Största möjliga tystnad! Det är så fantastiskt skönt, att få en stund för sig själv på morgonen med sin frukost, utan yttre störningsmoment, efter att man fixat hästarna. Att få luta sig tillbaka i soffan, med bara klockans tickande i bakgrunden samt andetagen av en snusande vorsteh vid sidan om, och tänka sina egna tankar.

Det är samma på kvällen. Leif och jag har inte precis samma smak av TV-utbud, så jag går upp och sitter i sängen och kikar på play på laptopen istället, samtidigt som jag äter något. Så pausar jag och går ner och borstar tänderna. Efter det tittar jag på slutet. Igår var det något i skogen, sa hästarna. Först var det Andvari som blåste, med någon minuts mellanrum, efter att han lyssnat in. Han går just nu ensam utanför mitt fönster, tills stygnen ska tas på torsdag. Sedan började stona också bli oroliga och låta borta i sin hage. Mimmi, som tar sista passet, lovade skrämma bort eventuella älgar eller vargar när hon gick förbi. Men allt var lugnt, förutom ugglorna som hoade. Själv vaknade jag halv tre, sittande i sängen med lampan tänd och datorn stängd i knäet. Jag hade somnat innan jag ens öppnat den! Det är fördelen med play. Ingen stress.

Igår red jag Ófeig för första gången efter dräktigheten. Sadelgjorden gick näppeligen om den runda magen, men hon har ändå vältränade bukmuskler, så efter en stund kunde vi dra ytterligare några hål. Jag har tränat henne med dubbellongering och band några gånger och tänkte nu bara skritta några varv på banan, som är fast och bra efter Leif saltat och allt regn. Det tog en stund att få henne att förstå att det bara skulle promeneras. Hon bjöd och bjöd, samt knatade på som att hon skulle med tåget, samtidigt som hon var så mjuk och samlade sig så fint och ville tölta. Men det sparar vi till senare. Nu ska hon skrittas igång på hårt underlag. Helst på vägen, så det får det bli oftast. Jag rider mest fram och tillbaka. Fanken, nu glömde jag kolla på klockan, utbrast jag. ”1 kilometer, tack”, svarade Siri! 🙄

Så boxarest på natten