You are currently browsing the monthly archive for december 2021.

En väldigt vacker sådan, om jag får säga det själv. Jag är väldigt stolt över mina vackra duktiga hästar. Alla nio har fått lusrand klippt under mankammen, inte den vackraste klippningen dock! Det viktigaste var att vara effektiv och jobba snabbt. Vi har inte klippt någon av hästarna de senaste åren, så halva flocken var helt orutinerade, men urduktiga.

Vi började med Leffe. Han är ju på sitt vis och kan kräva en stark hand, och vi hade förvarnat Leif om att han skulle kunna behöva rycka ut. Men icke sa nicke! Leffe stod som ett ljus, och då hade inte Mimmi ens börjat brumma än! Leiftri är totalt orädd och mycket stabil, men hatar att bli fasthållen. Får han bara lite fria tyglar går allt som en dans. Och det gjorde det denna gången också.

Därefter var det Gimlis tur. Att han hatade att bli klippt upptäckte vi redan första gången vi tog fram klippmaskinen för måånga år sedan. Han var då så han skakade i kroppen och slog med frambenen. Med mycket övertalning lyckades vi ta oss igenom med livet i behåll. Vi kände ju inte ens varandra den gången. Nu är ju gammelman rutinerad, såklart, och gjorde inget väsen av sig.

Näste man till rakning var Lillebror. Som förväntat var detta ingenting som rubbade Lillebrors lugn. Som en filbunke stod han där och undrade när han skulle få sin belöning. Vi kunde klippa bäst vi ville. Inget rubbar denna klippa till häst. Han är bara en sådan supertrevlig kille. Ojojoj! 🥰

Då var vi klara med en hage. Ingen av dessa grabbar har visat någon tillstymmelse till lusangrepp, utan det var helt i förebyggande syfte. Jag har aldrig varit med om att få pälsätare på någon häst i december, och inte på någon vuxen. Men i år sa det bara poff, på en vecka var Andvari helt uppäten under manen.

Imd stod näst på tur och hon har ju varit med förr, tanten. Stackarn, trodde kanske hon skulle få bli ridhäst igen. Men det är nog inget att satsa på, mer än möjligen för Holly då. 🤠

Även Óskadis fick nog vissa förhoppningar. Hon älskar att jobba den hästen, men nu är hon allt bra tjock om magen. Tyvärr slant jag lite med maskinen, så en stor tofs av manen rök, men den växer väl ut igen, som barnbarnet sa när Cina förlorat sitt finger vid en lastningsolycka. ”Var inte ledsen farmor, det växer snart ut igen!”

Så var det då Teklas tur! Eller otur. Tekla är kolsvart och glänsande i pälsen, med rödgnistrande man. Precis som Imd brukade se ut vid pälssättningen. Blåsvart! Sedan är hon vaken och uppmärksam, så det gäller att vara smidig! Detta är en smart och tänkande häst, men fullt på det klara med att nu är det dags att bli ridhäst. Hon är nog den mest läraktiga elev vi haft i stallet. Så himla lik Ófeig i allt! De som inte ens är släkt, har vi tänkt. Men Ófeig är ju faktisk hennes faster. De har samma smala nätta huvud, fina rygglinje och välställda ben. Å så denna energi och vakenhet! Så mammas hovar på det.👌 Det gick finemang att köra en rand där också! Phu!

Efter Tekla var det pappa Fródis tur. Mimmi är inte glad för klippning av islandshästar, men Fródi är nära kompis med den mest drabbade. Och de är NÄRA, i ordets rätta bemärkelse. De står verkligen och kramas i hagen, och slåss om vartannat, på pojkars vis. Snacka om kompisar.

Andvari var skeptisk. Men, nu var det hans matte som höll i klippapparaten, och Mimmi som brummade. 😂 Jag tror hon kom på det innan vi satte på den inför Lillebrors klippning (han som struntade i vilket!😳), att brumma så han inte skulle märka motorljudet. Nåväl, han lät mig hållas. Största problemet var väl att han inte är så värst fet, utan skinnet vill gärna skrynkla sig. Han blev i alla fall av med pälsen på hela halsen, och även lössen då hoppas vi på. Han fick även en omgång med kiselgur, så det stod härliga till.

Ófeig klippte vi också. Hon är ju också dräktig, så hon var faktiskt lite angripen, men hon har ju varit med förr. Hon fick en dust av kiselgur hon också, liksom Frodi. Sedan vart jag nog helt snurrig i bollen, av allt klippande och dammande, för sedan när jag var klar gick jag ut och hämtade Ófeig i hagen och pudrade in henne igen. 🙄 Så nu är det ordentligt gjort.

Dagens verk, från vänster till höger! 😅

Jag var inte inne förrän framåt nio på kvällen, efter mockning och allt, så det blev ingen utlovad ostkaka ikväll heller. Mandelmanns jul på play, thé och avokado på knäckemacka, sedan somnade jag ovaggad!

Klockan 03.00 vaknade jag och kom på att jag glömt klippmaskinen, orengjord i stallet! 😱 Jag flög upp, i tofflor och fleese (kappan hade jag tvättat och hängt på tork) och ut i stallet. Sedan var jag klarvaken. Lika bra att sätta igång, så var det gjort, rengjort! Gjort är gjort, liksom!

Svarta damen, det är jag, bara med den lilla avvikelsen att någon dam är jag långt ifrån. Bara svart! Det är så praktiskt när man ska spara på el. Allt går i tvättmaskinen samtidigt, underkläder, strumpor, tröjor, byxor, så snart kassen är tömd. Jag gör sammaledes med mina lakan, tvättar på morgonen och i sängen igen på kvällen. Handdukar har jag ett byte, tvätt och upp igen. Praktiskt när det är platsbrist.

Den godaste i förgrunden 😄
Eller kan man vända på steken! 😂

Julmaten är ett dilemma, hur man får plats med den, men i år blev det bara det viktigaste, julskinka, jansson och knutsson, köttbullar, prinskorv och diverse sallader. Egentligen är det bara julskinkan jag gillar, resten blir bara för mycket. Alla röda juldekorationer känns överflödiga. Rött är inte min färg. Jag köpte visserligen röda band till gardinerna, men de kom visst inte upp i år. Idag är det då äntligen vardag. Jul ser jag helst på play, på feel good filmer. Det bästa med julen är när den är över. Å det är den idag, för mig i alla fall.

Nästan hela december har dock varit vit i år här hemma. Det måste vara något slags rekord för Skåne. Å så kylan! Det är känns så mycket bättre att frysa lite om huvud och fötter än den råa vinden som skär genom märg och ben. Det har varit så skönt för både oss och djuren att slippa alla leriga hagar åtminstone denna sidan nyår. Sedan går det på rätt håll igen. Mot ljusare tider!

I går red jag min svarte springare på ridbanan. Nu äntligen känns han stark och spänstig i kroppen. Så fort jag kom upp i sadeln visade han sin glädje och efter ett halvt varv började han göra sina små glädjeskutt, rakt upp. Uups! Tänker han springa iväg, tänkte jag först. Men nejdå, det är ju hans töltförsök. Han provar och provar, om och om igen, men de långa benen har fortfarande lite svårt att koordinera. Mycket beröm får han i alla fall. Han är på rätt väg!

Jag fick tummen ur för sent och fick ta sista tiden att hämta mat på tisdagmorgonen, klockan 08.00. Man ska ju helst vara vaken när man kör bil, åsså den obligatoriska rehabgympan innan jag stiger ur sängen (hjälper alltså👍), så det blev ganska tidigt uppvaknande. Ny snö har det kommit också, så om det inte hällregnar imorgon så slår bondepraktikan fel. Anders braskade och det verkar som julen gör detsamma. Leif fixade hundarna och gav de installade hästarna mat medan jag var iväg, sedan gav jag resten när jag kom tillbaka och tog hand om all maten. Jag skulle precis ta frukost när Leif behövde hjälp med snökedjorna till traktorn. Tiden bara skenar iväg och plötsligt var klockan tio och jag var illamående av hunger. Tänk att hur man än skalar av julfirandet så blir det stress och tidsnöd!

Lillejulafton ska vi fira Hollys första jul hemma hos Mimmi och Tobbe, så idag skulle det rullas köttbullar, bakas bröd, griljerad skinka och förberedas. Leif och Tobbe såg till att få in granen. Nåja, jag fick ju rädda upp situationen, så nu är den på plats.

Sedan fick hästarna sitt tredjemål, omvårdnad och mockat. Därefter stöp jag i säng. Praktiskt att kunna dela upp det så nattsuddaren Mimmi tar sista fodringen.

Andvari och Frodi har fått en ny foderplats i tidig julklapp. Jörgens tillverkning. Mycket uppskattat!

Leif rastade drevrarna i hägnet i morse och plötsligt var de borta, båda! Han trodde de hunnit iväg en bit före och gick åt andra hållet för att genskjuta, men inga hundar. Då fortsatte han dit han tappat bort dem och insåg att de tagit sig ut ur hägnet genom ett hål i nätet. Då drev de redan för fullt på andra sidan sjön. Det var då han ringde mig..

Jag hade som tur var, för mig, hunnit äta min frukost, då han bad mig ta bilvägen till andra sidan sjön och se om de tagit sig över vägen. Jag hann en bra bit från storevägen innan jag såg tassavtryck i snön. Jodå, där hade de varit båda, vad det verkade. Samt ett rådjur. Sedan följde spåren en bred stig tillbaka mot sjön och hägnet igen. Men, några spår gick åt andra hållet. Då ringde Leif att han hunnit ikapp Amos på drevlöpan och fångat in honom. Ingen Lisa i sikte dock.

Jag hörde en gårdshund skälla från sista gården jag passerat, men efter en stund även ljusa skall norrifrån. ”Kör så nära du kan och stanna bilen där”, sa Leif. ”Om drevet går över vägen så försök fånga henne!”

Så hördes ett ylande från nån km öster om vägen. Leif hörde inget, men då har hon tappt, berättade han, och då är hon jättesur! Hon drev ett tag till, allt närmare, sedan ett vrål igen. Efter ett tag hördes hon bara 3-400 meter ifrån mig. ”Kan du ställa bilen och gå emot henne”, undrade han.

Vägen var så smal att det knappt gick att mötas mellan snövallarna, men jag fick chansa. Jag hade ju inte stött på en enda bil hitintills. Så jag klättrade ner mot en självföryngring och sjönk ner till knäna i tung snö. Det gick knappt att ta sig fram och jag tackade min lyckliga stjärna att jag bytt om från kappa och stövlar till overallen och kängor. Jag pulsade och stånkade mig över till andra sidan och klättrade på alla fyra uppför en brant. Då tystnade hunden. Inte ett knäpp hördes någonstans. Hur ska jag nu hitta henne, hann jag tänka innan jag var uppe på toppen. Jag får väl spana runt lite! Då ett par meter bort, bakom en tall långt ner i snön fann jag en blöt Lisa. Kopplet hade jag glömt i bilen, så jag tog henne i famnen och plumsade tillbaka de dryga 100 meterna i mina egna fotspår. Tur det var nerför mesta biten. Jag fick sätta mig ner och vila halvvägs för att orka resten av sträckan tillbaka till bilen. Phu, jag tror ändå jag fått lite bättre kondis på sistone. Ja, så nu vet jag lite hur det ser ut på andra sidan sjön! Efter arton år 😂 tack vare Lisa!

Jag hann inte ens hem innan Leif ringde, att nu får vi köra direkt in till stan och besiktiga bilarna. Han hade beställt båda tiderna, samtidigt till båda, dagen före. Vilken tur att jag hann håva in Lisa innan. Hade ju varit synd att missa besiktningen, eftersom det var sista chansen nyårsafton. Å då kan man ju ha roligare för sig!

Alltså, dessa båda sköningar! Lisa och Amos!

Igår stod det klart att Skaneyland, tillsammans med Knutshyttan, Örvik och Gunvarbyn, fått utmärkelsen ”Hedersuppfödare” av islandshäst på avelsmötet i helgen. Så roligt, imponerande och välförtjänt! 🍾

Själv hade jag stora ambitioner med min avel när jag startade upp, men fick se mig besegrad. Inte på avelsresultat då, utan på möjligheten att ta tillvara på dem. Jag noterade även att Imds avelvisning står sig bra bland de bästa hästarna i landet. Hennes dotter, som var så mycket bättre, gick jag miste om på grund av senskadan. Ófeig fick 7,97, då passen inte blev visad. Men så har vi ju Fródis fina förstaklassvisning, även den utan passvisning. Jag kunde faktiskt haft tre uppfödda över 8,00. Bara 12 kvar då! 😂 Om inte Hinnis hovslagare schabblat bort Draumsyns hovar inför exteriörvisningen hade jag nog satsat på henne. Hon hade, förutom fin exteriör, en jättesnabb pass. Funi hade exteriör på topp och riktigt bra gångarter och kunde visats som valack. Även Andvari, som kanske är min bästa, skulle jag kunna visa som valack, liksom de båda småttingarna. Lillebror blir nog en riktig topphäst, med sin elasticitet och rörlighet, stor och flott. Leffe är fortfarande lite liten, men tölten är nog där från början. Å så energiknippet Tekla, som gör allt enligt skolboken. Så otroligt uppmärksam och lyhörd på alla hjälper. Så är det två som växer i magen på Ófeig och Óskadis…

Så är det såklart för alla, man tror att man har guld i hagen! Men det är lite skillnad om man arbetar professionellt med sin verksamhet, är tränare och kan ta hand om sina blivande stjärnor från start och kan visa själv, eller byta tjänster med kollegor. Ekonomi enbart är inte en lösning. Man kan inte köpa sig till hästöga och känsla, men med både ock kan man komma långt.

Nu är det bara så att jag är inte byxad att träna och visa mina hästar själv, har inga lämpliga familjemedlemmar eller anställda, som kan göra jobbet. Inte heller kapitalet att köpa tjänsterna, och även om jag har det så varför ska jag lägga pengar på en vetskap som jag redan har när jag ändå inte har någon inkomst att hämta av det!?

I know, thats enough 🤩

Det var med Vada de startade, mina drömmar 🥰

Jag kände redan när jag steg upp hur skönt det är att ha släppt kontrollen. Kontrollfreaken har noll koll. Det bara funkar inte längre att ha koll på allt, hinna med allt, och lite till, vara i tid, och göra allt i rätt ordning, ha koll på alla djurens mående och förebygga allt som skulle kunna hända och planera allt jag ska. Bara jag försöker stannar allt upp, det blir svart en stund och jag får göra en omstart. Sedan funkar det igen!

Sedan försöker jag ju göra tidsplan i alla fall, även på sådant som inte är tidsbestämt. Men styrketräningen kan jag ju skippa i sista stund om något kommer emellan, maten har jag ett tidsspann på mig att hämta. Om jag anmäler mig till kurser eller tävlingar får jag ju skylla mig själv om jag missar tiden. Läkarbesök och hälsokontroller får man ju avsätta en halvdag till, men i övrigt betackar jag mig från att hålla tider, jag är klar med det.

Tyvärr missade jag att det var parkeringsavgift utanför gymmet och får pröjsa 400kr. Tråkigt att de skottat in skyltarna. Det stod visst en vid infarten, men den hade jag inte koll på! Där gick pengarna för Vados-bootsen, som jag skickade tillbaka eftersom de var för små! 🙈

Fina, men små

Jag hade inte heller koll på att det läckt ut diesel i bagaget, så matkassarna blev indränkta när jag hämtade upp dem på hemvägen. Det var framförallt mjölkpaketen som sugit upp, annars hade det nog klarat sig, men jag dricker ju inte mjölk så 😄

Kallt ute – kallt inne! Det hjälper inte att elda, för det drar ändå! Och jag är en fryslort! Minns hur vi frös på Svelandkontoret, tills vi fick tak på rummen och kom på hur man skulle fixa med dörren. Då köpte jag mig ett par Uggs som jag hade inomhus! Varför har jag inte tänkt på att jag kan ha dem på inomhus även hemma.

Yllekofta och Uggs, så fryser man inte, med en vorsteh i knäet

Vårt köksgolv är ändå som stampat jordgolv, skit samma! Det är en murare som lagt vårt köksmatta. 😂 Nu vill han, som äger huset, ha en likadan plastmatta, så då kan den gamla likaväl va kvar, tycker jag. Han går ändå in med traktordäcksulor. Tur det är snö ute.

Badrummet kommer vi inte överens om heller, så ny svartmögel eller gammal kan väl kvitta, så länge man får varmvatten och slipper grönt hår! Nån måtta på faciliteterna får det väl va!

Snön fortsätter vräka ner, så någon mer styrketräning har det inte blivit denna veckan. Man vill ju inte bli stående i ett led av långtradare på 117. Även om man kan sysselsätta sig med att göra snögubbar ⛄️, som några väntande långtradarchaffisar roat sig med under tisdagen. Då är det roligare att rida. Allra bäst är det att galoppera i nyfallen lössnö. Idag var det dock töväder. Inte så farlig kramsnö att det blev klampar i hästskorna, skönt det, men väldigt tungt för hästarna. Det blev därför bara ett varv i hägnet. I nästa vecka ska det bli kyligt igen och jag fasar lite för skaren som lägger sig så högt upp i snön. Leif har plogat ovalbanan igen innan den fryser på och det kommer mer snö. Vi får väl hålla oss där, där ingen har ont av att man rider.

Idag har Norra Skåne gått ihop med Kristianstadbladet och bytt skepnad. Inte så stor skillnad, bara lite tristare, mer information, men förhoppningsvis bättre svenska. Serierna är utbytta, men som väl var är Hälge kvar, annars hade vi nog blivit utan tidning. Jag saknar Laban. Men den brinner nog lika bra i vedpannan som innan, eller rent av bättre med fler sidor.

Idag är det snövarning, gul eller orange, vad det nu innebär. Jag kan inte det där. Det var snökaos så det räckte igår. Det hade snöat hemma hela natten och jag tvekade länge innan jag begav mig ut med bilen på vägarna. Det var plogat överallt, utom på gården. Men i södra backen in mot Bjärnum stod en lastbil parkerad i högra filen och bakom den en ändlös kö av stillastående långtradare. Södergående körfält var fritt, tack och lov. Jag tappade räkningen på alla fordon som stod där ända fram förbi Mala. Fick veta det varit stopp i minst tre timmar!!🙄 Jag var på väg till mitt första styrketräningspass på många år. Idag skulla jag få en genomgång av maskinerna av Jesper, på JK Fitness. Vi tar den och den och den, och kanske en till, åsså benpress och nåt för magen. Väldigt smidiga maskiner i alla fall och det gick ganska snabbt att köra hela programmet trots föregående introduktion. Jag trodde jag skulle va helt körd i kroppen dagen efter, men det känns bra. Träningsvärken kommer väl imorgon.

Tur det! För idag ska jag brodda hästskor. 14 stycken, det blir 28 brodd! Tyvärr stoppade vi inte fetvadd i alla gängerna, men det brukar fixa sig med hett vatten.

december 2021
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: