Inside and out

När det på allvar började närma sig sista dag för besiktning for vi iväg till Besikta, med bil och släp. Eftersom jag blev övertalad att köpa ännu en XC70 med avtagbar dragkrok, istället för med fast, ville jag inte köra själv. De är så kass, och jag vägrar montera den av och på, och då går det som det går. Sönder! Men man kan inte stå och strula med en dragkrok om något akut skulle hända. Då räcker det med att koppla transporten. Alltså gick den inte att låsa igen, när de haft den av, och därmed blev det ingen hästresa förra helgen. Det blev ingen resa denna helgen heller, eftersom det skall införskaffas reservdelar och nya däck. Och sånt tar tid.

Hästresan var tänkt till Ljungskile, för att hämta hem Andvari från inridning. Vi hade ju funderingar på att han skulle få vara kvar som hingst. Men när brunstsäsongen började blev han alltför jobbig, och jobbiga hingstar vill vi inte ha! Nej tack! Nu är han en ursnäll och trevlig valack, precis som han var som hingst innan brunstsäsongen. Tänk vad hormoner kan ställa till! I vilket fall har vi nu lagt ut massor med pengar på inridning av hingst, kastrering, sommarvila och igångsättning, så känner att det pris vi kan få ut av honom som nyinriden inte matchar hans potential. Därför tar vi nu hem honom, så jag kan utveckla hans gångarter, och kanske satsa på lite småtävlingar vad det lider.

Min nya

Det känns precis som att jag ska köpa ny häst. Jättespännande! Men det ska jag ju inte. Jag ska alltså bara hämta hem vår käre Andvari, som varit på internat vääldigt länge. Så länge att han känns som ny. Så fort vi har bil, med fixad dragkrok, nya däck, samt utbytt el i transporten. Alltså nästan helrenoverat ekipage – from inside and out!

Den skyldige 🤔

Efter en natts dålig sömn önskar jag inte bli påhoppad det första jag stiger upp, med någon annans prioriteringslista över vad jag ska göra. Därför väntar jag med att stiga upp tills det är tyst i huset. Först får katterna sin frukost. Hundarna har fått mat och är rastade, så det är bara att slänga på kappan och ut och fodra hästarna. Hingsten står på stall över natten och vill ut, och resten av gänget får sitt hösilage utportionerat. Idag struntar jag i att tempa slynglarna. Nu har det gått två veckor efter helgen sedan Ursula kastrerade dem. Leffes sår klistrade igen, så det fick öppnas upp och tömmas, och efter det har han fått butta, efter vilda protester. Jag blandade inte i äppelmos, vilket hans moder hatade, utan vaniljyoghurt och gav med hjälp av en kapad spruta direkt i munnen. Jag tror det var själva manövern han ogillade, men då vet man vad det hamnar. Tempen gick i alla fall ner, liksom svullnaden.

Väl inne i stugvärmen fixade jag min egen frukost. Två halvor av en träig rågbulle med ost, samt två dadlar. Samma dag ut och dag in, om jag inte äter gröt. Den där tråkiga brödbullen går inte att få köpa online, så jag köper vad de har i affären en gång i veckan. Å så kaffe såklart! Men så kom jag på att jag behövde datorn. Ellen hade gått i förväg och sov redan i TV -soffan, där vi sover/äter frukost tillsammans.

Vad saknas? mer än att jag inte hällt upp kaffet, och lagt på dadlarna?

Maja hade för säkerhets skull gjort den sovande Ellen sällskap i rummet, och kan bara berätta att jag faktiskt kan lämna min frukost bredvid Ellen utan att hon rör (för det mesta! 😉). Hon har gjort det så det räcker. Förövaren åkte ut i köket och jag fick fixa ny frukost. Katterna åkte ut först!

Jag kan dock inte friskriva Ellen helt, från att ha knyckt Mimmis fikamacka i torsdags eftermiddag. Jag hörde ett rytande från köket och hade plötsligt hela Ellen sittande i givakt i mitt knä! Hela resten av soffan var ledig. När Mimmi visade sig i dörren gick det inte ett frimärke emellan oss när hon sökte skydd. Jag tyckte också att Mimmi var läskig, men tänkte inte på då att det kunde varit Maja som var den skyldiga, eftersom Ellen tog på sig skulden! 🥰

Idag helgar vi vilodagen

Jag ligger lite efter i skriveriet, så passar på idag, när ändå benen är trötta och stumma efter gårdagens promenerande i betesfälten.

Det låg till så att Leif var nerbjuden på harjakt till Österlen. Men så fick ena jaktkompisen förhinder, så markägaren och Leif skulle jaga själva. Då var Leif så fräck och frågade om jag fick komma med och träna hunden istället. Utan bössa. Det gick bra! Alldeles infernaliskt bra! Vi fick den mest ypperliga träning som tänkas kan, i att harar är de mest otäcka varelser som kan uppenbara sig på ett fält. Och att alla gubbar och tanter blir förskräckligt arga när de dyker upp, så det är bäst att stanna och jaga fågel istället. Åh, det var mycket roligare! Då var alla så nöjda och glada, och Ellen fick ägna sig åt sina pointerrevieringar, tills hon själv upptäckte att matten var ”försvunnen” och hon lärde sig att vara uppmärksam och hålla reda på matten istället istället. Så fick hon även gå i par och lära sig sköta sitt! Basta!

Vilken fantastisk dag, tack vare Lars-Åkes eminenta vägledning! Åh vi är välkomna åter! Bara det! 🙏

Så idag vilar vi, och vickar på nyklippta målade vintertår! Det ska man göra innan man vandrar milavis i högvuxna betesfält, har jag lärt mig.Aj aj!

Uppdatering

Nu är alla våra hästar med bland ”Våra hästar” på hemsidan. Den är gammal och omodern, säger Emma, så nu får vi bygga en ny. Som jag själv ska sköta. Vi tackar Emma för allt arbete hon lagt ner. Det är guld värt.

Vete fåglarna vart ”Bimlens” originalfoto tagit vägen. Men han är så fin så vi tar med det avfotade.

Gimli från Lillesjö

Så lyckades vi även fånga yrvädret på bild. Vi tog en hel drös fina uppställningsbilder, som trots nyansatt vinterpäls och överhull blev riktigt fina.

Tekla från Gåvetorp

Jag har aldrig tagit något bra uppställningsfoto på Óska och nu kommer hon ju aldrig att bli fit igen. Juliane var här och kände igenom henne, och nu får jag väl ge mig. Den slimma formen är ett minne blott. Jag har ett foto på stallgolvet, efter fölavskiljning, sommarbete och skrittrehab i vinterpäls var hon ändå så fin! ❤️

Óskadis från Gåvetorp

Så ett foto av kronprisen…

Leiftri från Gåvetorp

Leiftri har dock, efter många om och men, blivit av med kronjuvelerna, samtidigt som Lillebror. Lillebror som inte är så himla liten. Veterinären undrade om han är väldigt stor för att vara liten! Ja, jättestor är han, så det är inte Leffe som är liten (för att vara stor 😂), fastän de är jämnstora. Nu ska de snart få leka ihop igen, tillsammans med Gimli, så snart såren är läkta.

Kanske kommer det hem en kompis till, eventuellt, om att utifall han inte blir snabbt såld. I så fall får han bli min ridhäst i vinter/vår, tills han är ordentligt inriden och färdig för tävlingsbanorna…

En annan storebror, Nói från Gåvetorp, har gjort en fin premiär med sin nya ägare genom att vinna töltklassen med fina poäng. Stort Grattis till det och lycka till i framtiden!

Bättre Lycka! 🍀

Tyckte det var märkligt att ”nästan” hela lönen fanns kvar vid förra löningsdags. Kände mig stolt och nöjd med att inte ha spenderat något i onödan. Så tog alla mina hårprodukter och hudrengöring slut på en gång, samtidigt med hästarnas alla vitaminer och mineraler samt insektsmedel, innan det frusit på. Tänk den glädje som varar.

Jag bad om hjälp på fejan med att hitta bra matchning till Óskadis nästa planerade föl, och fick nästan inga svar som motsvarade mina önskemål. Dock har jag planer på en hingst som har allt man kan begära, resten står Óska själv för. Blir det inte så så får det bli Frodi igen (tydligen svår att matcha 😉). Till Ófeig gör vi ett nytt försök med Mettes Sörly från Skaneyland, och hoppas på bättre lycka nästa gång. 🍀

🏃🏽‍♀️-tikarna 🙄

Så kom dagen, eller dan före dan, som skulle blivit Ellens och min jaktprovsdebut på fältprov. Om inte om hade varit. Lisa satte igång att löpa i måndags och, som ett brev på posten (fast istället för en veckas leverans), satte Ellen igång dagen efter. Löptikar är såklart inte välkomna, även om jag hört att man kan söka dispens. Vi hade ju även anmält till prova på-prov som idag, och fick efter ett första avslag veta att vi kunde få släppa i par med annan tik. Men då hade jag redan insjuknat med halsont och feber, så det hade ju skitit sig i vilket fall!

Det var mycket på gång denna helgen, som jag valde mellan. Jag hade funderingar på Kalles canicrossevent på Hovdala på söndag, men det blev fullt direkt. Så hade jag velat vara med på Vignir-kursen hos Mona och Malin, samma dag, och blev uppsatt som reserv, ifall ifall. Nu är ju inte Ófeig riktigt färdig för kurs än, men får hoppas det blir fler gånger. Jaktdebutantprovet fick det bli som prio ett. Och se, nu slapp jag fundera!

Lisa skulle ju paras på detta löpet, men ingen hade väl trott (eller önskat) att hon skulle sätta igång och löpa precis inför jaktsäsongen. Speciellt som det var ett år mellan de förra. Nu får det vänta tills våren.

Så planerar jag en fölung på Óskadis. Därför letar jag nu efter en hingst med likartade gångarter och rätt förtjänster att väga upp hennes brister.

Jag var på avelmöte i Flyinge, en sen kväll efter jobbet, där Heimir höll ett mycket bra föredrag om avelsvisning, de nya bedömningsgrunderna och ändrade blupen. Det var mycket intressant och givande, och fastän vi hade lov att ställa frågor kände jag mig till slut nödsakad att be om ursäkt för alla mina inlägg. Som väl var visade sig församlingen, och Heimir, vara tacksamma för det och att få svaren på alla mina frågor.

Några brandväggar

Mimmi har lovat hjälpa mig igång med en ny hemsida, så enkel att jag kan sköta den själv. Undrar om det existerar så enkla. 😂 Den nuvarande skötte Emma på sin Mac och hon har lovat uppdatera en sista gång, så att i alla fall alla ”Våra hästar” finns med. 😄

Våra hundar -Amos

Olydiga o jag på kurs

I lördagsmorse var jag glad att vi har trygga orädda avkommor efter Frodi. Jag skulle leda ut Lillebror och upp i hagen. Leif hade satt igång åkgräsklipparen på gårdsplan och var döv för omvärlden. Jag tänkte att så länge den står still där den är är det ingen fara. Då, for Leif iväg rätt framför näsan på oss, ner mot uppfarten, vänder, och ser oss. Sedan pekar han uppåt hagen dit jag ska med hästen, jag nickar (vi ska dit!), och han kör förbi oss dit 🙄 och parkerar åbäket precis vid grindhålet, med motorn igång! Jaja, vi går efter. Lillebror tittar storögt och knatar på. Då gasar han upp vrålåket bakom oss, med stenarna knattrande runt bladen kör han iväg. Vi kom snabbt in genom grindhålet. Suck!

Lillebror

Kan ju erkänna att jag glodde argt på mannen och undrade vad han höll på med. – Jag trodde såklart det var Frodi, muttrade han! 🤣

Så var jag iväg igen, söndag morgon, mot nästa projekt. Dvs projekt Jaktlydnad! Detta var bara början, på en följetång. Revieringen bättrade sig för varje släpp 👍 allt eftersom dagen gick. Med lite konkurrens blev det bra driv i steget. Sedan sprang hon på den förgjordade haren. Haren sprang, å så gjorde Ellen…. De försvann i fjärran. Som ett skepp över kanten. Det värsta var att hon var lika glad när hon kom tillbaka. Jag bestämde då att detta var sista gången, hon sprang på hare, utan att få på moppo. Senare efter en riktigt bra uppföljning på fågel, gick hon iväg på resningen. Som om det inte var nog, jagade hon vidare på egen hand. Å som grädde på moset vände hon åt motsatt håll, när jag vrålade på henne, hundra meter innan hon gav sig. 😡😤🤬

Lika så bra

Då var de dax igen. Pinne i gommen på Imd, för fjärde eller möjligen femte gången. Vi kollar henne då och då och det har väl klarat sig nästan ett år sedan senast. Men i torsdags märkte vi att hon tuggade avigt. Fram med grimma och ficklampa, åh där satt den rackarn, fastkilad. En mjuk böjlig sak med barken kvar, så troligen nyligen ditkommen. Distriktarn Rebecka kom morgonen efter och fixade bort den. Därefter fick Imd stå kvar i stallet och kvickna till, med sällskap av Oska.

När jag släppte ut dem i hagen igen upptäckte jag något märkligt. Båda övertrådarna på varsin sida stensatta diket var nerrivna. Undertråden var hel. 🤔 Vem kan ha åstadkommit detta? Jag fann stora spår snett igenom obetade hagen, rakt mot hästarnas vattentunna. Kom på att Leif berättade att Tekla och Ófeig rymt ur hagen på morgonen. Han och Maja vallade dem till en gräsplätt, så fick hon vakta där medans han lagade tråden. Gråben har härjat i trakten och är starkt misstänkt. Men vargar hoppar inte gärna! Älg tror jag inte och det är ingen rådjurspassage där. De skrämmer dessutom inte mina hästar ur hagen. Ett lodjur månde!?

Vem har denna vägen vandrat?

Så for vi på Änghagas unghästmönstring på Helgagården. Jag fick med mig både Leif och Mimmi, ifall ifall det skulle bli problem att lasta. Men icke sa Nicke. Leffe klev på galant som aldrig det. Visningen gick nu inte så bra som jag hoppats. Leffe har tjockat på sig dessa månader när han inte haft Lillebror att leka med. Benen har blivit korta och den långa slanka halsen kort och tjock. Vojne vojne, nu åker kulorna! 😱 Lika så bra! Inte ville han röra sig heller, mer än lite nödtorftig trav och galopp, trots viftande smällande spön med diverse tingel tangel. Han gav oss fingret helt enkelt. Han är inte så lättstressad denne man. Hela vägen tillbaka till transporten bjöd han på fin tölt.🙄

Leffe och jag

Förra helgen var Ellen och jag på kurs i fågeltagning. Det var två intensiva dagar och till slut trillade polletten ner! Matten vart så till sig att hon väl hemma testade av lydnaden med diverse störningar och vart så imponerad att hon dristade sig till att anmäla till klubbens prova på prov sista helgen i september. När det sedan var sista anmälningsdag för debutantprovet söndagen efter, var ingen tid att förlora. Den slank med. Vi har ju drygt två veckor på oss att träna på fram tills dess! 🤪 Nåja, friskt vågat är hälften vunnet. Idag blev vi erbjudna att komma med på träning på söndag hos Louise och Christo! Såklart vi kommer!

Tralla lalla la, våran Lillebror ä bra!

Har vi riktig tur nu så har styngflugorna gett upp för i år. Det vore nästan för bra för att va sant. På fredagen gick hästrundan som en dans. Inga flugägg på någon häst. Man hade till och med hunnit rida, om det inte varit fredag och jag skulle hämta maten i Hässleholm.

Det funkar bra i alla flockarna. Eller vad man ska kalla dem. Hästarna går två och två i år, och det fungerar med lyckade matchningar. Jag vågar inte släppa ihop alla stona än, eftersom jag är lite för rädd att Óskas skada ska gå upp. Jag ska ta ut Juliane att kolla henne i ryggen om några veckor. Sedan får jag väl börja skritta henne igen. Vi ska fylla på ett nytt lager stenmjöl på banan. Rätt sort denna gången, så det blir steenhårt. Så kanske jag kan rida henne där sedan i vinter. Imd hinner jag inte sätta igång, hon får nog bli sällskapsdam i fortsättningen. De funkar ju bra ihop, mor och dotter, i sin nedbetade hage med lösdrift.

Ófeig rider jag när jag hinner. Hon är en riktig krutdurk, med eller utan kondis. Fullt ös, medvetslös! Tekla är tre år och får vänta ännu ett år på att bli ridhäst. Vi hinner inte ta tag i henne i höst. Men hon vill verkligen bli tävlingshäst. Hon är snäppet värre än Ófeig. Springer vart hon ska. De går tillsammans på bete och blir instängda i fägatan utanför sin lösdrift om nätterna. När jag öppnar upp om morgnarna bränner Tekla iväg som skjuten ur en kanon. Hon är den roligaste hästen vi haft någon gång, säger Leif. Henne säljer vi väl inte? På kvällarna vallar man Ófeig framför sig mot lösdriften. Tekla går lugnt kvar längst ner i hagen och betar in i det sista. När Ófeig har bara några meter kvar galopperar Tekla ifatt, och kommer alltid först i ”mål”. Likadant varje kväll. Igår började Ófeig trava sista biten. Då blev det fart på Tekla. Hon brallade iväg i full kareta och hann precis om Ófeig sista metrarna. En riktig tävlingsskalle har hon. Hoppas hon har pass!

Ófeig och Tekla

Lillebror går med Gimli om dagarna och står inne med Fródi om nätterna. Då går Gimli på stora betet med Leffe. Leffe skiter i vilket. Han klarar sig själv. Typisk Frodiavkomma, de går för sig själva. I morse när jag släppte ut Lillebror i hagen glömde jag kolla så Leif hämtat upp Gimli. Det hade han inte, märkte vi på kvällen när Lillebror skulle in igen. Bra karl reder sig själv. Förförra helgen verkade jag honom runtom, utan krusiduller. Snygg är han också, högbent och långhalsad. Bådar gott.

Litli Brodir från Gåvetorp

Leffe har vi anmält till unghästvisning om ett par veckor. Han är tyvärr inte lika flott längre, efter att ha gått ensam halva dygnet och tjockat på sig, utan att ha någon att bråka med. Fast det gör inget om det inte går bra. Desto enklare att kastrera då. Vi har ändå inga ston att använda honom på.

Jag har i alla fall fixat fötterna på både honom och Lillebror, idag för andra gången på två veckor. Lika duktiga båda två! Hovarna växer så det knakar när det är sommar och man får bra grejer.

Mina egna fötter har jag ju också fixat. Om man beställer sandaler när sommaren nästan är slut kostar de bara halva priset. Blir bara lite kallt om tårna.

Skorna är huvudsaken!

Därefter var den hundarnas tur. Vi klipper klorna och fixar tänderna varje helg, sedan äter man godis! 😋

Det var bara Leif och katterna som slapp undan!

Den där Ellen 🙄

Idag har Ellen inte apporterat räv. Leif kom i söndags morse och meddelade att om jag ville Ellen skulle få apportera räv fick jag komma med upp till Röshult så fort jag ätit frukost. Det ville jag ju. L drog ett släpspår och Ellen spårade jätteduktigt. Men, apportera räven ville hon inte 🤮. Hon vägrade kännas vid att där fanns något över huvud taget och var strängt upptaget av allting annat runtomkring. Hon har för dålig rovdjursskärpa, vidhöll L. Hoppas då att hon kan låta bli katterna i fortsättningen! 😒

Sedan tänkte jag inte så mycket på det, utan bestämde att hon får väl slippa bära runt på Mickel, så väljer vi annat på proven. Tisdag morgon fick jag meddelande att det fanns en plats kvar på prov i eftersöksgrenarna på Toppeladugård, samma kväll, om jag var intresserad. Visst ville jag det. Passade ju bra eftersom detta var min korta arbetsdag. Tänkte ju bara inte på tiden hos frissan, men det måste ju gå. Nu hade jag ju lite dålig koll på tiden, så var ohjälpligt för sen att hinna till samlingen vid 17.00. Jag ringde och meddelade sen ankomst, men gps-damen vänder och vrider och fixar nio minuter hit och dit, så jag var när allt kom till kritan nästan i tid. 🤔

Allt var frid och fröjd, en stund, tills Ellen skulle gå spåret. Eller inte gick spåret, utan vimsade runt, trodde vi, både domaren, provledaren och matten. Hon fick flera försök, men hittade ingen kanin. Kunde det vara så att hon var rädd det skulle ligga en räv vid spårslut! 🤔Vi fick ge upp, men valde ändå att göra vattenapporten.

Där gjorde hon ifrån sig ungefär som förväntat. Letade bättre väg ner till vattnen, men bara en gång. Simmade raka spåret tvärs över dammen, men passade på att missa anden och pejla av om det möjligen kunde finnas nå mer på andra sidan land, när hon ändå var där, innan hon apporterade anden, tänkte ta landvägen hem, men kom på inkallning, klev upp på stranden ända fram till mig – och droppade fuglen vid mina fötter! 😳 3 poängs avdrag (från 10). Vid närmare eftertanke kunde det gått ännu sämre. Lika bra att passa på och strula när ändå spåret gått åt fanders! 👍

Efteråt kom spårläggaren fram till mig och berättade att Ellen visst spårat, drygt halvvägs och klarat svängen. Han hukade sig då ner i det höga ängsgräset – och kan va så att hon blev skraj då och vände på klacken! Det kunde ju varit en 🦊. Man kan ju bara spekulera!