Var sak har sin tid

Det är nu snart tjugo år sedan vi tog vårt pick och pack, och hals överhuvud flyttade ner till Leifs släktgård i norra Skåne. Egenritade villan med kennel sålde vi till en valpköpare, som ville flytta in ganska omgående, varför vi packade, med hjälp av anhöriga, och i panik stuvade ner vårt liv i lådor och kartonger. Så körde vi hästtransporten i skytteltrafik med flyttlass, hästar och massa hundar till gården, som var under renovering. Det viktigaste var att få iordning hundhus och stall, sedan kök. Vi levde dagtid i husvagn tills kök och golv var färdigt ett halvår senare. Så blev det som det blev! Det tog nog tio år innan halva nedervåningen, där vi inhyste kartongerna, som innehöll allt vi borde rensat ut före flytt, blev beboligt. Det rummet blev Leifs mancave. Ska jag vara ärlig lyckades han ganska bra, även om det inte är min stil med gamla otympliga möbler, och ganska svårtstädat. De stora walk in garderoberna var överfulla, liksom gamla hönshuset, som även huserade alla gamla möbler från förr.

Själv höll jag mest till i kök och stall, när jag inte jobbade. Hunduppfödningen fick gå i stå, när varken tid eller ork räckte till. Det stod mig över huvudet, med all skit och bråte, var helt omöjligt att hålla rent och ordning och reda. Och med tanke på hur uppställt det blir när man röjer fick det stå där det stod. Var sak har sin tid.

Men i år har det hänt grejer. Leif och Tobbe har röjt i svinhuset och jag har kört oräkneliga lass till tippen. För att inte tala om bråten från renoveringen. Nu, en månad efter att jag gick i pension, har jag hunnit röja massor. Vilken befrielse att bli av med gamla prylar. Jag vill ha rena ytor och undanplockat, så jag kan torka av och dammsuga ofta. Vill ha koll på vad som finns i garderoben. Jag kastar gamla gardiner, lakan och handdukar, som inte behövs i stallet. Bränner gamla papper. Tidskrifter och andra samlingar, skyss iväg. Smycken och krimskrams går samma väg. Jag har hittat gamla sedlar som gått ut för länge sedan 🤦🏻‍♀️. Tja, sånt är livet!