Ja, jag skulle med nattÄget, men missade det! Det gÄr var tredje timme, och Àr man inte pÄ dÄ, sÄ gÄr natten. Lika sÄ bra dÄ att hitta pÄ nÄgot, som att ligga och vrida sig i sÀngen hela natten. DÄ brukar jag blogga. NÀr tankarna vÀl kommit pÄ prÀnt brukar det gÄ bÀttre att somna. De mÄste ut bara. SÄ Àr det!

För ovanlighetens skull har jag inte sĂ„ mycket att skriva om. Men vi var pĂ„ födelsedagskalas igĂ„r kvĂ€ll. Det var Tobbe som fyllde Ă„r. Vi brukar inte fira sĂ„ vĂ€rst mycket i vĂ„r familj, men brukar passa pĂ„ att Ă€ta middag tillsammans. Det gjorde vi Ă€ven denna gĂ„ng. Mimmi frĂ„gade honom vad han helst ville Ă€ta pĂ„ sin födelsedag och han önskade sig kebabpizza, sĂ„ det fick det bli. FrĂ„n den bĂ€sta pizzeria i stada. Det var mumsigt, och dajmtĂ„rta pĂ„ det. SĂ„ en pĂ€rondrink. Kanske dĂ€rför tankarna snurrade. Nej, jag tror faktiskt inte det. Utan snarare att jag mĂ„ste ha ett lĂ€karintyg att visa upp pĂ„ A-kassan. Jag som tĂ€nkt söka jobb. Jag hatar att Ă€lta i mitt mĂ„ende och förklara för folk som Ă€ndĂ„ inte fattar nĂ„gonting. De flesta lĂ€kare har noll kompetens i sĂ„vĂ€l utmattningssyndrom, och förvĂ€xlar det med depression, som myofasciellt smĂ€rtsyndrom. Hur ska man kunna vila hjĂ€rnan nĂ€r man mĂ„ste dra hela anamnesen för nya lĂ€kare, var fjortonde dag. Jag som dessutom hatar att vara sjukskriven. Ett sĂ„dant nederlag, att jag inte klarade att hĂ„lla ut fram till pensionen. Hatar hatar det! Kanske framförallt för risken att bli misstrodd. Eller att vara beroende av andra. Det Ă€r nog vĂ€rst. Speciellt nu som kroppen vĂ€grar göra som jag vill. Muskelstyrkan saknas och fingrarna vill inte lyda. SĂ„ syns det inte utanpĂ„. BĂ€ttre med lite cancer, det fattar folk. Trodde man! Men nejdĂ„. Specialisterna förstĂ„r, hur strĂ„lbehandling kan pĂ„verka patienter. Speciellt de med andra bakomliggande sjukdomar och krĂ€mpor. Men sviterna av den borgerliga regeringen, som ville ha en tillbaka i arbete fortare Ă€n kvickt, gjorde att lĂ€karna varnade mig för att utsĂ€tta mig för FörsĂ€kringskassan. SĂ„ det var bara att jobba pĂ„ tills sista blodsdroppen. DĂ„ gĂ„r det som det gĂ„r. Man hinner inte med tĂ„get, dĂ„ och dĂ„…

Nu Ă€r det som det Ă€r. Men Corona rĂ€ddade kvar mig pĂ„ mitt arbete, som jag Ă€lskade, ett Ă„r extra, tack vare att vi kunde arbeta hemifrĂ„n. Men nu gick det bara inte lĂ€ngre. Förbrukad och ersatt ❀‍đŸ©č