You are currently browsing the monthly archive for september 2019.

Många fåglar finns det där 🎶 – men inte just nu tyvärr!

Min envisa förkylning ville visserligen inte ge sig, men nu började både Ellen och Lisa visa tecken på att löp är i annalkande, så en vecka efter att vi först planerat bestämde vi oss, hastigt och lustigt, för att fara iväg. Det kräver ju inte så mycket förberedelse, faktiskt, att leva på landet i samklang med naturen några dagar. Det mest tidsödande var ju alla förberedelser för djuren där hemma.

Mimmi fick göra en extrarunda hemom på morgonen och fixa morgonutfodring mm. Att få Óska att äta halm var ju lättare sagt än gjort. Så länge den blandades med hö var hon väldigt skeptisk. Inte lönt ansträngningen att sortera ut höstråna, tyckte hon. Det var först när vi öppnade en hösilagebale som hon började äta. Vi hittade en smart utfodringslösning i Tjuvamossens Porta Grayser, som både kunde dryga ut ätandet och underlätta blandandet. Eftersom företaget låg bara en bit bortåt Helsingborg funderade jag på att köra dit och inhandla en tunna, men fick inse att tiden inte ville räcka till, och lade istället en beställning med hemleverans via DHL. Varning på det. Det tog evigheter! Först var paketet i Jönköping. Därefter hade det varit på genomresa i Bjärnum, men befunnits för stort för utlämningsstället och gått vidare till Halmstad, där vi var välkomna att hämta ut det 🤔 eller få det hemlevererat någon dag mellan 10-12.00. En extra semesterdag för det var ingen intresserad av. När jag föreslog att det kunde ta en runda om Norrland, så kunde de visst göra ett undantag och lämna av det på Olof Nils i Bjärnum i alla fall. 😉

Vilken tur då att köpet visade sig vara uppskattat. Det var rekommenderat en tillvänjning på flera dar, men Óska fattade direkt (smart häst!) och började genast äta och dricka bättre. En lila höboll fick hon också, för säkerhets skull.

Jag gjorde en hårinpackning med dusch, snabbpackning med efterföljande grovstädning, och vi lämnade hemmet vid niotiden torsdag morgon. Hundarna sov nästan hela resan, tills vi väckte dem för en snabbrastning, en bra bit ovanför Stockholm. Själva tog vi en matpaus på Max, när jag plötsligt kände hur det kliade på vänstra skulderbladet! Döm om min förvåning när jag upptäckte en fästing som undkommit morgonduschen, och ingen fästingtång fanns med i bagaget. Så typiskt! Då fick jag syn på en välbekant skylt i köpcentrat genom fönstret. Biltema! Räddningen i nöden!

Vi var framme hos Emma och Martin i Aspnäs vid niotiden på kvällen, ett halvt dygn senare. Nästan som en normal arbetsdag! Vi installerade oss i gästhuset, och hundarna fortsatte att sova efter en kvällsrunda i mörkret.

Morgonen presenterade sig i sin allra bästa skepnad, med soluppgång över den dimhöljda sjön, med bergshällarna i bakgrunden.

Efter frukost med barnbarnen begav vi oss ut i skogsfågelmarkerna. Ellen var genast med på noterna och sökte ut duktigt med bra bredd. Vi hade på henne gps och kunde konstatera att hon täckte marken perfekt, men ingen fågelkontakt första förmiddagen, trots att han gått nästan två mil i exemplariskt tempo. Dagen efter gick vi på marker som brukar vara enerverande fågelrika under tidiga älgjakten. De första två hönorna lyfte från skogsvägen redan när vi kom med bilen. Nästa par tog till vingarna innan vi ens hunnit släppa. Max otur! Ingen mer fågelkontakt vart det den dagen, mer än att Ellen markerade var de befunnit sig. Senare hade hon ståndskall på älg, men kom fint på inkallning. En fin dag hade vi i alla fall i vacker natur på högmossen runt den vackra tjärnen.

På väg tillbaka till bilen stod vi plötsligt omgivna av ett hav av knallgula kantareller. Jag trodde knappt mina ögon! Upp ur fickorna med våra gröna ekologiska bajspåsar. När vi fyllt två påsar var vi mer än nöjda med dagen. Ellen hade täckt marken otroligt bra och målat hela gps:en orange.

Ellens 1a släpp Aspnäs S

Ellens 2:a släpp över myren

Ellens 3:e släpp runt tjärnen

På lördagkvällen blev vi serverade älgstek, från Martins tiotaggare, med kantarellsås i mängd! Kantarellerna räckte mer än väl även till morgondagens toast! Lyxigt värre!

Vi tog en tur även på söndagsmorgonen, nu uppför berget i skogsmarkerna norr om gården.

Inte heller här fanns en tjäder inom skotthåll. Tomt, konstaterade Ellen. Bara massor av älgslag. Ellen provade följa ett 600 meter, men vände sedan om och kom lydigt på inkallning. Denna dag fyllde vi påsarna med trattkantareller. Dessa hade vi dock inte tid att ta hand om utan gav dem till Lars och Ruth-Marie, som bjöd till middag på älgrullader söndag kväll! En mysig och avkopplande kväll med mycket prat och vacker utsikt över sjön.

Måndag morgon, efter vi hejat av Martin och flickorna på väg till dagis och förskola, lämnade vi lille John och Emma för hemfärden söderut.

Annonser

Han är bäst! Han är en röd liten häst, och Imds sista föl, därav namnet. Han är ju lillebror till alla de andra. Och, jag fick namnet godkänt! Grattis till det, Susanna! Han kanske rent av är en keeper! Nej nej nej! Det måste ju vara någon mer som längtar efter en lillebror! En häst med allting rätt! Han föddes perfekt på dagen som beräknat! Och han är så vacker och en sådan trevlig individ, med en så positiv utstrålning och nyfiken personlighet måste han ju bara bli nåt stort!

Litli Bródir från Gåvetorp

Nu är det väl ändå höst! Älgjakten har börjat i norr för flera veckor sedan. Leif hade valt att avstå i år och istället resa upp med mig och Ellen för att träna på skogsfågel. Så skulle vi ju få träffa barnbarnen och bekanta oss med den lille nye i barnaskaran. Planeringen pågick för fullt när jag blev alltmer sjuk och då sätter värken in, som ett brev på posten. Nåväl med lite vila så löser det väl sig.

På tisdagkvällen upptäckte Mimmi att Óska var rejält halt höger bak. Men, de sprang ju knappt när vi bytte hage i söndags! Innan dess red vi ju en kort runda, mest bara skritt och lite tölt/trav. 🤔 Vid släppet till sista beteshagen filmade jag fölungen, så jag såg inte så mycket av de andra, och inget spring blev det. När jag nu kikade på filmsnuttarna syntes det ju tydligt att Óska inte gick rent. Skit skit skit! Vad kan ha hänt? Skadade hon sig på den lilla skitrundan, utan att jag märkte!? Nu var jag ju sjukt förkyld och under isen. Åka iväg ensam med häst till vet var otänkbart. Hur akut kan det va? Ingen temp, men svullen senskida. Jag ringde Equimed och hade sådan tur att Ursula var på vårt håll ett par timmar senare! Hon konstaterade snabbt att Óska fått en översträckning i kotsenskidan. Det fick bli strikt boxvila och antiinflammatorisk/smärtstillande, så cortison på det. Jag som hatar spruta i leder. Men, det skulle kunna halvera läkningstiden, och om man måste välja mellan pest och kolera, så hellre det än magsår. Men, först måste hon gå ner i vikt, för att inte spruta fram ett fånganfall. Så halmdiet får det bli. Stackars Óska, från en ny frodig beteshage till halmdiet på box. Inte populärt. Leif fick hämta en superfin halmbale hos bäste grannen Jörgen, och så lite hö att lura ner det med. Men, det tar lite tid att vänja sig. Butta med äppemos däremot! 👍 Det är smaskens, säger hon som älskar allt i spruta, avmaskningsmedel eller vad som.

Vi fixade en box att byta med, så kommer snälle Jörgen och puttar in mat mitt på dan, så att Mimmi bara behöver komma morgon och kväll. Allt var planerat och förberett för vår avresa. Bara min förb…. förkylning som inte vill ge med sig. Efter all denna oro mådde jag inte bättre precis.

När vi var nästan färdigpackade, och bara dusch/hårtvätt och sängen väntade, bestämde vi oss för att stanna hemma!🤧

Nu är jag hjärtinnerligt trött på insekter i allmänhet, och flygfän i synnerhet. Vi har haft Anticimex ute minst en gång om året för att befria oss från alla getingar som envisas med att ta vår boning i besittning. Stora som små bygger de sina bon. Om de ändå kunde hålla sig där, men nej. De ska tvunget flyga in och terrorisera dessutom. Hundarna har blivit stungna otaliga gånger. Inte för att det biter på Ellen, men i alla fall! Hon biter dem och de sticker henne, i munnen. Inte så kul. Värst är alla bålgetingar, som knackar på rutan när man har lyset tänt inne på kvällarna. De är enorma. I jämförelse:

Denna fick Leif avlägsna för att jag skulle kunna (våga) gå in på rummet. Jag vet, de är fridlysta, men det var i självförsvar. Och vad skulle den inne och göra!?

När vi kommer hem från Lund framåt sju, och kastat i oss nåt ätbart, får vi ta varvet runt hästhagarna för att kolla upp hästarna. Fastän det varit dagsregn i flera dar är de översållade av styngflugeägg. Det vill säga inte alla, men Tekla och Ófeig. De andra har några här och där. Ófeig och Tekla däremot tar det evigheter att befria från eländet!

Mot slutet av veckan blev vädret sämre och den strida strömmen av getingar utanför fönstret avtog något. Det medförde även att antalet styngflugeägg på hästarna minskade. Det underlättar betydligt en fredagkväll när man kommer hem sent från jobbet, efter att ha handlat. Det har varit en jobbig vecka, så när jag dukade av och gick ifrån TV:n med händerna fulla glömde jag gå tillbaka och stänga av, tydligen. Jag vaknade mitt i natten av en hund som skällde upprört. Varför bara en? Vi har fyra! 😳 Så var det Lisa! Hon tystnade efter en stund och jag somnade om. När hon satte igång igen flög jag upp ur sängen. Nu var hon riktigt ilsk och det lät som att hon gick lös på någon. En inbrottstjuv? Vem vet vad de gjort med de andra! 😱 Jag sprang nerför trapporna och in i vardags rummet, där Lisa tittade på TV!!! De dimhöljda bergens gorillor! Lisa haatar gorillor, i alla fall när de betér sig, och det gör ju gorillor! 🦍 Jag stängde av TVn och sedan var det lugnt resten… 😴

september 2019
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Kontakta oss

Gåvetorps Islandshästar
Torrarp 1118 Gåvetorp
280 20 Bjärnum

0451-261 62
0733-40 50 80

gavetorp@
gavetorpsislandshastar.se

www.gavetorpsislandshastar.se

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Annonser
%d bloggare gillar detta: