Redan på söndagsmorgonen var svullnaden helt nere på Imds ben. Ingen temp eller tillstymmelse till hälta, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!

Vädret var anskrämligt dåligt, dag efter dag. Om det inte snöade och blåste så haglade det eller regnade. Så Imd fick vackert stanna på box. Det var ju gott om plats så vi varvade mellan två. Hon är dock dålig på att dricka, så så mycket utkomster blev det nu inte. Det roligaste på dagen blev promenaderna och där sparades inte på krutet. Man kan inte fatta att hon är 25 år, tant Imd. Jag har nu varit lycklig ägare till denna fantastiska häst i 20år.

Detta fina foto tog Mimmis kompis Lisa, för tio år sedan, när vi var på tävling på Margaretehof

På tisdagen fick hon sin femte injektion antibiotika och sedan skulle hon gå på Hipotrim per oralt (via munnen) morgon och kväll ytterligare fem dagar. Detta blev ju lite cirkus. Min kappa ändrade färg allt mer för var dag som gick. Det är ju inte lönt att tvätta den förrän denna medicinering är över, förstod jag snabbt. På fredagsmorgonen är hennes ben inte lika torra längre, men sedan händer inte så mycket mer. Hon är ju inte purung och kanske hon varit lite uttorkad så länge hon stått på box. Vi håller tummarna och hoppas på det bästa.

Nu har det gått några dar till och Imd är på banan igen. Om man tänker att hon aldrig varit sjuk eller skadad så borde hon ha många liv kvar. Och med tanke på hur piggelin hon varit under konvalescensen så blir man nästan sugen att träna igång henne igen. Älskar denna häst!