På vaddå, kan man undra!? På handlandet, tycker Leif. Ja, det kan man verkligen tycka. Jag är utled på alla kartonger som står och skräpar. Dröjsmålet med uppackning beror fortfarande på den försvunna bänkskivan. Den som Stenimporten skickade till fel kund, men som vi kunde fått i förrförra veckan (enligt receptionisten), om vi haft tur! Det hade vi ju inte, och före helgen fick jag veta att den var tillbaka i produktion (i Gävle) och kanske inte ens skickad än. Det visste han inte! När den kommer kan vi äntligen ta hit snickaren igen för att slutföra skåpinstallationerna.

Mimmis nyinköpta gummistövlar, som inhandlades akut på grund av läckande Muckboots, läcker som ett såll. Innan vi upptäckte detta hann jag beställa ett par likadana, före prishöjning, som inte anlänt. De var alltså super snygga och super sköna! Men som sagt en dåligt limmad kant, som gjorde att vatten rann in. Det är dock tre års garanti. Men vad hjälper det när säljarna lyser med sin frånvaro? Mimmi mailade, gång på gång, och jag ringde, utan svar. Telefonnummret ur bruk! Nu fick det va nog! Jag ringde grossisten, som skulle hjälpa oss. Då plötsligt hördes säljaren av. Mimmi ska få nya stövlar. Men jag då!?

Jag har ju fått en ny soffa! En frukostsoffa (som jag köpt för mina sparpengar), där jag kan se när hästarna äter frukost, medan jag själv gör detsamma. Där ser jag även min före detta stoflock, som den såg ut för drygt tolv år sedan, på tavlan som pryder väggen. Det tog en stund att klä på och få ihop alla delar till soffan, men med Mimmis hjälp, och stjälp från Holly är den nu på plats❣️

Färdigt!

Här är tavlan, som sitter på motsatt vägg!

Annons