Mitt odjur Ă€r ibland överraskande lydig och följsam. Kanske har all torrtrĂ€ning Ă€ndĂ„ gett resultat. Senaste tiden har jag dock inte kunnat rasta (motionera) ordentligt, som jag brukar i hĂ€gnet, eftersom vi misstĂ€nker att det kan ha tagit sig in vilt. Senast jag gick vanliga rundan hörde jag nĂ€mligen Ellen springa runt pĂ„ ena sidan av stigen, bĂ„de framför och bakom mig.😳 Stort djur bĂ„da, typ vorsteh. Jag visslade in henne och Ă€rligt visste jag inte vilket som var hon. Hon kom framifrĂ„n, sĂ„ vi tog oss dĂ€rför dĂ€rifrĂ„n i rask takt. Vildsvin vill vi inte trĂ€ffa pĂ„, och inte heller rĂ„djur. Jag har svĂ„rt att tro att rĂ€ven skulle ge sĂ„dant ovĂ€sen ifrĂ„n sig. đŸ€”

Vi ska fÄ hjÀlp av grannen att köra eventuella inkrÀktare pÄ porten. Tills dess fÄr jag promenera, cykla och simma Ellen bÀst det gÄr. En droppe i havet, kan tyckas, i ett försök att kuva detta energiknippe.

Leif har dock kommit pĂ„ ett sĂ€tt att slĂ„ tvĂ„ flugor i en smĂ€ll. NĂ€mligen att rasta tvĂ„ hundar samtidigt! Även drevern Lisa Ă€r lite svĂ„r att hĂ„lla i kondition under ej jakttid. Hon och Maja collie brukar stĂ„ i hundgĂ„rden under arbetstid. De fĂ„r inte lĂ€ngre plats pĂ„ jobbet, och vill helst slippa umgĂ„s med Ellen, om man skall vara Ă€rlig. NĂ€r Ellen kommer hem har hon mycket spring i benen. Hon lĂ€gger i högsta vĂ€xeln och springer varv pĂ„ varv runt huset, tĂ€tt följd av Lisa som skallar för fullt drev. Maja stĂ„r vid knuten och hejar pĂ„. De kan hĂ„lla pĂ„ hur lĂ€nge som helst. Ingen ger sig! Ibland drar de en repa över Ă„kern och rĂ€tt som det Ă€r fintar Ellen, och sĂ„ byter de varv. Ellen Ă€lskar att va hare! SĂ„ nu Ă€r alla tappade muskler tillbaka och aptiten pĂ„ plats. Toppen att motionera hundarna utan att behöva lyfta Ă€ndan ur stolen, och gratis underhĂ„llning pĂ„ det! 👍

Idag har vi varit pÄ familjedag vid Saxtorpssjöarna, under ledning av Louise och Christo med kennel Hunt Hard. Mycket trevligt och givande, trots att vi (Ellen och jag) fick satsa all vÄr energi pÄ att trÀna passivitet. Ellen fick sedan ett par vattenapporter, för mycket. Ville bara kolla av hur pass hon kunde klara av situationen med sÄ mycket stress. SvÄrigheterna var inga problem, men sedan slog det lite slint vid avlÀmningarna.

HĂ€rom dagen hade jag annars lite tur, nĂ€r jag lĂ€mnade Ellen ”Stanna!” utanför hĂ€sthagen och hon sakta kröp framĂ„t, tills hon nosade pĂ„ eltrĂ„den som lĂ„g pĂ„ marken!!! Ajajaj, sĂ„ ont det gjorde i nosen. Men hon stannade Ă€ndĂ„ kvar pĂ„ platsen, trots att hon lĂ„g och skakade i hela kroppen. Snacka om stabil mentalitet! đŸ€­

Nu sover hon gott

Annonser