Nej, för jag var faktiskt vaken, tror jag, och kunde inte somna om. Köksgolvet var färdiglagt och listerna på plats. Det kändes så konstigt att gå på ett helt plant golv, som saknade kullar och dalar och inte rörde sig alls. En så surrealistisk känsla, att det inte lutade det minsta. Det var nog därför jag kom på känslan från när jag var kanske tre/fyra år, när jag gick i den slitna, på mitten av många fotsteg, nednötta trätrappan i Aspahuset. Där, i en lägenhet, bodde några ungdomar som brukade vara på fiket. Barbro och Lilian brukade passa mig, och deras bror Nalle med föräldrar och hunden Chang, som var en chowchow med blå tunga. Tänk att man kan ha så klara minnen från man är så liten, när närminnet varar typ 2 sekunder!

Mycket konstigt dessutom att börja fundera på så märkliga saker mitt i natten. Måste bero på att jag börjar bli urless på att inte ha varken toalett eller tvättmaskin, bara ett utrivet badrum och nerskitat kök, med slipdamm och prylar samt halvuppackade grejer överallt. Dessutom två höglöpande tikar och en valp springande mitt i alltihopa. Första veckan fick de vuxna bo i hundrummet, men så blev det snorkallt, så hästarnas vattenkoppar frös, och de (hundarna) fick komma in och bo igen. Mina kläder börjar ta slut och frysen måste lagas och då behöver antagligen även kylen stängas av, så dumt att handla en massa mat. Jag varken äter eller dricker, så man slipper gå på toa, så det gör inte så mycket. Leif får äta på jobbet.

På måndagen kom en kille och flytspacklade badrumsgolvet och spacklade väggarna. Han berättade att det blivit någon siffra fel vid beställningen till ett annat par, så de fick riva ner våtrumstapeten igen och den måste göras om före vår. Därför blir vårt badrum inte färdigt denna veckan heller! Stön! Tur det mörknar tidigt, så jag går och lägger mig med datorn och mobilen klocka sex. Då går dagarna fortare. Står inte ut att vara i vår sunkiga nedanvåning. Idag kom dessutom snön, Holly, Kelly och Isafolds första. En hel dm på en gång!

Annons