Som ett brev på posten, alltså efter en dryg vecka, kom mina paket via Post Nord. Mina efterlängtade springskor, Salomon Speedcross. Som väl var hade jag luskat ut att de var jättesmå i storlek, så jag tog en storlek större än vanligt, och de var PERFEKTA! Som tur var regnade de inte hela dygnet så jag kunde inte låta bli att ta en testrunda med Ellen i bältet. Jag klarade nästan 1 km, utan att smälla av. Fast Ellen satte iväg i galopp, i vanlig ordning. Det är jäkligt jobbigt att bromsa, speciellt när man kiknar av skratt. Då har man nog av att kämpa för att få luft. När hon travar går det bättre. Hon struntar i småkillar på cykel och vi svävar fram ( kan man inbilla sig 🤪). Inte riktigt som när jag kutade senast, för närmare bestämt 36 år sedan. Lidingöloppet var något längre och backigare. Det var tredje gången i rad som jag deltog och varje gång var jag någonstans blad de 350 bästa, fastän deltagarantalet mångdubblades. Året efter låg jag på BB, och sedan hanns det inte med någon träning, utan en hel flock svarta polare (flattarna) var med på rastning. Nu är jag inte riktigt lika fit. Fast efter stretching känns det ändå bra, imorgon blir det nog värre!

Så löste jag även ut paketet med Imds munstege. Det var faktiskt en veterinär som rekommenderade mig, efter att ha varit ute och plockat ut pinnar ur gommen på Imd för tredje gången på kort tid. Hon undrade om jag vågade utan, men njeee, de vell ja ente. Fingrar är bra å ha, fastän de funkar sämre än förr.

Så kom det en pall hundmat, och det var verkligen snabbt, för det beställde jag i måndags kväll. Å Leif hade burit in alla säckarna innan jag ens kommit hem med maten jag varit och hämtat. Jag är sjukt imponerad. Även Målgans Metacam var färdigt på apoteket. På förmiddagen hade det varit helt slut, fick jag veta. Han har problem med kisseriet nån gång om året. Stressblåsa. Undra på det med vorsteh i huset!

Efter lång väntan lyckades då Lisa tajma in sitt löp väldigt bra. Jag har nu beställt tid för progtest i Våxtorp i nästa vecka. Sedan, när det är dags skickar jag henne med Leif till Norrland för att träffa en snygg och duktig hane.

Veckan därefter får vi verkligen hoppas på att de varma vädret, som de lovat kommer på måndag, håller i sig så vi kan köra Óskadis till seminstation. Jag har bokat Kveikur frá Stangarlaek 1. Funderade på det redan i fjol, då han såldes till Danmark och man trodde coronan skulle gå över efter sommaren, men insåg att det skulle kosta skjortan dessutom. Jag hittade inget bättre alternativ och la fölplanerna på is, tills jag fick nys om att Kveikur skulle finnas på semin i Sverige, hos Åsa Nevander, som ägde Óskas pappa, och dessutom på gården där Óska blev till. Detta avgjorde saken. Det måste var meningen, att jag är värd att få åka Ferrari igen, efter ett långt arbetsliv är tillända.