You are currently browsing the monthly archive for juli 2022.

Det kan vara svårt, tråkigt och ta emot, oavsett det gäller en otränad häst eller stallrengöring. Det viktigaste är att det sker långsamt och metodiskt. I alla fall om det gäller en häst som inte blivit riden på lång tid. Den ska ridas i skritt, på hårt underlag, under utökad tid, innan man växlar upp till annan gångart. Detta för att stärka upp senor och ligament inför hårdare träning. Nu är det nog lite skillnad på stora bruna och islandshästar. Vi rider ju nästan aldrig på mjuka djupa underlag och tölt är ju i princip bara en högre hastighet av skritt. Men jag gör vad jag kan för att övertyga Ófeig om att ju mer bråttom hon har, desto längre rundor måste vi rida. 😉 Å flugorna är envetna, hon vill helst springa ifrån dem.

Stalltvätten tog sin lilla tid. Om man bortser från allt bortsopande av damm och spindelnät, vilket Tobbe hjälpte oss med dagen före, så tog sprayning med handspruta, skrubbning med skurborste, högtryckstvätt av tak, fem stora boxar med galler, en spolspilta, stor stallgång i vinkel samt bortsopning av vatten, dryga 12 timmar för Mimmi och mig. Det hade såklart gått fortare med ryggsprutan, om den kommit fram med snigelposten. Den gamla hade gåttisönder. Men å andra sidan använder vi denna gång högtryckstvätt istället för slang kopplade till långborste. Det var oerhört tungt, för att inte tala om hur blött det var att få allt vatten över sig och in i jackärmen. Fint blev det i alla fall, det som blev kvar av målarfärgen. Nästa gång får vi väl bättra på lite kulör, men det får dröja!

Dagen efter var man som stel som en torr disktrasa. Vilken tur man bara skulle ut och åka häst 35 minuter. Bästa massagen! 😙

Största möjliga tystnad! Det är så fantastiskt skönt, att få en stund för sig själv på morgonen med sin frukost, utan yttre störningsmoment, efter att man fixat hästarna. Att få luta sig tillbaka i soffan, med bara klockans tickande i bakgrunden samt andetagen av en snusande vorsteh vid sidan om, och tänka sina egna tankar.

Det är samma på kvällen. Leif och jag har inte precis samma smak av TV-utbud, så jag går upp och sitter i sängen och kikar på play på laptopen istället, samtidigt som jag äter något. Så pausar jag och går ner och borstar tänderna. Efter det tittar jag på slutet. Igår var det något i skogen, sa hästarna. Först var det Andvari som blåste, med någon minuts mellanrum, efter att han lyssnat in. Han går just nu ensam utanför mitt fönster, tills stygnen ska tas på torsdag. Sedan började stona också bli oroliga och låta borta i sin hage. Mimmi, som tar sista passet, lovade skrämma bort eventuella älgar eller vargar när hon gick förbi. Men allt var lugnt, förutom ugglorna som hoade. Själv vaknade jag halv tre, sittande i sängen med lampan tänd och datorn stängd i knäet. Jag hade somnat innan jag ens öppnat den! Det är fördelen med play. Ingen stress.

Igår red jag Ófeig för första gången efter dräktigheten. Sadelgjorden gick näppeligen om den runda magen, men hon har ändå vältränade bukmuskler, så efter en stund kunde vi dra ytterligare några hål. Jag har tränat henne med dubbellongering och band några gånger och tänkte nu bara skritta några varv på banan, som är fast och bra efter Leif saltat och allt regn. Det tog en stund att få henne att förstå att det bara skulle promeneras. Hon bjöd och bjöd, samt knatade på som att hon skulle med tåget, samtidigt som hon var så mjuk och samlade sig så fint och ville tölta. Men det sparar vi till senare. Nu ska hon skrittas igång på hårt underlag. Helst på vägen, så det får det bli oftast. Jag rider mest fram och tillbaka. Fanken, nu glömde jag kolla på klockan, utbrast jag. ”1 kilometer, tack”, svarade Siri! 🙄

Så boxarest på natten

Ursula sa att sista biten skulle vi följa gps:n, så nu gör vi det och sluta tjata om den där linbanan, bestämde Mimmi. Och säg inte att det här staketet känner jag inte igen! Men det gör jag inte, envisades jag, och det hade jag gjort om jag kört här innan. Nu är vi strax framme, avslutade Mimmi diskussionen. Och det var vi. Vid veterinärens privata bostad! Med lite hjälp av en snäll man, som flyttade sin bil, kunde vi till och med komma runt med ekipaget samt ta oss därifrån och tillbaka till Skånes Lincentrum (alltså lin, ingen linbana). Kan tillägga att vi körde fel förra gången också, men inte lika mycket! Nu var vi alltså på väg till Equimeds veterinärklinik för att ta en leverbiopsi på stackars Andvari, som tappat aptiten igen. Efter svackan förra sommaren hämtade han upp sig och gick upp över 50 kg i vikt på hösten. Han hade bara haft lindrigt förhöjda levervärden då, nu något högre. Men med svaret från England på leverfibros borde han varit knallgul. Vilket han inte är. Han är blank och välmusklad, fast i tunnaste laget. Han ser ut som en tävlingshäst i toppkondition. Nu måste vi gå till botten med det här!

Intet ont anande. Efter lite tålamod klev han på transporten. Vid lastningen på kliniken var han sederad, så då lyfte Mimmi in honom.

Med tamponad som tryck för hålet i magen (det hade blött en del) hamnade han i sjukhage ett par dar. Det blir några vändor fram och tillbaka, eftersom vädret är ombytligt och bromsarna elaka. Men nu äter han igen, både gräs, lusern och hö med god aptit. Måtte han bli bra, min fina häst! 🙏

Idag kom vårt köksgolv. Det blev levererat direkt av företaget och inburet i köket av en ung kille. Fast Tobbe, Mimmi och jag ( i pyjamas och vinterkappa, vid det här laget genomsvett i solgasset. Jag går alltid direkt från sängen ut och fixar hästarna varje morgon, men denna morgon tog det lite extra tid. Andvari ville inte stanna i sjukhagen utan el, så jag hade gått runt halva gården för att stänga elstängsel och kolla varför strömmen inte ville hitta rätt) hjälpte till. Golvet är i vilket fall jättefint! Nästan så man längtar till hösten! 🍂

Leif beställde utemöbler i förra vecka. Ett riktigt klipp, så kvickt gick det! Sedan upptäckte han att det gått lite väl snabbt. Han hade beställt två uppsättningar. Hoppsan! Morgonen därpå kom han fram på telefon och kunde annullera beställningen. De kunde alltså inte ändra antalet. Snabbt la han en ny beställning och tänk, den var 1000kr billigare än dagen innan! 🥳

Igår kom försändelsen med DSV, i tre märkligt små paket. Bäst han öppnar själv, tänkte jag. Jorå, det var ett helt annat möblemang än tänkt, i rottingimitation, och inga ställbara stolar där inte.

Idag har vi klippt häcken. Det gör vi en gång om året. Jag i traktorn med Leif i skopan. Huh, känner jag varje gång vi sätter igång. Jag kör bara traktor en gång om året och det är vid detta tillfälle, så man är allt lite ringrostig. Speciellt med att hantera skopan med allt finlir 3-4 m upp i luften. Tur det är jag som är höjdrädd, å inte han!

Häcken är verkligen kämpahög.

Då, när vi har en meter kvar, med Leif högst upp över häcken, ringer veterinären, som lovar ringa igen om en liten stund. Vi är strax klara, trodde jag. Då fick han soppatorsk. 🤦🏻‍♀️ Men det var ändå ganska snabbt avklarat.

Strax därefter kom DSV igen! Oj, vad nu! Men det var reclinersoffan vi beställde för fjorton dar sedan. Hoppas det blev rätt! Undrar om de hinner komma en tredje gång, med nästa möblemang, innan veckan är slut! Snabba leveranser, kan man väl säga.

Så skulle soffan in också. Leif ringde snälle starke Göran, som alltid ställer upp. 🙏 Jodå, jag kommer! Är det bråttom, undrade han. Nej, kom när det passar, svarade Leif. Varpå Göran stod på trappen efter tre röda! Undrar hur snabb han varit om vi sagt det var bråttom! 😂

Holly var snabbt uppe i traktorn och hjälpte mormor med spakarna

Fy vilken tråkiga blogg, den senaste. Sudda sudda! Borta! Idag är allting bra. Bara man fått det ur sig, så finns det inte!

Nu ska jag leva i nuet och rida så mycket jag kan. Jag upptäckte det förra veckan, att jag känner mig glad när jag rider. Även om jag drar mig för det innan på grund av alla förberedelser.

Igår tvättade vi man och svans på Frodi. Han hatar verkligen vatten, speciellt om det skulle stänka på öronen. Därför skippade vi den berömda luggen. Men hans man är så otroligt tjock och tät och blir jättefet i botten. Vi var på SM i söndags och köpte Galloping rengöring, där man smörjer in schampot i torr man, låter verka, och sedan sköljer ur. Då sparar man minst en dusch. Det fungerade perfekt och alla överlevde. 😂

Vi åkte iväg tidigt på söndagmorgonen, plockade upp syster Cina och Hanna i Värnamo, och var framme vid tiotiden. Därmed missade vi de första klasserna, såg juniorer och youngriders rida T1, sedan var det pass i all evighet innan det var lunchpaus. Ledsen, men pass är inte det roligaste att titta på om man inte sitter så man kan se hela loppet, och gärna reultatsiffrorna på tavla. När vi väl klättrat upp på läktaren igen blev det att vi stannade där, eftersom min högra menisk gjorde sig påmind varje gång jag skulle hoppa ner igen. Konstigt att jag kan ta mig upp och ner från hästen relativt ledigt! Man får vara glad för det lilla. I vilket fall fick vi se Jamila dansa hem guldet i T1 A-final på Toppur frá Auðsholtshjáleigu. 🙏 Det var nog största behållningen från årets sm för mig. Innan dess var jag så torr i mina svidande ögon att jag fasade för bilresan hem. Men efter Jamilas rörande segerintervju satt vi och grät alla fyra, bakom solglasögonen. Sedan skrattade vi åt varandra. 😂 Inte ett öga torrt efter det och hemresan gick som en dans.

T1A-final Dagens höjdpunkt 👏👏👏
juli 2022
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 1 annan följare
%d bloggare gillar detta: