Gjorde chins härom dagen. Det skulle jag aldrig ha gjort! Jag ska överta Mimmis rum, så snart hon flyttat bort alla sina kläder och pryttlar. Vilket inte är så snart! Sängen är borta och där tänkte jag ställa in en liten soffa. Vi kikade på oredan härom dagen och när jag vände mig om fick jag syn på stången uppe vid dörrkarmen. Åh, undrar om jag fortfarande klarar att göra chins, utbrast jag. Det tror jag inte, replikerade dottern. Joo, jag tror jag kan, joo det kan jag! Jag måste prova!

Mimmi han fram först. Nää, det går inte, sa hon. Jäklar skit! Men, jag kunde! Hakan upp i väggen ovanför dörrkarmen. Lätt som en plätt! Så jag gjorde en till, på raken. Den var inte lika lätt, men jag ger mig inte. Det ska gå! Sedan sved det till i vänsteraxeln. Så jäkla dumt! Precis som om den inte gjorde tillräckligt ont innan.

Een å tvåå å nej, det fick räcka! 😋

Det har regnat i flera dar i sträck. När det nu äntligen var en dags uppehållsväder passade jag på att ta Andvari några varv på gårdsplan. Han uppskattar verkligen att man håller på med honom. Han är jättefin i hullet nu, kolsvart i sin nya päls, och pigg och glad. Han flyttar sig fint för både ytter- och innerskänkel och balanserar sig bättre. Korta steg, fattar han inte, utan tar fortfarande sjumilakliv. Men det går framåt i alla fall! 😂 När han inte korsar benen så han nästan går omkull. Han är lätt den smidigaste unghäst jag ridit, förutom Óskadis då. Men längsta benen har han definitivt! Jag red Fródi också när jag ändå var igång. Även han börjar komma i form efter sin låångsemester. Kul att det händer nåt!