”Syma ma ma ma ma skin!” Jag berättade för mamma vad som hänt med min gamla, och att jag hade funderingar på att införskaffa en ny. Och tänk, hon höll med! Jag trodde hon skulle säga ”Kan du sy?”. Men kom på att det är nog bara jag själv som tvivlar. Jag ringde till ”Josefin fin fin” (Emmas tredjenamn😄) och frågade om råd. Hon tyckte absolut jag skulle satsa på en Juki. Så gick veckorna..

Nästa gång jag upptäckte att alla täcken var sönder, bromsarna attackerade hästarna, den magre unghästen stod inne i lösdriften hela dagarna istället för att äta och nytt täcke kostar drygt 2′ papp, bestämde jag mig för att införskaffa ny maskin istället. Då kanske jag rent av kan fålla gardinerna som jag köpte för några år sedan och få upp i fönstren, lagom till nästa sommar!

Så kom det sig att jag hamnade utanför Syhörnan en dag jag knatade runt med Holly på stans gator, medans hennes mamma var hos tandläkaren. Väl där satte jag mig på en stol utanför entrén och fundeade och fundeade…

När jag funderat klart några dagar senare återvände jag och fick av Christina en utförlig instruktion av två Juki-maskiner som var lämpliga för mitt ändamål, en mekanisk och en digital. Hon började med den lite enklare (billigare) mekaniska och sedan var det fullt, resten gick ut genom andra örat. Den mer avancerade var nog inte för trögtänkta. Så jag hade nästan bestämt mig, men bad att få återkomma nästa dag. Mimmi sa ingenting, hon tänkte desto mera. Ekonomiska Emma tyckte båda lät bra. Dagen efter körde jag iväg, utan att ha bestämt mig! 😳 Jag ringde Catta, medans jag väntade på att få hämta ut min beställda mat, varav en massa glass. Skulle köpa symaskin på vägen hem. Hur korkad kan man va!! ”Köp den avancerade”, sa hon (som tillstod att hennes syslöjdlärare grät på hennes lektioner). ”Du är inte så dum som du tror! Du kommer att ångra dig annars! Jag känner dig!” Jag tvivlade, men var så stressad och slut i huvet, att jag gjorde som hon sa. Jag köpte den avancerade, och var livrädd! Tänk om 🙈 jag inte kan! Jag fick en genomgång till, och löfte om hjälp, sen for jag hem, med min smälta glass!

Bara tuta o köra då! 😋

Jäklar, va bra det gick! Det tog en halv dag att komma på hur det var Christina visat jag skulle trä maskinen och fylla spolen, för att inte tala om hur den automatiska nålpåträdaren fungerade. Så där himla automatisk var den ju inte, och mina fumliga fingrar var automatiskt ivägen hela tiden.

Men, skam den som ger sig! Täcket blev lagat och jag är sjukt imponerad av mig själv (och av hästen som lyckats trampa itu täcket och kränga av halva resåren till bensnöret). Så jäkla bra det blev! Nålningen var nog det värsta, men sedan att jag lyckades pricka rätt på undertyget utan att sy fast tyget någonstans. Resårsömmarna blev inte jättevackra, men det är en konst i sig att sträcka lagom samtidigt som man syr för första gången på fyrtio år. Fantastisk kul, men sjukt jobbigt. Blev inte människa att sitta på två dar efteråt. En bra stol står på önskelistan.

Å jag är så glad jag tog denna maskinen, såå mycket roligare! Jag tror nog Catta känner mig bättre än jag känner mig själv! 🥰