Det regnade i morse, för första gången på flera dar. När sedan solen tittade fram gick jag ut med soppåsen och såg på långt håll att det var en faslig trafik på stallväggen. Det kryllade av myror i en aldrig sinande ström. Jag har aldrig varit med om något liknande! Flitig som en myra, heter det ju och de är verkligen snabba. Har de kommit idag! Vi har ingen myrstack i närheten ens, vad jag vet.

Däremot har vi bålgetingar! Ett enormt bålgetingbo har vi på vinden, nästan alldeles ovanför min säng. Anticimex har misslyckats med att få bort dem år efter år, så jag hade tänkt de kunde fått tagit hela boet nu under vintersömnen. Men nu är det för sent! Igår knackade en på rutan! Så nu kan jag inte längre öppna och vädra. Jag vet att de är fridlysta, men de är baske mig inte snälla och jag hatar att ha dem i sängen.

Så myrinvasion ovanpå detta! 😱 Naturen slår tillbaka! Försöker de säga mig något? Ge dig av!

Ursula och Paulina kom förbi och vaccinerade Lillebror i tisdags. Det var hans andra spruta, så tredje sexmånadersvaccinationen blir samtidigt med de andras. Volvon är servad och redo för nya äventyr, som numera mest inskränker sig till att åka och handla. Fast jag har faktiskt bokat ett besök för Óskadis till Florian Lackner. Jag måste ta reda på hur det verkligen står till med hennes skada, eller om det rent av är något annat som spökar. Jag måste få veta, om det är någon mening att fortsätta skritta. Egentligen har hon ju ett fantastiskt avelsvärde, fast det är bara jag, mina närmaste, och Johan Häggberg, som vet vilken fantastisk häst hon är. Så vill jag ju inte ha fler föl. Jag vill bara rida henne! Det känns som att min mardröm slagit in. 😳 Jag har ju dock Leffe! Synd bara att han inte är ett sto. Känns ju lite tråkigt att kastrera hennes enda avkomma.

Ja, jag är dyster idag! Jag behöver nog jobba för att hålla mig kvar i verkligheten. Men jag kan inte släppa tanken på att det är en sketen doktor som ska få bestämma över mitt fortsatta liv, eller död. Hoppas jag inte ger honom en rak höger!