Nu är det väl ändå höst! Älgjakten har börjat i norr för flera veckor sedan. Leif hade valt att avstå i år och istället resa upp med mig och Ellen för att träna på skogsfågel. Så skulle vi ju få träffa barnbarnen och bekanta oss med den lille nye i barnaskaran. Planeringen pågick för fullt när jag blev alltmer sjuk och då sätter värken in, som ett brev på posten. Nåväl med lite vila så löser det väl sig.

På tisdagkvällen upptäckte Mimmi att Óska var rejält halt höger bak. Men, de sprang ju knappt när vi bytte hage i söndags! Innan dess red vi ju en kort runda, mest bara skritt och lite tölt/trav. 🤔 Vid släppet till sista beteshagen filmade jag fölungen, så jag såg inte så mycket av de andra, och inget spring blev det. När jag nu kikade på filmsnuttarna syntes det ju tydligt att Óska inte gick rent. Skit skit skit! Vad kan ha hänt? Skadade hon sig på den lilla skitrundan, utan att jag märkte!? Nu var jag ju sjukt förkyld och under isen. Åka iväg ensam med häst till vet var otänkbart. Hur akut kan det va? Ingen temp, men svullen senskida. Jag ringde Equimed och hade sådan tur att Ursula var på vårt håll ett par timmar senare! Hon konstaterade snabbt att Óska fått en översträckning i kotsenskidan. Det fick bli strikt boxvila och antiinflammatorisk/smärtstillande, så cortison på det. Jag som hatar spruta i leder. Men, det skulle kunna halvera läkningstiden, och om man måste välja mellan pest och kolera, så hellre det än magsår. Men, först måste hon gå ner i vikt, för att inte spruta fram ett fånganfall. Så halmdiet får det bli. Stackars Óska, från en ny frodig beteshage till halmdiet på box. Inte populärt. Leif fick hämta en superfin halmbale hos bäste grannen Jörgen, och så lite hö att lura ner det med. Men, det tar lite tid att vänja sig. Butta med äppemos däremot! 👍 Det är smaskens, säger hon som älskar allt i spruta, avmaskningsmedel eller vad som.

Vi fixade en box att byta med, så kommer snälle Jörgen och puttar in mat mitt på dan, så att Mimmi bara behöver komma morgon och kväll. Allt var planerat och förberett för vår avresa. Bara min förb…. förkylning som inte vill ge med sig. Efter all denna oro mådde jag inte bättre precis.

När vi var nästan färdigpackade, och bara dusch/hårtvätt och sängen väntade, bestämde vi oss för att stanna hemma!🤧

Annonser