I torsdags deklarerade jag lyriskt för Leif hur himmelskt bra effekt jag fick på en enkel Alvedon, eftersom jag så gott som aldrig brukar analgetika av någon form. Det fullständigt snurrade i huvudet och jag svävade på små moln. Sluddrade nästan, och huvudvärken var puts väck. Jag är så rädd om denna effekt och unnar mig den endast vid högtidliga tillfällen. Vi skulle nu ut bland folk och måste klara att komma ihåg allt som skulle inhandlas. Jag är hopplös på att få till handlelappar, kan tilläggas. De rymmer endast hälften. Andra hälften kommer jag på medans jag går i de vanliga spåren. Då hade såklart Maxi skiftat plats på nästan alla varor! Så sjukt irriterande. Då handlar jag någon annanstans, där man hittar.

Jag jinxade alltså, så typiskt mig! Dan efter fick jag användning för alla till buds stående mediciner, flera år för gamla. Fast jag fick ju nya utskrivna då i fredags, med rekommendation att höra av mig om jag inte blev bättre inom kort. Det gjorde jag igår och sköterskan ville diskutera med doktorn om det inte vore bäst för mig att åka direkt till Kristianstad, men stopp nej, vem vill stå där i timtals på kvällen, och hur skulle jag klara bilresan. Jag fasade för att klämma ner mig i passagerarstolen, och ännu mer för att ta mig upp igen. Så jag fick en tid till vårdcentralen på tisdagen istället.

Med dubbla Citodon kröp jag i morse in och la mig på mage i baksätet, med fötterna mot taket. Det gick alldeles förträffligt bra. Doktorn klämde igenom skelettdelarna, och kniven vreds om på samma ställe oavsett var. Han trodde först att jag hade frakturer överallt, innan jag kunde förklara att minsta rörelse förorsakade smärta i SI-leden. Så det blev en remiss till röntgen i Hässleholm. 🙏

Magnetröntgen visade inga frakturer, enbart innovativa förändringar i SI-leden. Vad det nu kan vara för innovativt med det. Tillräckligt ont gör det, men hoppas det ska lägga sig på en veckas långtidsverkande morfintabletter och 8 himmelska Alvedon per dag!

Annons