Den är lätt att glömma, speciellt när man efter en lång kall, blöt vår längtar efter sommar, sol och värme. Nu kom sommaren, idag min första semesterdag, på riktigt. Knotten kom för ett par, tre veckor sedan och de är i år rent ut sagt för djävliga.

Vi har ett riktigt frodigt bete utan lösdrift och där tänkte vi ha den magre och hingsten. Vi har tagit in dem om nätterna, men unghästen är ju inte precis den fetlagda evigt hungriga typen, utan ratar nu allt annat än gröngräs. Inte ens lusern går ner. Jag tänkte att vi sätter väl på ett täcke, så får han väl gå ute då. Sagt och gjort. Han är den snällaste av snälla och mest medgörliga unghäst jag stött på, så han stod som ett ljus medans han kläddes på i heltäckande luva och täcke, där ena bensnöret blivit musföda.

Allt var väl frid och fröjd i några timmar, tills knottsvärmen attackerade och han la sig ner och rullade. Täcket gled ner, trots bukgjord, varpå det andra bensnöret bestående av ett brett resårband hamnade om karleden. Leif kom inkörande på gården, samtidigt som Tobbe hörde hur Andvari dundrade fram och tillbaka i galopp, utanför fönstret, för att bli kvitt otyget. Både Mimmi och Leif ringde mig samtidigt. Så fort jag visade mig blev han lugn och stod som ett ljus medans vi knäppte loss och rättade till. Nu blir det väl problem, tänkte jag. Stackarn! Han har väl aldrig tidigare ens haft ett täcke på. Men, nej då. Han var lika snäll nästa gång munderingen skulle på. Fast först skulle täcket lagas.

Jag har en gammal Husqvarna symaskin, som införskaffades ny när vi byggde vårt första hus, för 35 år sedan. Det skulle man väl ha i ett hushåll, symaskin, likväl som hushållsmaskin och mangel. Man kan nog räkna på ena handens fingrar de gånger jag använt dessa livsnödvändiga maskiner. Nåväl nu var det dags. Jag hittade en bakre del av Vadas gamla täcke, där jag avlägsnade vad jag behövde, nålade, satte i sladden och placerade trampan på golvet. Sedan kom jag på anledningen till min uteblivna karriär som sömmerska. Jag hade faktiskt högsta betyg i syslöjd och har dessutom sytt en folkdansklänning och diverse kjolar, så talangen vill jag påstå inte är helt frånvarande. Det var bara helt omöjligt att utröna hur alla rattar skulle vara inställda för att sy zig-zag. Hur jag än gjorde blev det raksöm. Till slut hittade jag en gles söm, som jag valde. Jag körde fram och tillbaka gång på gång, tills… Pjutt, hördes det inifrån maskinen, sedan bolmade det ut rök ur kontakten där jag stoppat i sladden i maskinen. Jag slet ur sladden, tog maskinen under armen och hivade ut den på yttertrappen. Så var det färdigsytt för denna gång, och antagligen på denna maskinen. Jag får tro att den gjort sitt. Tråkigt nog hade jag en söm kvar, men den fick jag sy för hand. Det blev inte jättefint, men fullt användbart.

Dock attackerade knotten hans ben och underrede så pass att jag ändå fick ta in honom. Kanske gillade de den unkna mögellukten, från det gamla täcket. Jag slängde det i tvättmakinen med en skopa parfymerat tvättmedel. Skam den som ger sig! 😇

Så gick vi vår runda i alla hästhagarna, letade fästingar, sprutade citronella och smörjde tjärsalva. Jag såg på långt håll att något hänt i lösdriften.

Jävlar, vilken smäll!

Vi skyndade dit, i alla fall jag. Hon med magen rör sig nu vääldigt långsamt. Hela den bärande stolpen knäckt på mitten! Vad har hänt? Hur ser hästen ut? Vem av dem? Vi rusade ut och undersökte hästarna, två småslynglar och en gammelgubbe, som inte skulle kröka ett hår på någons huvud. Det var inte en skråma på någon av dem, tack och lov! Så frågorna kvarstår…