Strax efter fyra läggs locket på och det blir kolmörkt direkt. Det blev ju väldigt påtagligt när vintertiden trädde i kraft. Innan dess gick det riktigt bra i och med att vi jobbar hemifrån. Vilken tidsvinst det är. Man har fått mer dagsljus, mer frisk luft, bättre vila och mer tid till återhämtning. Även mindre dåligt samvete för djuren. Nu är det dock en mörk tid framöver. Lyset på baksidan av stallet slocknade en kväll, så man ser inte handen framför sig när man ska in på logen, eller utfodra småkillarna. Det löste sig dock automatiskt i och med att de fick en ny hage i veckan. De har där nere i svackan så mycket gräs att beta så dem ser man inte röken av. De kommer bara upp för att dricka, och knappt det. När vi inte sett dem på hela dygnet tog vi pannlampan och gick ner och letade upp dem. Lillebror var så tjock om magen så man trodde han skulle spricka. De hade hittat en spann som blivit kvar med regnvatten, så de hade sluppit gå upp. Såna matvrak!

Taklampan till vårt arbetsrum har också gett upp, och fick bytas, liksom lampan i fläkten. Den var det lite värre med dock. Frågan är om det ens går att få tag i en sådan längre. Den är nog inte bytt sedan vi flyttade hit. Fläkten skriker som en mistlur, så den har nog gjort sitt den med. Vad händer!

Jag har nu ridit Andvari några gånger i hägnet på helgerna. Han kliver på med låånga steg. På kvällarna får man träna honom på gårdsplan i lampans sken. Han tycker inte det är jättekul med markarbete och krumelurer, men vi kör korta pass och det går framåt. Det är smidigt att ha nära till stallet när det är regn och rusk och mörkt mest hela dygnet. Andvari är så svart att det är omöjligt att se honom i hagen i skummet. Men snart är det Jul, och då vänder det! Så tänker jag och då kan det bara bli bättre.