Valparna växer och frodas och har nu hunnit bli drygt fem veckor gamla. Båda springer runt och busar för fullt, men annars är de inte så lika våra flatvalpar. Det vill säga, de är inte kroniskt hungriga. Jag har försökt i nästan två veckor att vänja dem vid mat. Men intresset är ljumt. De spottar inte och fräser, men fram tills nu har de varit väldigt skeptiska. Antagligen beroende på att Lisa diar dem med grädde.

Åh, en människovalp!

Att tiden går fort märker man även på våra unghästar. Tekla liknar alltmer en färdig ridhäst, hon har fått följa med som handhäst och även som ridhäst i hägnet. Det roliga är att vi även hunnit med att träna Leffe, som därmed kommit nästan lika långt på mindre än halva tiden. Mimmi har nu ridit honom några varv på gårdsplan och han går framåt, helt enligt skolboken. Inga konstigheter alls!

Leffe & Gimli

Andvari är så rolig att rida att man får hejda sig, så det inte blir för mycket. Även han går med som handhäst ibland, och ett par gånger i veckan tränar vi med banden.

Idag blev det extra spännande när Leif kommer och rastar hundarna samtidigt som Anvari travar på i linorna. Racer-Ellen sladdar in på gårdsplan i full kareta. Jag vet inte vem som blev mest snopen, hon själv, hästen, jag eller Mimmi (inte han med huvet under armen i alla fall). Men alla var helt förstummade. Hästen höjde på huvet, medans racerråttan fortsatte hela varvet runt. Det finns ingen stopp på såna. En normal hund hade nitat och vänt tillbaka. Men inte en vorsteh!