Ups and downs

Jag har faktiskt tränat Ellen, lite! Lite för lite. Men, det är så hon vill ha det, har jag till slut förstått. Hon blir lätt uttråkad, och då går det sämre och sämre. Synd när hon är så duktig till att börja med. Det är alltså en hund som gör rätt från första början. En naturbegåvning. Håller man på och repeterar hittar hon på ofog.

Idag har vi varit på träningskurs i eftersöksgrenarna, dvs vattenapportering samt släpspår. Jag visste ungefär vad som skulle hända, och är rätt nöjd med att äntligen lyckas överlista henne och träna på de bitarna som behövs mest, med god hjälp av Lena och Johan.👌 Att gå direkt i vattnet och inte hinna hitta på skit. Nöjd matte där.

Därefter skulle vi byta plats med den andra gruppen, dvs efter avbrott för fika. Eftersom jag till skillnad från andra nästintill alltid kör ensam, tänkte jag inte hamna på efterkälken utan for iväg åt anvisat håll. Vägen delade sig gång på gång och eftersom inga andra kursdeltagare dök upp stannade jag i en korsväg, för att vänta in dem, och fikade själv. En lång stund senare efterlystes jag på mobilen. Jag hade blivit feldirigerad! Så ovanligt! Efter en sightseeingrunda på fina skogsvägar var jag tillbaka på rätt kurs igen.

På släpspåret Göran dragit spårade hon perfekt och i kontrollerad takt, tog upp kaninen ganska omgående, sprang hemåt, droppade, och letade efter annat!!! Rådig tränare hejdade manövern och fick henne att plocka upp och springa hem med den på studs. Vi provade igen en stund senare och då gick det galant! Ellen vart nöjd, och matten! Även Göran och Göran tyckte hon var duktig.

Så började jag skrittrida Óska igen i veckan, efter att Daniel varit ute och skott. Det kunde ju gått bättre! Om inte denna häst haft så mycket spring i bena. Jag blir superstressad över att hon försöker tölta hela tiden! 😱 Det känns inte jättebra, utan nästan som hon överanstränger sig hela tiden. Jag bestämmer mig för att promenera vägen fram och tillbaka i fortsättningen istället. Då hade grannens kor flyttat in i hagen vid sidan om, och de var lika taggade som Óska, minst sagt, så det var nog inte heller så lyckat. Padocken är fortfarande för lös. Den kommer aldrig att sätta sig, har ”vi” till slut kommit fram till. Fel bergart på stenkrosset. Om ett år lägger vi på ett nytt lager, är nu bestämt. Till dess gräver jag ner mig (kanske kan få hjälp nu när Patrik är här med grävaren!), men då är vi troligen för gamla och skröpliga både jag och hästen.

Nu är iaf infiltrationen nergrävd. Alltså nybyggets!

Icko Icko 🥳

Jag tycker nog att hon hon ser ganska rolig ut

I ena änden är en strut, i andra är en knut

Å benen är så korta att de knappast når
Ända ner till golvet när hon går..

Hon är en sån otroligt rolig filur, tur hon inte har längre ben! Då skulle hon riva huset! 😅

Stackars Mållgan! Han begrundar uppståndelsen

Men nu är avloppet hopkopplat igen, hela vägen ner till Fróðis hage!

Fróði blev väldigt upprörd i morse, när jag först gick åt fel håll, mot stonas hage, sedan in i hans egen utan att släppa honom, ut på vägen och sedan in i hans nya. Han galopperade i frustration fram och tillbaka i säkert tio minuter innan han accepterade nyordningen.

Det ordnar upp sig

Igår var det en sådan dag, en ordna upp sig-dag. I ärlighetens namn inträffar dessa då och då, men lite när man minst anar. Saker som samlat på sig, vecka efter vecka, som ibland verkar inte ha någon lösning. Man försöker och försöker, men lyckas inte hitta någon ände på allt strul som tornar upp sig och det bli mer och mer som hänger över en. Saker man måste komma ihåg att fixa, innan det är för sent. Så plötsligt en dag löser sig allting!

Jag har haft lite bekymmer med hur jag ska göra med Óskadis och hennes ben. Som hon rör sig i hagen verkar hon totalt oberörd. Hon går med långa energiska steg några hundra meter på grusvägen och får sin spann med lusern, biopromin, msm, magnesium, kiselbionit, you name it. Sedan tillbaka igen. Men, nu måste jag bestämma mig, hon behöver skos om vi ska fortsätta traska och börja skrittridas. Ingen ska läggas på föl i år, är redan bestämt. Igår sprang vi med henne uppfarten ner och upp, och – Hon visade ingen hälta, trots ömma fötter! 👏👏👏 Idag kommer Daniel och skor på.

Mina hormonplåster har varit restnoterade i månader, men igår fick jag tag i dubbel styrka. Sax ska jag väl kunna fixa. Nu överlever jag ett tag till! 👍

Lillebror är så mycket bättre, men vi ska fortsätta ha honom på box en månad till, för säkerhets skull. Igår fixade jag ett lass hö till! 👌

Jag har våndats och velat hur vi gör med Leiftri. Om han ska bli valack till hösten eller inte. Igår anmälde jag honom till Unghästmönstring på Helgagården 11:e september. Där får han chansen att visa upp sina allra bästa egenskaper. Annars åker kulorna. 🤓

Så hann jag precis knycka sista hämtningstiden för mina matkassar, innan de tog slut igår. Hann tom hitta ett nytt dammsugarmunstycke, så jag kan byta ut det gamla som ramlar av stup i ett! 😅

Jag fick med Leif till dammen igen för att vattenträna Ellen igår, trots att jag blev så arg på honom förra gången då han strulade till det. Nu spelade han martyr, men efter en tillrättavisning kunde han erkänna att hon gjorde ett jäkligt bra jobb och inte bara ”har en jäkla bra näsa”. Efter några uppläxningar, då hon tänker på annat skit, fick jag henne att skärpa till sig och göra det hon ska, utan invändningar. Jag känner henne bäst! Strulfian! Man får inte släppa henne en tum, då är hon borta! Nu anmäler jag till träningen i eftersöksgrenarna nästa helg. 😊

Nu är Ófeig på G. Hon är superladdad och kan hållas under tukt och förmaning, utan att tappa sugen. Bara galoppbacken hon får susa iväg som hon vill – OM, hon lyder och stannar innan! 🧐

Så Ellen, under tukt och förmaning:

Sitt vackert!

Bara början 🥰

Idag är det onsdag. Bara början på min första semestervecka, och redan nu är jag så hjärtinnerligt trött på att ha långtråkigt. Jag saknar något att nörda in mig på. Någon att ventilera ”nördiga” saker med. Hästaktiviteter kan man ju räkna bort, nu i coronatider. Ófeig är sjukt taggad, men inte i sådan kondition än att det är lönt att dra iväg på nåt. Hästtransporten är dessutom fortfarande ingrävd bakom logen, eftersom vi fortfarande inte har fått till något nytt avlopp. Hoppas ingen häst blir akut sjuk!

Jag skaffade mig collie, då jag ville lära mig en ny ras och träffa nya människor, men blev ganska snart klar över att jag inte har så stort utbyte av den typen av hundägare. Det krävs inte så stort hundintresse för att ha collie. Maja själv är väldig intelligent, men introvert (utom vid tiotiden om kvällarna, då hon lever ut och vill leka), men att hon tycker att jag är obehaglig och gör ”farliga” saker gör hon ingen hemlighet av. Hon har dessutom utsett Mimmis Tobbe till sin bästa kompis. Så det fick även bli en vorsteh, för att rädda upp situationen. I den kretsen finns det en hel del nördiga människor, om än väldigt många inskränkta jägare och tyckmyckare, men dem kan man bortse ifrån. Ellen är dock väldigt omogen och sent utvecklad mentalt. Eller inte? Hon har alltid varit otroligt lättlärd och träningsmotiverad, men samtidigt totalt opålitlig. Värre än den vimsigaste flatcoat. Sådana valde jag ju bort, men det kan jag ju inte göra nu. Bara härda ut och vänta tills vi kan vistas bland folk. Det börjar bli bättre, men jag är fortfarande osäker på om poletten trillat ner. Jag behöver verkligen hjälp, och störningsmoment. Men vi är ju bara i början, än. 🥰

Jag har gjort många misstag och dumheter. Bland annat att jaga änder med henne innan stadgan och apporteringen var befäst. Det är ju så att man är väldigt bunden till säsong och marktyp vid träning, och jag har väl näst sämsta förutsättningar att lyckas, utan att köpa mig till allt dyrt. Tid blir också svårt att finna. Jag får vänta tills jag blir pensionist, javisst.

Just nu kan jag ändå inte köra någonstans, för jag har punktering på bilen. Igen! En skruv i däcket var orsaken förra gången. Nu är det ett annat däck (ny skruv?🤔 Från bygget? Jag tar aldrig bilen dit).

Kom på! Det är en till som favoriserar Tobbe, förutom Mimmi då. 😉 Mållgan följer honom upp och ner för byggnadsställningarna när han målar. Ikväll ringde Tobbe till Mimmi, så hon fick komma och plocka ner katten från taket!

Jag har börjat lyssna på Islandshästpodden igen. Det har blivit en hel del nya avsnitt sedan jag lyssnade på Lucka 24 innan nyår. Många intressanta ämnen har ventilerats, nya blupen, vaccin mot sommareksem, Corona-cupen. Det hade ju varit något för Ófeig och mig! Att kunna testa av hur hon går, alltså hur domare bedömer, utan att behöva fara iväg och tävla. Så synd att hon inte är mer igång. Det är lätt att glömma att hon bara är riden i fyra veckor, så bra som hon går redan. Men det är bara början. Jäkla bra häst! 🥰

Husstatus – bara början på panelen, innan semestern tog vid!

Just denna da’n

Vad jag har väntat på just denna da’n! Och det är skönt att den äntligen kommer!

För nu hade jag inte klarat en enda juppeda till! Nu är de äntligen hemester! Det är det iofs varje år, men då brukar vi göra lite utflykter, till SM, utställningar och liknande. Men i år finns ingenting inplanerat. Allt är inställt. Jag ser dock fram emot att ha långtråkigt!

Den senaste tiden har varit fullspäckad från morgon till kväll. Som väl är har jag ändå haft möjlighet till sovmorgon nästan till sju, om jag sedan stressar till det, eftersom vi jobbar hemifrån. En himla tur nu när vi haft så fullt upp med hästarna.

Veterinär Ursula kom igår och tittade till Lillebror och han har verkligen återhämtat sig snabbt, nästan helt bra på bara fyra veckor. Han har antagligen fått en smäll som gett en svullnad som tryckt på centrala nervsystemet och gett vinglighet. Efter strikt boxvila har det gått tillbaka och han är snabb som en vessla i rörelserna. Han är, som väl är, mycket nöjd med att stå inne och få maten serverad så fort han kallar. Han är en riktig snackepelle och grymtar, knorrar och hummar hela tiden. Speciellt nöjd är han med det nyslagna höet vi hämtade i veckan. Mums!

En annan kvick häst jag har är Ófeig. Hon tar verkligen priset. Glöm lugna avkopplande ridturer under igångsättningen. Jag pluggar in lurarna med talboken i öronen och ger mig iväg. Jag rider oftast ett par varv i hägnet, så blir det samtidigt omväxlande underlag. Men glöm det där med lugn och ro. Hon gör små rivstarter, eller inviter till sådana, heela tiden, om man inte säger ”stopp, stanna”, och om man inte är på hugget direkt är det fullt ös efter varje kurva. Pluggarna ramlar ur öronen, stup i ett, och innan man hinner få på handskarna är hon iväg igen. Phu, man blir trött, fast på ett annat sätt! Ófeig är genomsvett, av upphetsning och av värmen, men konstigt nog påverkar den henne inte nämnvärt. Hon är jättetjock, eftersom hon gått dräktig, och jag kunde ju inte sätta igång henne direkt efter att hon kastat fölet. Hon borde ju rimligtvis inte ha nån vidare kondis efter att inte ha blivit riden på ett helt år. Men, hon bara är ju en sådan häst, som springer vart hon ska.

Grannhuset börjar ta form. Fönster och ytterdörrar sitter där. Takpannorna är på och vindskivorna på plats. Nu börjar jobbet. De ska strykas en andra gång innan plåten ska på. Tur det är långa ljusa sommarkvällar!

Fint som snus! 👌

Jag förstår inte

Vad är den egentliga anledningen till att man uppifrån hela tiden måste förbättra islandshästens gångarter? Hur mycket bättre kan de bli? Det förväntas att de nya generationererna ska vara bättre än de äldre, därför sänks blupen allt eftersom de åldras. Det har skett en stor utveckling av speciellt tölten genom åren, men på bekostnad av hästens hållbarhet, såklart. Jag undrar vart vi är på väg! 🧐 Nu pratas det om att tölten på de svenskavlade hästarna är sämre jämfört med de utländska. Så kan det vara, men då är det kanske koefficienten för tölt som ska höjas. Så tror jag inte det är sunt med ett sådant rörelsemönster. Det är bara för att det är en tävling mellan nationerna, vilka som föder de ”bästa” avels-/tävlingshästarna. Att det är sämst efterfrågan på de ”bästa” hästarna tycks oväsentligt.

Ellen flög upp från biabädden som stungen av ett bi. Benet släppte hon i farten, så det tjongade i golvet, medans hon sladdade över golvet och in under bänken bakom Mimmin ben. Där låg hon skälvande med stora skräckslagna ögon och kikade förskräckt. Vad i all världen hände, undrade jag? Blev hon rädd för nåt? Kan hon ha blivit getingstungen eller nåt, föreslog Mimmi? Jag gick upp och letade igenom hallen. Till slut fann jag någon bakom tvättmedelspaketen, och den var enorm…

Spindeln! 😱

När den försökte fly fältet tappade jag tvättmedelspaketen över den! 🙉 Stackars lilla Ellen! Det tog en lång stund innan hon vågade sig fram.

Efter denna händelse har jag sett vid flera tillfällen att hon kastar en blick över nacken, med en skrämd blick, för att sedan ruska på huvudet! 🕷🕷🕷🕷🕷

Hej hej! 🤗

Kanske är det lite för tidigt att ropa hej! 🤔 Men, jag kan knappast låta bli… Jag har nallat på Óskadis MSM! Bara lite lite, till en början, för att sedan öka upp allt eftersom, eftersom magen brukar reagera. Inte så kul när man är utlämnad till ett utedass. I morse kom jag på att jag varit lite vårdslös, när jag lämnat dörren på glänt, av luftningsskäl, med haspen uppdragen. Hade varit grant om dörren åkt igen och haspen ramlat ner. Där hade jag kunnat sitta över midsommar! Bara en fundering som kom för mig när jag såg dörren efteråt! 😂

Det där med MSM och värk snappade jag upp på FB nyligen. Har tidigare trott det är någon av de vanliga syntetiska hopkoken till hästar. Nu har jag förstått att det är organiskt svavel, och svavel är bra för många olika saker. På fejan läste jag att otroligt många med värkproblematik har blivit hjälpta av MSM, och att det dessutom är väsentligt mycket billigare till häst. Så Óska och jag delar på en burk och är hon lika hjälpt som jag, på bara tre dagar, så är det toppen. Morgonvärken lyser med sin frånvaro. Den sitter nu enbart i huvudet. Konstig känsla! Som att man får tillbaka styrkan lite. Jo faktiskt, fast det straffar sig. Jag, som är van vid att utarma min kropp framför en dator mesta tiden av dygnet, har nu under helgdagarna använt den lite mer intensivt än jag borde. Detta har resulterat i världens träningsvärk. Ófeig har ju inte gjort saken bättre genom att vara oförskämt pigg. Trots att hon bara blivit riden i dryga två veckor tar hon alla initiativ till att få springa, heela tiden. Nu börjar hon bli rolig på riktigt!

Ja de va en kväll i juni

Då när sommarn är som bäst.

Innan styngflugorna kommit, och det växer alla mest!

Jag hade slutat tidigt torsdagen innan midsommar. Mycket passande, eftersom kvällarna har svårt att räcka till. Vi mockade rent hos Lillebror på Mimmis lunchrast och jag hann precis slänga i mig ett par knäckemackor (allt som fanns i matväg), innan jag for iväg för att hämta ut mina matkassar. Tobbe åkte med hem och lånade mig en rosé, så jag slapp beblanda mig med allt sistaminutenfolk på systemet. Det var nu tredje gången jag beställt mat på nätet och det går alldeles finemang, tyckte jag även denna gång. Kön av bilar ringlade sig lång utmed gatan mot vårt tillfälliga Svelandkontor, men jag var tvåa i tur, efter en farbror som inte var flyttbar. Det dröjde innan de kom ut med maten, så en trevlig kille ur personalen, som fått bilen instängd av mig (och farbrorn framför), ingrep och jag fick även hjälp att lasta in alla mina kassar i bilen. Tack och bock!

Fem kassar vart det, så jag fick brått att lasta in när jag kom hem. Först kassen med det frusna. Sedan, resten! Lite speciellt med ”all” midsommarmaten. Jag hade investerat i en liter jordgubbar (”bara” 75:- 👍. De tar 95:- på en sina ställen!), med vaniljglass. Så hade jag köpt (tre för priset av två burkar) löksill åt Leif. Själv såg jag mest fram emot nypotatis och rostbiff, med smält smör, gräslök, och sallad. Enkelt, men gott! Döm om min förvåning, när jag upptäckte potatisen. En styck ensam nypotatis i sin påse. Suck! 😔 Där blev det lite fel! De hade, snällt nog, plockat en stor, så vi får väl dela på den, Leif och jag. Han är ju inte så förtjust i potatis! 😉

Där vart förresten ingen rostbiff heller i kassen, den var visst slutsåld, så jag tänkte att jag kör väl upp till Olof Nils precis före stängningsdags, när värsta rushen lagt sig.

Jag hann precis med att rida Ófeig svettig, promenera Óska och mata Lillebror, innan jag for iväg. Halv nio var hela parkeringen knörkafull, och det kom nya bilar hela tiden. Jag satt kvar i bilen tills tio i stängningsdags. Då hade det mattats av. Jag köpte, förutom en pappåse med lagom mängd (? glömde räkna😉) nypotatis, de näst sista färdigpaketerade rostbiffsskivorna och ett paket smör. Midsommaren är räddad! 🌸 🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸

Kens Italian dressing finns dock inte på Olof Nils, enbart en lättvariant i gelé, så det får gå bra utan. 😊

Ser om ägorna

Jag har visst alldeles glömt bort att berätta om vår ridtur i Röshult Kristihimmelsfärd. Vi har fått väldigt begränsat med ridvägar hemikring. Är det inte bilar så är det bommar eller dåligt väglag. Underlaget på vår bana är helt kasst, hägnet måste klippas för att undslippa fästingangrepp och gårdsplan är upptagen. Vi bestämde oss för att köra iväg med hästtransporten om helgerna för att kunna rida. Det blev ett varv runt vår skogsfastighet i Röshult. Backe upp och backe ner. Jag tror hästarna tyckte det var lika härligt som vi. Det är en fantastisk natur med stor nivåskillnad mellan kullarna med höga nyutspruckna bokar och bäcken som klyver landskapet. När vi var på nerväg blev vi förevigade av Leif.

Surprice surprice!

Mamma fyllade år i fredags, inte jämnt, men, det var fasligt länge sedan vi sågs. Vi bestämde oss för att dimpa ner, helt oväntat på lördagen, ifall ifall det skulle tänkas bli fint väder så vi kunde vara ute. Och det vart det. Så vi satt ett par timmar i det gassande solskenet och åt pizza och glass. Sedan drack vi kaffe hos svärmor på Stenlyckegatan innan vi for hem.

Leif hade skött hästarna under dagen. Det hade gått över förväntan, bara en grimma (Mimmis nyaste), som var spårlöst försvunnen. Lika spårlöst var den tillbaka på sin plats några dar senare. Vi har inte forskat mer i saken.

Härligt för hästarna med grönbete

Men nu får det va slut på Óskas latedagar. Med uppbackning av Catta har jag bestämt mig för att ge henne en chans till, att bli min ridhäst. Hon vill ju det! 🥰 Hon tjatar och tjatar om att få följa med ut ur hagen. Springer emot en när man kommer, och följer på andra sidan staketet när jag rider förbi. Så gör hon rusher fram och tillbaka och bockar av frustration och överskottsenergi. Skulle hon gjort det om hon haft ont? 🤔

Nu är allt jox inhandlat och paketen från Greengard har anlänt. Óska får en näve lusernhack (som hon absolut inte behöver, men vi behöver ju något att ha som bas) med lite biopromin, kiselbionit, magnesium och msm, samt en skrittrunda om dagen på grusvägen. Så ska hon även få stå på vibrationsmatta ett par gånger i veckan, så fort vi kommer ut med transporten. Just nu är uppfarten avgrävd, då röret till avloppet inte gick att byta ut lite lätt, och inte heller gick det att blästra insidan ren. Men vi ska väl klara en midsommar med torrdass. Det har man ju gjort tidigare i andra provisoriska sommarboningar. Sedan får vi gräva om rören till infiltrationen. Hoppas nu allt detta gör susen. Både avlopp och hästar.

Huset växer så man ser det!