You are currently browsing the monthly archive for februari 2023.
Så är det väl man brukar säga när någon sätter i halsen! Ändå är det en känsla jag har. Jag vet inte var den kommer ifrån. Jag var inte så hungrig som barn heller och gömde mina ostsmörgåsar i dockvagnen. Som många andra barn fick jag höra att de fattiga barnen i Afrika svälter och tyckte att de kunde väl få min mat då. Något jag kommit på på senare år är, att en anledning till att jag tappar aptiten är när någon sitter och dreglar över min mat. Då blir det tvärstopp. Jag har dock inte alltid haft svårt att äta. När jag gick på lantbruksskola var jag konstant hungrig. Och vi åt hela tiden: frukost, fika, lunch, fika, middag/kvällsmat, där vi även fick ta med oss kvällsmackor till rummet. Men det behövdes inte, eftersom vi hade kompisar som öppnade pizzeria på översta våningen. Jag gick upp 25 kg i vikt första läsåret, men de kilona rasade av mig över sommaren i England. Desserterna på jelly och custard kunde man vara utan, liksom tea and scones, för att inte tala om mjölkpulverblandingen, som man fuktade cornflakesen med till frukost. Nä maten var ingen höjdare! Vi jobbade hårt på kenneln och jag fick snart sätta balsnöre i jobbarbyxorna. När jag kom hem vägde jag under 50 till mina 170 cm. Snacka om lågt BMI. Efter det blev jag kräsen och trots att jag smakar på det mesta äter jag bara det kroppen vill ha och som ser gott ut, och då dreglar andra och då får de va! 😂
Sol i hjärta, sol i sinne! Det stämmer så bra. Jag hade nästan glömt bort solen, efter alla gråa blöta dagar med storm och blåst. Otto drog över den 17e februari, samma dag som förra årets storm, med inte alltför många nedfallna träd. Inatt var det dags igen. Huh, hatar när det blåser! Men idag skiner solen! Man blir alldeles varm inombords. Så härligt! 🌞 Men än så länge har jag bara hunnit till morgonkaffet. Det räcker så gott med att bara se solens strålar strömma in genom fönstret. Så kan man ju planera inför dagen..
Inga måsten alls idag! Igår var jag på sjukgymnastikyoga, för tredje gången i år. Det kan låta som piece of cake, men för min bindväv är det plågsamt, men känns bra efteråt. Intalar jag mig själv. Veckan efter första passet var ett helvete. Tills jag ridit och stretchat. Då släppte värsta träningsvärken. Andra gången var några dagar efter att jag blodtappats, och hade missat äta innan jag for iväg. Halvvägs in i passet började rummet snurra och illamåendet vällde över mig. Jag fick en mugg vatten och kunde slutföra övningarna på mattan. Jag hade även lagt en flaska i väskan, men vätska hjälpte inte alls. På något sätt tog jag mig till bilen, där jag fann kartongen med kvarglömda gräddbullar från Ikea. Såklart berodde det på lågt blodsocker. Därför tog jag med mig både proteinbar och vatten igår, som jag glömde bort, men det var i alla fall med. Innan träningen hade jag lyckats klämma in en andra blodtappning, och hade tackat ja till ett glas jordgubbssaft (9 dl blodförlust på två veckor är ju en del), inte mackan dock. Å det gick vägen, antagligen tack vare att jag inte lyckades med att få till en tid till frissan också, bara att handla på hemvägen.
Jag är specialist på att tillverka fullspäckade scheman. Hela mitt liv har bestått i att uttnyttja varenda kvart (vare sig den finns eller inte) innan jag ska iväg. Nu speciellt när jag drar mig för att fara iväg till Hässleholm. Denna gång hann jag med att städa badrummet, efter Holly gått hem, eftersom tiden ändå inte räckte till att äta. Huvudsaken att hästarna fick sitt och att hundarna blev rastade. Jag har i alla fall lärt mig att man bara kan vara på ett ställe i taget, fastän det var ångestladdat i många år att missa något. Jag måste lära mig att ta hand om mig själv bättre. Att leva i nuet, njuta av livet, och inte ha dåligt samvete av att göra ingenting. Det är precis vad jag gör just nu❣️(bara skriver lite 😁)
Det är ju känt, att när man förlorar en förmåga utvecklar man ofta en annan. I mitt fall har mina allt mer fumliga fingrar och dåliga koordination ersatts av otroliga reflexer. Jag har en reaktionsförmåga som en kobra, på gott och ont. Leif hade köpt med sig räkmackor hem denna kväll för ett tag sedan, fredag och allt som det var. Till det måste man ha ett glas rosé. Gillar egentligen inte vin, men har blivit ett stort fan av rosé, efter svår tillvänjning. När det så var bara en liten skvätt kvar i glaset passar jag på att slå ut det, ner över kanten från bordet. Men, jag fångar det i luften och reser det upp, så att innehållet duschar tillbaka, över hela rummet. Helt otroligt att de ynka millilitrarna kunde bli så många droppar.
Tittade fel på klockan, idag när jag skulle hämta Mimmi vid tåget i Hässleholm. Eller snarare tittade jag på Óskadis, som stod och väntade på mat, en timme för tidigt. Jag som stressat för att hinna torka alla golven (även i nyutrustade hallen), efter Roberta dammsugit, samt fodra hästarna innan jag for iväg. Hinna äta var det inte tal om. Mimmi messade om jag kunde ta med en banan, då hon också ätit dåligt. För sent, är redan i Bjärnum, svarade jag då. Då fick jag veta att jag hade 1,5 timme på mig att köra 2 mil! Åh, shit! En timme åt skogen! Hur är man då effektiv? Jo, då får man ta å handla på Olof Nils, vare sig det behövs eller inte. Men man kan ju inte sega runt där hur länge som helst. Det fick bli en runda systemet också, en rosé får jag väl va värd. Dagen efter Alla 💝 dag. Å så ett varv på Kvantum efter lite fika.
Nu har vår bänkskiva anlänt, Tro det eller ej, men här är beviset. Det skulle ta 2-3 veckor enligt hemsidan. När det gått 1,5 månad ringde jag och undrade hur det gick. Jodå, den var skickad. Men det hade skett ett lite missöde. Den var skickad på fel håll. Alltså uppåt landet, till fel kund!
Jag tog första bilden igår när den kom, eftersom jag tyckte den var slarvigt lastad på pallen. Sedan har det varit så snorhalt och mörkt, så vi väntade tills idag med att bära in den. För varje gång jag gick förbi tyckte jag den flyttat sig lite. Så jag tog en bild till. 🙉 Då bar vi in den.
Den är hel och fin, och rundad i rätt hörn. Kryss i taket! Sedan blev jag lite konfunderad när vi packat upp!
Hade vi tur skulle den ändå kunna komma fram vecka 3, fick jag veta. Vecka 6 nu. 🤔 Men om den nu varit i grannlandet tog det klart några veckor extra, med tull och allt! Vilken tur den inte hamnat i Schweiz! Då hade det väl tagit ett par månader till!
De har ingen tanke på att be om ursäkt eller kompensera oss, så hoppas frakten kostat dem jävligt mycket!
Jag är så fruktansvärt arg, och ledsen på samma gång. Det vill inte gå över och det känns som att huvudet ska explodera. Mest är jag besviken på mig själv, att jag byggde upp förväntningar och hoppades att det snart skulle bli färdigt i badrummet. Bli ordning och reda. Att jag trodde på att snickaren skulle fixa det ena och det tredje vid slutbesiktningen. Idag fick jag veta att det inte längre kommer att komma någon snickare. Allt för att vi väntade in den där jävla bänkskivan från Stenimporten i Valbo, som aldrig tycks komma. Inte har han vett till att be om ursäkt heller, ägaren, som skickade den fel för flera veckor sedan.
Att stället vi hade i Småland förföll innan det var färdigt är väl en sak och att taklisterna står i ett hörn av hallen, sedan förra renoveringen här nere för snart tjugo år sedan. Men så korkat av mig att gå på detta. Jag som bott på typ tio kvadrat i femton år. Det hade gått finfint resten också, om jag inte fått förhoppningar om att det skulle bli bra och lättskött i nedervåningen. Jag har ju bara väntat i drygt två månader. Nu har jag ju äntligen fått tillgång även till Mimmis rum i övervåningen. Så nu bor jag i båda flickornas rum. Kartongerna med badrumsgrejer kan ju stå kvar i hallen, och min smutstvätt kan jag fortsätta förvara i Ikeakassar på golvet.
Så, nu har jag spytt av mig! Nu känns det bättre! Jag kan ju sitta här i min egna nya frukostsoffa och titta på när hästarna äter utanför fönstret!
Aa aa aa A! Det blir bättre och bättre dag för dag! Både igår och idag har jag hunnit träna båda hästarna och fixa allt jag planerat. Idag har jag dessutom haft städdag (och fått ner julgardinerna. Det är rekord!) medans jag åt frukost. Tidigare har det samlat på sig mer och mer och allt har hopat sig allt eftersom tiden gått. Nu får jag lite mer undanröjt för varje dag som går! Det blir bättre och bättre, liksom.
Hästarna går bättre och bättre dessutom. Kanske inte Andvari då, om man jämför med förra våren, men det går på rätt håll jämfört med i höstas. Men Ófeig överraskade ju verkligen igår. Hon har verkligen börjat hitta formen. Mimmi började genast prata om att tävla! Att jag ska tävla, vill säga. Nja, om 50 kg kanske det blir bättre..
Nu har det varit så himla bra ett tag, med fruset om nätterna och ändå ingen snö, så leran håller att gå på för hästarna. Fast Leffe och Gimli fick vårkänslor för några dar sedan och har härjat runt som unghästar i hagen. Antagligen då Gimli tappat sin ena nya sko (och boots). Stona har fått komma tillbaka till sin gamla vinterhage, på kullen bakom vedbacken. Där går de torrskodda och har lite mer att pyssla med. Mycket bättre för dem!
Även Mimmi och jag är torrskodda. Vi fick lite panik när hennes Muckboots ridstövlar började spricka sönder och läcka. Mina håller, men är något år äldre, så jag vet inte hur länge till. Fast jag har ändå haft dem i fem, sex år. Jag hatar annars muckboots, eftersom de andra modellerna saknar klack och är snorhala och alldeles för korta i skaften. Colt rider-modellen är perfekt. Lite stela att rida i i början, men sedan fantastiska att ha i Skåne när det regnar från oktober till maj månad. Paniken, skulle jag komma till, berodde på att de har utgått ur sortimentet. Såklart! Allt som är bra utgår. Vi satte oss att leta, om någon affär möjligen hade kvar på lager. Till slut hittade Mimmi en grossist som reade. Jättebra pris! Bara det var ju en varningssignal. Låter det för bra för att vara sant, så är det så! Vi anade väl ugglor i mossen, eftersom det var kortbetalning, men tog mitt gamla kort. Vi ångrade oss direkt, men det gick inte att stoppa, enligt banken, eftersom beloppet redan var reserverat. Jag stoppade kortet och jag började använda det nya, å vi erkände oss lurade.
Så hittade vi nya ridstövlar, precis före prishöjning. Mimmi testade och de var ursköna, så jag la snabbt in en beställning, precis innan Mimmis började läcka som ett såll. Nu har Mimmi fått nya fina, och jag fick mina igår. Idag fick Mimmi besked om en ny leverans av Muckboots! Öh!
Det tror jag när jag ser det! I så fall har jag tre par hela fungerande gummiridstövlar, å Mimmi två hela (å två läckande)! Hur bra är inte det! 😂
Så här kan det få va! Behöver inte bli bättre än så här❣️
Nu är jag det! Idag är dagen jag valt att börja resten av mitt liv. Jag har sökt efter lämpligt jobb i drygt ett år och varit på otaliga intervjuer, efter att jag slutade på Sveland. Men ingen kan ju fatta hur olämplig min kropp är till arbete. Jag hade ju gärna velat jobba några år till och hade säkert kunnat köra mig själv fullständigt i botten, men har fått gått ner i tid, allt mer allt eftersom min kapacitet minskat. Nu var det inte längre lönsamt att arbeta så lite som jag klarar av. Mamma påminde mig om att jag längtade till pensionen redan när jag gick i grundskolan. Jag hade sådan värk i kroppen efter att ha suttit på en skolstol en hel dag, att jag lade mig på en stoppad soffa i köket, med huvudet på träarmstödet, efter skolan varje dag. Helt slut i kroppen.
Ingen läkare har fattat sambandet med bindväven, som inte kan hålla mig upprätt. Det känns ibland som att jag ska gå av på mitten. Det tog ett helt arbetsliv för mig själv att förstå hur det hänger ihop. Att det är min bindväv som är för svag/oelastisk och värker för att den inte på egen hand klarar att frigöra slaggprodukter från musklerna. Men jag har varit bra på att hitta knep och tricks för att ta mig genom livet. Nu ska det väl ändå finnas tid till återhämtning, kan man tänka. Men, det finns väl ingen som är så upptagen som en pensionär, har man ju hört!
Jag brukar, när jag är klar med dagen, vilket tenderar bli allt tidigare, sätta mig i sängen och kika på play på datorn, precis de saker som jag vill se. Utan en massa reklam! Nu hände det sig ju så att laptopen jag köpte av Mimmi, liksom min egen, även den la av. Eller snarare tacklade av och levde sitt eget liv. Jag fick sitta blick stilla och inte röra vid någonting, annars startade den upp en massa sidor och gick inte att stänga ner. Det var otroligt nervöst, och inte så att jag vågade hantera några viktiga dokument precis. Till slut, på black friday, köpte jag mig en ny, liksom en Roberta, som numera är mina två bästa vänner.
Jag har på senare tid allt oftare tillåtit mig att känna efter, hur det känns. Inte den vanliga trötthetskänslan, som man bara vill förtränga, utan ett välbehag. En frihetskänsla! Antar det är det som kallas att leva i nuet! Då hissar jag upp både huvud- och fotändan på sängen, blundar och andas… innan jag sätter på datorn. Ibland struntar jag bara i datorn och njuter av stunden tills jag somnar❣️eller Mimmi ringer 😂
Kan även berätta att Ófeig gick så fantastiskt bra idag! Helt avslappnad och böljande i tölten, med stor energi. Det var länge sedan jag kände den känslan! Kan det ha varit mina nya stövlar, som gjorde henne så avspänd! Eller är det jag som äntligen slappnat av i kropp och själ!
Grattis till mig 🥳
Senaste nytt från Gåvetorps Islandshästar 