När vi går förbi. De brukar ropa ”Oj, vilken fin drever!”

Men inte fick hon något ck, Lisa. Varken denna helgen eller förra. Trots att kritiken förra helgen nog var den bästa hon fått nån gång! Den innehöll en enda negativ kommentar, om att nospartiet kunde varit något mer ifyllt! Och hon är då inte snipig, utan har en ganska rejäl underkäke. Men nu är hon tjock! Kanske till och med lite i överkant (inte illa för att vara kräsna Lisa) och då ser ju huvudet genast lite mer elegant ut. 🙄 Rackarns! Bantar henne gör vi inte! Vi får hoppas på nästa helg i Örkelljunga, tänkte vi då, och då lämnar vi hussen hemma! Så pip-Lisa kan fokusera lite bättre på att charma domaren! Då var det dryga 50 drevrar anmälda. 10 tikar i bruksklass och det delades ut bara två ck. Lite snålt kan jag tycka, med den kritiken, men kanske denna domaren tycker som jag att, fastän man nu lyckats få ner storleken, väldigt snabbt, genom att avla fram rätt mankhöjd, trots bevarad höjd baktill, så gör detta att de ser ut som dragsters i rygglinjen. De är rejäla i benstommen med så bred och platt bröstkorg att de rör sig som paddor fram. Ska drevrar se ut så kan Lisa gott få lov att förbli utan sina championat!

Det var lite struligt med Ófeigs brunster till en början, men nu är hon i alla fall betäckt två gånger, så nu kan vi bara vänta, och hoppas på att hon är dräktig. Hon ska ultraljudas om drygt 17 dar, så tills dess får hon stanna kvar på Skaneyland. I och med det har jag haft lite mer tid åt att rida Óska. Och fastän jag rider en gång i veckan blir hon bara fetare! 🤣

Denna helg blev det emellertid inget ridet alls. Regnet har öst ner här hemma, så utställningen i Örkelljunga gick åt fanders. Med en domare som gjorde hela bedömningen på bordet och Lisa som helst bara ville backa av det, blev det inte bra. Inte heller Åsedadomaren ville dela ut nåt ck. Fast då gällde det hennes glada svans. Kort och brant kors har hon inte. Däremot var det flera som spontant kom fram och tyckte hon var väldigt vacker. Ja, det är hon! Fantastiskt flott, stram och showig. En riktig Eye catcher, och det är mer än man kan säga om en del stackars ledsna krakar som blir runtdragna i ringen, med svansen mellan benen. Det är nästan bara Lisa som är glad, sa Mimmi. Jag missade helt placeringen av den stora jaktklassen när Lisa åkte ut. Då kom det nämligen fram en man och ville fota henne! Bara för hon var så fin och trevlig. Han undrade om vi planerar några valpar på henne. Jo då, men hon skulle ju ta sina titlar först, hade vi tänkt. Men nu har jag tänkt om. Efter jaktsäsongen får det allt bli en Lisa-kull. 🐶