Det var förvarnat att det skulle bli stjärnfall i slutet på förra veckan. Mest på fredagen, och jag förbannade mig själv för att jag missat gå ut. På lördagsnatten, eller snarare söndag 01.45, kom jag på att kanske kanske, det fanns en liten chans att få en önskan uppfylld. Jo, jag lyckades se två 💫, och önskade samma båda gångerna. Jag hade lite tjynge för det, eftersom Kelly-kullen skulle besiktigas idag. Precis som att det var upp till mig! Min största önskan just nu är lite större. Men inte helt orimlig!

Kelly-kullen var helt u a. Allihopa! Phu! Leif hade köpt med sig en flaska rosé till mig ikväll, så jag tog mig friheten att fira lite flyt. Hoppas det håller i sig. På lördag far vi och hämtar hem underverket.

Jag har nu tränat (och försökt få ner Ófeig i vikt) i drygt fem veckor. Hon gick snabbt ner 35kg bara med betesreducerare och skrittarbete, mätt med måttband. Sedan har det inte hänt så mycket, rent måttmässigt. Dock känns hon betydligt slankare. Gångartsmässigt och konditionsmässigt har det gått fort, men det sitter mest i huvet på den hästen. Man får passa sig och hålla henne lugn, så det inte går över styr. Inte fler sjuka hästar, tack!

Andvari äter sina örter i lusern och korn och har fått en glupande aptit. Bara det! 🙏 Han ser betydligt mer välmående ut, lika blank som tidigare, men mer utfylld i flanken. Jag väntar fortfarande på svar från England, hur tillförlitligt nu det är, en dryg månad senare. Jag hoppas ju på att värdena blivit bättre och det borde ju avspegla sig bättre i hästens mående än en gammal biopsi. Även om det är en islandshäst!