Jag har inte gett några nyårslöften. Har inte haft en tanke på det. Mitt enda mål är att härda ut, så länge som krävs och helst lite till. Nu är det inte längre jag själv som har förväntningar och som ställer kraven, utan de kommer utifrån. Det är inte ens lönt att försöka förklara. Jag kör mitt race och försöker finna på roliga saker för att motivera mig.

De senaste månadernas myckna gående tar alldeles för mycket tid och kraft i anspråk. Tid har jag ont om. Att gå en runda med vorstehn, nu som fullvuxen, är som en droppe i havet. Jag promenerade henne ett tag med midjebälte, det tog bättre, men det är riktigt jobbigt att bromsa. Även promenaderna i hägnet känns bortkastat och cyklar henne gör man med livet som insats. Nu är jag inte så särskilt rädd av mig, men jag har lite dålig kraft i händerna och jag är rädd om hunden. Nu slog det mig att Emma på jobbet rekommenderat, var det kickbikedrag? Jag har inte träffat Emma på ett tag, så jag kunnat kolla närmare, men kan inte släppa tanken. Jag måste göra nåt för att få utlopp för Ellens kraft och energi, och min energi. Kraften verkar hopplös att uppbringa. Den sitter numera bara i huvet. Leif tror dock inte jag fixar det. Men, jag måste bara prova! Frågan är bara, hur dålig (mindre kostsam) cykel ska jag köpa. Behöver jag stötdämpare i framgaffeln för mina handleder, eller är det istället till nackdel!? Jag har ju inte tänkt köra off road! 🥴 Ska istället försöka hålla mig kvar på vägen, vilket blir företrädesvis håliga grusvägar. Möjligtvis lite i hägnet. Få se nu om odjuret vill dra! 🤔