Jag Àr sÄ fruktansvÀrt arg, och ledsen pÄ samma gÄng. Det vill inte gÄ över och det kÀnns som att huvudet ska explodera. Mest Àr jag besviken pÄ mig sjÀlv, att jag byggde upp förvÀntningar och hoppades att det snart skulle bli fÀrdigt i badrummet. Bli ordning och reda. Att jag trodde pÄ att snickaren skulle fixa det ena och det tredje vid slutbesiktningen. Idag fick jag veta att det inte lÀngre kommer att komma nÄgon snickare. Allt för att vi vÀntade in den dÀr jÀvla bÀnkskivan frÄn Stenimporten i Valbo, som aldrig tycks komma. Inte har han vett till att be om ursÀkt heller, Àgaren, som skickade den fel för flera veckor sedan.

Att stÀllet vi hade i SmÄland förföll innan det var fÀrdigt Àr vÀl en sak och att taklisterna stÄr i ett hörn av hallen, sedan förra renoveringen hÀr nere för snart tjugo Är sedan. Men sÄ korkat av mig att gÄ pÄ detta. Jag som bott pÄ typ tio kvadrat i femton Är. Det hade gÄtt finfint resten ocksÄ, om jag inte fÄtt förhoppningar om att det skulle bli bra och lÀttskött i nedervÄningen. Jag har ju bara vÀntat i drygt tvÄ mÄnader. Nu har jag ju Àntligen fÄtt tillgÄng Àven till Mimmis rum i övervÄningen. SÄ nu bor jag i bÄda flickornas rum. Kartongerna med badrumsgrejer kan ju stÄ kvar i hallen, och min smutstvÀtt kan jag fortsÀtta förvara i Ikeakassar pÄ golvet.

SÄ, nu har jag spytt av mig! Nu kÀnns det bÀttre! Jag kan ju sitta hÀr i min egna nya frukostsoffa och titta pÄ nÀr hÀstarna Àter utanför fönstret!

Rogivande utsikt
Annons