🤯

Jag är så fruktansvärt arg, och ledsen på samma gång. Det vill inte gå över och det känns som att huvudet ska explodera. Mest är jag besviken på mig själv, att jag byggde upp förväntningar och hoppades att det snart skulle bli färdigt i badrummet. Bli ordning och reda. Att jag trodde på att snickaren skulle fixa det ena och det tredje vid slutbesiktningen. Idag fick jag veta att det inte längre kommer att komma någon snickare. Allt för att vi väntade in den där jävla bänkskivan från Stenimporten i Valbo, som aldrig tycks komma. Inte har han vett till att be om ursäkt heller, ägaren, som skickade den fel för flera veckor sedan.

Att stället vi hade i Småland förföll innan det var färdigt är väl en sak och att taklisterna står i ett hörn av hallen, sedan förra renoveringen här nere för snart tjugo år sedan. Men så korkat av mig att gå på detta. Jag som bott på typ tio kvadrat i femton år. Det hade gått finfint resten också, om jag inte fått förhoppningar om att det skulle bli bra och lättskött i nedervåningen. Jag har ju bara väntat i drygt två månader. Nu har jag ju äntligen fått tillgång även till Mimmis rum i övervåningen. Så nu bor jag i båda flickornas rum. Kartongerna med badrumsgrejer kan ju stå kvar i hallen, och min smutstvätt kan jag fortsätta förvara i Ikeakassar på golvet.

Så, nu har jag spytt av mig! Nu känns det bättre! Jag kan ju sitta här i min egna nya frukostsoffa och titta på när hästarna äter utanför fönstret!

Rogivande utsikt