Bara en liten blogg, om, fastän jag egentligen vetat det hela tiden, hur överraskande lycklig man blir av vissa hästar. Jag har tidigare berättat hur översvallande glad jag blir varje gång jag sätter igång Imd efter en längre tids uppehåll. Jag glömmer för varje gång hur rolig hon är att rida. Men det är ju såklart därför hon fått så få föl. Bara åtta stycken på 23 år. Alldeles för få för ett så fantastiskt sto, egentligen! Men jag har då även hunnit njuta av hennes ridbarhet, det vill säga hennes fina gångarter, spänstiga steg, samarbetsvilja, naturliga bärighet, och så det att hon alltid plockar fram det direkt, vid första uppsittningen. Hur ringrostig hon än är så vet hon precis var vi slutade senast. Ett snäpp bättre än senast, varje gång. Inget tragglande eller harvande på någon stel framtung tjockis där inte, utan hon bär sina kilon med stil. Men, så är det en sak till, som är så svår att sätta fingret på. Det är hennes glädje, över att vara ridhäst, att få göra sitt bästa!

Denna gången är det dock en väsentlig skillnad! Fastän jag är lika överraskad, kanske ännu mer ändå, så känner jag så väl igen känslan, glädjeruset och lyckokänslan i maggropen. Den största skillnaden är, att det är en annan häst! Det är Óskadis, hennes dotter. Jag nästan gråter av lycka när jag tänker på det. Som jag har sörjt att Imd åldras, att jag måst avstå att rida min fina häst när hon gått med föl, att hon nu ska bli pensionär. Så har jag Óska, som är sin mor upp i dagen. Ojoj, jag fick hejda henne första ridpassen. Hon ville så mycket, visa hela registret. Jag har haft henne med som handhäst flera gånger senaste veckorna. Hon är så stor i steget att hon slår av mig stigbygeln hela tiden i sin iver. Men så lydig. Hon skulle aldrig ligga på och dra iväg, utan går samlat vid sidan av Ófeig. Uppåt uppåt!

I förgår red jag henne för tredje gången. Då fick hon känna sig duktig, och det tydliggjorde hon genom ett högljutt grymtande och frustande.

Igår fick hon vila, så kanske vi kan ta ett litet pass idag igen. Ju mer man rider henne desto roligare är det. Det är så det ska vara. Jag längtar!

Annonser