Vi klarade oss ifrån magsjukan. Mimmi och Tobbe firade jul med hans släkt och Mimmi hann bara hemom och fixa stallet, kvällen efter att de kom hem. Natten efter var hon helt däckad, tätt följd av Tobbe (och resten av släkten). Smittrisken vid magsjuka kvarstår tre dagar efter tillfrisknande, detta har de flesta missat, därför sprider den sig som en farsot. Jag städade frenetiskt efter Mimmi. Vi hade ju inte träffats, tänkte jag, men kom snart på att hon skar av skinkan och nallade av köttbullarna. Jag kastade mat och torkade överallt, startade diskmaskin och tvättade handdukar. Sedan tvingade jag i oss vitpepparkorn, trots protester. Ingen pardon! Å se, det hjälpte ju!

Jag har slitit som ett djur hela julhelgen, med djuren. Förkylningen slapp jag inte. Den bröt ut på julafton, sedan klarade jag mig hyffsat på ingefärashots fram till nyårsafton. Då tog den fart igen. 🤧

Hittade Vorsteh-bladet i brevlådan, så därför blev det långefrukost. Sedan började förberedelserna inför tolvslaget. Men först fick jag skritta Óskadis femtielva varv på ovalbanan, innan jag mockade lösdriften. Tobbe och Mimmi hade fixat stallet och Leif var snäll och fodrade medans jag gick in och började på maten. Detta år hade vi tagit upp hummern i tid från frysen. Jag var faktiskt stolt över att kunna presentera en ugnsgratinerad hummer, som dessutom var riktigt god. 👍

Oxfilén var inte heller fel! 😋

Sedan tog vi in alla hästarna i stallet. Med lite pussel och skohorn gick det ganska bra. Fast Gimli fick stå i stallgången med ett hönät. Vad gör man inte för dessa skjutgalna bönner. Nöje går före djuren! 🙄

Nu är Proseccon öppnad och nya året, och ett nytt decennium, inskålat. Det kan väl knappast bli sämre än det förra! 🥂🍾🎉✨