Mina konstiga djur Ă€r allt bra pĂ„hittiga. Jag har haft lite huvudbry med Óska, hur jag skall hĂ„lla henne sysselsatt under dagarna i den lilla sjukhagen. Jag har insatsen med de mellanstora hĂ„len i hötunnan, men den tömmer hon fortare Ă€n kvickt. SĂ„ nu har jag bestĂ€llt minsta hĂ„linsatsen, för att dryga ut Ă€ttiden. Om hon Ă€r uttrĂ„kad i hagen, sĂ„ Ă€r det desto roligare med vĂ„ra skritturer pĂ„ ovalbanan. Det var lite besvĂ€rligt ett tag, nĂ€r hon var som vĂ€rst ömfotad efter allt skrapande med framhovarna. Jag har aldrig sett sĂ„ nedslitna tĂ„r nĂ„gon gĂ„ng. DĂ„ kom jag pĂ„ Imds gamla barfotaboots. De passade perfekt och vips sĂ„ gick det som en dans att skritta igen.

Mina pjuks och Óskas

Vi anvĂ€nde bootsen sista veckan innan det var dags för skoning. DĂ„ fick det bli skor fram Ă€ven pĂ„ Óska, med snösulor och brodd. Nu kan vintern komma nĂ€r den vill! TyvĂ€rr blev hon ömfotad av skoningen. Inte mycket hovmaterial att fĂ€sta i dĂ€r inte. Men, det var bara att pinna pĂ„ Ă€ndĂ„, för senskador ska lĂ€ka med belastning, och Óska Ă€r inte nödbedd.

Nu har ju Leif hĂ€ngt upp lakan lĂ€ngs hela staketet i beteshagen, för att skrĂ€mma bort vildsvinen. Eftersom vi oftast gĂ„r/rider nĂ€r det Ă€r mörkt syns det ju inte. Men nĂ€r det ljusnar ser det vĂ€ldigt suspekt ut, tycker Óska. Hon stĂ„r och undrar nĂ€r spökena ska flyga ivĂ€g.đŸ‘» Den ena promenaden Ă€r inte den andra lik. Undrar dock hur mĂ„nga hundra varv vi gĂ„tt nu!

Jag brukar ha en talbok i lurarna, för att fördriva tiden, men eftersom vi bytt bank har jag fĂ„tt ett nytt betalkort. DĂ€rmed kunde mĂ„nadsdragningarna till bokklubben inte ske under en period. DĂ„ började jag istĂ€llet lyssna pĂ„ Nattfari podcast med Elsa och Johan HĂ€ggberg. Det Ă€r lite peppande och inspirerar till att traska vidare. En kvĂ€ll kom jag Ă„t nĂ„n knapp sĂ„ Johan började prata jĂ€ttefort. Jag hittade inte hur man Ă€ndrade och jag hann med tre poddar samma halvtimme och vart helt andfĂ„dd efterĂ„t! 😅 Men för det mesta rider jag pĂ„ kvĂ€llen, innan jag fodrar och sedan tar jag en kvĂ€llsrunda i hĂ€gnet med Ellen. Jag gĂ„r dĂ„ med ficklampa och visselpipa och Ellen har blinkhalsband, pejl och koppel. HĂ€rom kvĂ€llen sĂ„g jag hur Ellen gjorde ett tvĂ€rkast och började tugga pĂ„ nĂ„t. Jag kastade mig fram och skakade ut en mus ur gapet. Den sprang ivĂ€g pĂ„ frambenen med bakbenen hasande efter sig. Åh, stackarn. Snabbt beslut, han fick somna in. Sedan fick ellen(det) hitta nya möss, utanför mitt synhĂ„ll.

Det Àr aldrig lÄngtrÄkigt med djur.

En annan kvÀll sprang Maja i förvÀg mot hÀgnet. Jag hade Ellen i koppel, tack och lov! RÀtt var det var for nÄgot i Maja. Hon for fram och tillbaka lÀngs vÀgen och in i skogskanten. Hon var precis pÄ vÀg att hoppa över stenmuren in mot skogen, nÀr jag stoppade henne. Men, hon ville inte komma. DÄ, for ett vildsvin i full fart tvÀrs över vÀgen. Maja var i sitt esse och tÀnkte hÀnga pÄ. Det var med nöd och nÀppe jag kunde stoppa henne frÄn att ta upp jakten pÄ grisen. Huh, det vart skakigt i benen!

Det vart det Ă€ven den kvĂ€llen Óska rullade fast i boxen. Jag blev mest rĂ€dd för kotans skull. SĂ„ typiskt! MĂ„ste allt skit hĂ€nda nu! Tur man inte vet allt de hittar pĂ„, de dĂ€r djuren!