Idag kom vi iväg i goood tid. Vi hade kunnat köra ännu tidigare, eftersom nattsömnen var dålig (Gick nog och la mig för tidigt och hjälpte varken med Cmore, IR-matta eller urgamla sömntabletter), med avsikt att göra en avstickare till Hylte Lantmän. Leif tänker införskaffa en ny oljerock. Det var nog tjugo år sedan min senaste Barbour gav upp. Har iofs en australiensisk ridrock, som hänger i garderoben. 🤔 Sedan visade det sig att de öppnar först klockan tio på lördagar, så där sket det sig. Nu är vi framme i god tid iaf.

Besöket hos uppfödaren gick betydligt snabbare denna gång, trots dignande kakbord, och snart var vi på väg tillbaka igen. Kajsa var redan åkt, men vi träffade paret som hämtade Kluriga Elsa och så hanhundsägarens föräldrar från Delsbo, som hämtade hem Kastor, som alltså ska hem till pappa Gibson.

Ellen och Lisa har skött sig galant där bak i bilen hela resan och här åker vi.

Men största delen av resan satt hon upp och tittade på mig. Knäpp tyst!

På söndagen var Leif hemma och det blev lite stökigt med hundar och spring innan man fått in rutiner. Kelly är ju uppfödd i hundgård och inte van vid alla ljud och stoj i ett hushåll. Hon tyckte inte heller om när man tog upp henne. Hm, lite att jobba på!

Det jag minst anade var att hon skulle vara helt rumsren. På sex dagar har hon inte gjort någonting inomhus och verkar kunna hålla sig i det oändliga. På måndagen blev vi riktiga kompisar när jag hittade kalkongodis, en riktig delikatess. Även priset var därefter! Men det må va hänt. Brukar annars bara användas på utställning. Dessa godbitar har jag använt till att träna inkallning och lära in namnet. Det har fungerat perfekt och hon är en så positiv och glad individ, där svansen går som en propeller, i sann dreverstil. Ellen blev, som väl var, överlycklig över valpen. Vi fasade för vad hon skulle tycka om oljudet, med Dumles olåt i tankarna. Kellys bjäbb är ingenting i jämförelse och inget som bekymrar Ellen. Dock blir hon sur på Lisa när hon läxar upp valpen. Lisa vet hur man uppfostrar, och Kelly anpassar sig tvärt. Det är ok, får man tala om för konstapel Ellen.

Så på måndagsnatten blev jag sjuk! 🤢 En riktig nära-döden-upplevelse. Finns det en tillstymmelse till risk att bli magsjuk, så blir jag det. Aldrig Leif. Av naturliga skäl är det nu flera år sedan sist. Men, enda smittmöjligheten borde varit att jag gick in på toan på macken, som varit upptagen i en evighet. Inga synliga spår, men pappret var slut, så det fylldes på och toan städades av personalen, så det var skinande rent. Vem kunde ana!

Idag, fredag, har jag äntligen tagit mig igenom dessa dagar med 🤢🤮🚽🧻🚰🤒🤕🙈🤷🏻‍♀️, som gått i ett töcken av frossa, hetta, hjärtklappning, huvudvärk och en 🪣.