Jag blir så arg! Varför är det alltid jag som ska bli lidande för att andra slarvar! En del springer omkring och ska hjälpa till och spara tid. Packar upp allt och slänger kartonger och bruksanvisningar och flyttar sedan om sakerna, så att de sedan saknas när de ska monteras. Skåphandtagen hittades till slut bland vvs-sakerna, efter att snickaren avslutat. Monteringsskruvarna till handdukstorken följde nog med kartongen till tippen första vändan.
Mattläggaren talade inte om förrän väggmattan var uppe (för Leif), att den skadats vid transporten och fick skäras extra mycket. Det hade godkänts av chefen för affären, utan att vi blev tillfrågade. Jag som blev grymt besviken att den bara blev 1,90 synligt istället för 1,98 på 2 meterstapet. Det vågade han inte tala om för mig, fastän jag påpekade. Samme chef hade beställt fel väggmatta till en annan kund. Den fick rivas ner, göras om, och sinkade vårt ytterligare. Goda tider att få hem ny matta alltså. Så hade han inte fått in väggmattan tillräckligt i hörnet, så det fick bli fogbitar mellan skåp och vägg. Då blev bänkskivan för kort, så den fick ombeställas och slipas i hörnet. Tur jag kom på! 🤦🏻♀️ Allt ska man tänka på..
Ballingslövkommoden, som jag valt samma som Mimmis, just för att det var så rustika trälådor, kom med små smäcklådor i plåt. Putins fel! Det gick inte att få tag i trä (för det finns ju inte i Sverige). Stoby Måleri skulle informerat, men det gjorde de ju inte. Då hade vi ju inte behövt anlita dem öht! Med leverans på drygt 2 månader!
Sedan skulle Leif skicka iväg mig att hämta gummifötter till tvättmaskinen, för att han missat checka av följesedeln när han hämtade i utlämningen (fyra saker är för mycket att hålla reda på). Jag tyckte han kunde kört själv, så jag kunnat instruera snickarna, men icke. Istället fick jag vända hem en gång, och checka något akut, och sedan köra igen. Därefter bli uppringd igen halvvägs hemma för att instruera hur hundgrinden skulle monteras. Jag hade då redan innan talat om att jag måste vara hemma när de gör det, för jag visste det skulle bli fel annars. Och det blev det. De hade hittat instruktionsboken (men inte läst den uppenbarligen). Fästet i murstocken sitter som berget, så jag får såga av en bit av plasten, så kan det gå.
Jag får snart psykbryt. Hatar när det packas upp kartonger och innehållet hamnar lite överallt. Mitt kontrollbehov som spökar. Om jag är nöjd? Vi var ju tvungna att bli av med svartmöglet. När det är klart får vi se hur jag känner. Men än är det långt kvar tills det är färdigt. Krokar och förvaring beställda, så mycket ännu som kan strula. 😋
Satan i gatan, vad fint det blev ändå… 🥰



