Slitigt värre att köra skit (Eller lera on det ska vara rätt. För skiten har jag mockat bort varje dag). Speciellt när regnet skvalade ner. Inte bästa tillfälle kanske, men nu kunde det inte vänta längre. Konstigt att 3cm stampat torrt jordlager, över stensatt fägata, plötsligt kan förvandlas till 1,5 dm geggamoja när regnet skvalar ner. Nu är det i alla fall fixat. Leif, traktorn och Mimmi skottade och skyfflade medans jag stod inne i lösdriften och hejade på. Så på med 10 ton grus! Himla bra blev det.

Kan berätta att ovalbanan nu äntligen är bra också! Det tog 1,5 år för stenmjölet att sätta sig. Nu är det helt perfekt underlag! Det är nog jag och Óskadis skrittpromenader som fixat det. 🤔

Ellen har varit med på jobbet i Lund idag. Detta innebar bland annat att hon åkt tåg för första gången i sitt liv, samt hiss. Hissturerna upp och ner gick över förväntan, trots att tre vuxna män tryckte in sig, så vi stod som packade sillar. Ellen bryr sig inte om folk (som inte betér sig. Det har hon lärt av Lisa.) Problemen uppstår när folk beundrar henne närgånget. Då blir hon skeptisk och uttrycker sitt missnöje. Hon skällde ut en vänligt sinnad chef efter noter, men tog sedan tveksamt emot ett kex, och tackade med en slick på handen. Kalle gick bra däremot. Inga krusiduller och därmed inte heller några tveksamheter. De hade ju blivit presenterade tidigare, påminde hon. Sedan skötte hon sig exemplariskt hela dan. Det var ju tågresan då, som hon tyckte var väldigt störig, med allt buller och bång och folk som sprang fram och tillbaka, så fort hon kommit till ro så tjongade det i tågdörrarna igen. Men vi överlevde denna dag också, och väl hemma sov hon ovaggad.

Överlevde gjorde inte denna gynnaren på SJ-parkeringen. Platt storlek 38 +svans. Huh, åsså finns där några hundra till! 😝