Men hemma bäst! Fast nog är han lite trött, Andvari. Det märks. Den efterhängsne Leffe tilläts först inte av lekfabror Gimli att gå nära den svarte. Men nu är den Andvari accepterad i flocken igen. Dock är han inte så intresserad av att leka. Nu vill han vila och äta upp sig. Men snart får ju Leffe en ny kompis i morbror Lillebror, när det är dags för honom att lämna mamma. Skulle tro det blir i februari nån gång.

Óskadis skrittpromenader blir allt längre, och bråttom har hon så jag blir rent svettig. På morgonen har jag inte tid till att sadla och rida, utan jag powerwalkar vid sidan om. Phu! 😅 På kvällen däremot rider jag varv på varv på ovalbanan, en dryg halvtimma medans jag har en talbok i öronen. Då går det ganska fort. Förutom de båda gångerna jag följde Ursulas råd och sederade henne innan. Jag kunde ta 1-2 streck (max 6), fick jag veta. Jag skulle prova mig fram. På 1 streck raglade hon fram, så dagen efter gav jag 1/2 streck och det var likadant. Fy för att rida en häst som tar snedsteg, känns inge bra! Därefter tänkte jag hon fattat grejen, att det inte skulle bli roligare än så och körde utan Pleg. Det gick mycket bättre, och mycket fortare. 😅 En dag blåste det halv storm, och Leif lyckades släppa ut katten (= leka lurpass i skuggorna), då fick hon en halva för säkerhets skull. Jag är dörädd att hon ska göra illa sig!

Måste bara berätta, för det är så fantastiskt, och lite förbryllande. Min ledvärk är (tillfälligt?) nästan borta. Jag har gått med fickorna fulla av Kalcipos-D-tabletter sista månaderna, eftersom jag läst att de inte ska tas tillsammans med andra tabletter. Tänkte jag skulle ta dem ”sedan”, vid nästa måltid. Jag började försöka komma ihåg att ta dem igen i början på veckan och bara efter några dar upptäckte jag att den värsta värken var borta!!! Att jag inte fattat sambandet tidigare!💡