Jag och min käpp

Ett oskiljaktigt par. Det har vi varit även tidigare om åren. Jag fick käppen, en liten smidig sak med en krok som handtag, av min pappa när jag fick diskbråck vid milenniumskiftet. Den har varit min följeslagare i perioder vid olika krämpor, men har senaste åren hängt på hatthyllan i hallen. Nu har den fått ta plats i lampan vid min säng. Den används mest för att dra rullvagnen fram och tillbaka, samt fiska upp medicin, som hamnat för långt bort. Nyss även när fjärrkontrollen damp i golvet kom den till nytta. Jag vill ju inte väcka mitt vårdbiträde när han ligger och sover.

I tisdags hade jag honom att springa runt på alla apotek i Hässleholm, för att hämta ut mina smärtstillande, då deras internet inte fungerade. Bara på Apotek Gallerian det fungerade. När inga andra apotek har en vara hemma så brukar de ha! Så hjälper han mig att tvätta och torka fötterna, samt klä på byxorna, för dit ner når jag inte än. Han fick ledigt en stund på förmiddagen idag, för att gå på skogvisning, medans jag åt frukost. Upptäckte att det går bra att sitta ner i nya soffan med elektrisk kontroll.

Härifrån har jag full uppsikt och kan peka hur han ska ställa robotdammsugaren.

Några valpar blir det inte det här löpet! Typiskt när både Mimmi och jag är hemma hela sommaren. Jag får nöja mig med hästarna och hoppas jag kan rida snart. Försökte pressa doktorn på hur lång tid det kan ta, och när han sa ”så får du vila” tyckte jag han sa rida 🤦🏻‍♀️. Nu får du ge dig, sa Leif och de utbytte menande blickar.