You are currently browsing the monthly archive for november 2019.

Eller snarare kryper. En slemmig typ med tentaklerna ute. Jag brukar påstå att sniglar är snabba, men den här sniglade sig fram, fram och tillbaka över stallgolvet och lämnade en slemmig sträng efter sig. Hur han kommit in i stallet vet man inte. Skyll dig själv, tänkte jag! Tur för dig att saxen försvann förra veckan. Hur som helst var han en morgon försvunnen. Har du sett vart mördarsnigeln tagit vägen, frågade jag Mimmi. Jo! Det visste hon. Tobbe tyckte han såg uttorkad ut, så han bar ut honom! 🙄🤣 Få se vad han säger sedan, när han har trädgårdslanden fulla av mördarsniglar! 😉

Jag tror inte jag skrivit om Mimmi och Tobbes nybygge. Kanske för att det fram tills nu, och kanske lite fortfarande, känns så overkligt. Men det är på gång. Tomten är schaktad och mestadelen av pappersexercisen är klar, men byråkratins kvarnar mal lååångsamt, speciellt i denna kommun. Men nästa år vid den här tiden hoppas vi där står ett hus med ljus i fönstren. 🌟

Här är tomten! Jultomten 🎅🏻

Idag har han dock fått det lite kallt om fötterna, snigeln. Bra för Óska, som skall skrittas på hårt underlag, ordinerat av veterinären. Ursula var här på 8-veckorskontroll i torsdags. Någon trav blev det inte fråga om denna gången heller, eftersom hon fortfarande var så ömfotad. Idag gick hon mycket bättre, så vi ökade upp, till 40 minuter x2. Det är verkligen en pärs, att promenera så länge. Så blir man helt slut av att försöka hinna med i Óskas takt. Hon går som hon ska hinna med tåget! Tur i alla fall att vi har bra lyse på ovalbanan, eftersom det är mörkt både morgon och kväll. Tack Kenneth för att du ryckte ut akut när lyset krisade! 🙏

Till helgen är det 1:a advent och snart är det Jul, och då vänder det! 🙃

Mina konstiga djur är allt bra påhittiga. Jag har haft lite huvudbry med Óska, hur jag skall hålla henne sysselsatt under dagarna i den lilla sjukhagen. Jag har insatsen med de mellanstora hålen i hötunnan, men den tömmer hon fortare än kvickt. Så nu har jag beställt minsta hålinsatsen, för att dryga ut ättiden. Om hon är uttråkad i hagen, så är det desto roligare med våra skritturer på ovalbanan. Det var lite besvärligt ett tag, när hon var som värst ömfotad efter allt skrapande med framhovarna. Jag har aldrig sett så nedslitna tår någon gång. Då kom jag på Imds gamla barfotaboots. De passade perfekt och vips så gick det som en dans att skritta igen.

Mina pjuks och Óskas

Vi använde bootsen sista veckan innan det var dags för skoning. Då fick det bli skor fram även på Óska, med snösulor och brodd. Nu kan vintern komma när den vill! Tyvärr blev hon ömfotad av skoningen. Inte mycket hovmaterial att fästa i där inte. Men, det var bara att pinna på ändå, för senskador ska läka med belastning, och Óska är inte nödbedd.

Nu har ju Leif hängt upp lakan längs hela staketet i beteshagen, för att skrämma bort vildsvinen. Eftersom vi oftast går/rider när det är mörkt syns det ju inte. Men när det ljusnar ser det väldigt suspekt ut, tycker Óska. Hon står och undrar när spökena ska flyga iväg.👻 Den ena promenaden är inte den andra lik. Undrar dock hur många hundra varv vi gått nu!

Jag brukar ha en talbok i lurarna, för att fördriva tiden, men eftersom vi bytt bank har jag fått ett nytt betalkort. Därmed kunde månadsdragningarna till bokklubben inte ske under en period. Då började jag istället lyssna på Nattfari podcast med Elsa och Johan Häggberg. Det är lite peppande och inspirerar till att traska vidare. En kväll kom jag åt nån knapp så Johan började prata jättefort. Jag hittade inte hur man ändrade och jag hann med tre poddar samma halvtimme och vart helt andfådd efteråt! 😅 Men för det mesta rider jag på kvällen, innan jag fodrar och sedan tar jag en kvällsrunda i hägnet med Ellen. Jag går då med ficklampa och visselpipa och Ellen har blinkhalsband, pejl och koppel. Härom kvällen såg jag hur Ellen gjorde ett tvärkast och började tugga på nåt. Jag kastade mig fram och skakade ut en mus ur gapet. Den sprang iväg på frambenen med bakbenen hasande efter sig. Åh, stackarn. Snabbt beslut, han fick somna in. Sedan fick ellen(det) hitta nya möss, utanför mitt synhåll.

Det är aldrig långtråkigt med djur.

En annan kväll sprang Maja i förväg mot hägnet. Jag hade Ellen i koppel, tack och lov! Rätt var det var for något i Maja. Hon for fram och tillbaka längs vägen och in i skogskanten. Hon var precis på väg att hoppa över stenmuren in mot skogen, när jag stoppade henne. Men, hon ville inte komma. Då, for ett vildsvin i full fart tvärs över vägen. Maja var i sitt esse och tänkte hänga på. Det var med nöd och näppe jag kunde stoppa henne från att ta upp jakten på grisen. Huh, det vart skakigt i benen!

Det vart det även den kvällen Óska rullade fast i boxen. Jag blev mest rädd för kotans skull. Så typiskt! Måste allt skit hända nu! Tur man inte vet allt de hittar på, de där djuren!

Men hemma bäst! Fast nog är han lite trött, Andvari. Det märks. Den efterhängsne Leffe tilläts först inte av lekfabror Gimli att gå nära den svarte. Men nu är den Andvari accepterad i flocken igen. Dock är han inte så intresserad av att leka. Nu vill han vila och äta upp sig. Men snart får ju Leffe en ny kompis i morbror Lillebror, när det är dags för honom att lämna mamma. Skulle tro det blir i februari nån gång.

Óskadis skrittpromenader blir allt längre, och bråttom har hon så jag blir rent svettig. På morgonen har jag inte tid till att sadla och rida, utan jag powerwalkar vid sidan om. Phu! 😅 På kvällen däremot rider jag varv på varv på ovalbanan, en dryg halvtimma medans jag har en talbok i öronen. Då går det ganska fort. Förutom de båda gångerna jag följde Ursulas råd och sederade henne innan. Jag kunde ta 1-2 streck (max 6), fick jag veta. Jag skulle prova mig fram. På 1 streck raglade hon fram, så dagen efter gav jag 1/2 streck och det var likadant. Fy för att rida en häst som tar snedsteg, känns inge bra! Därefter tänkte jag hon fattat grejen, att det inte skulle bli roligare än så och körde utan Pleg. Det gick mycket bättre, och mycket fortare. 😅 En dag blåste det halv storm, och Leif lyckades släppa ut katten (= leka lurpass i skuggorna), då fick hon en halva för säkerhets skull. Jag är dörädd att hon ska göra illa sig!

Måste bara berätta, för det är så fantastiskt, och lite förbryllande. Min ledvärk är (tillfälligt?) nästan borta. Jag har gått med fickorna fulla av Kalcipos-D-tabletter sista månaderna, eftersom jag läst att de inte ska tas tillsammans med andra tabletter. Tänkte jag skulle ta dem ”sedan”, vid nästa måltid. Jag började försöka komma ihåg att ta dem igen i början på veckan och bara efter några dar upptäckte jag att den värsta värken var borta!!! Att jag inte fattat sambandet tidigare!💡

Idag har jag en riktigt dålig dag! En riktig skitdag! Det visste jag ju redan igår att det skulle bli, men nöden har ingen lag. Hovarna var tvungna att fixas, fastän mockning, fodring och hundrastning räcker för att golva mig. Jag fick i alla fall sovmorgon och tänkte lyxa till det med en värktablett framåt eftermiddagen. Måste vänta tills dess så den räcker både till att rida Óska och tvätta håret. Tvätta håret är ett helvete! Tack och lov för torrschampo, min räddning!

Varenda gång jag försätter mig i denna situationen, att det inte hjälper med att stänga av och köra på, tänker jag att nu ska jag trappa ner. Sälja alla hästar, nästan, utom… Ja så börjar jag planera. Vem/vilka ska jag behålla. Hur gör jag med vorstehn? Rådfrågar jag familjen blir jag åthutad att skärpa till mig, och så kör jag på ett tag till. Tänker att jag har inte så många år kvar till pensionen. Kommer ihåg nu att det var samma tankar jag hade redan i tonåren, fast då kändes det som evigheter, men jag längtade efter att bli gammal. Då måste jag ha haft ont! Nu varnar Leif mig för att gå för tidigt och bli fattigpensionär. Det hotet får mig oftast att bita ihop och köra ett tag till. Jag gillar ju att jobba, men är livrädd att inte orka med alla djuren på kvällen. Det tar längre och längre tid innan jag kommer in på kvällen. Allt går i ultrarapid när varenda led och ligament, från fingertopparna till axlarna, värker vid minsta rörelse. Men därefter väntar det bästa på hela dagen! Sängen! Det är den bästa investering jag gjort i hela mitt liv (vid sidan av Vada och Imd, och såklart Chatte!). Utan denna fantastiska säng hade jag aldrig överlevt dessa fyra år! Tack Cina, som övertalade mig, och Hanna och Olli, som räddade den från att beslagtas❣️I den har jag kunnat sitta och sova när armarna vill domna bort. Äta i och se på play, det jag gärna vill se, men inte hinner i realtid. Nu har jag inte längre några sömnproblem, mer än att natten blir för kort. I värsta fall bara 4,5 timme, men det går bra att sova på tåget, och jag har ju vanan inne. 😂 Sova kan man göra i graven, sa alltid pappa! Det har han ju rätt i, och att tro det kan man göra i kyrkan. Det får jag väl låta bli då, för nu har jag gått ur Svenska kyrkan.

Jag kan väl erkänna att jag tagit i för mycket och tagit på mig mer än vad jag längre klarar av! Men den övertron på mig själv har tagit mig genom livet, gett mig ett rikt och framgångsrikt liv, och det var roligt så länge det varade!

Imorgon tar vi nya tag!

Idag känns det faktiskt som att vi fått en del gjort. Trots att regnet skvalat ner praktiskt taget hela dagen, så vi struntade i att rida. Det gör vi allt som oftast. Fast jag har ju en dräktig ridhäst och en skadad, så jag har ju giltigt förfall! Jag hade kunnat sko på Ófeig och ridit, men hur roligt är det!? Att promenadrida är inte riktigt min grej. Ursula sa (och skrev i Óskas jornal) att jag är så liten och nätt ☺️ så det borde vara ok att jag rider Óska i skritt, så jag kan trava henne uppsutten vid återbesöket. Hm, går det att göra tråkigt? Utan tack och bock av lycka! Skulle inte tro det, but I will give it a try! Efter att jag promenerat Ellen i hägnet, och mockat lösdriften och Óskas box, kom Mimmi. Vi hjälptes åt att ta in alla stona, så jag kunde verka allas hovar. Óskas hovar har växt sjukt mycket på de här fyra veckorna. Så har hon skrapat sönder tårna, av ursinne över halmen jag blandat med hösilaget, så fötterna såg fruktansvärda ut, med helt kullvälta traktstöd. Nu klarar hon sig några dar. Undrar hur länge hon kan gå barfota. Antar det kan bli förödande om hon får på skor med snöklampar! 😱 Imds hovar har anpassat sig väl till att gå barfota, liksom Teklas såklart. Hon var jätteduktig. Ófeigs växer så det knakar.

Hoppas vintern dröjer länge till! Har dock tvättat och tumlat min dunjacka. Minns inte när jag använde den senast, men nu är jag i alla fall förberedd! Även Ellen har ett vintertäcke med teddy, som hon fått ärva efter flatterierna. Hon ska få följa med till Lund, när det funkar. För nu har vi fått egna rum! Hurra! Så nu slipper man riskera hjärtinfarkt av morgonstressen. 🏃🏽‍♀️

What a way to make a living! Men eftersom jag inte tagit ut så mycket semester i somras har jag flera dagar kvar jag måste ta ut. Det passar ju bra, eftersom vi ska åka och hämta hem hingsten, som varit på inridning. Dessa två månader har gått så otroligt fort. Det känns som igår vi körde den långa vägen upp till Ljungskile. Det var mycket längre än vad vi hade räknat med och det tog ju ännu längre tid med trailer bakom. Andvari gick på, efter viss tvekan om hur han skulle få på alla fötterna. Men det löste sig när vi kom på att vi glömt spannen med lockbete. Vi fick åter bedyrat vilket fantastiskt lynne han har. Han är som den snällaste valack. Han fick stå på box hemma över natten och på morgonen tog vi in Gimli i stallet, så Andvari fick gå ensam i hagen med Leiftri och leka. På eftermiddagen släppte vi in Gimli, och då var det slut på det roliga. Gimli vaktar nämligen Leffe och låter honom inte komma nära Andvari.

Andvari tar det med ro och bara äter och njuter av sin semester. Efter jul ska han på vidareutbildning till ridhäst.

november 2019
M T O T F L S
« Okt    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

%d bloggare gillar detta: