen.

På väg tillbaka till bilen stod vi plötsligt omgivna av ett hav av knallgula kantareller. Jag trodde knappt mina ögon! Upp ur fickorna med våra gröna ekologiska bajspåsar. När vi fyllt två påsar var vi mer än nöjda med dagen. Ellen hade täckt marken otroligt bra och målat hela gps:en orange.

Ellens 1a släpp Aspnäs S

Ellens 2:a släpp över myren

Ellens 3:e släpp runt tjärnen

På lördagkvällen blev vi serverade älgstek, från Martins tiotaggare, med kantarellsås i mängd! Kantarellerna räckte mer än väl även till morgondagens toast! Lyxigt värre!

Vi tog en tur även på söndagsmorgonen, nu uppför berget i skogsmarkerna norr om gården.

Inte heller här fanns en tjäder inom skotthåll. Tomt, konstaterade Ellen. Bara massor av älgslag. Ellen provade följa ett 600 meter, men vände sedan om och kom lydigt på inkallning. Denna dag fyllde vi påsarna med trattkantareller. Dessa hade vi dock inte tid att ta hand om utan gav dem till Lars och Ruth-Marie, som bjöd till middag på älgrullader söndag kväll! En mysig och avkopplande kväll med mycket prat och vacker utsikt över sjön.

Måndag morgon, efter vi hejat av Martin och flickorna på väg till dagis och förskola, lämnade vi lille John och Emma för hemfärden söderut.

Han är bäst! Han är en röd liten häst, och Imds sista föl, därav namnet. Han är ju lillebror till alla de andra. Och, jag fick namnet godkänt! Grattis till det, Susanna! Han kanske rent av är en keeper! Nej nej nej! Det måste ju vara någon mer som längtar efter en lillebror! En häst med allting rätt! Han föddes perfekt på dagen som beräknat! Och han är så vacker och en sådan trevlig individ, med en så positiv utstrålning och nyfiken personlighet måste han ju bara bli nåt stort!

Litli Bródir från Gåvetorp

Nu är det väl ändå höst! Älgjakten har börjat i norr för flera veckor sedan. Leif hade valt att avstå i år och istället resa upp med mig och Ellen för att träna på skogsfågel. Så skulle vi ju få träffa barnbarnen och bekanta oss med den lille nye i barnaskaran. Planeringen pågick för fullt när jag blev alltmer sjuk och då sätter värken in, som ett brev på posten. Nåväl med lite vila så löser det väl sig.

På tisdagkvällen upptäckte Mimmi att Óska var rejält halt höger bak. Men, de sprang ju knappt när vi bytte hage i söndags! Innan dess red vi ju en kort runda, mest bara skritt och lite tölt/trav. 🤔 Vid släppet till sista beteshagen filmade jag fölungen, så jag såg inte så mycket av de andra, och inget spring blev det. När jag nu kikade på filmsnuttarna syntes det ju tydligt att Óska inte gick rent. Skit skit skit! Vad kan ha hänt? Skadade hon sig på den lilla skitrundan, utan att jag märkte!? Nu var jag ju sjukt förkyld och under isen. Åka iväg ensam med häst till vet var otänkbart. Hur akut kan det va? Ingen temp, men svullen senskida. Jag ringde Equimed och hade sådan tur att Ursula var på vårt håll ett par timmar senare! Hon konstaterade snabbt att Óska fått en översträckning i kotsenskidan. Det fick bli strikt boxvila och antiinflammatorisk/smärtstillande, så cortison på det. Jag som hatar spruta i leder. Men, det skulle kunna halvera läkningstiden, och om man måste välja mellan pest och kolera, så hellre det än magsår. Men, först måste hon gå ner i vikt, för att inte spruta fram ett fånganfall. Så halmdiet får det bli. Stackars Óska, från en ny frodig beteshage till halmdiet på box. Inte populärt. Leif fick hämta en superfin halmbale hos bäste grannen Jörgen, och så lite hö att lura ner det med. Men, det tar lite tid att vänja sig. Butta med äppemos däremot! 👍 Det är smaskens, säger hon som älskar allt i spruta, avmaskningsmedel eller vad som.

Vi fixade en box att byta med, så kommer snälle Jörgen och puttar in mat mitt på dan, så att Mimmi bara behöver komma morgon och kväll. Allt var planerat och förberett för vår avresa. Bara min förb…. förkylning som inte vill ge med sig. Efter all denna oro mådde jag inte bättre precis.

När vi var nästan färdigpackade, och bara dusch/hårtvätt och sängen väntade, bestämde vi oss för att stanna hemma!🤧

Nu är jag hjärtinnerligt trött på insekter i allmänhet, och flygfän i synnerhet. Vi har haft Anticimex ute minst en gång om året för att befria oss från alla getingar som envisas med att ta vår boning i besittning. Stora som små bygger de sina bon. Om de ändå kunde hålla sig där, men nej. De ska tvunget flyga in och terrorisera dessutom. Hundarna har blivit stungna otaliga gånger. Inte för att det biter på Ellen, men i alla fall! Hon biter dem och de sticker henne, i munnen. Inte så kul. Värst är alla bålgetingar, som knackar på rutan när man har lyset tänt inne på kvällarna. De är enorma. I jämförelse:

Denna fick Leif avlägsna för att jag skulle kunna (våga) gå in på rummet. Jag vet, de är fridlysta, men det var i självförsvar. Och vad skulle den inne och göra!?

När vi kommer hem från Lund framåt sju, och kastat i oss nåt ätbart, får vi ta varvet runt hästhagarna för att kolla upp hästarna. Fastän det varit dagsregn i flera dar är de översållade av styngflugeägg. Det vill säga inte alla, men Tekla och Ófeig. De andra har några här och där. Ófeig och Tekla däremot tar det evigheter att befria från eländet!

Mot slutet av veckan blev vädret sämre och den strida strömmen av getingar utanför fönstret avtog något. Det medförde även att antalet styngflugeägg på hästarna minskade. Det underlättar betydligt en fredagkväll när man kommer hem sent från jobbet, efter att ha handlat. Det har varit en jobbig vecka, så när jag dukade av och gick ifrån TV:n med händerna fulla glömde jag gå tillbaka och stänga av, tydligen. Jag vaknade mitt i natten av en hund som skällde upprört. Varför bara en? Vi har fyra! 😳 Så var det Lisa! Hon tystnade efter en stund och jag somnade om. När hon satte igång igen flög jag upp ur sängen. Nu var hon riktigt ilsk och det lät som att hon gick lös på någon. En inbrottstjuv? Vem vet vad de gjort med de andra! 😱 Jag sprang nerför trapporna och in i vardags rummet, där Lisa tittade på TV!!! De dimhöljda bergens gorillor! Lisa haatar gorillor, i alla fall när de betér sig, och det gör ju gorillor! 🦍 Jag stängde av TVn och sedan var det lugnt resten… 😴

Ófeig är dräktig med Sörly från Skaneyland 🤩, konstaterat på ultraljud måndag eftermiddag! 👏🏻👏🏻👏🏻 Åh,så himla bra! Såå lycklig! Jag körde och hämtade hem henne direkt efter jobbet, innan Daniel kom och skodde på Andvari fram. Han hade börjat halta lite till och från för ett par veckor sedan och det visade sig vara en hovböld. Såklart! Precis när det började närma sig skoldags! Den läkte dock ut på en vecka, med omläggningar och boxvistelse, och med skor på fick han gå ensam i hagen några dar innan avfärd. Vi har hört mycket gott om Marcus och Madde, och jag gillar verkligen folk som återkopplar direkt när man kontaktar! 👍🏼

Så lördag morgon bar det av till Dirhuvud för inridning/visningsträning/försäljning, eller vad det blir av det. Förväntningarna på denne herre är stora!

Förutom en extremt god stam har han en otroligt bra exteriör, med en sjukt bra front, som dock inte syns så bra på denna bild. Men en hel rad med fullt godkända uppställningsfoton (framför blå dörren) blev det på fem minuter innan lastning (trots problem med motljus)!

Andvari från Gåvetorp

Vi var taggade till tusen och väl förberedda med både en plan B och C, ifall han inte skulle gå på transporten. Även Leif hade fått stränga order om att agera snabbt med att hämta resesällskap (Gimli) längst ner i hagen, om så skulle behövas. Döm om vår förvåning, när han bara klev på!!! Utan minsta tvekan! Han bara ställde sig där och undrade. Vad väntar ni på? Kör! Han har ju varit sjukt motiverad länge och tyckte nog det var på tiden att han får bli ridhäst! Lille vännen! Han skötte sig exemplariskt hela resan, med stopp och allt, och klev av fräsch som en nyponros och lugn som en filbunke. Han fick vila lite i en box en stund, men inte minsta svettdroppe i pälsen hade han, trots att det var stekhett ute. Vi kikade på temperaturmätaren senare och den visade på 28° klockan halv sju, och 20° klockan 20.00. Phu!

Leif ringde när vi nästan var framme och undrade hur resan gick. Egentligen ville han berätta att han haft spekulanter hemma, på lillebror. Han hade inte ens vetat om att vi lagt ut annons! Uups! Och där stod de och ville kika. Det var nya grannarna, från andra sidan bäcken, som var intresserade. De hade kollat upp vår avel och fått rekommendationer. Så det lät ju lovande.

Men, ni ska väl ändå inte sälja den svarte, säger han sen!? Nä, det ska ni väl inte?

Nu vart det annat ljud i skällan! 😉

I dubbel bemärkelse, eftersom det även var Ellens första jakt! De hade tjuvstartat lite innan vi kom fram, så Ellen fick provapportera en nyskjuten and, så hon visste vad det handlade om. Sedan satt hon duktigt på pass och väntade. Skyttarna blev instruerade att ta det lite piano nu första jakten, och bara fälla ett vilt åt gången, och det skötte de perfekt. Precis lagom med tre skottillfällen på tre änder och mycket passivitet dessemellan. Ellen var imponerande snabb och effektiv. En riktig viltfinnare faktiskt. Hon hängde bara någon sekund på första, innan hon plockade upp och trots en extra lov la hon inte ner på hemvägen. Raka vägen hem, får vi jobba på, men näsarbetet var top notch!

När vi går förbi. De brukar ropa ”Oj, vilken fin drever!”

Men inte fick hon något ck, Lisa. Varken denna helgen eller förra. Trots att kritiken förra helgen nog var den bästa hon fått nån gång! Den innehöll en enda negativ kommentar, om att nospartiet kunde varit något mer ifyllt! Och hon är då inte snipig, utan har en ganska rejäl underkäke. Men nu är hon tjock! Kanske till och med lite i överkant (inte illa för att vara kräsna Lisa) och då ser ju huvudet genast lite mer elegant ut. 🙄 Rackarns! Bantar henne gör vi inte! Vi får hoppas på nästa helg i Örkelljunga, tänkte vi då, och då lämnar vi hussen hemma! Så pip-Lisa kan fokusera lite bättre på att charma domaren! Då var det dryga 50 drevrar anmälda. 10 tikar i bruksklass och det delades ut bara två ck. Lite snålt kan jag tycka, med den kritiken, men kanske denna domaren tycker som jag att, fastän man nu lyckats få ner storleken, väldigt snabbt, genom att avla fram rätt mankhöjd, trots bevarad höjd baktill, så gör detta att de ser ut som dragsters i rygglinjen. De är rejäla i benstommen med så bred och platt bröstkorg att de rör sig som paddor fram. Ska drevrar se ut så kan Lisa gott få lov att förbli utan sina championat!

Det var lite struligt med Ófeigs brunster till en början, men nu är hon i alla fall betäckt två gånger, så nu kan vi bara vänta, och hoppas på att hon är dräktig. Hon ska ultraljudas om drygt 17 dar, så tills dess får hon stanna kvar på Skaneyland. I och med det har jag haft lite mer tid åt att rida Óska. Och fastän jag rider en gång i veckan blir hon bara fetare! 🤣

Denna helg blev det emellertid inget ridet alls. Regnet har öst ner här hemma, så utställningen i Örkelljunga gick åt fanders. Med en domare som gjorde hela bedömningen på bordet och Lisa som helst bara ville backa av det, blev det inte bra. Inte heller Åsedadomaren ville dela ut nåt ck. Fast då gällde det hennes glada svans. Kort och brant kors har hon inte. Däremot var det flera som spontant kom fram och tyckte hon var väldigt vacker. Ja, det är hon! Fantastiskt flott, stram och showig. En riktig Eye catcher, och det är mer än man kan säga om en del stackars ledsna krakar som blir runtdragna i ringen, med svansen mellan benen. Det är nästan bara Lisa som är glad, sa Mimmi. Jag missade helt placeringen av den stora jaktklassen när Lisa åkte ut. Då kom det nämligen fram en man och ville fota henne! Bara för hon var så fin och trevlig. Han undrade om vi planerar några valpar på henne. Jo då, men hon skulle ju ta sina titlar först, hade vi tänkt. Men nu har jag tänkt om. Efter jaktsäsongen får det allt bli en Lisa-kull. 🐶

Jag kom på härom dagen att jag missat anmäla till nästa veckas 40-årsjubileum på Ingelstadskolan Jordbruk. Jisses vad tiden går! Och idag firade vi svärmors 90-årsdag uppe i Alvesta. Där blev jag förväxlad med äldsta dottern Emma, när jag och Mimmi hälsade på Leifs kusin. Det var väl den bästa komplimang jag fått nån gång. Men jag blev snabbt nedtagen på jorden när han senare undrade vem som var äldst av mig och min åtta år äldre syster. 🤣

Systrarna med sin snygga mamma!

december 2019
M T O T F L S
« Nov    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: