Borta bra

Men hemma bäst! Fast nog är han lite trött, Andvari. Det märks. Den efterhängsne Leffe tilläts först inte av lekfabror Gimli att gå nära den svarte. Men nu är den Andvari accepterad i flocken igen. Dock är han inte så intresserad av att leka. Nu vill han vila och äta upp sig. Men snart får ju Leffe en ny kompis i morbror Lillebror, när det är dags för honom att lämna mamma. Skulle tro det blir i februari nån gång.

Óskadis skrittpromenader blir allt längre, och bråttom har hon så jag blir rent svettig. På morgonen har jag inte tid till att sadla och rida, utan jag powerwalkar vid sidan om. Phu! 😅 På kvällen däremot rider jag varv på varv på ovalbanan, en dryg halvtimma medans jag har en talbok i öronen. Då går det ganska fort. Förutom de båda gångerna jag följde Ursulas råd och sederade henne innan. Jag kunde ta 1-2 streck (max 6), fick jag veta. Jag skulle prova mig fram. På 1 streck raglade hon fram, så dagen efter gav jag 1/2 streck och det var likadant. Fy för att rida en häst som tar snedsteg, känns inge bra! Därefter tänkte jag hon fattat grejen, att det inte skulle bli roligare än så och körde utan Pleg. Det gick mycket bättre, och mycket fortare. 😅 En dag blåste det halv storm, och Leif lyckades släppa ut katten (= leka lurpass i skuggorna), då fick hon en halva för säkerhets skull. Jag är dörädd att hon ska göra illa sig!

Måste bara berätta, för det är så fantastiskt, och lite förbryllande. Min ledvärk är (tillfälligt?) nästan borta. Jag har gått med fickorna fulla av Kalcipos-D-tabletter sista månaderna, eftersom jag läst att de inte ska tas tillsammans med andra tabletter. Tänkte jag skulle ta dem ”sedan”, vid nästa måltid. Jag började försöka komma ihåg att ta dem igen i början på veckan och bara efter några dar upptäckte jag att den värsta värken var borta!!! Att jag inte fattat sambandet tidigare!💡

Kul så länge det varar!

Idag har jag en riktigt dålig dag! En riktig skitdag! Det visste jag ju redan igår att det skulle bli, men nöden har ingen lag. Hovarna var tvungna att fixas, fastän mockning, fodring och hundrastning räcker för att golva mig. Jag fick i alla fall sovmorgon och tänkte lyxa till det med en värktablett framåt eftermiddagen. Måste vänta tills dess så den räcker både till att rida Óska och tvätta håret. Tvätta håret är ett helvete! Tack och lov för torrschampo, min räddning!

Varenda gång jag försätter mig i denna situationen, att det inte hjälper med att stänga av och köra på, tänker jag att nu ska jag trappa ner. Sälja alla hästar, nästan, utom… Ja så börjar jag planera. Vem/vilka ska jag behålla. Hur gör jag med vorstehn? Rådfrågar jag familjen blir jag åthutad att skärpa till mig, och så kör jag på ett tag till. Tänker att jag har inte så många år kvar till pensionen. Kommer ihåg nu att det var samma tankar jag hade redan i tonåren, fast då kändes det som evigheter, men jag längtade efter att bli gammal. Då måste jag ha haft ont! Nu varnar Leif mig för att gå för tidigt och bli fattigpensionär. Det hotet får mig oftast att bita ihop och köra ett tag till. Jag gillar ju att jobba, men är livrädd att inte orka med alla djuren på kvällen. Det tar längre och längre tid innan jag kommer in på kvällen. Allt går i ultrarapid när varenda led och ligament, från fingertopparna till axlarna, värker vid minsta rörelse. Men därefter väntar det bästa på hela dagen! Sängen! Det är den bästa investering jag gjort i hela mitt liv (vid sidan av Vada och Imd, och såklart Chatte!). Utan denna fantastiska säng hade jag aldrig överlevt dessa fyra år! Tack Cina, som övertalade mig, och Hanna och Olli, som räddade den från att beslagtas❣️I den har jag kunnat sitta och sova när armarna vill domna bort. Äta i och se på play, det jag gärna vill se, men inte hinner i realtid. Nu har jag inte längre några sömnproblem, mer än att natten blir för kort. I värsta fall bara 4,5 timme, men det går bra att sova på tåget, och jag har ju vanan inne. 😂 Sova kan man göra i graven, sa alltid pappa! Det har han ju rätt i, och att tro det kan man göra i kyrkan. Det får jag väl låta bli då, för nu har jag gått ur Svenska kyrkan.

Jag kan väl erkänna att jag tagit i för mycket och tagit på mig mer än vad jag längre klarar av! Men den övertron på mig själv har tagit mig genom livet, gett mig ett rikt och framgångsrikt liv, och det var roligt så länge det varade!

Imorgon tar vi nya tag!

Bäst å passa på

Idag känns det faktiskt som att vi fått en del gjort. Trots att regnet skvalat ner praktiskt taget hela dagen, så vi struntade i att rida. Det gör vi allt som oftast. Fast jag har ju en dräktig ridhäst och en skadad, så jag har ju giltigt förfall! Jag hade kunnat sko på Ófeig och ridit, men hur roligt är det!? Att promenadrida är inte riktigt min grej. Ursula sa (och skrev i Óskas jornal) att jag är så liten och nätt ☺️ så det borde vara ok att jag rider Óska i skritt, så jag kan trava henne uppsutten vid återbesöket. Hm, går det att göra tråkigt? Utan tack och bock av lycka! Skulle inte tro det, but I will give it a try! Efter att jag promenerat Ellen i hägnet, och mockat lösdriften och Óskas box, kom Mimmi. Vi hjälptes åt att ta in alla stona, så jag kunde verka allas hovar. Óskas hovar har växt sjukt mycket på de här fyra veckorna. Så har hon skrapat sönder tårna, av ursinne över halmen jag blandat med hösilaget, så fötterna såg fruktansvärda ut, med helt kullvälta traktstöd. Nu klarar hon sig några dar. Undrar hur länge hon kan gå barfota. Antar det kan bli förödande om hon får på skor med snöklampar! 😱 Imds hovar har anpassat sig väl till att gå barfota, liksom Teklas såklart. Hon var jätteduktig. Ófeigs växer så det knakar.

Hoppas vintern dröjer länge till! Har dock tvättat och tumlat min dunjacka. Minns inte när jag använde den senast, men nu är jag i alla fall förberedd! Även Ellen har ett vintertäcke med teddy, som hon fått ärva efter flatterierna. Hon ska få följa med till Lund, när det funkar. För nu har vi fått egna rum! Hurra! Så nu slipper man riskera hjärtinfarkt av morgonstressen. 🏃🏽‍♀️

Nine to Five!

What a way to make a living! Men eftersom jag inte tagit ut så mycket semester i somras har jag flera dagar kvar jag måste ta ut. Det passar ju bra, eftersom vi ska åka och hämta hem hingsten, som varit på inridning. Dessa två månader har gått så otroligt fort. Det känns som igår vi körde den långa vägen upp till Ljungskile. Det var mycket längre än vad vi hade räknat med och det tog ju ännu längre tid med trailer bakom. Andvari gick på, efter viss tvekan om hur han skulle få på alla fötterna. Men det löste sig när vi kom på att vi glömt spannen med lockbete. Vi fick åter bedyrat vilket fantastiskt lynne han har. Han är som den snällaste valack. Han fick stå på box hemma över natten och på morgonen tog vi in Gimli i stallet, så Andvari fick gå ensam i hagen med Leiftri och leka. På eftermiddagen släppte vi in Gimli, och då var det slut på det roliga. Gimli vaktar nämligen Leffe och låter honom inte komma nära Andvari.

Andvari tar det med ro och bara äter och njuter av sin semester. Efter jul ska han på vidareutbildning till ridhäst.

Vad gör det om hundra år

Idag kommer veterinären, så jag har tagit semester. Det är mycket som ska uträttas. Ófeig ska dräktighetskollas före 90-dagars dräktighet. Ett tiotal dagar kvar, men det får gå! Ursula ville också ha semester nämligen. Så ska Óska återbesökas fyra veckor efter operationen, vilket det är imorgon, så det passar ju bra. Samtidigt passar vi på att vaccinera alla. Funderade på att vänta med att grundvaccinera Lillebror, det är så struligt om fölen blir förkylda så man får skjuta på andra sprutan. Men nu har man ju 92 dar på sig, så vi får se. Det bästa är ju om man kan planera ihop det så att halvårssprutan blir samtidigt som de andras årliga vaccinationer. 🤔

Jag hade missat ställa om klockan, så mobilen väckte mig 4.30. 😣 Leif hade varit så snäll och lovat morgonutfodra, så jag somnade om till 7.00, då jag for upp och trodde jag hade försovit mig. Det var ju helt ljust ute! Hatar vintertid! Lika bra att fixa i stallet så allt är färdigt för att ta in hästarna i god tid. Jag hann gott och väl äta frukost och ändå ta in alla hästarna. Fast det tog mer än en halvtimme innan Lillebror bestämde sig för att kliva in genom stalldörren. Då fick han springa ute själv tills han började sakna mamman. Óska som gick kvar i sjukhagen blev riktigt orolig och började studsa runt! Uh, bara hon inte gör illa senan! 😱 Jag gick in och mockade lösdriften, för att slippa se eländet. Vad ska man göra!? Jag vet att jag är en hönsmamma, som förutser och försöker utesluta alla tänkbara olyckor, och mår pyton av oro. Jag bestämde mig för att inte stressa upp mig och bara se det helt krasst. Hästarna är mina! Finns inte jag, behöver jag inga hästar. Lite svinn får man räkna med! Vad gör väl det om hundra år!?

Till slut räckte det att leda fram Imd till dörrhålet, så gick han in! Så skulle jag ju ha på honom Agria-grimman också. Men den var puts väck. Just då fick jag meddelande att Ursula kommer vid tvåtiden. Sedär, då skulle jag till och med hinna ta en fika dess för innan. Om inte Alfons smitit in och ställt sig att smaka på osten, när jag vände ryggen till. Jag shasade bort honom och då passade han på att välta ut min kaffemugg! Kattskrälle! Jag brukar alltid släppa ut dem innan jag äter. Han är ett riktigt matvrak och ställer nog till mer oreda än vorstehn.

Det visade sig att Ófeig är fortfarande dräktig! Hurra! Så är nu alla vaccinerade, utom Lillebror. Óska gick inte att kolla hälta på i trav, då hon flippade ur helt, men i skritt går hon rent. Ursula tyckte jag kan skritta henne uppsutten i fortsättningen, på lätt sedering ska det nog gå bra.

Ytterligare en bock protokollet är att Lantmäteriet är klara med Mimmi och Tobbes tomt! Det var nog rekordsnabbt jobbat! 👍👏👏👏

Ska det va så här

Steg upp 4.30 i morse för att hinna skritta Óska innan jobbet. Körde hemifrån 6.00. Måste vara på stationen vid halv sju för att få någon parkering. Framme på jobbet 7.45, då är man allt lite småhungrig, och lämnade 17.00. Nu pågår beläggningsarbete på väg 117, så hemma igen 19.30. Drygt fyra timmars arbetsresa. Det blir nog inga problem att hinna bli utsliten till pensionen! ☠️ Väl hemma gick jag direkt ut i stallet för att mocka. Ingen idé att sätta sig ner emellan. Ju fortare blir man färdig! 😅 Eftersom det frusit på gick allt så himla smidigt och eftersom jag dessutom fick hjälp av Leif, tyckte jag Mimmi kunde stanna hemma. Färdig att gå in vid 21.00, men gick istället en promenad med Ellen, innan hon fick sin ”nattamat”. Lika bra att gå ut direkt och kvällsfodra, så har jag det gjort! Vid 22.00 gjorde jag mig iordning, för att gå och lägga mig, med en bricka med green chai théa och knäckemackor, att äta i sängen.

Leif skulle handla théa och ”det finns inget green chai!”, påstod han, så jag fotade hyllan nästa gång jag handlade…

Men, saknade då Maja, att snubbla över nedanför trappen. Visst ja, hon satt i en box i stallet! Leif hade släppt ut henne precis när jag skrittade Óska vid åttasnåret. Ut och hämta henne, och hon blev jätteglad! Óska blev inte jätteglad, för nu ska hon gå på halmdiet (hälften/hälften hösilage), inte poppis!

Nu har Óska iaf fått komma ut i sjukhagen!

Så nu när klockan är nästan 23.00 måste jag bara koppla av till nåt på play innan klockan ringer vid 4.30. ⏰

Rehabilitering

Nu har vi klarat av en vecka till. Några incidenter har väl skett, men hoppas de inte gjort någon skada. Vi promenerar fortfarande bara på gårdsplan. Det blir för roligt annars och då blir det hopp och skutt! = Inte bra för leden. Leif hade varit så snäll och blåst ihop alla löv i två stora högar, som han lämnat mitt på vårt promenadspår. Hur tänker man (män)! 🤔 Kul att gå i löv, men halt, så fick flytta dem en bit. Har ju begränsad tid till trädgårdsarbete, tyvärr. Som väl är har regnet hållit sig borta, så alltihop kom på en gång igår och inatt! Efter jobbet igår tog vi stygnen, vilket inte var helt lätt. De var jättetighta och fastän Leif höll upp ena frambenet hade Óska inga som helst problem att stå på två ben. Tur det inte blir så många vid titthålskirurgi. Nu ett sista bandage, sedan återstår bara dryga tre månaders promenerande.

Jag hade tänkt ta oss ner till ovalbanan i morse, men det stod en traktor ivägen. Så var garageporten öppen, upptäckte jag när vi kom ut på gårdspan (då kan det hoppa ut monster!), så jag fick ta in henne i boxen igen och binda upp med grimma utanpå tränset. Det var inte populärt. Så när vi kom ut igen rann det nästan över. Tur hon fortfarande är bandagerad! 😅

🏃🏽‍♀️

En riktigt jobbig helg är nu tillända. Vete sjutton varför den varit så kämpig! Mer än att jag ensam skött om alla hästgöromål, samtidigt som Ellen vart risig i kistan. Dock märkte jag inte förrän jag promenerat Óska första gången efter långa boxvilan. Jag var helt slut i hela kroppen. Hästen var genomsvett, och det säger väl en del. Är lite tveksam till hur hälsosam denna akrobatik är för läkningen, men vet faktiskt inte hur jag ska bära mig åt för att dämpa hennes livslustar. Jag håller mig hädanefter på gårdsplan för att försöka tråka ut henne, vilket verkar hjälpa föga. Varenda muskel skrek av smärta efter denna kraftmätning. Det blev lite för mycket för min kropp och ovanpå det stressen över hur det ska gå. På söndagen red vi en slapperunda i ösregnet, och sedan fick jag ett gott råd av Mimmi, att lägga tyglarna över halsen på Óska, precis som när vi markarbetar, och få henne att länga halsen. 👍 Då slappnade hon av en gnutta och det gick lugnare till. En runda med Ellen, sedan stretching på det och därefter mådde jag mycket bättre.

Uppdatering

Resan hem gick bra, men Óska var fortfarande trött och inte alls intresserad av mat, fastän hon varit utan hela dan. Äppeljuice ville hon absolut inte ha! 🤮 Jag blandade ju Fenylbutazon med äppelmos, så hon kände igen lukten direkt. Bläää! Bara att kasta ut! Saltvatten gick hem, och sedan åt hon av hösilaget. Phu! Ingen temp, och därefter Metacam (gott😋), tyvärr, i fjorton dar. Men nöden har ingen lag. En veckas strikt boxvila, med bandagebyte var tredje dag i sjutton dar. Hur ska detta gå! Min sorglösa positiva häst håller på att förvandlas till ett monster!

På kliniken hade hon blivit kallad ”han” hela dagen, fick jag veta, men jag förklarade att hon är döpt till ”önskningarnas gudinna”. Mina önskningar har hon uppfyllt i alla fall!

Barnbarnen med föräldrar åkte vidare till Småland dagen därpå, efter att ha ridit några varv var på Frodi. Det var hög kall luft och lite blåsigt, så han var lite på tårna, men det var inget som bekymrade dem.

På söndagen återsågs vi utanför Härlövs kyrka, där John skulle döpas. Han tog det med ro, som alltid och var helt uppslukad av kristallkronan i taket. Sedan sov han en stund fram till paketöppningen, under tiden vi fikade. Elin åt av alla sju sorterna, och mer därtill. Det var riktigt trevligt att träffa alla närvarande släktingar, och till och med Tom var med. Tom är tysk och gammal god vän till Emma, sedan tiden hon jobbade på Island med att plantera skog. Vi har träffat honom flera gånger tidigare.

Tiden löper på och just nu önskar jag att den går fort. Vi har klarat av en veckas konvalescens, med två bandagebyten. Den första kompressen såg ju inte så trevlig ut, helt färgad av sårvätska, torrt nu, men andra bytet var betydligt bättre. Nu en vecka ytterligare på box, men med 5-10 minuters promenad två gånger om dagen. Typiskt det ska regna! ☔️

Första promenaden, om man nu kan kalla det så, var tänkt några minuter fram och tillbaka längs vägen. Nu kom vi inte längre än utanför stalldörren innan Óskadis exploderade. Häst och ben överallt, men övergick efter en stund till tölt på stället. Jag hade tänkt undvika böjt spår, men fick lov att hålla mig på gårdsplan för att det inte skulle gå helt överstyr! Dock gick hon med på att gå tillbaka till boxarresten efter en stund och så provar vi igen ikväll.

Hade tänkt fota vår promenad, men hade ju liksom händerna fulla!

Nervös väntan 😕

Jag hade tur och fick en snabb tid för tendoskopi och upprensning av Óskas kotled på Jägersro Hästklinik. Ju snabbare åtgärd desto bättre prognos, kan man ju tänka, och mindre risk för sammanväxningar. Det hade tyvärr inte skett så stor förbättring i tisdags på dessa 13 dagar med strikt boxvila. Svullnaden hade lagt sig något, men troligen beroende på bandageringen. Hon trampar fortfarande inte ner i trakten och har mycket ont. Ultraljudet visade på en senskada i anslutning till ringbandet. Hoppas, hoppas att den är lindrig!

Jag fick ledigt från jobbet för att åka ner till Malmö i morse. Ingen hade tid att följa med mig, utan alla var upptagna av annat. Mimmi fick arbeta hemifrån för att kunna förbereda för hovslagaren som kommer i eftermiddag. Han var hemom redan i onsdags kväll och tog av Óska skorna inför operationen. Senare på kvällen kom Emma med familj ner för att spendera några dagar hemma i samband med att lille John ska döpas på söndag. Synd då att man går här nere och slår ihjäl tiden. Men det kändes onödigt att lägga tre timmar på att köra dryga 20 mil fram och tillbaka.

Fotade av skulpturerna för att visa Kajsa, som älskar hästar

Så jag har varit på Hööks och inhandlat nya kvastar (åt Ellen att äta upp! Not!😉), bajspåsar, blinkhalsband och hästgodis.

Nya kvastar sopar bäst! Nja jag tycker nog bäst om de väl insopade! 😂

Sen får jag väl spara på pengarna. Jag valde dock att inte direktreglera för 375kr. 😆

Ikväll blir det andjakt hemma hos grannens. Vår jaktgäst får nog ta med egen hund, för säkerhets skull. Man vet ju aldrig hur dags jag kommer hem, och Ellen jagar enbart med sin matte! 😂

En whopper på Buger King🍔🍟, och hur fördriver man sedan tiden bättre än att koppla av i bilen med Islandshästen!👍