You are currently browsing the monthly archive for oktober 2021.

Fyra vargtänder, två tandkappor och två pinnar, blev resultatet från dagens veterinärbesök. Vaccinationerna lämnade inga spår, förutom en stämpel och signatur i hästpassen. Pinnarna kom från gommen på Imd, såklart. Vi blev inte lika förvånade som veterinären. Det har ju hänt förr, om man så säger. Närmare bestämt sex gånger, men då bara en pinne i taget. Vi har därför införskaffat en egen munstege, men denna gången hade vi inte misstänkt något. Vi får nog kika lite oftare.

Resultat av årliga tandkollen!

Det gick några dar, och jag gjorde allt för att intressera Andvari vid ”nya godiset”. En gång fick jag i honom Gastro i en näve müsli, sedan var det stopp. Ger jag honom müsli i handen blir han irriterad, puttar undan med mulen och biter mig i handflatan. Han gillar inte melass, vaken lukt eller smak. Basta! Jag gillar inte heller sockerarter i foder, det fördärvar dessutom hovarna, så jag får väl ge upp. Jag provade lägga pynglena i hans vanliga mat, korngröt med lusern, som han verkligen gillar och äter med god aptit, med påföljd att han, efter att två gånger ha lämnat bottensatsen, tvärvägrar äta det över huvud taget. Åh, då fick jag ångest. Jag måste ju kunna ge honom något om han skulle dala igen. Denna häst! 🙄 Nu har han ändå gått upp 70 kg på fyra månader, så jag tror han överlever! 😂

Ser ju ganska välmående ut 👍

På torsdag kommer veterinären och vaccinerar. Jag tror nog hon blir positivt överraskad.

En annan är inte så kräsen, lr jo förresten! Jag hatar också sött i maten. 🤔 Dadlarna bredvid går bra 😂

Just idag var en sådan dag, då det bara blev tid för frukost och kvällsmat. Om man bortser från ofrivillig avsmakning av äppelpellets. De var inte goda! Tvi!

Det var lite struligt vid morgonutfodringen, som tog lite extra tid på grund av nya höstrutiner, blöta täcken etc. Katterna har fått flytta in i källaren och håller på att bekanta sig med nya kattluckan. Alla hästarna får varsin liten portion hösilage.

Efter frukost for jag iväg för att tappas på blod, då drack jag faktiskt ett glas vatten. Därefter iväg till apoteket, där jag spenderade nästan tvåtusen på avmaskningsmedel och diverse attiraljer till djuren, innan jag for vidare till Catta efter en säck müsli.

Det har varit lite bökigt även vid kvällsutfodringen med alla spannar med lusern med Biopromin, som måste fuktas för att fastna och inte hamna bara på botten. Varmvattenberedaren i sadelkammaren funkar inte, så man drar sig för att blöta ner händerna. Nu fryser man ju redan innan. Därför har jag funderat på att byta till nån portionsbit, alternativt pelletterat mineral/vitamintillskott till de hästar som inte behöver kraftfoder (nu ger vi ju lusern, vilket räknas som grovfoder, men även det är för kraftigt), det vill säga nästan alla. Pavo har en typ godisbit, men det blir ganska dyrt till så många hästar. Därför tänkte jag nu prova pellets istället. Det visade sig att de ska ha mellan en halv till en dl var. Inte som man kan ge i handen precis. Smakligt var det tydligen iallafall, men även det blir ju som en liten måltid. Fast man slipper allt kladd och förfrysa händerna då.

Sedan var det ju hästen med magproblem. Jag blev rekommenderad Trikem Gastro, men det ska ges i torrt foder då, så inte i hans gröt. Han gillar inte müsli, sa han. Inte ens när jag blandar med hans favoritäppelgodis. För att han inte skulle sortera ut det bet jag sönder det i små små bitar. Men nä då! Han trodde jag ville förgifta honom. Bara att städa ur krubban. Müslin smakade lite sött, faktiskt bättre än hans godis. 😳

Jaha, hur löser vi detta? Denna häst är helt tokig i mina händer. Han luktar och slickar så fort jag kommer inom räckhåll. Alltså lägger jag müsli i mina jackfickor, och även om jag inte gärna är godisautomat, så vande han sig först vid lukten och sedan även smaken. Nästa utmaning blir att blanda i Gastron.

Av samma anledning som föranleder ovanstående rubrik har jag ännu inte hunnit mer än bläddra i senaste numret av Islandshästen, vår klubbtidning. Jag har haft, om inte fullt upp, så tillräckligt att göra och tänka på för att min kvot av kraft och ork ska bli uttömd. Sedan fortsätter jag ändå, och för att hinna med utesluter jag måltider. Jag äter frukost, en rågbit med ost, två dadlar och två muggar kaffe, efter diverse hälsokosttillägg. Går inte in vidare på det, men jag vet, att så mycket kalorier blir det inte varje dag och jag är inte sugen på nå gott! Jag är för trött helt enkelt. Oftast äter vi väl mat på kvällen, annars blir det nått lättätet till playkanalerna i sängen på kvällen. Det är det jag ser fram emot från det att jag stiger upp på morgonen. Helt galet, jag vet!

Jag kommer inte att kunna slappna av och slippa min huvudvärk förrän jag går i pension, och det är ett litet tag till. Storebror ser dig, och kontrollerar allt du gör, så att du gör det, gör det i tid, och håller måttet och drar in skatt till bättre behövande. Bara att hålla ut!

För att underlätta och lätta lite på det dåliga samvetet har jag låtit Maja få ett bättre hem. Det var sorgligt och hemskt att känna tomheten efter henne. Men bara efter en dag upptäckte jag att jag börjar slappna av.

Det är lugn och ro i huset och därmed även i mig. Bara Ellen och jag är hemma. Leif och drevrarna är iväg och jagar, och radion är av. Bara klockans monotona tickande hörs. Ett susande, annars helt tyst! Utanför fönstret går mina båda ridhästar, Mimmis Frodi och Andvari, och betar det sista gräset.

Kricos BIS-vinst har tickat i 30 år

Igår började min hälsoresa, med Andvari. Även den innebär att erhålla en hälsosam vikt, fast tvärtom den i berättelsen i tidningen om gemensam viktnedgång, att vi ska gå upp. Andvari har gått upp över 60kg redan och ser nu välmående och glad ut, men vi behöver båda bygga muskler och tillit. Veterinären i somras trodde inte på magsår, men nu när hans magomfång tillåter att det går att spänna sadelgjorden igen märker jag att han känner obehag. Jag har vägrat göra fler hål i sadelstropparna. När det inte går att använda hålen som finns är hästen för tunn att ridas! Om nu veterinären vägrar behandla för magsår så gör jag det på egen hand med de preparat som finns att tillgå.

Catta var här igår och öppnade mina ögon. Jag ska inte tro att andra känner mina djur bättre än jag själv gör. Maja, mår bättre hos kravlösa människor, där hon kan styra och ställa, men mina hästar ska jag och Mimmi ta hand om själva. Andvari är min häst och jag är hans människa, säger Catta, och jag litar på det.

Sakta men säkert, med hjälp av min livscoach Catta❣️

Nu har hon flyttat, den lilla späda varelsen med de långa smala benen, den långa nosen och de kolsvarta mandelformade ögonen. Jag kan inte bestämma mig för om jag är glad eller ledsen. Jag är så fruktansvärt trött bara. Glad för att det verkar bli så bra för Maja, med en snäll kompisbrorsa och så genomsnälla människor, som förstår hennes behov så totalt, och stora områden att strosa runt på vid havet. 🙏

Men, jag är så fruktansvärt ledsen, över att behöva förlora en vän. Och de där ögonen! Göran förstod, utan att jag yppat det minsta ord, och han led av att behöva ta henne härifrån. Så jag fick försäkra honom om att det ändå inte kunde fortsätta som det varit. Maja var så urless på Ellen. Det var vägs ände nu. Jag unnar henne ett bättre liv, fast mitt hjärta blöder. Jag hoppas och tror de ska trivas tillsammans❣️

Maja, nästan 5

Du ska inte gå efter väderappen i mobilen. Gå in på SMHI på Hågnarp, den stämmer bättre! sa nån i grannhuset. Kyss mig! Jag vaknade en kvart över midnatt av årets värsta åskväder. Regnet fullständigt vräkte ner, och där stod min lille magre (fast nu betydligt mer välmående) unghäst ensam ute i regnet.

Jag slängde på mig regnkappa samt gummistövlar och med ficklampan i högsta hugg sprang jag ut i mörkret. Jag lyste utåt hagen, ifall ifall han gått in i lösdriften. Men nejdå, där stod han med rumpan mot regnet. Jag hämtade grimman i stallet och kanade i blötan in i hagen, trampade på hans fodertunna och kastade mig handlöst ut i lervällingen. Hästen for skräckslagen runt, men sprang inte iväg, som väl var. Det skulle vem som helst gjort som såg hur jag såg ut efter den störtdykningen. Med lite övertalning följde han med in i stallet medan blixtarna lyste upp vår väg. Väderappen visade 100% nederbörd. Men inget åskväder! Enligt SMHI ingen nederbörd i sikte.

Fy vad man mår dåligt när djuren inte är bra. Typiskt det ska hända när man redan har tagit tag i saken. Jag har ju länge vetat att Maja är en surkärring och inte uppskattar Ellens fjäsk. Båda är ju snälla och trevliga hundar, men Ellen är ett plågoris. Ju surare Maja blir, desto mer fjäskar Ellen och då blir Maja arg och biter Ellen i nosen. Det är okey tycker Ellen, tills.. det gör jätteont. Då blir hon arg och låter som ett lejon. Jag tror hon biter mest i luften. Men jag blir jätterädd att lilla spetan Maja ska bli skadad. Så jag satte ut en annons om nytt hem åt Maja. På landet, där hon slipper en massa krav på aktiviteter som inte anstår en tant. Ja hon är en tant, eller fin dam. En väldigt lättkränkt sådan. Hon kan leka med vorstehn, flera gånger om dan. Men, det ska vara på Majas villkor! Och leken ska vara slut exakt när Maja säger stopp. Tänk att Ellen inte fattar det! 🙄 Hon är enveten, den där Ellen.

Nu hände ändå det, som inte fick hända! Att någon blev skadad. Men det var Ellen, inte Maja. Det vrålades, jag kom farande och båda ruskade på sig. Jag kollade igenom Maja. Men hon verkade hel. Lite tilltufsad i den fina vita kragen bara. Ellen lommade snopen därifrån. Lite senare, när Leif kom hem, såg jag att Ellen tog något hoppsasteg på höger bak. Jag kände igenom knäet, men det verkade okey. Gjorde inte ont, och ta hoppsasteg kan väl vem som helst göra om man kommer i otakt.

När Ellen vilat på senkvällen haltade hon ordentligt. På morgonen hade hon inte ätit sin mat, när Leif serverat. Han skrev sms att hon varit blockhalt. Och hon hade ont uppenbarligen, eftersom hon inte åt. Fast efter en stund gick hon, fast linkade lite. Då såg jag svullnaden på insidan av höger bakben, precis ovanför tassen. Ett metacarpalben! En fraktur? Jag blev lovad en akuttid i Hässleholm 💸💸💸 och att jag kunde bli sittande där många timmar innan det blev vår tur. Typiskt, när systern och mamma var på väg ner för en gångs skull! Jag vet Pelle brukar inte jobba på kliniken på fredagar, men jag chansade i alla fall. Jag fick prata med Malin, som föreslog att jag kunde ha ”lite is i magen”, ge smärtstillande över helgen och komma och röntga på måndag. Man opererar ändå inte akut. Dessutom går hon ju på benet, så verkar ju inte jätteakut! Så fick det bli, och hållas lugn. Det senare är väl utmaningen då! Och att jag mår pyton, så jag får skriva av mig istället för att sova.

Men vi fick i alla fall en toppentrevlig dag hos Mimmi och Holly. Mamma hade med sig bredda smörgåsar och Cina bjöd på äppelkaka och vaniljsås. Supergott alltihop! Vi gick sedan en runda hos hästarna i höstsolen. Skönt att slippa fundera en stund. Men sedan, när man släcker lampan, kommer tankarna..

Tisdagens horoskop. Kanske lite iaf

Gjorde chins härom dagen. Det skulle jag aldrig ha gjort! Jag ska överta Mimmis rum, så snart hon flyttat bort alla sina kläder och pryttlar. Vilket inte är så snart! Sängen är borta och där tänkte jag ställa in en liten soffa. Vi kikade på oredan härom dagen och när jag vände mig om fick jag syn på stången uppe vid dörrkarmen. Åh, undrar om jag fortfarande klarar att göra chins, utbrast jag. Det tror jag inte, replikerade dottern. Joo, jag tror jag kan, joo det kan jag! Jag måste prova!

Mimmi han fram först. Nää, det går inte, sa hon. Jäklar skit! Men, jag kunde! Hakan upp i väggen ovanför dörrkarmen. Lätt som en plätt! Så jag gjorde en till, på raken. Den var inte lika lätt, men jag ger mig inte. Det ska gå! Sedan sved det till i vänsteraxeln. Så jäkla dumt! Precis som om den inte gjorde tillräckligt ont innan.

Een å tvåå å nej, det fick räcka! 😋

Det har regnat i flera dar i sträck. När det nu äntligen var en dags uppehållsväder passade jag på att ta Andvari några varv på gårdsplan. Han uppskattar verkligen att man håller på med honom. Han är jättefin i hullet nu, kolsvart i sin nya päls, och pigg och glad. Han flyttar sig fint för både ytter- och innerskänkel och balanserar sig bättre. Korta steg, fattar han inte, utan tar fortfarande sjumilakliv. Men det går framåt i alla fall! 😂 När han inte korsar benen så han nästan går omkull. Han är lätt den smidigaste unghäst jag ridit, förutom Óskadis då. Men längsta benen har han definitivt! Jag red Fródi också när jag ändå var igång. Även han börjar komma i form efter sin låångsemester. Kul att det händer nåt!

oktober 2021
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: