Rosé är min grej 🍷

Det är ju känt, att när man förlorar en förmåga utvecklar man ofta en annan. I mitt fall har mina allt mer fumliga fingrar och dåliga koordination ersatts av otroliga reflexer. Jag har en reaktionsförmåga som en kobra, på gott och ont. Leif hade köpt med sig räkmackor hem denna kväll för ett tag sedan, fredag och allt som det var. Till det måste man ha ett glas rosé. Gillar egentligen inte vin, men har blivit ett stort fan av rosé, efter svår tillvänjning. När det så var bara en liten skvätt kvar i glaset passar jag på att slå ut det, ner över kanten från bordet. Men, jag fångar det i luften och reser det upp, så att innehållet duschar tillbaka, över hela rummet. Helt otroligt att de ynka millilitrarna kunde bli så många droppar.

Tittade fel på klockan, idag när jag skulle hämta Mimmi vid tåget i Hässleholm. Eller snarare tittade jag på Óskadis, som stod och väntade på mat, en timme för tidigt. Jag som stressat för att hinna torka alla golven (även i nyutrustade hallen), efter Roberta dammsugit, samt fodra hästarna innan jag for iväg. Hinna äta var det inte tal om. Mimmi messade om jag kunde ta med en banan, då hon också ätit dåligt. För sent, är redan i Bjärnum, svarade jag då. Då fick jag veta att jag hade 1,5 timme på mig att köra 2 mil! Åh, shit! En timme åt skogen! Hur är man då effektiv? Jo, då får man ta å handla på Olof Nils, vare sig det behövs eller inte. Men man kan ju inte sega runt där hur länge som helst. Det fick bli en runda systemet också, en rosé får jag väl va värd. Dagen efter Alla 💝 dag. Å så ett varv på Kvantum efter lite fika.

Så himla nöjd med vår nya hall. Tobbe är en pärla! Nu slår inte Roberta i knoppen. Leifs skoställ på mitten (som han envisas ha kvar) är bara att lyfta bort.