You are currently browsing the monthly archive for oktober 2022.

Jag har letat hela veckan över missing nalle, men först idag kom upplösningen av fallet. De fyra vännerna sitter dagtid på min säng, lutade mot en linnekudde. Den stora grå, som brummar misslynt när han ändrar ställning, han var min första nallevän och en julklapp från mamma och pappa i småbarnsåldern. Systern fick en blankpälsad gul, med rött sidenband runt halsen, och jag en raggig grå. Jag har för mig att jag fick välja, med viss påverkan av systern. Den andra är virkad av äldsta dottern, ett brunt mästerverk med turkosfärgad halsduk. Han är minst i gänget. En fick jag som kryahälsning av förstfödda barnbarnet Kajsa. Å så en gul micronalle, fådd av systern. Det var Kajsanallen som hade gömt sig och krypit in mellan sängbotten och lådan under sängen när fotändan var upphissad. Sedan låg han där och sa ingenting, tills idag då jag gav mig sjutton på att han skulle hittas. Jag kröp under sängen och hittade honom uppkrupen på lådan med braåhasaker.

Hans nos var gjord av garn 🎶

Jag undrade varför det var så lätt att stiga upp klockan sju en söndag morgon. Kom inte på förrän senare på kvällen, när hundarna velat ha mat redan halv tre och nattamat halvåtta, att det antagligen berodde på att det nu är vintertid och klockan egentligen varit åtta.

I vilket fall gick allt enligt planerna och när Catta och jag fikat färdigt, och smitt planer, gick vi till verket, med att lasta Tekla. Mimmi och jag hade tagit de största dusterna dagen före. Tekla är inte alls rädd, bara smart och envis. Men nyfiken och positiv! Hon klev glatt på, åt sin lusern, och backade ut, innan Mimmi satt fast henne eller gett mig lov att stänga. Allt gick lugnt och positivt tillväga. Men sedan, ville hon inte mer. Hon lärde sig att hon inte kom undan, men bakbenen ville inte kliva på. Så när mörkret kom fick vi ta paus.

Nästa dag bestämde hon sig efter en fjärdedel av tiden. Då hade jag backat till nerfarten till gårdsplan, så stepup:en var riktigt låg, bundit fast hingstväggarna så vi hade trehästarsutrymme, så en lång lina som Catta manövrerade, och vips var hon uppe. Catta är både listig och stark!

Tekla från Gåvetorp

Nu ska Tekla bli ridhäst, under Cattas ledning. Jäklar vilken tävlingshäst hon ska bli! Här finns inte tiden, nu när Mimmi pluggar, och min kropp lämpar sig inte för unghästträning längre. Bara att inse fakta. Catta är guld!

Tänk idag, två dagar senare, hade samma nalle igen smitit in på samma ställe. De är listiga de där små!

Så oskyldig man kan se ut! 😂

Det är så skönt när den är över, den årliga vaccination- och tandkolldagen. Jag som knappt kan hålla koll på hur många hästar vi har. Jag överlåter åt Mimmi att organisera. Vi har fem stora boxar och det går in flera i varje, men kan ändå bli lite struligt med en hingst, och i år har vi ett föl. Allt gick dock galant, trots att vi var en man kort. Fölet väntar vi med att vaccinera tills våren och Leiftri ska inte slipas några tänder på innan vintern. I fjol kunde han inte svälja ner sitt hösilage på hela säsongen, så tack och lov att det var barmark. Lusern gick ner och så sög han ur tuggbussarna med hösilage innan han spottade ut dem, så mager var han inte.

Vi tog inte heller något nytt leverprov, eftersom leverbiopsin var bra och Andvari har bra aptit, gott hull, och är vacker som en höstdag. Veterinär och specialist har inte kommit fram till varför han gått ner sig, så bara att avvakta och se om det händer igen. Men nu vila några dagar, sedan uppbyggnadsträning.

Inte ridit på tre dar, så nu har jag ridabstinens!

Lycklig lycklig, är jag! I min egna sadel, childericen, på Ófeig, på jag vet inte hur länge sedan sist.

Det var en sådan speciell känsla, som är svår att beskriva. Men lite som att komma hem! Jag har ridit Andvari i samma sadel hela tiden under hans utbildning, men han har varit så smal och muskelfattig. Det kändes bra i våras, men nu har vi ju fått börja om på nytt, och han måste lära sig använda sin kropp igen. Det känns inte alls som samma sadel på honom, bara halt och vingligt. På Ófeig känns det verkligen att den är byggd till mig, och henne, och de andra. Alla mina hästar har bra sadellägen, men Ófeigs är så nära perfekt man kan komma. När hon inte är smällfet, vill säga (för att jag missat att hon resorberat sitt foster). Det är hon inte längre, så den ligger som en smäck, snart. Alla sadlar ligger bra på Ófeig, men equipen är lite bredare, så därför har jag använt den de senaste 75 förlorade kilona. Bara 75 kvar. 😂

Tänk att jag nästan var på väg att sälja henne för bara en dryg månad sedan! Hur sjukt var inte det! Det var Mimmi som fick mig att komma till sans. Man kan ju inte bara sälja en sådan häst. Det tråkiga är ju bara att hon inte fått någon avkomma. Det är nog inte många svenskfödda ston med 9 för hals/manke/bog och rygg/kors samt 8,5 för proportioner, tölt, trav, galopp och spirit, som inte används i avel. Eftersom hon kastat ett föl tidigare, på grund av tvinnad navelsträng precis före beräknad nedkomst, får jag väl inte försäkra foster/föl igen och då kan det bli dyrt att använda en riktigt bra hingst.

Så en lyxridhäst är hon helt enkelt, och hon är min. För det är jag värd!

var det sagt, även om jag har svårt att tro det. Det är då renoveringen ska ta sin början. Jag är redo! Faktiskt förberedd. Köksgolvet är inhandlat sedan länge och har legat på hedersplats framför altanfönstret hela sommaren. Alla småpryttlar och grejor från badrummet ligger prydligt nedstoppade i stora kartongen i hallen. All tvätt från trådbackarna är upptvättad, även handtvätten. Men, på måndagen kom inge snickare, och tur var väl det, för än har ingen inredning från Ballingslöv inkommit.

Även mitt fina prisskåp är städat, för första gången på säg femton år, och tömt på dammsamlare. Vad ska man med alla stora bucklor, plaketter och medaljer till, när man inte längre kommer ihåg varken plats man fick dem eller med vilken hund!? Det är mycket roligare med personliga saker, eller sådant man kan använda. Några klockor har vi tickande, tror det var Kricos uställningpriser båda, även lergubbarna från Trollebo, där provvinsten var syster Bettans.

Oj, de var allt lite dammiga de också! 🙈

Köpmandisken står kvar. Jag bävar för att tömma den. Där har jag gömt många hjärtevärmande saker, som man inte kan ha framme för alla klåfingriga nosar och viftande svansar. Kanske bäst att bara flytta hela lådorna som de är. Nu har vi ju en som är bra på att bära!

Vår nya stalledräng Holly!

Stackars lilla Holly har varit sjuk en vecka, med feber och förkylning. Aptiten har varit skral så här är en slimmad variant, men stark som en oxe är hon, vår nya stallchef. Hon jobbar för mat och husrum, och får rida så mycket hon vill❣️😂

Lillebror har namnsdag idag. Han är tre år gammal och näst på tur, efter Leiftri, att ridas in. Mimmis favorit är han dessutom, så kanske han blir kvar här på gården.

Nu fick han ju heta just lillebror, eftersom han är Imds sisfödda (och även Frodis) och var även yngst av våra hästar. Yngst, men störst, har han varit. Nu är han ju inte yngst längre, då han blivit morbror till lilla Isafold. Men han är fortfarande lillebror till sina syskon. 😊 Snygge-Bror är han dessutom.

Finaste snällaste Lillebror

Vi har stora förhoppningar om denna vackre prins med sina rörliga bogar, elastiska rörelser och lätt för tölten. Har han lika lätt för samling som sin mor så blir det toppen. Han kan redan sitta i levad, så anlagen finns där 🤩

oktober 2022
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 1 annan följare
%d bloggare gillar detta: