Har vi riktig tur nu så har styngflugorna gett upp för i år. Det vore nästan för bra för att va sant. På fredagen gick hästrundan som en dans. Inga flugägg på någon häst. Man hade till och med hunnit rida, om det inte varit fredag och jag skulle hämta maten i Hässleholm.

Det funkar bra i alla flockarna. Eller vad man ska kalla dem. Hästarna går två och två i år, och det fungerar med lyckade matchningar. Jag vågar inte släppa ihop alla stona än, eftersom jag är lite för rädd att Óskas skada ska gå upp. Jag ska ta ut Juliane att kolla henne i ryggen om några veckor. Sedan får jag väl börja skritta henne igen. Vi ska fylla på ett nytt lager stenmjöl på banan. Rätt sort denna gången, så det blir steenhårt. Så kanske jag kan rida henne där sedan i vinter. Imd hinner jag inte sätta igång, hon får nog bli sällskapsdam i fortsättningen. De funkar ju bra ihop, mor och dotter, i sin nedbetade hage med lösdrift.

Ófeig rider jag när jag hinner. Hon är en riktig krutdurk, med eller utan kondis. Fullt ös, medvetslös! Tekla är tre år och får vänta ännu ett år på att bli ridhäst. Vi hinner inte ta tag i henne i höst. Men hon vill verkligen bli tävlingshäst. Hon är snäppet värre än Ófeig. Springer vart hon ska. De går tillsammans på bete och blir instängda i fägatan utanför sin lösdrift om nätterna. När jag öppnar upp om morgnarna bränner Tekla iväg som skjuten ur en kanon. Hon är den roligaste hästen vi haft någon gång, säger Leif. Henne säljer vi väl inte? På kvällarna vallar man Ófeig framför sig mot lösdriften. Tekla går lugnt kvar längst ner i hagen och betar in i det sista. När Ófeig har bara några meter kvar galopperar Tekla ifatt, och kommer alltid först i ”mål”. Likadant varje kväll. Igår började Ófeig trava sista biten. Då blev det fart på Tekla. Hon brallade iväg i full kareta och hann precis om Ófeig sista metrarna. En riktig tävlingsskalle har hon. Hoppas hon har pass!

Ófeig och Tekla

Lillebror går med Gimli om dagarna och står inne med Fródi om nätterna. Då går Gimli på stora betet med Leffe. Leffe skiter i vilket. Han klarar sig själv. Typisk Frodiavkomma, de går för sig själva. I morse när jag släppte ut Lillebror i hagen glömde jag kolla så Leif hämtat upp Gimli. Det hade han inte, märkte vi på kvällen när Lillebror skulle in igen. Bra karl reder sig själv. Förförra helgen verkade jag honom runtom, utan krusiduller. Snygg är han också, högbent och långhalsad. Bådar gott.

Litli Brodir från Gåvetorp

Leffe har vi anmält till unghästvisning om ett par veckor. Han är tyvärr inte lika flott längre, efter att ha gått ensam halva dygnet och tjockat på sig, utan att ha någon att bråka med. Fast det gör inget om det inte går bra. Desto enklare att kastrera då. Vi har ändå inga ston att använda honom på.

Jag har i alla fall fixat fötterna på både honom och Lillebror, idag för andra gången på två veckor. Lika duktiga båda två! Hovarna växer så det knakar när det är sommar och man får bra grejer.

Mina egna fötter har jag ju också fixat. Om man beställer sandaler när sommaren nästan är slut kostar de bara halva priset. Blir bara lite kallt om tårna.

Skorna är huvudsaken!

Därefter var den hundarnas tur. Vi klipper klorna och fixar tänderna varje helg, sedan äter man godis! 😋

Det var bara Leif och katterna som slapp undan!