Det dök upp en bild i mitt minnesflöde pĂ„ Facebook. Tio Ă„r sedan. Óskadis har aldrig varit Mimmis favorit, men nu började hon tĂ€nka om. DĂ€r har du en fin ridhĂ€st mamma, sa hon!

NĂ€sta steg med mig pĂ„ ryggen. Galopp i olika tempon. DĂ„ kĂ€nde jag ocksĂ„ 🙌

Tio Ă„r av lycka, eller Ă„tminstone Ă„tta. Jag har inte ridit henne pĂ„ tvĂ„ Ă„r. Men de senaste tvĂ„ Ă„ren har jag kĂ€mpat, det sista med mig sjĂ€lv, att acceptera att det Ă€r slut. Jag har sĂ„ mĂ„nga fina hĂ€star, men ingen som Ă€r som hon, sĂ„klart. Utan bra pĂ„ andra sĂ€tt. Jag mĂ„ste bara hitta en ersĂ€ttare. Det ligger ju naturligtvis en massa hĂ„rt arbete bakom och hitintills har jag inte haft tiden att satsa pĂ„ en enda individ, utan mĂ„st ta den lilla tid jag har till att bara hĂ„lla igĂ„ng min egen kropp. Jag har tappat all ridkondis och all motivation. KĂ€nslan sitter fortfarande i huvudet, men tĂ€nk om den Ă€r borta ur kroppen! Framtiden fĂ„r utvisa…

Ur en vÀns flöde:

Åtminstone Ă€r man sysselsatt! 😂

Tratthunden klarade en vecka i krage innan den klövs i tvĂ„ delar (dĂ„lig kvalitĂ©! đŸ€Ș). Den satt ihop nĂ„gra cm nederst och blev genast reparerad med silvertejp pĂ„ korsen och tvĂ€rsen. Det som inte gĂ„r att laga med silvertejp Ă€r trasigt, och sĂ„ Ă€r ju inte fallet Ă€n dĂ„. Tratt har sina fördelar, har Ellen upptĂ€ckt. Man kan fĂ„nga katten i den och sĂ„ kan man fĂ„nga godis, om matten Ă€r bra nog pĂ„ att sikta. Maja har dock insett att Ellen Ă€r lite begrĂ€nsad och har lite sĂ€mre rĂ€ckvidd Ă€n vanligt och det gĂ„r, om möjligt, Ă€nnu vildare till i köket. Hoppas hoppas kragen hĂ„ller till pĂ„ torsdag, nĂ€r stygnen ska tas!