Det kan vara svårt, tråkigt och ta emot, oavsett det gäller en otränad häst eller stallrengöring. Det viktigaste är att det sker långsamt och metodiskt. I alla fall om det gäller en häst som inte blivit riden på lång tid. Den ska ridas i skritt, på hårt underlag, under utökad tid, innan man växlar upp till annan gångart. Detta för att stärka upp senor och ligament inför hårdare träning. Nu är det nog lite skillnad på stora bruna och islandshästar. Vi rider ju nästan aldrig på mjuka djupa underlag och tölt är ju i princip bara en högre hastighet av skritt. Men jag gör vad jag kan för att övertyga Ófeig om att ju mer bråttom hon har, desto längre rundor måste vi rida. 😉 Å flugorna är envetna, hon vill helst springa ifrån dem.

Stalltvätten tog sin lilla tid. Om man bortser från allt bortsopande av damm och spindelnät, vilket Tobbe hjälpte oss med dagen före, så tog sprayning med handspruta, skrubbning med skurborste, högtryckstvätt av tak, fem stora boxar med galler, en spolspilta, stor stallgång i vinkel samt bortsopning av vatten, dryga 12 timmar för Mimmi och mig. Det hade såklart gått fortare med ryggsprutan, om den kommit fram med snigelposten. Den gamla hade gåttisönder. Men å andra sidan använder vi denna gång högtryckstvätt istället för slang kopplade till långborste. Det var oerhört tungt, för att inte tala om hur blött det var att få allt vatten över sig och in i jackärmen. Fint blev det i alla fall, det som blev kvar av målarfärgen. Nästa gång får vi väl bättra på lite kulör, men det får dröja!

Dagen efter var man som stel som en torr disktrasa. Vilken tur man bara skulle ut och åka häst 35 minuter. Bästa massagen! 😙

Största möjliga tystnad! Det är så fantastiskt skönt, att få en stund för sig själv på morgonen med sin frukost, utan yttre störningsmoment, efter att man fixat hästarna. Att få luta sig tillbaka i soffan, med bara klockans tickande i bakgrunden samt andetagen av en snusande vorsteh vid sidan om, och tänka sina egna tankar.

Det är samma på kvällen. Leif och jag har inte precis samma smak av TV-utbud, så jag går upp och sitter i sängen och kikar på play på laptopen istället, samtidigt som jag äter något. Så pausar jag och går ner och borstar tänderna. Efter det tittar jag på slutet. Igår var det något i skogen, sa hästarna. Först var det Andvari som blåste, med någon minuts mellanrum, efter att han lyssnat in. Han går just nu ensam utanför mitt fönster, tills stygnen ska tas på torsdag. Sedan började stona också bli oroliga och låta borta i sin hage. Mimmi, som tar sista passet, lovade skrämma bort eventuella älgar eller vargar när hon gick förbi. Men allt var lugnt, förutom ugglorna som hoade. Själv vaknade jag halv tre, sittande i sängen med lampan tänd och datorn stängd i knäet. Jag hade somnat innan jag ens öppnat den! Det är fördelen med play. Ingen stress.

Igår red jag Ófeig för första gången efter dräktigheten. Sadelgjorden gick näppeligen om den runda magen, men hon har ändå vältränade bukmuskler, så efter en stund kunde vi dra ytterligare några hål. Jag har tränat henne med dubbellongering och band några gånger och tänkte nu bara skritta några varv på banan, som är fast och bra efter Leif saltat och allt regn. Det tog en stund att få henne att förstå att det bara skulle promeneras. Hon bjöd och bjöd, samt knatade på som att hon skulle med tåget, samtidigt som hon var så mjuk och samlade sig så fint och ville tölta. Men det sparar vi till senare. Nu ska hon skrittas igång på hårt underlag. Helst på vägen, så det får det bli oftast. Jag rider mest fram och tillbaka. Fanken, nu glömde jag kolla på klockan, utbrast jag. ”1 kilometer, tack”, svarade Siri! 🙄

Så boxarest på natten

Ursula sa att sista biten skulle vi följa gps:n, så nu gör vi det och sluta tjata om den där linbanan, bestämde Mimmi. Och säg inte att det här staketet känner jag inte igen! Men det gör jag inte, envisades jag, och det hade jag gjort om jag kört här innan. Nu är vi strax framme, avslutade Mimmi diskussionen. Och det var vi. Vid veterinärens privata bostad! Med lite hjälp av en snäll man, som flyttade sin bil, kunde vi till och med komma runt med ekipaget samt ta oss därifrån och tillbaka till Skånes Lincentrum (alltså lin, ingen linbana). Kan tillägga att vi körde fel förra gången också, men inte lika mycket! Nu var vi alltså på väg till Equimeds veterinärklinik för att ta en leverbiopsi på stackars Andvari, som tappat aptiten igen. Efter svackan förra sommaren hämtade han upp sig och gick upp över 50 kg i vikt på hösten. Han hade bara haft lindrigt förhöjda levervärden då, nu något högre. Men med svaret från England på leverfibros borde han varit knallgul. Vilket han inte är. Han är blank och välmusklad, fast i tunnaste laget. Han ser ut som en tävlingshäst i toppkondition. Nu måste vi gå till botten med det här!

Intet ont anande. Efter lite tålamod klev han på transporten. Vid lastningen på kliniken var han sederad, så då lyfte Mimmi in honom.

Med tamponad som tryck för hålet i magen (det hade blött en del) hamnade han i sjukhage ett par dar. Det blir några vändor fram och tillbaka, eftersom vädret är ombytligt och bromsarna elaka. Men nu äter han igen, både gräs, lusern och hö med god aptit. Måtte han bli bra, min fina häst! 🙏

Idag kom vårt köksgolv. Det blev levererat direkt av företaget och inburet i köket av en ung kille. Fast Tobbe, Mimmi och jag ( i pyjamas och vinterkappa, vid det här laget genomsvett i solgasset. Jag går alltid direkt från sängen ut och fixar hästarna varje morgon, men denna morgon tog det lite extra tid. Andvari ville inte stanna i sjukhagen utan el, så jag hade gått runt halva gården för att stänga elstängsel och kolla varför strömmen inte ville hitta rätt) hjälpte till. Golvet är i vilket fall jättefint! Nästan så man längtar till hösten! 🍂

Leif beställde utemöbler i förra vecka. Ett riktigt klipp, så kvickt gick det! Sedan upptäckte han att det gått lite väl snabbt. Han hade beställt två uppsättningar. Hoppsan! Morgonen därpå kom han fram på telefon och kunde annullera beställningen. De kunde alltså inte ändra antalet. Snabbt la han en ny beställning och tänk, den var 1000kr billigare än dagen innan! 🥳

Igår kom försändelsen med DSV, i tre märkligt små paket. Bäst han öppnar själv, tänkte jag. Jorå, det var ett helt annat möblemang än tänkt, i rottingimitation, och inga ställbara stolar där inte.

Idag har vi klippt häcken. Det gör vi en gång om året. Jag i traktorn med Leif i skopan. Huh, känner jag varje gång vi sätter igång. Jag kör bara traktor en gång om året och det är vid detta tillfälle, så man är allt lite ringrostig. Speciellt med att hantera skopan med allt finlir 3-4 m upp i luften. Tur det är jag som är höjdrädd, å inte han!

Häcken är verkligen kämpahög.

Då, när vi har en meter kvar, med Leif högst upp över häcken, ringer veterinären, som lovar ringa igen om en liten stund. Vi är strax klara, trodde jag. Då fick han soppatorsk. 🤦🏻‍♀️ Men det var ändå ganska snabbt avklarat.

Strax därefter kom DSV igen! Oj, vad nu! Men det var reclinersoffan vi beställde för fjorton dar sedan. Hoppas det blev rätt! Undrar om de hinner komma en tredje gång, med nästa möblemang, innan veckan är slut! Snabba leveranser, kan man väl säga.

Så skulle soffan in också. Leif ringde snälle starke Göran, som alltid ställer upp. 🙏 Jodå, jag kommer! Är det bråttom, undrade han. Nej, kom när det passar, svarade Leif. Varpå Göran stod på trappen efter tre röda! Undrar hur snabb han varit om vi sagt det var bråttom! 😂

Holly var snabbt uppe i traktorn och hjälpte mormor med spakarna

Fy vilken tråkiga blogg, den senaste. Sudda sudda! Borta! Idag är allting bra. Bara man fått det ur sig, så finns det inte!

Nu ska jag leva i nuet och rida så mycket jag kan. Jag upptäckte det förra veckan, att jag känner mig glad när jag rider. Även om jag drar mig för det innan på grund av alla förberedelser.

Igår tvättade vi man och svans på Frodi. Han hatar verkligen vatten, speciellt om det skulle stänka på öronen. Därför skippade vi den berömda luggen. Men hans man är så otroligt tjock och tät och blir jättefet i botten. Vi var på SM i söndags och köpte Galloping rengöring, där man smörjer in schampot i torr man, låter verka, och sedan sköljer ur. Då sparar man minst en dusch. Det fungerade perfekt och alla överlevde. 😂

Vi åkte iväg tidigt på söndagmorgonen, plockade upp syster Cina och Hanna i Värnamo, och var framme vid tiotiden. Därmed missade vi de första klasserna, såg juniorer och youngriders rida T1, sedan var det pass i all evighet innan det var lunchpaus. Ledsen, men pass är inte det roligaste att titta på om man inte sitter så man kan se hela loppet, och gärna reultatsiffrorna på tavla. När vi väl klättrat upp på läktaren igen blev det att vi stannade där, eftersom min högra menisk gjorde sig påmind varje gång jag skulle hoppa ner igen. Konstigt att jag kan ta mig upp och ner från hästen relativt ledigt! Man får vara glad för det lilla. I vilket fall fick vi se Jamila dansa hem guldet i T1 A-final på Toppur frá Auðsholtshjáleigu. 🙏 Det var nog största behållningen från årets sm för mig. Innan dess var jag så torr i mina svidande ögon att jag fasade för bilresan hem. Men efter Jamilas rörande segerintervju satt vi och grät alla fyra, bakom solglasögonen. Sedan skrattade vi åt varandra. 😂 Inte ett öga torrt efter det och hemresan gick som en dans.

T1A-final Dagens höjdpunkt 👏👏👏

Sån är jag, eller har blivit. Jag har väl alltid satsat högt, men varit okej med att bli 2a. Det är nästan bättre, så slipper man hamna i centrum. Men jag vill gärna ha dokumenterat vad jag uppnått, så jag inte behöver prata gott om mitt och mina. Bara rada upp meriterna. Dessutom vill jag kunna klara mig själv, så jag inte hamnar i beroendeställning, eftersom jag ofta inte är till någon nytta för andra.

Det är där det kniper. Jag har under hela mitt liv varit urstark i de stora muskelgrupperna, det har bara varit ibland, när min kropp sviker mig, som jag bangar ur. Har kallat det ryggskott. Det förstår folk. Min mamma tog mig till doktorn redan som barn, när det inte funkade för mig att springa, sitta på en stol, eller hålla i en penna, men ingen förstod vad som var fatt. Jag lärde mig knep för att ta mig genom livet, palla upp mig framför skrivbordet, gick med käpp ett tag, ligga ner på hundutställning och ridkurser mellan passen. I bilen kan jag halvligga och köra. Jag tillbringar min stillasittande tid i en eldriven säng eller på reclinersoffa, där jag intar mina måltider. Jag fick rådet av en ryggspecialist i tjugoårsåldern (bara några år efter vi sålt sista hästen) att skaffa häst och rida varje dag. Det brukar vara det bästa för överrörliga tjejer. Tjugo år senare, när hunduppfödningen nästan brutit ner min kropp helt, skaffade vi islandshästar. Leifs idé! Det blev min räddning. Det och alla tips och träningsråd jag fått av kiropraktorer, sjukgymnaster, osteopater och en zonterapeut, som lärde mig slappna av, har hjälpt mig ofantligt.

Mitt problem är att det syns inte på mig att min kropp inte håller ihop, att den värker och att händerna inte lyder. Det syns inte att jag bara orkar vara med ett par timmar och sedan måste vila hjärnan, för att orka fram till kvällen.

Jag har sökt läkarhjälp, men ingen vill ta tag i något de inte behärskar. Jag har själv räknat ut att det är bindväven som inte är som den ska och ingen hjälp finns att få. Jag har fått veta av andra att efter en strålbehandling blir gamla krämpor sju resor värre och jag kan intyga att det stämmer! Samt att förlorad muskelmassa är svår att få tillbaka med värkproblematik.

Nu har jag min Ellen, som jag ville träna och meritera, och alla mina hästar, samt Mimmis. Ja, några för många för min ork. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med allt jag vill, samt rida och verka dem tillräckligt ofta. Fast nu har jag bara 5-6 (istället för 12 😅), resten är skodda och ju mer jag rider desto roligare är det. Bara jag stretchar efteråt mår jag toppen!

Nu kom jag på varför jag började skriva den här bloggen…

Det var för att jag har kommit på mig själv med ett förändrat beteende. Jag har börjat sortera i mitt liv och göra mig av med saker och har funderat på varför (eller varför jag inte gjort det tidigare 😁). Det är såklart mitt kontrollbehov som spökar. Jag har samlat på mig saker genom livet, kläder, djur, saker jag tycker om, men inte nänts använda/slita upp, utan sparar till bättre tillfälle. Jag har nu kastat en hel säck, säkert minst 20kg, kläder, många med prislapparna kvar. En del sparade, för att de kan komma att bli moderna igen. Nu är jag så gammal och inser att det aldrig kommer att ske. Samt att jag tappat kontrollen på vad jag har, eftersom det är så mycket. De kläder jag har kvar kommer jag att använda.

Detsamma gjorde jag med mina skor för något år sedan, samt rensade bland mina hästsaker och ridkläder.

För några år sedan sålde jag av mina avelstikar. Det blev bara de gamla kvar, och nu är de borta. Nu har vi bara varsin hund, efter att Amos fick somna in förra veckan.

Imd är gammal, men får gå kvar så länge hon är pigg och glad. Unghästarna ska ridas in och säljas. Óskadis får stanna och fölet, såklart. Kanske Ófeig, om hon inte får det bättre nån annanstans. Där var alltså inget föl i den magen. Troligen inte det senaste halvåret, utan hon är bara otroligt tjock. Så är det med det! Nu gör vi oss av med överflödigt hull.

Bilen har jag skrivit över på Leif, så slipper jag tänka på skatt, försäkring, service, besiktning och alla andra kostnader.

Så, nu har jag kontroll! Det känns lite som att man förbereder sin egen begravning.

På arbetsmarknaden har jag gjort mitt. Jag fick en massa erbjudanden förra sommaren, som aldrig skulle funkat. Nu finns nästan inget passande att söka, så får nog snart gå i pension. Det känns märkligt att det skulle kunna vara en tredjedel kvar av livet. I så fall får jag hoppas att jag fortfarande kan rida när jag är 96, som min kompis drottning Elisabeth!

Den snälle fine Amos fick sluta sina dagar idag 11 år gammal. En sann gentleman!

Jag har kanske inte hunnit med precis allt jag borde, men ändå allt jag föresatt mig, och det jag kan påverka, och känner mig helt tillfreds med det. Nya snickare är inbokade till köksgolvet och badrumsrenoveringen i höst, och ny tv-soffa är beställd. Check ✔️ jag har inhandlat all mat till helgen och idag har jag till och med varit en sväng och kikat när Catta red kronprinsen. Dumt nog fotade jag inte, men lånar ett gammalt.

Äpplet faller inte långt från päronträdet 😁

Vi hann ju inte åka upp på mammas födelsedag i mitten av juni, eftersom vi inte vågade lämna Ófeig, och inte har vi kommit iväg än. Efter midsommar tar vi ut veterinären för att kolla upp henne, så att hon kan sättas på bantning ifall hon är tom och då åker vi upp till Alvesta. Där uppe firar de midsommar på syster Cinas balkong.

Hanna tog ett så fantastiskt fint kort på mamma på 89-årsdagen.

Min snygga mamma och Tippen (den förskräcklige)!

Jag har köpt mig en vilsäng med dyna till soldäcket, faktiskt på Leifs initiativ! Mm, kanske skulle passa på att njuta lite, när det nu ska bli uppehållsväder några dar, med en paraplydrink vid sidan🍹, blunda och låtsas att man ligger på playan. Jag ser fram emot det! Ska inviga den redan imorgon, på midsommarafton.

Trodde det svikit mig, att jag tappat känslan!

Jag hade nästan gett upp, eller snarare resignerat. Då hände det. Den önskning som jag jobbat på, dag som natt, och som snurrat i mitt huvud i nästan två års tid. Min önskan slog in den 10/6. Skål på den! 🥂

Sedan vete fåglarna vad som händer! Vi har kollat med ringen och tagel från Ófeigs svans, gång på gång. Hon ska ju ha ett stoföl, men inget föl har tittat ut än och idag har det gått 365 dagar. Det vill säga ett helt år! Hon har alltså gått en hel månad över tiden! 🤔 Det händer ju då och då, när inte fölen är färdigbakade, att de går över, och mer än så. Men man undrar ju. Är där nåt föl? Ófeig är väldigt lättfödd och brukar inte få gå på bete utan betesreducerare, spendera nätterna i fägatan, samt ridas flera dar i veckan. I år har det såklart blivit lite för mycket av det goda, med tanke på ”dräktighet”, och hon är fet, men mest bullar det ut i flankerna. Hon är ju konstaterat dräktig, jag har inte märkt av någon kastning, och det sista som lämnar en är ju hoppet! Så jag fortsätter väl vaka om nätterna…

Från mitt fönster miss i nassen 🥱

Så har jag den smale! Jag blev ju lite missmodig när jag trodde han magrade av för 1,5 månad sedan. Därför fick han vila under pälssättningen. Den kan ta hårt på en del hästar. Han är inte så bra på att äta heller, kräsne herrn. Nu provar vi med linfrökaka, som går ner. I alla fall de stora bitarna, smulorna spottar han ut. 😏 Jag har ridit honom några gånger på ridbanan och han är väldigt samarbetsvillig, men tölten flöt inte på. Stön! Så himla bra som det gick när vi avslutade! Nu har han fått nya skor, så igår red jag ut en runda med Mimmi och Frodi och jäklar vad han töltade fint! Nu känns det bra igen!

Vi turas om att hålla vakt och har nu flyttat stona till ”Mimmis hage”, där vi båda har uppsikt över hela hagen från fönstren. Så har vi sådan tur att det knappt hinner bli mörkt innan det ljusnar, nu innan midsommar. Å med Leifs kikare har jag full koll, alltså! Bara att vänta…

Då 06.30 lördag morgon händer det! För all del har det väl varit studentfest hos grannarna, så gästerna har farit fram och tillbaka hela natten med basen på högsta volym. Men hästarna bryr sig inte, mest hundarna som skäller. Så vid nämnda klockslag for hin håle i stona. De for iväg i galopp genom hagen. Bara Óskadis och fölet stod kvar, som ingenting hänt. Det var matdags! Jag undrade såklart vad de andra blev ”rädda för”, men hittade ingen orsak. Sedan skrek de och härjade så jag fick gick ut och kolla. Ófeig brunstade! Vad nu!? Fast det kan ju även dräktiga ston göra. Men, så här sent, och ingenting tidigare! Imd var helt galen och gick fullkomligt bärsärkagång, klev upp på Ófeig, sparkade och skrek. Så har hon aldrig betett sig innan. Sedan var det lugnt ett tag, tills hon satte igång igen. Jag fick sätta in henne i en box för att få lugnt i hagen. Hellre att hon river stallet, än skadar Ófeig. Nu undrar man ju faktiskt om hon är dräktig!!! Jag behöver verkligen inte mer spänning i tillvaron. Hoppas det är över på en vecka!

Jag fick upp ett minne idag på Facebook. Tänk att det redan är sju år sedan…

Där såg hon lite mer slimmad ut! 😂

Hingsten blev lite upprörd först över att få ett härjande sto i hagen intill. Men efter en stund gick grabbarna ner till betet. Jag passar på att få Imd lite i form, nu när hon även motionerar för egen maskin. Kan vi bara få henne att hålla in stora magen, så ryggen kommer upp, kanske hon kan bli en fin ridhäst för lättviktare. Hon är ju bara 26 och älskar att bli riden. Jag skrittade henne med banden för att påminna musklerna, så får vi se.

oktober 2022
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 1 annan följare
%d bloggare gillar detta: