You are currently browsing the monthly archive for december 2020.

Alla våra hundar gillar papper! Gott! Vi har fött upp alla våra valpar på tidningspapper i valplådan och senare har de fått toarullar att leka med. Det har det väl gått i arv, även till de inköpta. Nu kom Maja in från promenaden och hälsade på Mimmi med ett hörn av en papperslapp i munnen. Det stod 100 på resten av lappen som låg kvar på golvet!

Så har vi gjort persedelvård. Leif har smort sina kängor. Han hade tre burkar Meindel lädersmörja i skåpet, två oanvända, så det händer inte så ofta. Jag har gått igenom mina kängor och stövlar, liksom sadel och träns förra veckan, så det fick bli kloklippning och tandrengöring av hela gänget, trots att det inte är helg. Brukar annars göras var eller varannan helg, men i ärlighetens namn missade vi både i helgen som gick och förra. Lisa brukar slippa om hon varit på jakt, men denna gång slapp hon inte undan, trots att hon hittade ett gömsle

Som dessutom var upptaget 😉
Skönt när det är över 😅

Jag var ju inte uppe i ottan precis, annandag jul. Men döm om min förvåning, när jag steg utanför dörren för att morgonfodra hästarna. På kullen bakom stallet var där en enorm regnbåge tvärs över den klarblå himlen. Hästarna stod mitt under valvet. Inget regn så långt ögat kunde nå, trots vad väderprognosen lovat, utan kallt så det nöp i kinderna och marken var vit av frost. Jag stod länge och bara stirrade och famlade i fickan efter kameran. När jag vände om mot huset för att hämta den var andra halvan av himlen knallorange. Sådan otrolig kontrast mot det blå, som en barnteckning med knalliga kritor. När jag kom ut igen med kameran i högsta hugg var skådespelet nästan över. Lite färg bara kvar i horisonten bakom huset, och en halv minut senare var himlen helt mulen och grå. Var det en dröm!?

Vad hände?

Hela året har varit annorlunda. En mycket annorlunda sak var ju att en arbetskompis blev sjuk. Hon som aldrig någonsin varit sjukledig vart riktigt ordentligt sjuk alldeles i början på året och borta från jobbet tills läkarna vägrade sjukskriva längre. Sedan började pandemin, sakta men säkert, sprida sig bland befolkningen, land och rike runt. Man fick höra de mest underliga hittepåhistorier, om att det bara smittade vid symtomdebut och bara man tvättade sig om händerna skulle det gå bra. En kollega hade varit på skidsemester i ett av de mest drabbade områdena, men vi fick inget veta. En annan fick inte stanna hemma från jobbet efter Cruftsresa i mars, förrän hon själv visade sig vara sjuk. Folkhälsomyndigheten fegade och gamblade med folks liv och hälsa. Nu har drygt åttatusen liv gått tillspillo bara i Sverige och mångdubbelt flera smittspridare och insjuknade. Man får vara glad om man överlever tills det kommer vaccin så det räcker.

Efter många om och men fick vi jobba hemifrån, och bara umgås inom familjen, men måste beblanda oss med främlingar, när det kommer nyanställda. Man är bara en bricka i spelet.

Vi har handlat via nätet hela året, så långt hämttiderna räcker. Det senaste, efter att andra vågen nått över alla gränser, vilken statsministern helt missat skulle komma, sitter man kvar i bilen vid ilastning. Vi fick all julmat vi behövde, och alla paket och julklappar på posten. Mycket sprit har det gått åt, mest på händerna. Den största risk vi tagit är när vi hämtat ut dem i affären, men man får hålla andan när man möts och på köpet tror jag man lärt in många andra goda vanor. Även de som inte har djur har fått lära sig tvätta sig om händerna ofta.

Barnbarnen i norr brukar ju få sina julklappar och födelsedagspresenter på posten, så även i år. Så ses vi på FaceTime efter paketöppningen. Jag tror de blev nöjda och glada. På frågan inför jul om vad hon önskade sig sa Elin, att hon inte kunde önska sig något för då blir det ju ingen överraskning. Liknande moster Mimmis svar på samma fråga när hon var liten, att hon önskade sig det hon får. Anspråkslösa barn, men det brukar ändra sig med tiden. Sedan står det ”En egen häst” överst på alla önskelistor. Å då får de ju det. 😁 Jag hade ju önskar mig en höstjaktsresa upp med Ellen i år, men det får vi ta igen nästa år efter vaccinering.

Jag har fått trösta mig med mina egna julklappar. En ryggsäck för kommande jakter, några nya jobbarbyxor, ett par nya kängor och ett par ringar till hålen som höll på att växa igen efter att fingrarna vägrar sätta i och ur de gamla. Jag låtsas de är från Leif! 😉

Två minihuggies av återanvänt guld. Det främre är ett mor/dottersmycke från en guldsmedja på Island. En ⭐️&💕

Ellen fick ju en ny sele innan jul och ett midjebälte att förankra mig i. En investering i framtida hälsa, som vi använder varje dag. För att vi ska slippa göra uppehåll när kylan sätter in, som idag på juldagen, fick hon ett tjejtäcke i julklapp. Maja har så mycket päls så hon klarar sig med det gamla lila, hon fått av Miranda.

Hon blev så glad att hon viftade både fram och bak! 🤪

Julafton firade vi hos Mimmi och Tobbe i nya huset. Annorlunda bara det! Lugnt och skönt efter inflytt och alla stressande förberedelser. Inget överdåd av julmat och klappar, utan bara det viktigaste, Jansson, Knutsson, skinka, köttbullar (mm.), julmust och nubbe!

Så himla fint!

Sedan tittade vi på alla obligatoriska tv-bidragen. Tomten är far till alla barnen, har ju blivit en klassiker. Den såg ju Mimmi alla redan på julavslutningen i 3:an i stora aulan för låg- och mellanstadiet. Jag vet inte vad de tänkte på, men kanske inte direkt någon barnfilm. Men som vanligt med vuxna som har noll koll. Eller kanske de ville visa olika familjekonstellationer. Det var ju tjugo år sedan nu. En annorlunda jul det också.

Husesyn

… fallerallera! När julen kommer ska varenda unge vara glad! 🎶

Jag sa till Mimmi att, nu har fällan slagit igen, igen. Så det är en mus kvar i sadelkammaren i alla fall! Vi har haft en kamp mot mössen hela hösten och plockat minst tio feta möss ur fällan. Sadlarna och de mest dyrbara persedlarna har vi fått förvara inomhus, eftersom de blivit smakade på innan vi insåg intrånget. Två fällor med nougat har varit laddade ständigt. Nu trodde vi att vi var befriade, men. Så kikade jag närmare, och där satt en liten stackare, som inte får fira jul igen. Att de aldrig kan lyssna på sin mamma!

Alltså är det mest bra och ha-saker kvar i sadelkammaren. Fiskarssaxar är säkert jättebra, men de går inte att klippa med. Men det finns ju många andra användningsområden, har jag förstått. Peta ner nagelband, öppna paket, spånbalar mm. Så kan man ha en i fickan när man smyger på tjuvar och banditer i skogen.

På torsdagskvällen hade jag lovat bort mig att hämta upp och leverera nyinköpta soffan till nya boendet. Det var mörkt som i graven och regnet skvalade ner, såsom det gjort hela dagen, och alla dagar före det. Vägen, ängen och uppfarten var rena leråkern. Så kom de en vorsteh springande vägen fram i mörkret framför bilen. Att folk inte kan hålla reda på sina hundar!!! Hon var dock fullt utstyrd i blinkande julgransmundering. När jag la mig på signalhornet blev hon inkallad och försvann, så jag kunde fortsätta backa uppför uppfarten, och stanna perfekt framför huset för urlastning. Det fick de allt klara själva. Men jag är en jäkel på att backa med släp, måste jag säga! Om ingen annan gör det. 😇

En kväll efter jobbet ordnade vi AW på teams med tack och adjöföreställning för Kalle, som slutar vid årsskiftet. Sorgligt, men sant! Men han han har valt att följa sina drömmar. Vi önskar honom all lycka med det! ✨

En annan kväll for vi iväg och inhandlade vår skinka, innan den tog slut. Evenellt! 😉 Så nu är julen räddad! Men först ska det jobbas in i det sista. Så i år blir det inget städat. Med flytt, 9 hästar att sköta och fodra, nån ridning är inte att tänka på, fyra hundar att motionera och sedan fem timmars övertidsarbete på det hinns inget extra. Maten får fixas på julafton. Men det blir nog jul i alla fall.

Så var de flytt på lördagen. Tre fulla hästsläp vart det. Jag passade släpet och andra bar grejor.

Så kom Tobbes föräldrar så lägligt och hjälpte till att lasta in i nya huset efter husesyn!

Å vi fick en julblomma av Mona & Rolf!

Välden är full av okunniga läkare, eller lekmän. De som leker med människor, eller medicinmän, som skriver ut medicin mot symtom, och medicin för biverkningar av medicinen, som läkemedelsföretagen som sponsrar dem tagit fram. Ingen av dessa doktorer som jag mött under hela min levnadstid har förstått vad som är mitt huvudsakliga problem, alltså vad som orsakar min värk. Jag har ändå påtalat gång på gång, från det jag var barn, att jag utan anledning haft värk i mina benhinnor, svårt att skriva för hand, då jag fick värk i handlederna av belastningen, ont i korsryggen när jag stod still och hemsk värk av att sitta upprätt. Statiskt sittande eller stående är en omöjlighet, och har alltid varit. Jag måste stötta upp ryggraden för att hålla mig kvar i samma ställning en längre stund, utan vilande i liggande emellan. Jag har visat var det gör mest ont, gått på smärtutredning/-rehab i 16 veckor, blivit friförklarad från fibromyalgi, fått diagnosticerat myofasciellt smärtsyndrom, men eftersom det inte är varken muskler, leder eller ledband som är problemet fattar ingen. Mer än Thomas, Mårten, Ulrica och förstås Catta.

Härom dagen gjorde en bekant mig uppmärksam på fascians funktion i kroppen och vilken okunskap som råder kring denna mekanism, som omger celler, muskler benhinnor, och håller ihop alla kroppens viktiga, såväl små som stora, delar och organ. Att fascian för bort slaggprodukter ur kroppen och är en av kroppens mest känselrika organ med massor av nervtrådar. Det är fascian som håller ihop allt och håller oss upprätta. Undrar om jag uppfattat det rätt, men allt föll på plats. Jag har problem med min fascia/bindväv. Dess funktion att föra bort slaggprodukter fungerar inte som den ska, utan att jag äter en massa tillskott av svavel eller får olika behandlingar. Den orkar inte hålla upp min kropp statiskt. En doktor tog ett blodprov, som jag själv bett om, och konstaterade att jag inte har någon bindvävssjukdom (EDS). Specialister vet att det krävs mer än så för att konstatera eller utesluta, samt att det finns flera varianter av bindvävssjukdomar. Det är samma som bristen av kunskap i Sverige i funtionsmedicin och det hormonella systemet.

Detta är väl anledning nog att jag har lite dålig respekt för vissa yrkesgrupper, vilka jag nog nämnt tidigare. Så på frågan varför jag inte söker läkarvård hänvisar jag till ovanstående…

Jag fick lite plåster på såren, tror jag, när jag inte fick alla grejer exakt som jag beställt från Maxi, i form av en liten burk Vegansk rödbetssallad! 😋 Måste va smarrigt värre. Vi sparar den till julafton. Så fick jag en hel massa ”potionspåsar” Haribou minigodis. De slinker nog ner. Nu har jag faktiskt lagt en beställning på julmat redan, om en dryg vecka, ett par dagar innan jul, så man slipper trängas. Då kan jag bara gå in och leta upp den perfekta julskinkan, clementiner och apelsiner. Sedan kan tomten komma när han vill. Nej, det kommer ingen tomte. Inga snälla barn heller i år. Det blir bara SoL (Susanna o Leif) som firar jul hemma hos Mimmi och Tobbe i nybyggda huset. Besiktningen gick finemang i fredags, och hela veckan ska de nu städa, gno och packa. På torsdag har jag lovat hämta soffan med hästsläpet och på lördag går stora flyttlasset. Sedan får vi väl gå över med flyttgröt! Jag har köpt en stor karott från karott.se, som vi fyller med viltkött. Varsin ficklampa får de också, så de hittar i mörkret. Bra att ha när Mimmi ska upp och fodra hästarna om morgnarna! 😆

En egen karott, så behöver de inte låna min! ❣️

Redan innan jul börjar julrea, rabatter och kuponger på nätet. Det var djurrea på Apotea, så jag passade på att skicka efter avmaskningsmedel till både hundar och katter med bra rabatt. Det blev liggande i köksfönstret, eftersom våra kissar är utekatter och äter i skift. Det vill säga, (tjocke-)Alfons är inne vid varje mattillfälle, men blir sedan förvisad via källardörren så att Mållgan kan få sin portion utan att bli nedknuffad. Mållgan är så liten och ynklig att han behöver lite extra. Han fick sin tablett i morse till frukost, då Alfons redan åkt ut. Å man vill ju gärna ge dem samma dag! 🤔

Tabletterna låg i sin ask i fönstret, såg även Leif när han letade Alvedon, som var slut i lager. Han upptäckte, även utan glasögon att dessa piller var väldigt små och rosa och lät dem ligga kvar. Han skrev istället en gul postit-lapp där han efterfrågade…

Leif behöver inte glasögon, för han ser inte alls dåligt, på långt håll!

På kvällen skulle jag fånga upp Alfons, men han slank ur näven i farten mot matskålen i övervåningen. Ska bara… äta lite först! Lätt hänt då han är tämligen päronformad och svår att få grepp om. Dit upp får inte hundarna gå. Fast Ellen bryter mot förbudet ibland när hon tycker jag varit borta för länge. Jag fick tag i Alfons, öppnade gapet och släppte ner tabletten i svalget, med en van gest. Men kattskrället parerade galant med att skaka på huvudet. Som en projektil, åt höger, så mycket hann jag uppfatta, samt på ljudet att den studsade på något pappersaktigt. Nedrans! Hur dum får man va? Dåligt ljus, inga glasögon, och där stod Leifs stora kartong med flera kartonger och ikeakassar inuti, med utrensade kläder, papper och annat skräp, sedan ett par månader tillbaka. Jag går aldrig där, så han får snubbla över dem så länge han vill. Men, den där förgjordade tabletten, ville jag inte förlora. Jag bestämde mig på momangen, att den skulle återfinnas. De kostade inte precis gratis, trots rabatterat pris. Utrustad med förstoringsglas och ficklampa gick jag igenom kartong för kartong. Skade ur innehållet, och den som söker skola finna! Längst ner i yttersta kartongen, en pytteliten rosa tablett. Denna gången slapp han inte undan så lätt.

Alfie – Ibland är han billig! Fast han är söt när han sover!

Glad Lucia! 🕯
Tittar på Luciamorgon från Jukkasjärvi: Ooo ooo ooo 🎶 Ellens ögon var som klot. Jag bara väntade på att hon skulle börja yla.

Det var den finaste luciamorgonen på tv ever. Utomhus i vacker vintermiljö uppe i norr och inte så uppstyltat som i alla dessa kyrkor. En ren naturupplevelse, och så djuren i bakgrunden. Å så barnen var för härliga!

Luciaföljet var inte så utspökat i glitter och dumstrutar, utan bara vackert

Jag blev såklart inte klar till att ställa fram stakarna i fönstren till första advent. Eftersom först måste det städas, putsas fönster, hängas upp gardiner och så vidare, så andra advent fick det bli! Alltid något. Sedan var det bara att sätta sig i soffan och advänta.

Mycket bättre kan det inte bli – en lördagkväll!

Lisa, som i vanliga fall är en kaxig liten jäkel, som leker polis här hemma och styr och ställer tom med TV- programmen, kom försiktigt smygande, ett steg i taget, in mot oss i arbetsrummet måndag eftermiddag. Mimmi pekade åt mig och vi undrade båda vad som flugit i henne. Är hon rädd för nåt, undrade Mimmi? Vaddå, vad skulle det va? Hann jag precis säga, innan nåt prickigt flög ner från soffan rakt på Lisa. Lisa kastade sig in till oss, och Ellen förpassades, under hot om uppsägning, tillbaka till sin arbetsplats i soffan. Undra på att Lisa smög! Dumt att väcka den björn som sover. De är noga med ordningen och att man håller sig på sin plats, tycker Ellen.

Har jag glömt berätta hur duktig Andvari vari 😉 senaste tiden? Han har verkligen gått framåt. Med stoora kliv, både bokstavligt och (ut)bildligt. Han måste nu bara lära sig att korta ner sig lite ibland. Han är otroligt vinglig och styvar sig gärna. Gillar bäst att gå rakt fram, gärna trav, men även galopp. Men någon tölt blir det dessvärre inte på detta vis. Jag måste få honom mer ridbar innan det går att påverka honom, samt få honom lite mer känslig för hjälperna. Till en början gick det knappt att flytta honom i sidled från marken. Nu går det uppsutten, men han nästan ramlar omkull på sina långa ben. Fast ikväll lyckades vi följa fyrkantspåret flera varv, vänster. Höger var värre.

I morse dristade jag mig till att fixa till mig lite extra, eftersom jag skulle uträtta en del ärenden direkt efter jobbet. Det där extra bestod i att sätta färg på ögonbrynen. Jag köpte en sådan där penna, som målar strån, i somras, men det tog ett par månader innan jag ens provade den. Det var ganska svårt, att få till snitsen, hade jag läst i kommentarerna på fejan. Man får öva. Det hade jag nu gjort för några veckor sedan, efter att först ha införskaffat rengöringsmedel, eftersom det sitter som fast när det är ditsatt. Nåja, ganska hyggligt hade det gått iaf. Men, hur va de nu? Jag brukar börja med det svåraste ögat, eller brynet, som var det vänstra. Tog således pennan i vänster hand och målade dit ett i det närmaste svart bryn, innan jag bytte hand och tog det högra. Då som först kom jag på att jag kanske inte skulle använda vänsterhanden till sådant precisionsarbete, eftersom jag är högerhänt! Jag skärskådade mitt verk, och blev mäkta imponerad. Hur hade jag bara lyckats? 😇

På kvällen hade jag också lite otur när jag tänkte. Den nytvättade bilen, som Leif fixat i helgen, var allt annat än vit efter mina uträttade ärenden i regnvädret. Jag körde således ner på gårdsplan och började spola bilen med vattenslangen, med motorn igång. Jag hade glömt att jag satt vindrutetorkarna på sensorn, eftersom det nu var uppehåll. Så, när jag, övernitiskt, även spolade av framrutan fick jag allt vattnet tillbakasköljt över mig, när torkarna vevade igång. Som en dränkt katt, från topp till tå! Fast bilen blev ren.

december 2020
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: