Bättre och bättre dag för dag!

Aa aa aa A! Det blir bättre och bättre dag för dag! Både igår och idag har jag hunnit träna båda hästarna och fixa allt jag planerat. Idag har jag dessutom haft städdag (och fått ner julgardinerna. Det är rekord!) medans jag åt frukost. Tidigare har det samlat på sig mer och mer och allt har hopat sig allt eftersom tiden gått. Nu får jag lite mer undanröjt för varje dag som går! Det blir bättre och bättre, liksom.

Hästarna går bättre och bättre dessutom. Kanske inte Andvari då, om man jämför med förra våren, men det går på rätt håll jämfört med i höstas. Men Ófeig överraskade ju verkligen igår. Hon har verkligen börjat hitta formen. Mimmi började genast prata om att tävla! Att jag ska tävla, vill säga. Nja, om 50 kg kanske det blir bättre..

Nu har det varit så himla bra ett tag, med fruset om nätterna och ändå ingen snö, så leran håller att gå på för hästarna. Fast Leffe och Gimli fick vårkänslor för några dar sedan och har härjat runt som unghästar i hagen. Antagligen då Gimli tappat sin ena nya sko (och boots). Stona har fått komma tillbaka till sin gamla vinterhage, på kullen bakom vedbacken. Där går de torrskodda och har lite mer att pyssla med. Mycket bättre för dem!

Även Mimmi och jag är torrskodda. Vi fick lite panik när hennes Muckboots ridstövlar började spricka sönder och läcka. Mina håller, men är något år äldre, så jag vet inte hur länge till. Fast jag har ändå haft dem i fem, sex år. Jag hatar annars muckboots, eftersom de andra modellerna saknar klack och är snorhala och alldeles för korta i skaften. Colt rider-modellen är perfekt. Lite stela att rida i i början, men sedan fantastiska att ha i Skåne när det regnar från oktober till maj månad. Paniken, skulle jag komma till, berodde på att de har utgått ur sortimentet. Såklart! Allt som är bra utgår. Vi satte oss att leta, om någon affär möjligen hade kvar på lager. Till slut hittade Mimmi en grossist som reade. Jättebra pris! Bara det var ju en varningssignal. Låter det för bra för att vara sant, så är det så! Vi anade väl ugglor i mossen, eftersom det var kortbetalning, men tog mitt gamla kort. Vi ångrade oss direkt, men det gick inte att stoppa, enligt banken, eftersom beloppet redan var reserverat. Jag stoppade kortet och jag började använda det nya, å vi erkände oss lurade.

Så hittade vi nya ridstövlar, precis före prishöjning. Mimmi testade och de var ursköna, så jag la snabbt in en beställning, precis innan Mimmis började läcka som ett såll. Nu har Mimmi fått nya fina, och jag fick mina igår. Idag fick Mimmi besked om en ny leverans av Muckboots! Öh!

Det tror jag när jag ser det! I så fall har jag tre par hela fungerande gummiridstövlar, å Mimmi två hela (å två läckande)! Hur bra är inte det! 😂

Så här kan det få va! Behöver inte bli bättre än så här❣️

Detta hade jag klarat mig utan!

När man är en glad pensionär!

Nu är jag det! Idag är dagen jag valt att börja resten av mitt liv. Jag har sökt efter lämpligt jobb i drygt ett år och varit på otaliga intervjuer, efter att jag slutade på Sveland. Men ingen kan ju fatta hur olämplig min kropp är till arbete. Jag hade ju gärna velat jobba några år till och hade säkert kunnat köra mig själv fullständigt i botten, men har fått gått ner i tid, allt mer allt eftersom min kapacitet minskat. Nu var det inte längre lönsamt att arbeta så lite som jag klarar av. Mamma påminde mig om att jag längtade till pensionen redan när jag gick i grundskolan. Jag hade sådan värk i kroppen efter att ha suttit på en skolstol en hel dag, att jag lade mig på en stoppad soffa i köket, med huvudet på träarmstödet, efter skolan varje dag. Helt slut i kroppen.

Ingen läkare har fattat sambandet med bindväven, som inte kan hålla mig upprätt. Det känns ibland som att jag ska gå av på mitten. Det tog ett helt arbetsliv för mig själv att förstå hur det hänger ihop. Att det är min bindväv som är för svag/oelastisk och värker för att den inte på egen hand klarar att frigöra slaggprodukter från musklerna. Men jag har varit bra på att hitta knep och tricks för att ta mig genom livet. Nu ska det väl ändå finnas tid till återhämtning, kan man tänka. Men, det finns väl ingen som är så upptagen som en pensionär, har man ju hört!

Nu kan man göra precis vad man vill, när helst man vill, och precis hur man vill!

Jag brukar, när jag är klar med dagen, vilket tenderar bli allt tidigare, sätta mig i sängen och kika på play på datorn, precis de saker som jag vill se. Utan en massa reklam! Nu hände det sig ju så att laptopen jag köpte av Mimmi, liksom min egen, även den la av. Eller snarare tacklade av och levde sitt eget liv. Jag fick sitta blick stilla och inte röra vid någonting, annars startade den upp en massa sidor och gick inte att stänga ner. Det var otroligt nervöst, och inte så att jag vågade hantera några viktiga dokument precis. Till slut, på black friday, köpte jag mig en ny, liksom en Roberta, som numera är mina två bästa vänner.

Jag har på senare tid allt oftare tillåtit mig att känna efter, hur det känns. Inte den vanliga trötthetskänslan, som man bara vill förtränga, utan ett välbehag. En frihetskänsla! Antar det är det som kallas att leva i nuet! Då hissar jag upp både huvud- och fotändan på sängen, blundar och andas… innan jag sätter på datorn. Ibland struntar jag bara i datorn och njuter av stunden tills jag somnar❣️eller Mimmi ringer 😂

Kan även berätta att Ófeig gick så fantastiskt bra idag! Helt avslappnad och böljande i tölten, med stor energi. Det var länge sedan jag kände den känslan! Kan det ha varit mina nya stövlar, som gjorde henne så avspänd! Eller är det jag som äntligen slappnat av i kropp och själ!

Grattis till mig 🥳