Många fåglar finns det där 🎶 – men inte just nu tyvärr!

Min envisa förkylning ville visserligen inte ge sig, men nu började både Ellen och Lisa visa tecken på att löp är i annalkande, så en vecka efter att vi först planerat bestämde vi oss, hastigt och lustigt, för att fara iväg. Det kräver ju inte så mycket förberedelse, faktiskt, att leva på landet i samklang med naturen några dagar. Det mest tidsödande var ju alla förberedelser för djuren där hemma.

Mimmi fick göra en extrarunda hemom på morgonen och fixa morgonutfodring mm. Att få Óska att äta halm var ju lättare sagt än gjort. Så länge den blandades med hö var hon väldigt skeptisk. Inte lönt ansträngningen att sortera ut höstråna, tyckte hon. Det var först när vi öppnade en hösilagebale som hon började äta. Vi hittade en smart utfodringslösning i Tjuvamossens Porta Grayser, som både kunde dryga ut ätandet och underlätta blandandet. Eftersom företaget låg bara en bit bortåt Helsingborg funderade jag på att köra dit och inhandla en tunna, men fick inse att tiden inte ville räcka till, och lade istället en beställning med hemleverans via DHL. Varning på det. Det tog evigheter! Först var paketet i Jönköping. Därefter hade det varit på genomresa i Bjärnum, men befunnits för stort för utlämningsstället och gått vidare till Halmstad, där vi var välkomna att hämta ut det 🤔 eller få det hemlevererat någon dag mellan 10-12.00. En extra semesterdag för det var ingen intresserad av. När jag föreslog att det kunde ta en runda om Norrland, så kunde de visst göra ett undantag och lämna av det på Olof Nils i Bjärnum i alla fall. 😉

Vilken tur då att köpet visade sig vara uppskattat. Det var rekommenderat en tillvänjning på flera dar, men Óska fattade direkt (smart häst!) och började genast äta och dricka bättre. En lila höboll fick hon också, för säkerhets skull.

Jag gjorde en hårinpackning med dusch, snabbpackning med efterföljande grovstädning, och vi lämnade hemmet vid niotiden torsdag morgon. Hundarna sov nästan hela resan, tills vi väckte dem för en snabbrastning, en bra bit ovanför Stockholm. Själva tog vi en matpaus på Max, när jag plötsligt kände hur det kliade på vänstra skulderbladet! Döm om min förvåning när jag upptäckte en fästing som undkommit morgonduschen, och ingen fästingtång fanns med i bagaget. Så typiskt! Då fick jag syn på en välbekant skylt i köpcentrat genom fönstret. Biltema! Räddningen i nöden!

Vi var framme hos Emma och Martin i Aspnäs vid niotiden på kvällen, ett halvt dygn senare. Nästan som en normal arbetsdag! Vi installerade oss i gästhuset, och hundarna fortsatte att sova efter en kvällsrunda i mörkret.

Morgonen presenterade sig i sin allra bästa skepnad, med soluppgång över den dimhöljda sjön, med bergshällarna i bakgrunden.

Efter frukost med barnbarnen begav vi oss ut i skogsfågelmarkerna. Ellen var genast med på noterna och sökte ut duktigt med bra bredd. Vi hade på henne gps och kunde konstatera att hon täckte marken perfekt, men ingen fågelkontakt första förmiddagen, trots att han gått nästan två mil i exemplariskt tempo. Dagen efter gick vi på marker som brukar vara enerverande fågelrika under tidiga älgjakten. De första två hönorna lyfte från skogsvägen redan när vi kom med bilen. Nästa par tog till vingarna innan vi ens hunnit släppa. Max otur! Ingen mer fågelkontakt vart det den dagen, mer än att Ellen markerade var de befunnit sig. Senare hade hon ståndskall på älg, men kom fint på inkallning. En fin dag hade vi i alla fall i vacker natur på högmossen runt den vackra tjärnen.

På väg tillbaka till bilen stod vi plötsligt omgivna av ett hav av knallgula kantareller. Jag trodde knappt mina ögon! Upp ur fickorna med våra gröna ekologiska bajspåsar. När vi fyllt två påsar var vi mer än nöjda med dagen. Ellen hade täckt marken otroligt bra och målat hela gps:en orange.

Ellens 1a släpp Aspnäs S

Ellens 2:a släpp över myren

Ellens 3:e släpp runt tjärnen

På lördagkvällen blev vi serverade älgstek, från Martins tiotaggare, med kantarellsås i mängd! Kantarellerna räckte mer än väl även till morgondagens toast! Lyxigt värre!

Vi tog en tur även på söndagsmorgonen, nu uppför berget i skogsmarkerna norr om gården.

Inte heller här fanns en tjäder inom skotthåll. Tomt, konstaterade Ellen. Bara massor av älgslag. Ellen provade följa ett 600 meter, men vände sedan om och kom lydigt på inkallning. Denna dag fyllde vi påsarna med trattkantareller. Dessa hade vi dock inte tid att ta hand om utan gav dem till Lars och Ruth-Marie, som bjöd till middag på älgrullader söndag kväll! En mysig och avkopplande kväll med mycket prat och vacker utsikt över sjön.

Måndag morgon, efter vi hejat av Martin och flickorna på väg till dagis och förskola, lämnade vi lille John och Emma för hemfärden söderut.