No, jag kan inte nu, det är straff, för varmt, kan du inte själv?, ska gå och lägga mig nu…

Så låter det, och har alltid gjort. När vår stamtik Chatte stod inför sitt jaktchampionat var det ingen som trodde på oss. Jag fick åka själv till Hunneberg. Både näst sista och sista elitettan tog vi utan support.

I ärlighetens namn fick jag sällskap på de mest avancerade resorna, men då fick jag garantera att det skulle lyckas. Det gjorde de, som tur var, oftast. Cert och Bir samt Championat i Sandviken och cert, Bir, Big-2 i Trondheim. Förutom några mer semesterliknande resor. Crufts, Världsutställningar etc. De lockade mer.

Annars åkte jag på utställning med mina valpköpare. Vid ett tillfälle, när Bettan blev BIR, frågade domaren Peter Helling, ”So, you are Mr Inkwells?” Haha, nej, någon mr Inkwells har det inte funnits de närmaste trettio åren!

Mrs Inkwells själv gick i ide när jag började på Sveland. Med 2 Bruksuppfödardiplom, 2 Bruksavelsdiplom, samt topp-4 högst jaktmeriterade flatcoatkennel, var jag rätt nöjd. Jag fick på önskemål om ett silverarmband som avskedsgåva bestämma gravyren.

Mrs Inkwells, vad annars? ☺️, med guldhjärtan från mitt första örhänge som barn

I förra veckan for vi ner till Lund för att tömma våra skåp, Mimmi och jag med Holly i vagnen.

Tack och hej!