Vad jag har väntat på just denna da’n! Och det är skönt att den äntligen kommer!

För nu hade jag inte klarat en enda juppeda till! Nu är de äntligen hemester! Det är det iofs varje år, men då brukar vi göra lite utflykter, till SM, utställningar och liknande. Men i år finns ingenting inplanerat. Allt är inställt. Jag ser dock fram emot att ha långtråkigt!

Den senaste tiden har varit fullspäckad från morgon till kväll. Som väl är har jag ändå haft möjlighet till sovmorgon nästan till sju, om jag sedan stressar till det, eftersom vi jobbar hemifrån. En himla tur nu när vi haft så fullt upp med hästarna.

Veterinär Ursula kom igår och tittade till Lillebror och han har verkligen återhämtat sig snabbt, nästan helt bra på bara fyra veckor. Han har antagligen fått en smäll som gett en svullnad som tryckt på centrala nervsystemet och gett vinglighet. Efter strikt boxvila har det gått tillbaka och han är snabb som en vessla i rörelserna. Han är, som väl är, mycket nöjd med att stå inne och få maten serverad så fort han kallar. Han är en riktig snackepelle och grymtar, knorrar och hummar hela tiden. Speciellt nöjd är han med det nyslagna höet vi hämtade i veckan. Mums!

En annan kvick häst jag har är Ófeig. Hon tar verkligen priset. Glöm lugna avkopplande ridturer under igångsättningen. Jag pluggar in lurarna med talboken i öronen och ger mig iväg. Jag rider oftast ett par varv i hägnet, så blir det samtidigt omväxlande underlag. Men glöm det där med lugn och ro. Hon gör små rivstarter, eller inviter till sådana, heela tiden, om man inte säger ”stopp, stanna”, och om man inte är på hugget direkt är det fullt ös efter varje kurva. Pluggarna ramlar ur öronen, stup i ett, och innan man hinner få på handskarna är hon iväg igen. Phu, man blir trött, fast på ett annat sätt! Ófeig är genomsvett, av upphetsning och av värmen, men konstigt nog påverkar den henne inte nämnvärt. Hon är jättetjock, eftersom hon gått dräktig, och jag kunde ju inte sätta igång henne direkt efter att hon kastat fölet. Hon borde ju rimligtvis inte ha nån vidare kondis efter att inte ha blivit riden på ett helt år. Men, hon bara är ju en sådan häst, som springer vart hon ska.

Grannhuset börjar ta form. Fönster och ytterdörrar sitter där. Takpannorna är på och vindskivorna på plats. Nu börjar jobbet. De ska strykas en andra gång innan plåten ska på. Tur det är långa ljusa sommarkvällar!

Fint som snus! 👌