Jag har nu varit på huset, inte lusthuset då. Nöden har ingen lag. Alltså, inte lustigt alls! Fullt med spindlar, å så hänger det i luften, efter att marken rämnat under. Men kniper det, så får de gå. Nr 1 kan vi göra inne på toa, så länge vi kastar pappret i hinken vid sidan av. Det har skett misstag och då får man fiska upp med hjälp av en nagelfil. Jag har ett helt paket pappersfilar stående bredvid. Om det skulle bli långvarigt. Det rostiga röret är framgrävt ur vår stenlagda uppfart, men röret slutade inte där det var tänkt. Så frågan är om man ska gräva om hela ledningen till infiltrationen, eller prova fräsa ur röret!? Där är vi nu. Spänningen stiger! Följ den spännande fortsättningen…

Läser man på dörren blir man besviken när man stiger över tröskeln 😉

Igår red jag Ófeig för fjärde gången, på en dryg vecka, men bara i skritt. Titt som tätt gör hon små rivstarter i försök att få rusha på lite. Hon älskar att springa fort. Men nu tar vi det lilla lugna ett tag till, så det inte händer några olyckor.

Den andra donnan, Tekla, som hon delar hage med gillar också höga farter. Hon växlar mellan 0-100 på några meter. Härom dagen stod hon och kliade sig i huvet när hon såg oss komma. Då for hon iväg rakt mot oss i full kareta och tvärstannade vid våra fötter. Inte lönt att flytta på sig, utan bäst att blunda. Jag sträckte upp handen, lagom för att klappa henne i pannan. Då kände jag en djup skåra i pannbenet, 😱 som inte varit där dagen innan. Det vet jag helt säkert, eftersom vi diskuterade om hon hade en eller två virvlar i pannan och kollade noggrant.

Jisses! Har hon blivit sparkad, i skallen! Det var vår första tanke. Men hon var inte det minsta öm eller svullen och inte en skråma i hud eller päls. Senare fick jag veta av veterinären att det är en utvecklingsfas när skallplattorna växer. Phu! 😅 Tycker nästan det räcker med sjuka hästar, för lång tid framöver. Kvoten är fylld!

Lisa tittar på slow-TV. Älgvandringen kan hon följa i timmar. Leif filmade henne där hon satt, i säkert en kvart igår, tills han fick kramp i armen. Det hände absolut iiingenting. Det bara simmade över någon älg då och då. Lisa var knäpp tyst och följde den lilla skuggan av älgen, som en prick i ena hörnet av skärmen. Då, plötsligt kom det en bäver simmande i bild och Lisa blev vansinnig. Hon höll på att riva ner allt på bänken. Det var fel och jäklar vad arg hon vart. Lisa är lika road av naturprogram, som Leif är av att titta på henne. Det går för all del lika bra med tecknat. Eller som igår, upplösningen av Palmemordet! 🙄 Hon är allätare.

Annars kan man titta på husbygge utanför fönstret. Det är nästan lika intressant att följa. Igår gick det undan. Hela övervåningens ytterväggar, liksom takstolarna, kom på plats.

Morgon
Middag
Kväll